Arne Justinus Isaksson, född 13 november 1925 i Pajala, död 12 mars 2000 i Kramfors, var en svensk författare. Isaksson var kommunist och blev känd i Finland i slutet av 1950-talet, när han utvisades ur landet på grund av sin politiska verksamhet. Han skrev flera böcker om arbetarrörelsens och Tornedalens historia och även lyrik.
Liv
Ungdom
Arne Isaksson växte upp i Tornedalen och föddes i skogsarbetaren Paulus Isakssons familj i byn Pissiniemi i Pajala. Efter folkskolan arbetade han i skogen och blev intresserad av arbetarrörelsen tack vare den finländske "skogskommunisten" Eemeli Lakkala, som organiserade partiarbetet i området. Även hans far var aktiv inom fackföreningsrörelsen. Paulus Isaksson är känd för arbetarsången ”Strejkvisa från Pajala”, som bland annat har spelats in av gruppen Norrlåtar.
Efter att på egen hand ha studerat Karl Marx, V. I. Lenin, Friedrich Engels och Josef Stalin började Isaksson i början av 1940-talet engagera sig i Sveriges kommunistiska partis ungdomsförbund. År 1950 studerade Isaksson vid Sirola-institutet i Tavastehus med hjälp av ett stipendium från Föreningen Norden. Enligt Isaksson hade han av misstag beviljats ett stipendium till en läroanstalt som tillhörde Finlands kommunistiska parti, vilket organisationen rättade till ett år senare genom att skicka honom till Pargas folkhögskola. Efter att ha utbildat sig till socionom arbetade Isaksson senare bland annat för Helsingfors stad.
Utvisningen
Isaksson ansökte två gånger om finskt medborgarskap, men ansökningar från kommunister i Tornedalen godkändes vanligtvis inte eftersom Skyddspolisen motsatte sig dem. I Isakssons fall angavs hans medlemskap i Finlands Demokratiska Ungdomsförbund som grund. Landshövdingen Uuno Hannula konstaterade i sin bedömning att länet redan hade så många ”extremister” på egen hand att det inte behövde fler från utlandet.
År 1955 valde kommunfullmäktige i finska Kolari, där kommunisterna hade majoritet, Isaksson till socialsekreterare. De borgerliga överklagade beslutet till Lapplands länsstyrelse, vars tolkning av lagen var att en utlänning inte kunde utses till en kommunal tjänst. Kolari kommun överklagade i sin tur länsstyrelsens beslut till högsta förvaltningsdomstolen. Ärendet var ännu inte avgjort när kommunfullmäktige i september 1955 valde Isaksson till den lediga tjänsten som kommunsekreterare. När högsta förvaltningsdomstolen ställde sig på länsstyrelsens sida lämnade de borgerliga återigen in ett överklagande.
I januari 1956 föreslog landshövding Hannula för inrikesministeriet att Isaksson skulle utvisas. Förslaget bekräftades snart av den socialdemokratiske inrikesministern Valto Käkelä och polisöverdirektören Urho Kiukas. Isaksson hann sköta sitt uppdrag fram till utvisningsbeslutet. Därefter reste han till Helsingfors, och en annan kommunist, Niilo Koskenniemi, tillträdde som kommunsekreterare.
Riksdagsledamöterna för Demokratiska förbundet för Finlands folk, Hertta Kuusinen, Eino Kilpi, Toivo Kujala och Eino Tainio träffade statsminister Urho Kekkonen med anledning av saken. Kekkonen lovade att ta upp frågan i regeringen. I Kolari hölls folkmöten till stöd för Isaksson, och författaren Arvo Turtiainen reste till orten för att skriva en artikelserie om fallet för tidningen Vapaa Sana. Artiklarna publicerades dock aldrig eftersom generalstrejken bröt ut.
Samtidigt hamnade uppståndelsen kring utvisningen i skymundan för den uppmärksamhet som strejken och presidentvalet 1956 skapade. Inte heller kommunisterna drev fallet vidare till domstol, eftersom de ansåg det vara hopplöst.
I Sverige
Efter utvisningen arbetade Isaksson i Sverige bland annat som kurator inom kriminalvården, nykterhetssekreterare i Västerås och socialchef i Ytterlännäs. Isaksson bosatte sig i Bollstabruk i Kramfors kommun och avlade även en juris kandidat-examen vid Uppsala universitet 1978.
Litterär produktion
Isakssons författarbana började efter utvisningen. Till en början hade han tänkt skriva endast en pamflett om sitt eget fall, men arbetet växte slutligen till en flera hundra sidor lång undersökning av finländska rättegångar från 1918–1950 som hade betraktats som oklara. Boken publicerades slutligen som ett egenutgivet verk på finska 1986 under titeln Oikeus on vallan renki.
Isaksson publicerade sina första verk i början av 1970-talet. Hans produktion omfattar, utöver arbetarrörelsens och Tornedalens historia, även lyrik. Isaksson bekostade själv utgivningen av sina verk och sålde dem från dörr till dörr genom att resa runt med cykel i Norrbotten och Tornedalen. Marknadsföringen av böckerna skötte han genom att ordna presskonferenser för lokaltidningarna. Han uppskattas under årens lopp ha sålt sammanlagt omkring 10 000 böcker.
Författaren Mikael Niemi har använt sig av det arkiv Isaksson sammanställde i sin roman Sten i siden, som utkom 2023.
Familj
Arne Isaksson var åren 1951–1957 gift med den finländska riksdagsledamoten Anna-Liisa Tiekso. De hade två barn.
Bibliografi
Facklitteratur
Ej sorterat
Källor
Noter
Externa länkar Hans Isaksson i Libris
Kategori:män Kategori:Födda 1925 Kategori:Avlidna 2000 Kategori:Personer från Pajala kommun Kategori:Svenska författare Kategori:Författare från Norrbotten Kategori:Svenska kommunister