Raziye Kızıl, mer känd under sitt artistnamn Dengbêj Gazîn, född 1959 i Ünsüz (Yassıca) i provinsen Bitlis (nära Tatvan), död 21 augusti 2018 i Van, Turkiet, var en framstående kurdisk sångerska och poet. Hon var en av de första kvinnliga artisterna att slå igenom inom den traditionella kurdiska berättarkonsten dengbêj. Texten på webbplatsen är i sin tur anpassad från boken Ez Gazîn Im: Jineke Dengbêj av Ergun Sibel Yücel och Marlene Schäfers, Aram 2021)

Biografi Raziye Kızıl växte upp i byn Ünsüz och lärde sig en stor del av sin musikaliska repertoar av sin moster/faster, som också var dengbêj, samt av andra familjemedlemmar. Hon inspirerades tidigt av kända röster som Eyşe Şan och Meryem Xan när hon lyssnade på Radio Jerevan.

År 1974 gifte hon sig och flyttade till Van. Då det enligt tidens sociala normer inte ansågs passande för nygifta kvinnor att tala öppet eller sjunga offentligt, sjöng hon till en början enbart i enrum. I hemlighet reste hon till Unkapanı i Istanbul för att göra sina första professionella musikinspelningar. Som artistnamn valde hon Gazîn, vilket på kurdiska betyder "klagan; jämmer; lamentation".

Hennes kassetter blev mycket populära och såldes på marknaderna, men på grund av det sociala motståndet kunde hon till en början inte berätta för sina grannar att det var hennes röst de lyssnade på. Hennes hemlighet avslöjades först flera år senare. Trots starkt motstånd från både familjen och omgivningen fortsatte hon att uppträda på bröllop, konserter och festivaler och fick till slut sin omgivning att acceptera hennes musikaliska kall.

Föreningsliv och samarbeten Gazîn framträdde ofta som den enda kvinnliga dengbêjen vid konserter och traditionella sammankomster. År 2010 grundade hon Komela Jinên Dengbêj (”Föreningen för kvinnliga dengbêjer”). Genom föreningen bedrev hon forskning om lokala kvinnliga kulturutövare, anordnade framträdanden och höll musikundervisning för flickor och unga kvinnor från landsbygden för att ge dem en plattform att höras.

Hon turnerade internationellt och gav konserter i städer som Diyarbakır, Van, Istanbul, Slemani, Paris, Genève, Oslo, Jerevan och Stockholm. Förutom anonyma traditionella kurdiska sånger (kilams och strans) framförde hon egna kompositioner. Bland hennes egna verk märks Dewrane, som skrevs efter jordbävningen i Van 2011, samt Kula Roboskî om Roboskimassakern, vilken hon även spelade in tillsammans med den kända artisten İlkay Akkaya.

Privatliv och död Gazîn fick fem barn (fyra döttrar och en son) samt tio barnbarn. Den 19 augusti 2018 drabbades hon av en stroke i sitt hem i Van mitt under det att hon sjöng en kilam. Hon avled två dagar senare, den 21 augusti 2018.

Källor

Kategori:Kvinnor Kategori:Kurdiska sångare Kategori:Födda 1959 Kategori:Avlidna 2018