Enver Hoxha

Enver Halil Hoxha (albanskt uttal: , ), född 16 oktober 1908 i Gjirokastra i Osmanska riket (i nuvarande Albanien), död 11 april 1985 i Tirana i Albanien, var en albansk kommunistisk politiker. Som generalsekreterare i Albaniens arbetarparti 1943–1985 var han Albaniens statschef från andra världskrigets slutskede fram till sin död. Formellt var han ordförande i ministerrådet (statsminister) 1944–1954. Hoxha var ledare för massrörelsen Demokratiska fronten och överbefälhavare för sitt lands väpnade styrkor.

Han ledde de albanska partisanerna under den italienska och tyska ockupationen. Efter kriget skapade han en stalinistisk diktatur som isolerade Albanien från omvärlden och industrialiserade det feodala jordbrukssamhället. Albanien utropades till världens första ateistiska stat 1967 och ett förbud mot religionsutövning infördes 1976.Endresen, Cecilie (2010) (på norska). ”Mellom Bosporos og Brussel: Diskurser om religion og nasjon i Albania etter ateismen”, Nordisk Østforum, vol. 24, nr. 4, sid. 353-374. Under Hoxhas styre blev oppositionella och religiösa personer förföljda, en personkult utvecklades kring honom och olovlig utresa från landet kunde straffas med döden. Tortyr, dödsstraff och arbetsläger var ett utbrett bruk. Regimen avrättade minst 5 000–6 000 politiska fångarPerlez, Jane. ”A Stalinist Dowager in Her Bunker”, The New York Times, 1997-07-08.Erebara, Gjergj. ”Albania Govt Dodges Promise to Ex-Political Prisoners”, Balkan Insight, 2014-07-14. och hålls ansvarig för upp till 100 000 dödsfall.Rummel, Rudolph J. (1998). Statistics of Democide: Genocide and Mass Murder Since 1900. sid. 178–181.

Hoxha var mycket misstrogen mot grannländerna på Balkanhalvön och de så kallade revisionistiska kommuniststaterna. Han fruktade ständigt en invasion från Jugoslavien och Sovjetunionen. Efter den kinesisk-sovjetiska brytningen på 1960-talet valde Hoxha att närma sig Kina och Albanien trädde ut ur Warszawapakten. Fram till den kinesisk-albanska brytningen 1978 var Hoxhas politik inspirerad av maoismen.

Hoxha var den längst sittande statschefen i östblocket med närmare 41 år vid makten.Artisien, P.F.R. (1985). ”Albania in the Post-Hoxha Era”, The World Today, vol. 41, nr. 6, sid. 107–111.

Bakgrund och utbildning thumb|upright|left|Enver Hoxha vid 18 års ålder. thumb|upright|right|Enver Hoxhas barndomshem i Gjirokastra.

Enver Hoxha var född i Gjirokastra, som då var en del av Osmanska riket och känt under sitt turkiska namn Ergiri. Staden ligger 30 km nordväst om gränsen mot Grekland och har en stor grekisk minoritet. År 1914 fungerade staden som huvudstad för den autonoma republiken Nordepirus, som utropades av grekerna i området. Albanerna i Gjirokastra är övervägande tosker. Den viktigaste skillnaden mellan tosker och geger är deras respektive dialekter och traditionella levnadssätt, och i mindre grad i deras religion; ortodox och katolsk kristendom och islam har generellt sett samexisterat under fredliga förhållanden i Albanien.Blumi, Isa (1997). ”The Politics of Culture and Power: The Roots of Hoxha's Postwar State”, East European Quarterly, vol. 31, nr. 3, sid. 379–398.

Fadern Halil Hoxha var en toskisk muslimsk markägare som enligt olika källor var antingen klädhandlare eller apotekare. Han reste mycket i Europa och USA och bodde periodvis utomlands. Han hade fem barn med Gjylihan, också kallad Gjylo. Farfadern Beqir Hoxha stödde Prizrenförbundet.Ference, Gregory C. (1994). Chronology of Twentieth Century Eastern European History. sid. 454. Släktnamnet Hoxha var ursprungligen en hederstitel, från turkiskans hoca som betyder 'läromästare', som tilldelades hans förfäder för deras insatser att sprida islamisk tro i Albanien. Sitt förnamn Enver fick han efter Enver Pascha, som var en av de ledande i den ungturkiska revolutionen 1908.Gürpınar, Doğan (2012). ”The Rise of Turkic Personal Male Names in Turkey (1908–38)”, Middle Eastern Studies.

