Värdekonservatism är uppfattningen att samhället bör bevara och förstärka en viss etik, eftersom man anser att den är nödvändig för ett gott samhälle. Värdekonservativa identifierar vanligtvis Västvärldens traditionella kristna etik som den vägledande i samhället. Personalismen är en teoribildning inom värdekonservatismen, som tar ställning såväl mot socialismens kollektivism som mot liberalismens individualism. Värdekonservatism är motsatsen till nihilism och kulturradikalism.
Historia Begreppet värdekonservatism myntades av Stig Strömholm i antologin Kämpande konservatism (1971) som ett sätt att markera skillnaden mellan en ideologisk konservatism och strukturkonservatism (behållande av status-quo). Begreppet har sedermera kommit att användas som en konventionell beteckning på personer som står upp för traditionella ståndpunkter i så kallade värdefrågor och som internationellt ofta betecknas som "konservativa" eller "kristdemokratiska".
Exempel Värdekonservatismen är ofta kopplad till kristendomens dygdetik. De gudomliga dygderna är tro, hopp och kärlek. De sju heliga dygderna och deras motsatser i de sju dödssynderna är följande:
Ödmjukhet – humilitas (motsats till högmod) Generositet – liberalitas (motsats till girighet) Kyskhet – castitas (motsats till lusta) Medmänsklighet – humanitas (motsats till avund) Måttfullhet – temperantia (motsats till frosseri) Tålamod – patientia (motsats till vrede) Flit – industria (motsats till lättja).
Exempel på värden som en värdekonservativ vill bevara och/eller förstärka kan vara familjen som grund för samhällsbildningen, människovärde för foster och åldringar, motstånd mot industriell pornografi, respekt för traditionella samhällsstrukturer och institutioner samt samhällelig tillit och pliktkänsla.
Se även Moralism Socialkonservatism Värdeabsolutism
Referenser
Externa länkar Svensk informationsportal: Konservatism.se
Kategori:Konservatism
sr:Културни конзервативизам