Gaius Coelius Caldus (latin: C. Coelius C. f. C. n. Caldus) var en romersk politiker under den sena romerska republiken. Han var konsul år 94 f.Kr. tillsammans med Lucius Domitius Ahenobarbus. Han tillhörde den plebejiska ätten Coelia (i handskrifter ibland skrivet Caelia) och var novus homo: den förste i ätten som nådde konsulatet.Cicero, De oratore 1.117.
Bakgrund och tidig karriär Ingen tidigare medlem av Coelia-ätten hade innehaft de högsta ämbetena. Caldus gjorde sig trots det till en av republikens ledande män genom aktivitet och retorik, även om Cicero inte räknade honom till de stora talarna.Cicero, Brutus 165.
Vid kandidatur till kvestor föll han igenom.Cicero, Pro Plancio 52. Därefter valdes han till folktribun, troligen år 107 f.Kr.
Lex Coelia Som tribun åtalade Caldus legaten Gaius Popillius Laenas (eller Popillius), som efter konsuln Lucius Cassius Longinus nederlag mot tigurinerna år 107 f.Kr. slutit ett förödmjukande avtal för att rädda återstoden av hären.Orosius, Historiae adversus paganos 5.15.24.
För att säkra fällande dom genomdrev Caldus den efter honom uppkallade lex Coelia (lex tabellaria), som utsträckte hemlig omröstning med rösttavlor (tabellae) även till processer om perduellio (högförräderi). Det var den sista av de fyra republikanska lagarna om hemlig omröstning; i just perduellio-målen hade öppet röstförfarande dittills varit kvar.Cicero, De legibus 3.36.
Cicero uppger att Caldus senare under hela sitt liv ångrade lagen och ansåg den skadlig för republiken.
Praetur och Hispania Caldus var praetor år 99 f.Kr. (möjligen redan 100) och därefter, enligt Broughton och Münzer, prokonsul i Hispania Citerior. Den spanska förvaltningen återspeglas senare på ättlingars mynt med vildsvinet som emblem för Clunia.
Konsulat År 94 f.Kr. valdes Caldus till konsul tillsammans med Lucius Domitius Ahenobarbus, trots att den avundsjuka nobiliteten enligt Commentariolum petitionis ställde två av sina främsta män emot honom.[Quintus Cicero], Commentariolum petitionis 11. Valet ses ofta som exempel på hur en duglig novus homo kunde bryta igenom motstånd från den etablerade aristokratin före Sullas diktatur.
Konsulatet är belagt bland annat i Fasti Capitolini, Capua-inskriften CIL I² 682 (= X 3772) samt i fördraget med Thyrrheion (foedus Thyrrheum).
Inbördeskriget år 83 f.Kr. Under inbördeskriget mellan marianerna och Sulla år 83 f.Kr. hörde Caldus till den marianska sidan. Tillsammans med Carrinas och Brutus försökte han hindra Pompejus från att föra sina legioner till Sulla. De tre handlade inte i samverkan; Pompejus slog Brutus armé, och planen misslyckades.Plutarchos, Pompeius 7.
Bedömning och eftermäle Cicero beskriver Caldus som en solid, men inte lysande statsman och talare: aktningsvärd och duglig, men inte någon av de stora namnen i tiden. För ätten blev han däremot en stolthet. Sonsonen Gaius Coelius Caldus (myntmästare omkring 51 f.Kr.) präglade denarer som hyllar farfaderns ämbetsgärning och sönernas bedrifter; porträttet på dessa mynt är den viktigaste ikonografiska källan till hans utseende.
En äldre denarserie kring 104 f.Kr. knyts ofta till Caldus själv som myntmästare före tribunatet.
Referenser
Litteratur
Externa länkar Münzer, RE Coelius 12 på Wikisource
Kategori:Män Kategori:Personer i Romerska riket under 100-talet f.Kr. Kategori:Romerska tribuner Kategori:Romerska konsuler