Svenska arméns gradbeteckningar visar den svenska arméns gradbeteckningar från sent 1600-tal och till 2019.

1600-talet till 1792 Under den senare delen av 1600-talet infördes ringkragen som befäls- och gradbeteckning i den svenska armén. Denna hade sitt ursprung i en rustningsdetalj som ursprungligen skyddade halsen. 1697 kom en kunglig förordning som närmare beslutade hur dessa ringkragar skulle se ut. Vid kavalleriet kunde dessa även anbringas på harnesket. Ringkragen bars enbart i tjänsten.Finska nationalmuseet.

Från 1697 gällde följande föreskrifter:Markelius, Martin (2020). Gustav III:s Armé. Stockholm: Medströms bokförlag. Sid 97 GradKragenSymbolerÖversteKragen av förgyllt silverMonarkens krönta namnchiffer omgiven av palmblad, samtliga emaljerade.ÖverstelöjtnantKragen av förgyllt silverMonarkens krönta namnchiffer omgiven av palmblad, samtliga emaljerade.MajorKragen av förgyllt silverMonarkens krönta namnchiffer omgiven av palmblad, samtliga emaljerade.KaptenKragen av förgyllt silverMonarkens krönta namnchiffer emaljerat.LöjtnantKragen av silverMonarkens krönta namnchiffer, förgylltFänrikKragen av silverMonarkens krönta namnchiffer, förgyllt

1792-1886 Ringkragen avskaffades inom den svenska armén 1792 och istället införde man epåletter efter franskt mönster. Vid införandet av epåletterna bar man crepiner (rullar av textilmaterial, ibland med stomme av trä, och besatta med små öglor av metall), buljoner (spiraler av tunna metallskenor) och fransar i kombination med olika kronor (kungliga och grevliga), olika på höger respektive vänster axel.

1792 Enligt reglementet 1792 bars epåletter enligt följande Karlsson, Tore (1980). En samlares minnesanteckningar. Stockholm: Samlarförbundet Nordstjärnan. GradVänster axelHöger axelFältmarskalkCrepiner och bouilloner, 1 konglig krona och 3 grevliga kronorCrepiner och bouilloner samt 3 grevliga kronorGeneralCrepiner och bouilloner 3 grevliga kronorCrepiner och bouilloner 3 grevliga kronorGenerallöjtnantCrepiner och bouilloner 3 grevliga kronorCrepiner och bouilloner 1 konglig kronaGeneralmajorCrepiner och bouilloner 1 konglig kronaCrepiner och bouilloner 1 konglig kronaÖversteCrepiner och bouilloner 1 konglig kronaCrepiner och bouillonerÖverstelöjtnantCrepiner och bouillonerBouillonerMajorBouillonerBouillonerKapten/RyttmästareBouillonerFransarLöjtnantFransarFransarUnderlöjtnantFransarUtan fransarKornett/FänrikFransarIngen epålett, utan guld eller silversnodd

1795 Enligt reglementet 1795 bars epåletter enligt följande GradVänster axelHöger axelGeneralTre kronor och bouillonerTre kronor och bouillonerGenerallöjtnantEn kunglig krona och bouillonerTre kronor och bouillonerGeneralmajorEn kunglig krona och bouillonerEn kunglig krona och bouillonerÖversteTre stjärnor och bouillonerTre stjärnor och bouillonerÖverstelöjtnantTvå stjärnor och bouillonerTre stjärnor och bouillonerMajorTvå stjärnor och bouillonerTvå stjärnor och bouillonerKapten/RyttmästareEn stjärnaTvå stjärnorLöjtnantEn stjärnaEn stjärnaUnderlöjtnantEndast epålettEn stjärnaKornett/FänrikEndast epålettEndast epålett

1800 Runt år 1800 infördes ett nytt upplägg för epåletter och deras utseende. Nu fanns bara epåletter från fänrik till överste, medan generalspersoner hade guldgaloner i form av eklöv på uniformens ståndkrage. I övrigt var systemet samma som 1795.Eben, Frederic (1808). The Swedish army. London. År 1799 införde man åter ringkragen med nu som en markering för att visa vem som är Vakthavande befäl. Denna ringkrage kallas för Dagbricka m/1799.

