Med elmarknad avses den marknad som byggs upp av affärsrelationerna mellan de aktörer som är inblandade i produktion, leverans och konsumtion av elektricitet och där det råder konkurrens mellan aktörer med samma roll.
Elektricitet är av naturen svår att lagra och måste vara tillgänglig när den behövs. Till skillnad från andra produkter är det inte möjligt under normala driftförhållanden att lagra, fördela eller att ha konsumenter i kö för att få tillgång till produkten. Behovet och produktionen skall vara i balans och varierar också kontinuerligt. Om det är obalans mellan produktion och konsumtion ökar eller minskar hastigheten på generatorerna och gör att nätfrekvensen (antingen 50 eller 60 hertz) ökar eller minskar. Om frekvensen riskerar att hamna utanför ett förutbestämt område kommer driftoperatören att agera genom att öka eller minska elproduktionen eller ta bort eller lägga till någon belastning. Dessutom bestämmer fysikens lagar hur elektriciteten rör sig i ett elektriskt nätverk. Omfattningen av transmissionsförluster och kraven på eldistribution i någon speciell gren av nätverket kommer att inverka på kostnadsoptimeringen för den genererade elektriciteten räknat per enhet.
Elmarknaden omfattar det distributionsnät som är tillgängligt för säljare, återförsäljare och slutkonsumenter i något geografiskt område. Marknaden kan gå utöver nationsgränser.
Aktörer Aktörer mellan vilka det råder konkurrens Inom elmarknaden råder konkurrens mellan de aktörer som bedriver elhandel.
Elanvändare Elanvändare är den term som används i den svenska ellagen för den konsument eller näringsidkare som är slutförbrukaren av el. Elanvändaren måste teckna nätavtal med nätägaren för den uttagspunkt i elnätet där elanvändarens förbrukningsanläggning är ansluten. Nätägaren är "elanvändare" för sitt näts överföringsförluster och måste köpa in den el som förbrukas vid eldistributionen.
Elproducent Elproducent är den aktör på elmarknaden som producerar el. Elproducenten måste teckna nätavtal med nätägaren för den inmatningspunkt i elnätet där elproducentens produktionsanläggning är ansluten. Elproducenten betalar en nätavgift till nätägaren, men enligt ellagen ska elproducenten få kreditering för elproduktionens resulterande minskning av överföringsförluster i elnätet och eventuell minskat abonnemang som nätägaren har till överliggande nät.
För att få mata in el på elnätet krävs att elproducenten har någon som tar balansansvar för elleveransen i inmatningspunkten till elnätet.
I en del länder är elmarknaden avreglerad som till exempel i Sverige där den avreglerades 1996. Detta innebär att konkurrens införs mellan elproducenterna.
Elhandelsföretag Elhandelsföretaget delas upp i följande roller: Elleverantör (Elåterförsäljare) Balansansvarig Eltrader
Elleverantör Elleverantör är den aktör som har leveransavtal med elanvändarna (konsumenter eller näringsidkare).
Elleverantörerna måste köpa in elen direkt från en producent, från en trader eller från marknadsplatsen. Elhandel bedrivs antingen som fastkraft med fasta energivolymer eller "ta vad du vill ha och betala sen" avtal (take and pay). Bland elanvändarna är den senare avtalsformen den vanligaste och baseras enbart på uppmätt energi.
Det är inte elleverantören som ansvarar för överföringen av elen på nätet – det är nätägarna, däremot är elleverantören enligt ellagen leveransskyldig för den el som tas ut av elanvändarna i elnätens uttagspunkter. Leveransskyldigheten innebär att elleverantören inte har rätt att avbryta elleveransen utan medgivande från elanvändaren. Om elanvändaren inte betalar sina elräkningar finns det regler för hur elleverantören kan säga upp elleveransavtalet.
För att få leverera el kräver ellagen också att elleverantören har någon som tar balansansvar för elleveransen i uttagspunkten i elnätet.
Avreglering av elmarknaden innebär att konkurrens infördes mellan elleverantörerna. Den svenska elmarknaden avreglerades 1996. Genom att aktivt välja elleverantör och avtalsform kan en elanvändare påverka sin kostnad för elen.
