Tangaror (Thraupidae) är mycket stor familj med tättingar som endast återfinns i Nya världen. Precis som med många andra familjer av tättingar är taxonomin kring familjen tangaror i förändring. Flera DNA-studier har visat på tidigare okända släktförhållanden mellan släkten och familjer inom gruppen tättingar. På så sätt har ett antal arter flyttats från tangarorna till finkarna, kardinalerna och flera andra traditionella och nyskapade familjer. Å andra sidan har ett stort antal sparvliknande arter tidigare i Emberizidae istället visat sig vara tangaror.

Utseende Tangaror är små till mellanstora fåglar. Den minsta arten är vitörad kägelnäbb med en längd på 9 centimeter och en vikt på 7 gram. Den största arten, vad gäller längd, är skattangara som mäter 28 centimeter och har en vikt på 76 gram, men den tyngsta är vitkronad tangara med en normalvikt på 114 gram, men som bara mäter 23 centimeter. Könen har vanligtvis samma vikt och storlek. Tangarorna har ofta kraftfullt färgade fjäderdräkter men vissa arter är bara svartvita. Under sitt första år har de oftast en mindre färgstark variant av den adulta fjäderdräkten eller en annorlunda teckning. Hanarna är ofta mer kraftfullt tecknade än honorna. Merparten av tangarorna har korta, rundade vingar. Formen på näbben verkar vara sammankopplad med artens specifika matvanor.

Utbredning Tangaror återfinns bara i Nya världen och då mestadels i tropikerna. Ungefär 60% av arterna lever i Sydamerika, och 30% av dessa i Anderna. Merparten av arterna är även endemiska för ett relativt litet område. Efter att familjens omfattning förändrats är den enda i Nordamerika förekommande tangaran vithalsad frötangara.

Ekologi De flesta arterna inom familjen lever parvis eller i mindre släktgrupper på tre till fem individer, som då består av föräldrar och deras avkomma. De observeras även enskilt eller i större flockar. De är inte kända för att ha vacker sång men en del arter har mycket komplicerade läten.

Föda Tangaror är allätare, och deras diet varierar från släkte till släkte. Deras föda består av frukt, frön, nektar, delar av blomställningar och insekter. Arterna kan vara mycket specialiserade på att födosöka på ett specifikt vis. Vissa plockar insekter från grenar, andra från undersidan av blad medan andra fångar insekter i flykten. Ofta lever dessa specialiserade arter i samma områden, men deras specialiseringar minimerar konkurrens om föda.

Häckning Häckningssäsongen börjar i mars och pågår till juni i de tempererade områdena och i september till oktober i Sydamerika. Viss arter hävdar revir medan andra bygger sina bon i närheten av varandra. Studier av tangarornas häckningsbeteende är få och det finns lite information huruvida de lever monogamt eller polygamt. Hanarna visar upp sina färgrikaste fjädrar både för honor och för rivaliserande hanar och vissa arters uppvaktning omfattar bugningar och uppvisning av den utbredda stjärten.

Merparten av arterna är trädhäckare som bygger cylindriska bon men vissa bon är i det närmaste sfäriska och öppningen är nästan alltid på sidan av boet. Beroende på släkte varierar vilka arter av träd som de bygger sina bon i, och var i träden de placerar sitt bo. De flesta arterna häckar i områden med mycket tät vegetation och vissa arters häckningsförhållanden är fortfarande okända.

Bland de kända arterna varierar kullen med 3–5 ägg. Honan ruvar och bygger boet men hanen kan mata honan under tiden hon ruvar. Båda föräldrar tar han om ungarna men man känner även till fem arter som också får hjälp av andra individer med att ge ungarna föda. Dessa medhjälpare tror man är årsungar.

Systematik Yttre systematik Precis som med många andra familjer av tättingar är taxonomin kring familjen tangaror just nu i förändring. Omfattande DNA-studier har förfinat och till viss del kullkastat den tidigare kunskapen om familjens systematik. Förut ansågs en familjeskiljande karaktär vara näbbformen, där arter med kraftig tjock näbb ansågs vara kardinaler, de med mer kort och knubbigt sparvliknande näbb fältsparvar och de med tunnare näbbar tangaror. Denna karaktär har visat sig vara mycket plastisk, en anpassning efter fågelns föda, och säger därför lite om arternas inbördes släktskap.