En fältmarskalk hade en rad av liggande eklöv, därefter en guldrand, sedan två rader av eklöv, allt i guldgalon. De två sista raderna med insydda knappar med motiv av två korslagda fältmarskalkstavar i vinkeln. En general hade tre rader av eklöv i guldgalon sydda runt ståndkragen En generallöjtnant hade två rader av eklöv i guldgalon sydda runt ståndkragen En generalmajor hade en rad av eklöv i guldgalon sydda runt ståndkragen

GradVänster axelHöger axelÖversteTre stjärnor och bouillonerTre stjärnor och bouillonerÖverstelöjtnantTvå stjärnor och bouillonerTre stjärnor och bouillonerMajorTvå stjärnor och bouillonerTvå stjärnor och bouillonerKapten/RyttmästareEn stjärnaTvå stjärnorLöjtnantEn stjärnaEn stjärnaUnderlöjtnantEndast epålettEn stjärnaKornett/FänrikEndast epålettEndast epålett

1836 Enligt 1836 års rulla bars epåletter enligt följande, där namnchiffer avser den regerande monarkens: GradStjärnorBuljonerFältmarskalkNamnchiffer Korslagda marskalkstavarGrovaGeneralNamnchiffer 3 stjärnorGrovaGeneral-LieutenantNamnchiffer 2 stjärnorGrovaGeneral-MajorNamnchiffer 1 stjärnaGrovaGeneral-Adjutant el. ÖfversteKunglig kronaGrovaÖfverste-Lieutenant3 stjärnorFinaMajor2 stjärnorFinaCapitaine3 stjärnor -Lieutenant2 stjärnor -Under Lieutenant1 stjärna -

Uniform m/1886 och m/1895

Modell äldre eller m/ä är samlingsbenämningen på alla uniformspersedlar som tagits fram före den för armén 1906 fastställda enhetsuniformen. Idag avses oftast uniform m/1886 för infanteriet och uniform m/1895 för kavalleriet och trängkåren. Till uniform m/ä användes gradbeteckningar på axeltränsar, axelklaffar, kragar och underärmar. Gradbeteckningens placering var olika för olika typer av uniformspersedlar. Vapenrock Generalspersoner bar på de flesta plagg gradbeteckningarna på kragen i form av broderade silverstjärnor på guldgaloner med eklöv. Regementsofficerare bar axeltränsar med 1-3 stjärnor för respektive major, överstelöjtnant och överste. Kompaniofficerare bar axelklaff m/1895-1899 utan eller med 1-3 stjärnor för respektive fanjunkare samt underlöjtnant, löjtnant och kapten. Sergeanter bar en axelklaff av samma typ som fanjunkare, men med de tre snörena i mitten av vitt eller gult redgarn eller silke. För underbefäl av manskapet bars gradbeteckningarna, utöver på kragen, även på underärmarna i form av galoner. Distinktionskorpral (senare furir) bar guld- eller silvergaloner kring kragen och underärmarna; korpraler bar gradbeteckningar av vitt eller gult band på samma ställen. Vicekorpraler bar endast ett vitt eller gult band på kragen.

Enligt 1901 års rulla bars epåletter enligt följande:"Lika på båda epåletterna och, så vidt sig göra låter, å nedre delen af mattan." GradStjärnorBuljonerGeneral3 stjärnorGrofva glitterbuljonerGenerallöjtnant2 stjärnorGrofva glitterbuljonerGeneralmajor1 stjärnaGrofva glitterbuljonerÖfverste3 stjärnorGröfre blanka buljonerÖfverstelöjtnant2 stjärnorFina blanka buljonerMajor1 stjärnaFina blanka buljonerKapten/Ryttmästare3 stjärnor -Löjtnant2 stjärnor -Underlöjtnant1 stjärna - Stjärnor om tre bärs med en stjärna över två.

Nutida bruk Epåletterna som används idag till paraduniformer i Försvarsmakten är: Epålett m/1794-1895 för officerare vid Livgardets infanteri (f.d. Svea livgarde). Epålett m/1845-1895 för specialistofficerare vid Livgardets infanteri (f.d. Svea livgarde). Epålett m/1845-1895 för officer vid Livgardets kavalleri (f.d. Livgardets dragoner) och Livgardets dragonmusikkår. Epålett m/1845-1895 för specialistofficer vid Livgardets kavalleri (f.d. Livgardets dragoner) och Livgardets dragonmusikkår. Epålett m/1830-1895 för officer och specialistofficer vid Arméns musikkår (Göta livgardes modell). Epålett m/1804-1895 för gruppbefäl och soldater vid Livgardet samt musiker vid Livgardets dragonmusikkår. Epålett m/1878 för marinofficer vid tjänstgöring på paradslupen Vasaorden. År 1895 infördes Oscar II:s namnchiffer på gardesförbandens epåletter, vilket 1908 ändrades till Gustaf V. Tilläggsåret "-1895" syftar alltså till att epåletten idag bär namnchiffer. Efter återinförandet på 90-talet bär gardesförbanden regerande monarks namnchiffer i guldmetall på epåletterna, idag kung Carl XVI Gustaf.