Enver Hoxhas största inspiration i barndomen kom från farbror Hysén Hoxha, ”en ateist, främlingsfientlig person och orubblig nationalist”. Albanien vann sin självständighet från osmanerna efter det första balkankriget 1912–1913. Hoxha slutförde grundskoleutbildningen i hembyn och blev som 16-åring medlem och sekreterare i Gjirokastras studentråd. Studentrådet genomsyrades av en demokratisk och upprorisk anda och Hoxha ledde protesten mot regeringen till dess att studentrådet lades ned efter bara ett år. Vid denna tid började albanska intellektuella, som hade studerat i Wien, Belgrad och Rom, att sprida radikala idéer i Albanien.McLain, Glenn A. (1955). ”The Palace Revolution in Albania”, World Affairs, vol. 118, nr. 2, sid. 48–49.

Efter grundskolan lämnade han Gjirokastra för att studera vid den franskspråkiga gymnasieskolan i Korça. Det antas att han utvecklade mycket av sin politiska grundsyn under denna period. Han ska ha varit mycket fascinerad av de franska och ryska revolutionerna. Efter examen 1930 erhöll han ett statsstipendium för att studera vid Montpelliers universitet i Frankrike. Hoxha studerade naturvetenskap och deltog i möten som anordnades av Franska kommunistpartiet. På grund av ett bristande intresse för biologi hoppade han av efter bara ett år och flyttade till Paris för att studera juridik och filosofi.Fischer, Bernd Jürgen (2007). Enver Hoxha and the Stalinist Dictatorship in Albania i: Balkan Strongmen: Dictators and Authoritarian Rulers of South Eastern Europe. sid. 241–243. Han studerade en tid filosofi vid Sorbonnes universitet och fick samtidigt undervisning i juridik av Llazar Fundo, men fullföljde aldrig studierna.Hamm, Harry (1963). Albania: China's Beachhead in Europe. sid. 80. Under sin tid i Paris skrev han flera artiklar för den kommunistiska dagstidningen L’Humanité om situationen i Albanien. Artiklarna blev senare en bidragande orsak till att han inte erhöll ett nytt statsstipendium efter november 1933.

Partisaner och frigörelse

thumb|upright|right|Enver Hoxha som partisan 1944.

Efter att han avslutat studierna 1934, reste Hoxha till Bryssel i Belgien där han under två års tid arbetade som privatsekreterare åt den albanske konsuln. Under denna period studerade han juridik och fortsatte att skriva för L’Humanité. Då hans republikanska och kommunistiska sympatier avslöjades 1936, tvingades han att frånträda sin befattning vid konsulatet.Saxon, Wolfgang. ”Enver Hoxha, Mastermind of Albania's Isolation”, The New York Times, 1985-04-12.

Efter ett kort uppehåll i hembyn anställdes han som lärare i franska vid sin gymnasieskola i Korça. Utöver att vara flytande i franska, hade studierna gett Hoxha grundläggande kunskaper i italienska, serbokroatiska, engelska och ryska. Han skulle senare bli beskriven som ”den avgjort mest språkmäktige statschefen i Östeuropa”.O'Donnell, James Salibur (1999). A Coming of Age: Albania under Enver Hoxha. sid. 196. Efter Italiens invasion av Albanien 1939, och kung Zog den förstes landsflykt samma år, tvingades alla offentliganställda att registrera sig som medlemmar i Albanska fascistpartiet. Hoxha vägrade detta, och han tvingades därför lämna sin läraranställning. Han flyttade till Tirana där han öppnade en tobaksaffär. Därifrån drev han också en underjordisk kommuniströrelse. När hans aktiviteter avslöjades 1941 stängdes affären, och han måste fly till bergen.