Vid ett leverantörsbyte tecknar elanvändaren avtal om elleveransen med elleverantören. Det är elleverantören som sedan administrerar leverantörsbytet och anmäler till nätägarna när elleveransen ska påbörjas. Leverantörsbyten kan ske vid varje månadsskifte och då en elanvändare flyttar in i en bostad (förbrukningsanläggning).
Aktörer med infrastrukturen som gör elmarknaden möjlig För att elmarknaden ska fungera krävs att några aktörer svarar för infrastrukturen.
Nätägaren Nätägaren är den aktör som äger elledningarna som förbinder produktions- och förbrukningsanläggningar. Nätägarna överför/distribuerar elen mellan elproducenten och elanvändaren via stam- regional- och lokalnät. Nätägaren ansvarar också för att mäta den inmatade eller uttagna elenergin samt rapportera mätvärden till berörda parter bl.a. till elleverantören. För att veta till vilken aktör mätvärden ska rapporteras håller nätägaren reda på vem som är elleverantör och balansansvarig för respektive leveranspunkt (mätpunkt). Således bär nätägaren upp hela infrastrukturen för elmarknaden.
Ellagen reglerar Nätägarens verksamhet. I ellagen föreskrivs förutom ovanstående att till exempel nätägaren inte får bedriva handel med el.
I praktiken är det omöjligt att byta nätägare, är man inte nöjd med sin nätägare måste man flytta till ett nät med en annan nätägare som den ytterst drastiska lösningen. Nätägaren är skyldig att ansluta produktions- och förbrukningsanläggningar till sitt nät och överföra elen till och från dessa anläggningar. Nätägaren har ett nätavtal med producenter- och elanvändare anslutna till sitt nät. När man flyttar in eller ut i en bostad är det viktigt att man i god tid tecknar avtalet (anmäler inflyttning) eller säger upp avtalet (anmäler utflyttning). Vid utflyttning riskerar man annars att få betala nättariffen tills man anmält utflyttningen.
Det koncessionspliktiga nätet sträcker sig fram till en fastighet. Inom en fastighet är inte elnätet koncessionpliktigt och ägs av fastighetsägaren. I många flerbostadsfastigheter har fastighetsägaren överlåtit ansvaret att mäta elförbrukningen till varje lägenhet till nätägaren. Om så är fallet gäller ellagens regler för byte av elleverantör även i det icke koncessionspliktiga fastighetsnätet. Om däremot fastighetsägaren själv svarar för energimätningen krävs att fastighetsägaren avtalar med nätägaren om att byte av elleverantör kan ske inom fastigheten (vilket är en mindre vanlig lösning). Fastighetsägaren har i de senare fallen en monopolliknande situation och villkoren för elleveransen inom fastigheten regleras i hyresavtalet med hyresgästerna/elanvändarna.
Systemansvarig
Systemansvarig för elförsörjningen är den som kopplar ihop den fysiska överföringen av elen med den kommersiella elhandeln. Genom att teckna avtal med aktörer kallade balansansvariga som tar på sig ansvaret att tillföra elsystemet lika mycket el som levereras säkerställs att den överförda elenergin alltid är i balans.
Elhandel Elhandelns drivkrafter består dels av elanvändarens önskan att köpa el till lägsta kostnad (efterfrågan) och elproducentens önskan att producera med vinst (utbud) samt av behovet att styra elanvändarens förbrukning när elproduktionen inte räcker. Elpriset ut till elanvändaren styrs inte av produktionskostnader utan av en mekanism som gör att både elöverskott (där el kan exporteras till marknader med högre elpriser) och elunderskott (där el kan importeras från marknader med högre elpriser) hos producenter skapar höjda elpriser genom så kallad marginalprissättning.
Elhandel berör alla aktörsrollerna i kedjan: Elproducent – Elhandelsföretag – Elanvändare. Aktörsrollerna Elbörs, Systemansvarig och Balansansvarig är roller som också medverkar på elmarknaden av affärs- eller funktionsmässiga skäl. Elhandel delas upp i två huvudsakliga avtalsformer "ta allt du behöver och betala sen"-avtal (take & pay-avtal) och fastkraftavtal.
