Doppelkopf är tyskt poängsticktagningsspel för fyra personer. Det spelas framför allt i de norra delen av det gamla Västtyskland, där det finns omfattande tävlingsverksamhet och många klubbar. Det finns också ett nationellt förbund, Deutscher Doppelkopf-Verband.
Regler Doppelkopf spelas med en dubbel kortlek, där valörerna ess, kung, dam, knekt, tio och nio förekommer i dubbel uppsättning i alla fyra färger. Det finns sammanlagt fyrtioåtta kort i leken. Varje spelare får tolv kort.
Kortens rangordning kan verka komplicerad, men följer samma mönster som många andra tyska kortspel. I normalspelet är damer och knektar stående trumf, med den inbördes ordningen klöver, spader, hjärter och ruter. Tiorna rankas mellan ess och kung. I doppelkopf rankas dessutom hjärter tio som högsta trumf.
Varje kort är värt ett antal poäng, ögon. Varje ess är värt 11 ögon, varje tia 10 ögon, varje kung 4 ögon, varje dam 3 ögon och varje knekt 2 ögon. Niorna är inte värda något. Det finns 240 ögon att spela om.
I normalspelet är ruter stående trumffärg vid sidan av damerna, knektarna och hjärter tio. Rangordningen i trumf är: ♥10, ♣D, ♠D, ♥D, ♦D, ♣Kn, ♠Kn, ♥Kn, ♦Kn, ♦E, ♦10, ♦K, ♦9. Klöver och spader utgör sidofärger med rangordningen E, 10, K, 9, och hjärter är sidofärg med rangordningen E, K, 9. Av två identiska kort sticker det först spelade.
De spelare som har klöverdamerna utgör ett lag och spelar mot övriga två, men lagindelningen är till en början dold och avslöjas inte förrän under spelets gång. Om någon spelare har båda klöverdamerna, kan hen spela ensam mot övriga tre eller söka en partner. Målet för lagen är att ta minst 120 eller 121 ögon i stick (gränsen beror på vilket lag de tillhör).
Spelarna kan höja värdet av spelet genom att ange kontra eller re ("rekontra"). De kan höja värdet ytterligare genom att deklarera att motparten ska få färre än 90 ögon, färre än 60 ögon, färre än 30 ögon eller inte ett enda stick. Till skillnad från många andra kortspel tillåter man spelarna att höja värdet under spelets gång, när de har sett om spelutvecklingen verkar vara gynnsam.
Vid sidan av normalspelet finns ett antal solospel där en spelare spelar ensam mot övriga tre. I färgsolo får spelföraren välja en trumffärg. Om hen väljer ruter, blir rangordningen mellan valörerna densamma som i normalspelet. I annat fall byter de lägsta ruterkorten i trumfen plats med de kort i den angivna färgen som utgör sidofärg i normalspelet. Dessutom finns damsolo, där endast damerna är trumf, knektsolo, där endast knektarna är trumf, och fleischlos som är spel i sang.
I normalspelet får ett lag extrapoäng om det tar stick med motpartens ruter ess (som kallas Fuchs, "räv") eller om det tar sista sticket med klöver knekt (som kallas Karlchen Müller). Dessutom får lagen poäng för varje stick med minst 40 ögon som de tar, det vill säga för stick som bara innehåller ess och tior.
Historik Doppelkopf har utvecklats ur det tyska kortspelet schafkopf, som spelas med en enkel kortlek. Det sistnämnda är fortfarande populärt i Bayern och det har tidigare antagits att doppelkopf växt fram ur det bayerska spelet. Ny forskning har emellertid visat att schafkopf kommer från de norra delarna av Tyskland, Sachsen eller Schlesien, där det är belagt i slutet av 1700-talet. Det spreds söderut och utvecklades sedan annorlunda i norr och söder. I början av 1800-talet finns varianter av schafkopf med två kortlekar beskrivna. I slutet av 1800-talet beskrev Erich Walther ett kortspel som i alla väsentliga delar motsvarar modern doppelkopf. Utvecklingen drevs på under första världskriget, då spelet var populärt bland soldater. 1982 bildades Deutscher Doppelkopf‑Verband (DDV) som införde officiella turneringsregler.
Referenser <references>
</ref> </references>
Externa länkar Lyckans Talisman: Doppelkopf
Kategori:Kortspel