Frivilliga förstärkningsresurser är organiserade frivilliga resurser som kan användas för att komplettera eller förstärka ordinarie personal, kompetens, uthållighet eller annan förmåga vid samhällsstörningar, fredstida kriser, höjd beredskap och krig.
Begreppet används inom svensk krisberedskap och totalförsvar, bland annat av Myndigheten för civilt försvar, länsstyrelser och kommuner. I den statliga beredskapsplaneringen används det särskilt om personer som rekryteras och utbildas genom de frivilliga försvarsorganisationerna för att förstärka offentliga aktörer. Myndigheten för civilt försvar anger att sådana frivilliga förstärkningsresurser kan ingå i en offentlig aktörs krigsorganisation när de ordinarie resurserna inte räcker till.
Begreppet definieras inte i förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet. Förordningen reglerar i stället bland annat frivilliga försvarsorganisationer och avtalspersonal. Vid sidan av de frivilliga försvarsorganisationerna behandlar Myndigheten för civilt försvar även andra organiserade frivilliga som möjliga resurser vid samhällsstörningar.
Begrepp och användning
En förstärkningsresurs tillför en verksamhet kapacitet utöver eller som komplement till den ordinarie organisationens resurser. Förstärkningen kan bestå av ytterligare personal, ökad uthållighet eller specialistkompetens. Myndigheten för civilt försvar anger exempelvis att utbildade frivilliga kan öka uthålligheten genom personalavlösning och flerskiftsarbete samt tillföra kompetenser som organisationen normalt saknar.
Begreppet frivillig förstärkningsresurs bör skiljas från frivilligorganisation. En organisation kan bedriva flera slags verksamhet, medan förstärkningsresursen avser den personal eller förmåga som används för att komplettera en annan verksamhet.
Det skiljer sig också från begreppet frivillig försvarsorganisation, som är en rättsligt avgränsad organisationskategori. De frivilliga försvarsorganisationerna kan rekrytera och utbilda förstärkningsresurser, men organisationen och den resurs som tillförs en mottagande aktör är inte samma sak.
Rättslig och institutionell ram
Frivilliga försvarsorganisationer
Den centrala rättsliga regleringen finns i förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet. Enligt förordningen avses med frivillig försvarsverksamhet verksamhet som främjar totalförsvaret och omfattar försvarsupplysning samt rekrytering och utbildning av frivilliga för uppgifter inom totalförsvaret. De frivilliga försvarsorganisationerna anges i en bilaga till förordningen.
I förordningen anges 18 frivilliga försvarsorganisationer, däribland Försvarsutbildarna, Frivilliga automobilkårernas riksförbund, Frivilliga flygkåren, Frivilliga radioorganisationen, Svenska Blå Stjärnan, Sveriges Civilförsvarsförbund och Sveriges Bilkårers riksförbund. Svenska Röda Korset omfattas beträffande medverkan i totalförsvarets sjukvård och verksamhet för civilbefolkningens skydd i krig.
Myndigheten för civilt försvar finansierar bland annat utbildning av organisationernas medlemmar till förstärkningsresurser åt offentliga aktörer vid samhällskriser och höjd beredskap.
Avtalspersonal
En myndighet med uppgifter inom totalförsvaret får enligt 2 § förordningen ingå ett skriftligt avtal med en person som tillhör en frivillig försvarsorganisation om tjänstgöring inom totalförsvaret. Personer som tecknat sådana avtal betecknas avtalspersonal.
Myndigheter ska vid behov teckna sådana avtal, registrera och krigsplacera personalen.
Kommuner och regioner omfattas inte av förordningens möjlighet att teckna frivilligavtal på samma sätt som statliga myndigheter. Myndigheten för civilt försvar anger att de i stället kan använda civilrättsliga avtal och krigsplacera frivilliga med stöd av dessa.
Förstärkningsbehov och förmåga
Myndigheten för civilt försvars planering utgår från den mottagande aktörens behov. En myndighet, kommun eller region bör identifiera vilka verksamheter som behöver bedrivas, vilka personalbrister som kan uppstå och vilken kompetens som behöver förstärkas. Därefter kan externa personalförstärkningar planeras.