Take & pay-avtal baseras på levererad elenergi för en viss tidsperiod uppmätt av en energimätare. Prissättningen kan antingen vara fast eller rörligt per energienhet (kWh eller MWh). Take & pay-avtal är den vanligaste avtalsformen till de flesta elanvändare. Fastkraftavtal baseras på en per tidsperiod fixerad energivolym. Energivolymen levereras oavsett vilka behov som finns. Ofta görs fastkrafthandeln upp i MWh per timme. Exempel på elhandel som sker med fastkraftavtal är den handel som sker avista via en elbörs eller bilateralt mellan elhandlare. Elhandeln på "engros"marknaden sker oftast i MWh per timme.
Elbörsen tillhandahåller även handel med el på termin.
En elanvändare som köper el som fastkraft vill givetvis få den köpta fastkraften tillgodoräknad d.v.s. den uppmätta energin reducerad med fastkraften. Detta kan enbart ske om elanvändaren får tillgodoräkna sig fastkraften i sin kraftanskaffning från elleverantören som säljer el i "take & payavtal".
Elanvändare kan fritt välja elleverantör. Byte av elleverantör sker alltid den första dagen i månaden. Den nya elleverantören ska anmäla bytet till nätägaren senast den 15:e i månaden innan den första leveransmånaden.
Prissättningen av levererad elenergi till elanvändare (konsumenter eller näringsidkare) med lägre elförbrukning sker vanligtvis i ören per kWh. Elanvändaren erbjuds fyra alternativ vid prissättning av den köpta elen:
tillsvidarepris (även kallat anvisningspris) fast pris rörligt pris timpris
En ny kund brukar ges tillsvidarepris, som är ett slags fast pris som elleverantören kan ändra på eget initiativ. Ett fast pris är ett pris avtalat över en överenskommen tidsperiod. Det påverkas inte av priserna på elbörsen, däremot kan det påverkas av statliga beslut om skatter och liknande. Det rörliga priset är ett pris som följer elbörsens rörliga pris månad för månad. Då elleverantörerna för schablonavräknade uttagspunkter inte följer konsumtionen dag för dag beräknar de istället ett medelpris per månad baserat på det rörliga priset på elbörsen plus ett fastställt påslag plus statliga skatter och avgifter. Timpris innebär att priset bestäms av aktuell timmes pris på Nord Pool plus ett förutbestämt påslag. Generellt kan sägas att tillsvidarepris är minst förmånliga eftersom elbolaget helt kan ändra priset. Fasta priser och rörliga priser har samma förhållande till varandra som fast och rörlig ränta, det vill säga: det är omöjligt att på förhand veta om det ena eller det andra är lönsammast.
Vissa aktörer erbjuder konsumenter att gå samman i en elpool för gemensam upphandling av större volymer med syfte att på så sätt förbättra förhandlingsförmåga och erhålla lägre pris.
Elmarknadsområde Elmarknaden är organiserad så att balansansvariga redovisar sin handel med fastkraft till den transmissionsnätsoperatör (TSO) hos vilken man vill få fastkraftaffären tillgodogjord hos. TSO:erna organiserar elmarknaden i elmarknadsområden, populärt kallat elområde inom branschen. Mellan olika elmarknadsområden kan det förekomma att nätets överföringskapacitet inte räcker till, så kallade flaskhalsar, och där elhandeln måste begränsas.
Avreglerad elmarknad är ett elmarknadsområde. Bakgrunden till det är att nätet är tillräckligt starkt för att under normala omständigheter kunna överföra den el som ska levereras till förbrukning inom hela det berörda landet. Kapacitetsbrist, d.v.s. flaskhals i nätet, kan dock uppstå. De senaste åren har detta blivit vanligare i Sverige till följd av förändringar i elsystemet: 2021 och 2022 rådde t.ex. kapacitetsbrist mellan norra och södra Sverige under hälften av årets timmar, jämfört med 4 % av årets timmar under 2012.