Detta har resulterat i stora omflyttningar. Ett stort antal arter har därför flyttats ur familjen, bland annat flera av de arter som har utgjort något av sinnebilden för tangaror. Det handlar dels om släkten som visat sig ha sin tillhörighet i andra familjer, dels utvecklingslinjer som bedömts utgöra helt egna familjer. Konsekvensen har blivit att alla de tidigare tangarorna i Nordamerika och Västindien istället har sin hemvist annorstädes. Följande släkten har flyttats ut ur familjen: Piranga, Habia och Chlorothraupis till familjen kardinaler, Cardinalidae Chlorospingus och Oreothraupis till amerikanska sparvar, Passerellidae (egentligen först till Emberizidae, men denna familj har delats upp i två) Mitrospingus, Lamprospiza och Orthogonys till den nyskapade familjen falsktangaror, Mitrospingidae (denna familj utgör tillsammans med kardinalerna tangarornas närmaste släktingar) De västindiska släktena Spindalis, Nesospingus och Calyptophilus till de egna familjerna spindalior (Spindalidae), puertoricotangaror (Nesospingidae) respektive snårtangaror (Calyptophilidae) Phaenicophilus, även det i Västindien, tillsammans med två arter skogssångare till den egna familjen sångtangaror (Phaenicophilidae) Rhodinocichla till den egna familjen keor, Rhodinocichlidae Euphonia och Chlorophonia till familjen finkar, Fringillidae

Å andra sidan har många syd- och centralamerikanska släkten som tidigare kategoriserats som fältsparvar visat sig tillhöra olika klader inom familjen tangaror.Burns et al., 2002, s:1240–1252Lougheed et al., 2000, s:367–378Burns et al., 2003, s:360–370Lagerqvist, 2008, s:43 Även flera tidigare kardinaler (släktena Parkerthraustes, Porphyrospiza, Paroaria, Gubernatrix, Saltatricula och Saltator) bedöms numera vara en del av familjen. Avslutningsvis är banansmygen som tidigare ansågs utgöra en egen familj egentligen en tangara.

Inre systematik Inte bara har näbbformen visat sig vara en dålig karaktär för att bedöma släktskap mellan familjer, utan också inom familjen tangaror. De nya DNA-studierna avslöjar att arter med helt olika näbbar återfinns i olika delar av familjens släktträd. Flera släkten har också visats sig vara gravt parafyletiska, framför allt Phrygilus, men även Poospiza, Hemispingus, Tiaris och Tachyphonus. Listan nedan följer Burns et al 2014Burns, K.J., A.J. Shultz, P.O. Title, N.A. Mason, F.K. Barker, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette, (2014), Phylogenetics and diversification of the tanagers (Passeriformes: Thraupidae), the largest radiation of Neotropical songbirds, Mol. Phylogenet. Evol. 75, 41-77. som urskiljer 15 klader som alla kategoriseras som underfamiljer. Deras inbördes släktskap är oklar, men det verkar som att familjen kan delas in i två delar, vilket redovisas nedan. Indelningen i släkten och artantal följer IOC, med kommentarer om avvikelser.Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2025. IOC World Bird List (v15.1). doi :  10.14344/IOC.ML.15.1

