Diamantastrild (Stagonopleura guttata) är en tätting som lever i sydöstra Australien från östcentrala Queensland till södra Victoria och sydöstra South Australia.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01 Den minskar kraftigt i antal och kategoriseras som sårbar av IUCN.
Utseende Diamantastrilden blir ungefär 1tolv centimeter lång. Honan och hanen har ett svart streck ifrån ögat till näbben. Huvudet är grått, hakan och strupen är vita. Ryggen och vingarna är bruna, sidorna svart med vita prickar. Den har på den övre delen av bröstet ett brett svart band.
Taxonomi Arten tillhör en grupp i familjen astrilder som består av likaledes australiska släktena Heteromunia, Stagonopleura, Oreostruthus, Neochmia, Taenopygia, Poephila, Aidemosyne, Bathilda, Emblema och Stizoptera.Olsson, U. & Alström, P. 2020. A comprehensive phylogeny and revised classification of the waxbills (Aves: Estrildidae). Molecular Phylogenetics and Evolution 146: 106757. Tidigare har den ofta placerats i släktet Emblema tillsammans med målad astrild (Emblema pictum) men placeras numera vanligtvis i släktet Stagonopleura (Reichenbach, 1850) tillsammans med arterna banditastrild (Stagonopleura bella) och rödkindad astrild (Stagonopleura oculata).Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
Ekologi Diamantastrilden återfinns i torra skogsområden, glest bevuxna skogar och trädgårdar. Den bildar under häckningssäsongen kolonier på ungefär 30 fåglar. Till bobygget används grässtrån, stjälkar, ax och rötter. De brukar inreda boet med fjädrar och fröull. De placerar boet i träd, gärna vid den undre delen av ett övergivet rovfågelsbo.
Diamantastrilden lägger fem till sex vita ägg som ruvas i ungefär tolv dagar. När ungarna kläckts matas de med insekter och frön. Ungarna lämnar boet när de är mellan 21 och 25 dagar gamla. Dess huvudföda är gräsfrön men äter även insekter.
Status och hot Diamantastrilden har en relativt stor population som uppskattas till mellan 68 000 och 272 000 vuxna individer. Data visar dock att den har minskat kraftigt i antal de senaste tio åren till följd av habitatförstörelse och degradering. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som sårbar (VU).
Som burfågel Diamantastrilden är en ganska bra och robust liten burfågel. På minussidan är att de har ganska lätt för att bli feta och att de kan vara skygga och vilda.
Namn Fågeln har på svenska även kallats diamantfink
Referenser Noter
Källor Koepff, Crista (1985) Sebrafinkar och andra praktfinkar Västerås: ICA bokförlag. Plazikowski, Uno (1970) Stora burfågelboken i färg. Färgserien Stockholm: AWE/Gebers.
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Astrilder Kategori:Burfåglar Kategori:Fåglar i australiska regionen Kategori:Endemiska fågelarter i Australien