Han tog emot hjälp från de jugoslaviska partisanerna i november 1941 och grundade Albaniens kommunistiska parti, som 1948 bytte namn till Albaniens arbetarparti. Hoxha valdes till medlem av den sju man starka centralkommittén och till redaktör för partitidningen Zëri i Popullit, ”Folkets Röst”. Den albanska motståndsrörelsen organiserades på allvar 1942. Vid kommunistpartiets första kongress i mars 1943 gavs Hoxha förtroende och valdes till partiets förstesekreterare, en post som han innehade fram till sin död. Kort tid efter grundandet av kommunistpartiet grundades också den antikommunistiska, nationalistiska och republikanska rörelsen Balli Kombëtar, ”Nationella fronten”. Balli Kombëtar betraktade kommunisterna som medlöpare till Jugoslavien och den var i början den största motståndsrörelsen.Seim, Jardar (1994). Albansk kommunisme – et krigsprodukt i: Øst-Europas historie. sid. 332–336.

De albanska partisanerna blev i juli 1943 organiserade i Albaniens nationella frigörelsearmé som tog emot stöd från den hemliga brittiska militärenheten SOE.Fischer, Bernd Jürgen (1991). ”Resistance in Albania during the Second World War: Partisans, Nationalists and the SOE”, East European Quarterly, vol. 25, nr. 1, sid. 21-47. Efter att Italien ingått en vapenvila med de allierade hösten 1943 ockuperades Albanien av Tyskland, som fruktade att de allierade skulle kunna använda Albanien som landningsplats för en invasion av Balkanhalvön. Den albanska motståndsrörelsen utvidgades i augusti 1943 till att omfatta Kosovo och delar av Grekland. Den tyska ockupationsmakten ställde sig positiv till idén om ett Storalbanien. Denna syn fann gillande hos Nationella fronten, något som bara stärkte kommunisternas position i motståndsrörelsen. Kommunisterna exkluderade Kosovo och delar av Grekland för att blidka jugoslaverna, men med protester från Nationella frontens sida. Kommunisterna tog tillfället i akt att ta ledningen över motståndsrörelsen.

Efter förebild från Jugoslavien sammanträdde Antifascistiska kommittén för nationell befrielse i maj 1944 i Përmeti, och Hoxha valdes till ordförande. Kommittén förklarade sig som Albaniens legitima regering efter ett möte den 22 oktober i Berati, och Hoxha valdes till tillfällig ordförande i ministerrådet (statsminister).

De tyska styrkorna drog sig tillbaka från Albanien och frigörelsearmén tog över makten i landet i november 1944. Efter att de tyska styrkorna lämnat landet, drog Hoxha och flera albanska partisaner till Jugoslavien, för att tillsammans med jugoslaver och sovjeter bekämpa tyskarna där. Nationella frigörelsearmén ombildades i augusti 1945 till massrörelsen Demokratiska fronten som blev det enda tillåtna partiet. Jacques, Edwin E. (1995). The Albanians: An Ethnic History from Prehistoric Times to the Present. sid. 421–423, 433, 467, 510–512, 520. Monarkin avskaffades formellt då Folkrepubliken Albanien proklamerades den 11 januari 1946. Som kommunistpartiets förste sekreterare var Hoxha statschef. Den nya regimen dominerades av tosker från södra Albanien, som präglades av stora jordegendomar, utländskt förtryck och social fattigdom och där fick kommunismen en stor genomslagskraft hos befolkningen.

Albaniens statschef

thumb|upright|right|Offentlig byggnad med ett hängande porträtt av Enver Hoxha i Durrësi 1978.

Ekonomisk och social politik Då Hoxha tog över makten var den förväntade levnadsåldern i Albanien 40 år och analfabetismen uppskattades till 80–85 procent. För hela landets landsbygd uppskattades den 1939 till 90–95 procent. Hoxha var inspirerad av sovjetisk planekonomi och minskade jordägarnas andel av jordbruksarealen i Albanien från 52 procent till 16 procent genom expropriation 1946.Gjonça, Arjan (2001). Communism, Health, and Lifestyle. The Paradox of Mortality Transition in Albania, 1950–1990. sid. 15–19, 19–23, 28–33. Jordbruket kollektiviserades 1955 men var fortfarande mycket arbetsintensivt och Hoxha lyckades aldrig göra Albanien självförsörjande på livsmedel.Chan-Halbrendt, Catherine; Fantle-Lepczyk, Jean (2013). Agriculture and Land Reform in Albania i: Agricultural Markets in a Transitioning Economy: An Albanian Case Study. sid. 18.”Privatbiler og skjegg forbudt i mistenksomhetens Albania”, Aftenposten, 1984-07-04.