Publikan (latin publicanus) kallades en privatperson som arrenderade indrivningen av vissa statsinkomster, främst tullar och skatter, i Roms provinser under antikens Rom. De ersattes i största mån under Augustus med statligt kontrollerade prokuratorer.
Publikan har, på grund av förekomsten av termen i Nya testamentet, kommit att bli synonymt med begreppet syndare.
Publikan som religiös symbol Under Jesu tid sågs publikaner av judisk börd som syndare av den judiska allmänheten, eftersom de i strid med sitt folks intressen drev in skatt till den romerska överheten. I Lukasevangeliet berättas om publikanen Sackaios (Sackéus i tidigare översättning) som av sina medmänniskor betraktas som syndare men som Jesus under ett besök i staden Jeriko väljer att besöka och äta tillsammans med, Luk 19:1-9. Berättelsen har tolkats som en bild av Guds oändliga nåd, hans vilja att omvända alla syndare och att Gud kärlek till alla människor, oavsett omvärldens fördömanden.
Psalm 614 i Den svenska psalmboken, Sackéus var en publikan, skriven av Britt G. Hallqvist, handlar om hur Jesus träffar publikanen Sackaios.
Källor Ingemar Lagerströms kommentarer av översättningen till Julius Caesars verk Inbördeskriget
Kategori:Samhällsklasser inom romerska riket Kategori:Romerska titlar