Grupp 1 Underfamilj Catamblyrhynchinae Catamblyrhynchus – plyschpanna Underfamilj Porphyrospizinae Inkatangaror (Incaspiza) – fem arter Rhopospina – fyra arter, inklusive tre tidigare Phrygilus-arter och Porphyrospiza Underfamilj Orchesticinae Parkerthraustes – gulskuldrad tangara Orchesticus – bruntangara Underfamilj Thraupinae Calochaetes – cinnobertangara Iridosornis – fem arter Pipraeidea – ockrabukig tangara Rauenia – blågul tangara Pseudosaltator – rostbukig bergtangara, tidigare i Saltator Dubusia – fyra arter, inklusive Delothraupis Buthraupis – svarthuvad bergtangara Sporathraupis – blåhuvad bergtangara, tidigare i Thraupis Tephrophilus – svartmaskad bergtangara, tidigare i Buthraupis Chlorornis – grön bergtangara Cnemathraupis – två arter, tidigare i Buthraupis Anisognathus – fem arter Wetmorethraupis – orangestrupig tangara Bangsia – sex arter, inklusive gulgrön tangara som tidigare ansågs vara en Chlorospingus Chlorochrysa – tre arter Lophospingus – två arter Neothraupis – varfågeltangara Gubernatrix – guvernanttangara Diuca – diucatangara Stephanophorus – diademtangara Cissopis – skattangara Schistochlamys – två arter Paroaria – sex arter kardinaltangaror Tangara – 28 arter Ixothraupis – fem arter tidigare i Tangara Chalcothraupis – gyllennackad tangara Thraupis – sju arter Poecilostreptus – två arter tidigare i Tangara Stilpnia – 15 arter tidigare i Tangara Grupp 2 Underfamilj Nemosiinae, "flocktangaror" Nemosia – två arter Cyanicterus – blåryggig tangara Compsothraupis – rödstrupig tangara Sericossypha – vitkronad tangara Underfamilj Diglossinae Conirostrum – elva arter kägelnäbbar, inklusive Oreomanus Phrygilus – fyra arter sierratangaror Rowettia – goughtangara Melanodera – två arter Nesospiza – tre arter Sicalis – 13 arter Xenodacnis – två arter mestangaror Idiopsar – fyra arter, inklusive två f.d. Phrygilus-arter och glaciärtangara, f.d. Diuca Geospizopsis – två arter tidigare i Phrygilus Haplospiza – enfärgad tangara Acanthidops – spetsnäbbad tangara Spodiornis – skuggtangara, tidigare i Haplospiza Catamenia – tre arter Diglossa – 18 arter blomstickare Underfamilj Hemithraupinae Chlorophanes – nektartangara Iridophanes – halsbandstangara Chrysothlypis – två arter Heterospingus – två arter Hemithraupis – tre arter Underfamilj Tachyphoninae Creurgops – två arter Volatinia – jakarinitangara Conothraupis – två arter Eucometis – gråhuvad tangara Trichothraupis – borsttangara Heliothraupis – gyllingtangara, nyligen beskriven art Loriotus – tre arter, tidigare i Tachyphonus Coryphospingus – två arter Lanio – fem arter Tachyphonus – fem arter Ramphocelus – nio arter Underfamilj Charitospizinae Charitospiza – savanntangara Underfamilj Dacninae Tersina – svaltangara Cyanerpes – fyra arter nektarkrypare Dacnis – tio arter daknisar Underfamilj Emberizoidinae Coryphaspiza – svartkindad tangara Embernagra – två arter Emberizoides – tre arter Underfamilj Saltatorinae Saltatricula – två arter, inklusive svartstrupig saltator, tidigare i Saltator Saltator – 16 arter Underfamilj Poospizinae Piezorina – asktangara Xenospingus – slytangara Cnemoscopus – busktangara Pseudospingus – två arter, tidigare i Poospiza Poospiza – tio arter, inklusive Compsospiza samt två ex-Hemispingus Kleinothraupis – fem arter, tidigare i Hemispingus Sphenopsis – fyra arter, tidigare i Hemispingus Thlypopsis – åtta arter, inklusive Pyrrhocoma och en ex-Hemispingus Poospizopsis – två arter, tidigare i Poospiza Cypsnagra – vitryggig tangara Donacospiza – rörtangara Castanozoster – kastanjebröstad tangara, tidigare i Poospiza Urothraupis – sottangara Nephelornis – pardusko Microspingus – åtta till nio arter, varav en ex-Hemispingus, resten ex-Poospiza Underfamilj Coerebinae Coereba – banansmyg Tiaris – diademtangara Euneornis – apelsinsmyg Melopyrrha – fyra arter, inklusive två ex-Loxigilla Loxipasser – jamaicatangara Phonipara – talltangara, tidigare i Tiaris Loxigilla – två arter Melanospiza – två arter, inklusive sisitangara, tidigare i Tiaris Asemospiza – två arter, tidigare i Tiaris Certhidea – två arter drilltangaror Platyspiza – bladtangara Pinaroloxias – cocostangara Geospiza – nio arter darwintangaror Camarhynchus – fem arter darwintangaror, inkluderas ofta i Geospiza Underfamilj Sporophilinae Sporophila – 41 arter inklusive Oryzoborus och Dolospingus

Referenser Artikeln är till stora delar en översättning från engelska wikipedias artikel Tanager, läst 2008-05-03 Noter

Källor Bent, A. (1965) Life Histories of Blackbirds, Orioles, Tanagers, and Allies. New York:Dover Publications, sid:549.