De frivilliga försvarsorganisationerna kan bistå med personalförstärkning inom ett stort antal områden. Myndigheten för civilt försvar anger också att organisationerna i vissa fall kan utveckla utbildning för ytterligare befattningar när en offentlig aktör identifierat ett behov som inte täcks av befintliga utbildningar.
Denna behovsorientering innebär att frivillig förstärkning kan avse både generell bemanning och specialistkompetens.
Organisering och operativ förmåga
Tillgång till frivilliga personer innebär inte i sig att en operativ förstärkningsförmåga finns.
Myndigheten för civilt försvars vägledning för offentliga aktörer omfattar bland annat behovsanalys, planering av samverkan, rekrytering, utbildning och avtal. När frivilliga försvarsorganisationer utbildar frivilliga för en offentlig aktör förväntas den mottagande aktören därefter bland annat svara för introduktion, utrustning, övning och eventuell vidareutbildning utifrån behov.
Myndighetens arbete med frivilliga transport- och fordonsresurser behandlar dessutom behovet av en mer sammanhållen planering och struktur för att resurserna ska kunna användas där de gör störst nytta.
För att en frivillig resurs ska kunna användas som en förutsebar del av beredskapen behöver därför frågor om exempelvis utbildning, tillgänglighet, aktivering, utrustning, ledning och övning vara hanterade.
En frivillig resurs är därmed inte operativ enbart därför att det finns ett medlemsregister eller ett avtal. Den praktiska förmågan är också beroende av att rätt personal kan nås, inställa sig och genomföra avsedda uppgifter under fungerande ledning.
Organisationsformer
Frivilliga resursgruppen
Frivilliga resursgruppen (FRG) är ett samarbete mellan kommuner och de frivilliga försvarsorganisationerna där utbildade personer från FFO organiseras för att förstärka kommunens resurser vid samhällsstörningar. FRG samlar de frivilliga försvarsorganisationernas kompetenser på lokal nivå.
Regionala resursgrupper
Frivilliga förstärkningsresurser kan även organiseras på regional nivå.
På Gotland har länsstyrelsen och regionen etablerat en regional resursgrupp där utbildade frivilliga förstärkningsresurser från frivilliga försvarsorganisationer samlas. Gruppen omfattar bland annat skyddsvakter, stabsassistenter och räddnings- och röjningspersonal.
Liknande former förekommer även i andra län.
System för uppbyggnad och förvaltning av frivillig förmåga
Frivillig beredskapsgrupp
Frivillig beredskapsgrupp (FBG) är ett koncept för hur en kommun, räddningstjänst eller annan aktör systematiskt kan bygga upp, organisera och förvalta frivilliga förstärkningsresurser utifrån den egna verksamhetens behov.
Konceptet omfattar bland annat rekrytering, utbildning, övning, avtal, aktivering, ledning och vidmakthållande av frivillig förmåga och är inte begränsat till resurser från de frivilliga försvarsorganisationerna.
Västerås stad har utvecklat modellen efter att kommunen bedömt att FRG-konceptet inte fullt ut motsvarade de behov som identifierats för höjd beredskap. Staden har samtidigt framhållit behovet av strukturerad utbildning, övning och löpande förvaltning av frivilliga resurser.
Specialiserade förstärkningsresurser
De frivilliga försvarsorganisationerna utbildar till ett stort antal specialiserade civila befattningar.
Myndigheten för civilt försvars sammanställning omfattar bland annat transport och logistik, stab och administration, samband, sjukvård, livsmedelsförsörjning samt stöd till räddningstjänst och befolkningsskydd.
Transport- och fordonsresurser
Bland transportresurserna finns bandvagnsförare, som utbildas genom Bilkåren och Frivilliga automobilkåren, samt bandvagnsmekaniker. Myndigheten för civilt försvar anger att bandvagnsförare bland annat ska kunna ta sig fram vid översvämningar och snökaos. Även bussförare och andra transportfunktioner ingår bland befattningarna.
