miniatyr|200px|Alice Babs i Hilversum 1958. miniatyr|200px|Thomas Ledin i Haag 1980. miniatyr|200px|Carola Häggkvist i Aten 2006. miniatyr|200px|Eric Saade i Düsseldorf 2011. miniatyr|337x337px|Loreen i Baku 2012. miniatyr|200px|Måns Zelmerlöw i Wien 2015. miniatyr|200px|John Lundvik i Tel Aviv 2019. miniatyr|200x200px|Loreen i Liverpool 2023. miniatyr|200x200px|Marcus & Martinus i Malmö 2024. miniatyr|200x200px|KAJ i Basel 2025. Sverige debuterade i Eurovision Song Contest 1958 och har till och med 2026 deltagit 65 gånger. Det svenska TV-bolaget Sveriges Television har ansvarat för Sveriges medverkan varje år sedan 1979. Tidigare var Sveriges Radio-TV huvudansvarig för Sveriges medverkan i tävlingen. Första året valdes landets bidrag ut internt, men alla år sedan dess som man har medverkat i ESC har artist och bidrag valts genom musiktävlingen Melodifestivalen.

Sverige är resultatmässigt ett av tävlingens mest framgångsrika länder. Sverige har hittills vunnit tävlingen sju gånger; 1974, 1984, 1991, 1999, 2012, 2015 och 2023. Sverige är det land som har flest segrar i tävlingen (Tillsammans med Irland eftersom de också har vunnit sju gånger). Förutom segern har Sverige stått på pallplats i finalen vid ytterligare sju tillfällen; en andraplats (1966) och sex tredjeplatser (1983, 1985, 1995, 1996, 2011 och 2014). Sverige är också det mest framgångsrika landet i en semifinal med många rekord: Sverige har vunnit en semifinal flest gånger av alla, fem stycken (1996, 2011, 2012, 2015 och 2022) År 2015 vann Sverige med drygt 90% av den maximala poängen, 217 av 240. Sverige har även fått flest 12-poängare av alla i en semifinal, 19 stycken, det inträffade år 2022. År 2022 var Sverige dessutom det land som fick högst poäng (396 poäng) av alla 35 bidrag i båda semifinalerna. Sedan 2015 har Sverige den högsta totalpoängen i tävlingens historia.

Sverige i Eurovision Song Contest Historia Sverige gjorde sin debut i tävlingen 1958 med bidraget Lilla stjärna framförd av Alice Babs. Debutåret resulterade i en fjärdeplats, bara tre poäng ifrån bronsplatsen.

Sveriges prestation i tävlingen från debuten fram till mitten på 1960-talet var med varierande resultat. 1963 slutade Sverige på delad sista plats med Finland, Nederländerna och Norge där länderna blev poänglösa. Bidraget En gång i Stockholm, framfört av Monica Zetterlund, blev första gången där Sverige slutade sist i finalen och enda gången hittills där Sverige blivit poänglöst i tävlingen. Året därpå deltog inte Sverige i tävlingen på grund av artiststrejk.

Vid återvändandet 1965 framfördes bidraget på engelska, vilket var första gången Sveriges bidrag framfördes på ett annat språk. 1966 slutade Sverige tvåa bakom Österrike med bidraget Nygammal vals i Sveriges första pallplats i tävlingen och den enda gången hittills där Sverige slutat tvåa i finalen. Som en reaktion mot att fyra länder utsågs till segrare i finalen i Madrid 1969 valde Sverige att bojkotta tävlingen 1970 tillsammans med tre andra länder. När man återvände till tävlingen representerade popgruppen Family Four Sverige två år i rad åren 1971 och 1972. Sveriges första seger i tävlingen kom 1974 i Brighton, Storbritannien med bidraget Waterloo som sjöngs av popgruppen Abba. Låten kom efter segern att bli en världshit, och Abba fick sitt internationella genombrott och blev en av världens mest framgångsrika popgrupper med totalt drygt 400 miljoner sålda skivor världen över. Efter succén i Brighton fick Sverige arrangera tävlingen 1975. Arrangemanget föregicks av en livlig debatt, i vilken företrädare för den svenska musikrörelsen ansåg att tävlingen borde stoppas, och som en protest arrangerades Alternativfestivalen. Året därpå deltog inte Sverige i tävlingen, eftersom man var rädd för att vid en eventuell vinst tvingas att arrangera och bekosta festivalen en gång till, något som SR inte skulle klara. Melodifestivalen 1976 ställdes också in. Dessutom började svenska folket protestera mot hela arrangemanget. SR valde att stå över ett år, och visade inte ens tävlingen i TV, men däremot sändes den i radio. Återvändandet 1977 resulterade i ett fiasko, där Sverige slutade sist i finalen med två poäng som man fick av Västtyskland. Tillsammans med 1963 är det de två enda tillfällena där Sverige slutat sist i finalen. Följande åren representerade flera folkkära artister Sverige, såsom Björn Skifs, Ted Gärdestad och Tomas Ledin, men utan att få någon bra placering. 1983 representerade Carola Häggkvist Sverige med bidraget Främling. Carola var då bara sexton år gammal och tog Sverige till bronsplatsen och slutade sexton poäng efter vinnaren Corinne Hermès från Luxemburg.