Uniform m/1906 vänster|miniatyr|234x234px För uniform m/06 infördes gradbeteckningar vilka bars på vapenrockens mellanblå ärmlister och kappans underärmar i form av galoner. Generaler bar tjocka guldgaloner liknande flottans gradbeteckning för flaggmän med 1- 3 stjärnor. Regementsofficerare bar en tjock galon med ögla och 1-3 galoner under denna. Kompaniofficer bar 1-3 galoner med den översta formad som en ögla. Underofficerare bar 1-2 galoner med en liten ögla på uniformens blå ärmlist. Underbefälet bar 1-3 redgarnssnören utan ögla på samma ställe. Manskapet bar enbart en mellanblå ärmlist.

Uniform m/1910

Vid uniform m/1910 användes axeltränsar för officerare och underofficerare samt axelklaffar för generalitet, underbefäl och manskap. Generaler hade guldgalonerade axelklaffar med 1-3 stjärnor i silver. Regementsofficerare bar flätade axeltränsar med valknut samt 1-3 stjärnor. Kompaniofficerare och fanjunkare (styckjunkare) bar axeltränsar med två längsgående guldsnören samt en valknut. När fänriksgraden infördes 1915 fick den samma gradbeteckning som underlöjtnant. Sergeanter bar axeltränsar av vitt eller gult redgarnssnöre utan stjärnor. Underbefälet bar mellanblå axelklaffar med en guldgalon för distinktionskorpral, ett gult redgarnsband för korpral och gult redgarnssnöre för vicekorpral.

Färgen på axelklaffens foder var olika beroende på vilket regemente man tillhörde. Regementen eller kårer med silverknappar istället för guldknappar bar axeltränsar och galoner i silver eller vitt redgarn.

1914 infördes gradbeteckningar även på hatten och i mössmärket. Dessa var V-formade och satt på den trekantiga hattens båda främre sidor. Gradbeteckningen var i övrigt lik den för mössa m/1865-99 med blåemaljerad knapp, eller för underofficerare förgylld, samt en guld sidenkokard. Manskapet bar tre kronor samt kompanimärke, allt i metall.

Landstormsbindel m/1911

Ursprungligen utrustades landstormen enbart med vapen och ammunition samt viss annan utrustning av staten. Allt annat var egen beklädnad och utrustning. Alla landstormsmän skulle bära fälttecken i form av landstormsarmbindel och landstormsmärke. På den grå landstormsarmbindeln bars blå tjänsteställningsbeteckningar i form av chevroner (vinklar) med eller utan öglor.

Uniform m/1923 På uniform m/1923 bars gradbeteckningarna på vapenrockens ståndkrage och på kappans axelklaffar. Stjärnor och galoner användes som symboler för officerare, stjärnknappar och vinklar för underofficerare, stolpar för underbefäl. På mössan bars gradbeteckningar i form av galoner.

Ursprungligen hade fänrik och underlöjtnant samma gradbeteckning (en stjärna) och fanjunkare tre vinklar. 1925 fick fänrik lägre tjänsteställning än underlöjtnant och fänriksgraden betecknades därefter med en kadettkrona på underärmarna i tillägg till gradbeteckningarna på kragen. Fanjunkare fick tjänsteställning som underlöjtnant och graden betecknades med en stjärnknapp. Det var enbart officersfanjunkare (kadetter på krigsskolan och reservofficersaspiranter efter avlagd reservofficersexamen) som i fortsättningen bar tre vinklar som gradbeteckning. 1937 avskaffades graden underlöjtnant; fänriksgraden betecknades nu enbart med gradbeteckningar på kragen. Fanjunkare i förvaltarebeställning fick titeln förvaltare och erhöll regelmässigt fullmakt som löjtnant i armén; de bar som sådana löjtnants gradbeteckning.Meijer & al., Bernhard (1904–1926). "Uniform". Nordisk familjebok. Stockholm: Nordisk familjeboks förlag. Vol. 38, p. 1107. Tjänsteställning inom krigsmakten SOU 1967:15, sid 29-31.

Längst ner på axelklaffarna bars av manskap till och med överste en regementssiffra eller -symbol i olika färger beroende på truppslag. Exempelvis stod gult för infanteriet och vitt kavalleriet.

Uniform m/1939

Militär och civilmilitär personal OfficerareMössmärke m/40Gradbeteckning m/39GradGeneralGenerallöjtnantGeneralmajorÖversteÖverstelöjtnantMajorKaptenRyttmästareLöjtnantFänrik

UnderofficerareManskapMössmärke m/40Gradbeteckning m/39GradFörvaltareFanjunkareStyckjunkareSergeantÖverfurir1944FurirKorpralKonstapelVicekorpralVicekonstapelMenig

Försvarstjänstemän

Hemvärnet

Kvinnlig personal

Unform m/1939 - 1945 års befälsordning