Myndigheten för civilt försvar startade 2026 ett särskilt projekt för samordning av frivilliga transport- och fordonsresurser inom det civila försvaret. Projektet omfattar resurser på land, till sjöss och i luften och ska utveckla hur frivilliga förstärkningsresurser kan aktiveras och användas.
Sambandsresurser
Frivillig personal kan även förstärka offentliga aktörers samband och ledningsstöd. Myndigheten för civilt försvar anger bland annat utbildningar inom Rakel, samband och IT-relaterade funktioner genom Frivilliga radioorganisationen.
Sådana resurser kan kombineras med fordon, sambandsmateriel eller andra tekniska resurser.
Räddnings- och röjningsresurser
Frivillig personal kan utbildas för stöd till räddningstjänst vid samhällskriser och krig samt för uppgifter inom befolkningsskyddet. Räddnings- och röjningspersonal förekommer bland de frivilliga förstärkningsresurser som organiseras regionalt.
Skyddsvakter
Frivilligt rekryterade skyddsvakter är ett annat exempel på specialiserad personalförstärkning. Funktionen skiljer sig från mer generella stödresurser genom särskilda utbildnings-, behörighets- och rättsliga krav.
Skyddsvakter ingår exempelvis bland förstärkningsresurserna i Gotlands regionala resursgrupp.
Andra organiserade frivilliga
Organiserad frivillig förstärkning är inte begränsad till de frivilliga försvarsorganisationerna.
Myndigheten för civilt försvar anger uttryckligen att det utöver de frivilliga försvarsorganisationerna finns andra ideella organisationer med en viktig roll i den civila beredskapen och att dessa kan organisera sina medlemmar för att hjälpa till vid en samhällsstörning.
Dessa organisationer omfattas inte nödvändigtvis av samma finansiering, avtalsformer eller rättsliga system som de frivilliga försvarsorganisationerna.
Nacka-Värmdö räddningssällskap
Nacka-Värmdö räddningssällskap (NVRS) är ett exempel på en fristående lokal frivilligorganisation.
Nacka kommun beskriver NVRS som kommunens frivilliga resurs och anger att organisationen vid behov kan bidra med volontärer, bandvagnar och kommunikationskompetens.
NVRS beskriver själv sin verksamhet som stöd till Nacka och Värmdö kommuner vid kriser och extraordinära händelser. Organisationens förmågor omfattar bland annat ledning, samband, trygghetspunkter, värme, el och vatten samt terrängfordon.
Organisationen är ett exempel på hur frivillig förstärkning kan bestå av en kombination av personal, kompetens och materiella resurser.
Lokala föreningar
Lokala föreningar kan också bidra till beredskapen genom att organisera människor och tillhandahålla lokala resurser.
På Gotland genomförs exempelvis arbetet Stark socken tillsammans med sockenföreningar, bygdegårdsföreningar eller andra lokala organisationer. Sådana organisationer kan fungera som lokala samlingspunkter och bärare av frivilligt engagemang.
En bygdegård är i sig en fysisk lokal och inte en personell frivillig förstärkningsresurs. En bygdegårdsförening eller annan lokal förening kan däremot organisera frivilliga och samtidigt tillföra exempelvis lokaler, köksutrustning, reservkraft, fordon eller lokalkännedom.
Motsvarande kan gälla exempelvis båtklubbar, motorföreningar, idrottsföreningar och andra lokala sammanslutningar. Vilken roll de får beror på den mottagande aktörens behov och på hur samverkan organiserats.
Närliggande former av organiserad frivillighet
Vissa verksamheter fyller en tydligt kompletterande funktion i förhållande till offentliga aktörer men benämns inte genomgående frivilliga förstärkningsresurser i myndighetskällor.
Civil insatsperson
Civil insatsperson (CIP) är en modell där frivilliga utbildas för att kunna genomföra tidiga insatser vid olyckor i sitt närområde innan eller tillsammans med ordinarie räddningsresurser.