Efter bronsplatsen i München 1983 kom poptrion Herreys att representera Sverige i Luxemburg 1984 med låten Diggi loo diggi ley. Bidraget gick hem för jurygrupperna och Sverige tog sin andra seger, 10 år efter första vinsten, med 145 poäng. Sverige vann med åtta poängs marginal före Irland. Den brittiska tidningen The Times utsåg Diggi-loo diggi-ley till historiens roligaste eurovisionsbidrag. Sverige fick arrangera tävlingen 1985 i Göteborg med Lill Lindfors som programledare. På hemmaplan slutade Sverige trea med bidraget Bra vibrationer. Efter tre raka pallplatser fortsatte Sverige att leverera bra resultat under slutet på 1980-talet. Carola Häggkvist representerade Sverige igen, denna gången med låten Fångad av en stormvind, i Rom 1991. Carola kom att ta Sveriges tredje seger i tävlingen, men segern var långt ifrån självklar då röstningen var en rysare. Inför sista omgången ledde Sverige med sju poäng före Israel och tolv poäng före Frankrike. Italien som var sist att rösta avslutade med att ge Frankrike tolv poäng samtidigt som Israel och Sverige inte fick några poäng alls. Därmed blev resultatet oavgjort för första gången sedan 1969. Frank Naef fick kopplas in och han tilldömde Sverige segern, i och med att landet hade fått fler tiopoängare än Frankrike efter det att länderna hade fått lika många tolvor var. Sverige fick arrangera tävlingen 1992, denna gången i Malmö. Som värdnation för tävlingen gick det dåligt och Sverige slutade näst sist i finalen före Finland. Från 1994 fram till 2003 var de dåvarande tävlingsreglerna sådana att länder som placerade sig sämre ett år fick avstå medverkan året därpå för att kunna göra plats åt andra länder, som hade fått avstå att delta föregående år (Sovjetunionens och Jugoslaviens fall resulterade i att flera länder ville delta vilket ledde till denna regel). Sverige lyckades dock hålla sig undan att sluta på en låg placering och deltog i tävlingen varje år. 1995 & 1996 slutade Sverige trea i finalen. 1996 hade EBU försökt sig på att genomföra en semifinal för att utse de 22 av totalt 29 länder som skulle delta i finalen tillsammans med värdnationen Norge. En hemlig omröstning med jurygrupper från alla deltagande länder utsåg de 22 övriga finalbidragen. Jurymedlemmarna fick inte se något framträdande utan endast lyssna till studioinspelningarna av bidragen. Resultatet var menat att förbli hemligt men läckte ut till finalkvällen. Svenska One More Time hade vunnit omröstningen stort, vilket gjorde dem till stora förhandsfavoriter. Sveriges fjärde seger kom 1999 med bidraget Take Me to Your Heaven framförd av Charlotte Perrelli (då Nilsson). 1999 var också första året i Eurovision Song Contest sedan 1970-talet som alla deltagande artister återigen fick sjunga på valfritt språk. Sverige har sedan dess sjungit på engelska varje år till och med 2024. Mellan åren 2000–2003 slutade Sverige inom topp tio varje år.

Vid semifinalens införande 2004 var Sverige det året direktkvalificerade till finalen tack vare Fames femte plats året före. Enligt dåvarande system direktkvalificerade sig samtliga topp tio länder till finalen året därpå. Lena Philipsson och hennes låt It Hurts slutade på delad femte plats med Cypern vilket innebar att Sverige var direktkvalificerade till finalen 2005. I finalen i Kiev slutade Martin Stenmarck på delad nittonde plats med värdnationen Ukraina. Resultatet innebar att Sverige behövde vara i semifinalen året därpå. Carola fick representera Sverige för tredje gången, denna gången med låten Invincible. Carola kvalade sig till finalen och slutade på femte plats med 170 poäng. I finalen i Helsingfors 2007 slutade Sverige på artonde plats med glamrockbandet The Ark. 2008 infördes systemet med två semifinaler. Charlotte Perrelli representerade Sverige i Belgrad med låten Hero. I semifinalen kvalade sig Perrelli till finalen tack vare juryns wildcard. I semifinalen hade topp nio valts ut av tittarna medan juryn hade fått en wildcard att dela ut till en tionde finalist. Det behövde inte vara den som tittarna röstade till tiondeplatsen, utan det kunde bli vilken som helst som tittarna röstat på plats 10–19 (Regeln slopades efter tävlingen 2009). Sverige slutade på tolfte plats för tittarna medan juryn gav Sverige sin wildcard. Väl i finalen slutade Perrelli på artonde plats. 2009 gick det ännu sämre då Sverige slutade på tjugoförsta plats. 2010 blev det första och hittills enda gången då Sverige misslyckades med att kvala sig till finalen. Anna Bergendahl slutade på elfte plats i sin semifinal med bara fem poäng efter Cypern som tog tiondeplatsen och knep därmed finalplatsen. När Sverige kvalade sig till finalen i Düsseldorf 2011 slutade Eric Saade på tredje plats i finalen. Saade hade segrat i semifinalen och i finalen blev han i sista röstningsomgången passerad av Italien som tog andraplatsen. Året därpå gick det hela vägen till seger både i semifinalen och finalen där Loreen, med bidraget Euphoria, tog Sverige till femte segern. Som värdnation slutade Sverige på fjortonde plats i Malmö 2013. Åren 2014–2019 slutade Sverige inom topp tio varje år. Här inkluderas bland annat en tredje plats med Sanna Nielsen i Köpenhamn 2014 och segern i Wien 2015 med låten Heroes framförd av Måns Zelmerlöw. Segern är den sjätte för Sveriges del. 2021 slutade Sverige på fjortonde plats i finalen vilket blev första gången på åtta år där Sverige stod utanför topp tio. Sverige stod återigen som segrare i sin semifinal för fjärde gången 2022. Sverige slutade på fjärde plats i finalen. Sveriges sjunde och senaste vinst kom 2023 där Loreen tog hem segern med låten Tattoo. Vinsten blev kontroversiell i sociala medier där folk menade att Finland var den riktiga vinnaren eftersom landets representant Käärijä vunnit tittarrösterna med stor marginal. Sverige vann med hjälp av jurygrupperna som gav Loreen mycket höga poäng.

Nationell uttagningsform

Första året som Sverige deltog i Eurovision Song Contest, vilket var 1958, valdes artist och bidrag ut internt av musikföreningen Svenska kompositörer av populärmusik (SKAP). Samtliga år därefter som Sverige har deltagit i ESC har man valt ut artist och bidrag genom en nationell uttagning. Denna uttagning har sedan 1967 hetat Melodifestival (sedan 2001 Melodifestivalen), och hade därför åren 1959–1963 och 1965–1966 andra namn. Uttagningsformen inom tävlingen har dock varierat kraftigt, från att bara ha en finalkväll med ett antal bidrag till att ha deltävlingar, uppsamlingsheat och final. Sedan 2002 är det den senare varianten som används som modell då Sveriges Television väljer ut 30 bidrag (mellan 2002 och 2014 var det 32 bidrag och mellan 2015 och 2023 var det 28 bidrag) att tävla om segern.

Röstningshistorik (1958–2022) Källa: Eurovision Song Contest Database

Sverige har givit flest poäng till...

Endast finaler Nr Land Poäng 1 249 2 227 3 214 4 182 5 158

Finaler och semifinaler Nr Land Poäng 1 344 2 307 3 245 4 229 5 207

Sverige har mottagit flest poäng från...

Endast finaler Nr Land Poäng 1 397 2 378 3 311 4 250 5 240

Finaler och semifinaler Nr Land Poäng 1 507 2 378 3 372 4 318 5 311

Vinnare år för år Nedan redovisas placeringarna för Sveriges bidrag år för år inom de olika decennierna. Inom dessa ramar redovisas även kommentatorer och röstningsavlämnare.

1950-talet