Våldtäkt

Våldtäkt är en typ av sexualbrott där samlag eller annan jämförbar sexuell handling utförs utan alla parters uttryckliga samtycke. Handlingen kan exempelvis utföras med våld eller under hot, genom att utnyttja att någon befinner sig i en särskilt utsatt situation eller att denna på annat sätt är oförmögen att ge sitt samtycke. En våldtäkt är i regel en svår traumatisk upplevelse som kan ge både långvariga fysiska och psykiska skador.

Traditionellt har våldtäkt beskrivits som ett kvinnofridsbrott, där en kvinna tvingas till samlag av en man genom våld eller hot. I modern tid har begreppet främst i delar av västvärlden fått en vidare innebörd, där även män kan betraktas som offer. Det behöver inte heller röra sig om ett samlag utan räcker med "en jämförbar sexuell handling", exempelvis penetration med främmande föremål, tvång till oralsex eller tvång till beröring av könsorganen. Den tidigare uppfattningen att våldtäkt inte kunde förekomma inom äktenskapet anses numera i de flesta länder förlegad.FN:s generalsekreterare konstaterade 2006 att våldtäkt inom äktenskapet var kriminaliserat i minst 100 länder (enligt enwiki med referens Report of the Secretary-General, In-depth study on all forms of violence against women, United Nations, UN Doc A/61/122/Add.1, 6 July 2006)

För att dömas för våldtäkt krävs det numera i en del länder inte att den utsatta sagt ifrån, utan det räcker med att denna låtit bli att på ett eller annat sätt samtycka. Att någon är oförmögen att ge sitt samtycke kan exempelvis gälla någon som inte uppnått tillräckligt hög ålder för att i juridisk mening kunna samtycka eller är så kraftfullt berusad att det är inte möjligt att lämna ett samtycke. Det är vanligt att personer utsatta för våldtäkt har varit påverkade av droger. Vanligaste drogen i samband med sexualbrott under rusverkan är alkohol utan inblandning av andra droger.Docent Kai Knudsen, Spetsade drinkar och droger vid våldtäkt mer myt än verklighet . Läkartidningen nr 37 2007

Våldtäkter förekommer i krig som (illegalt) vapen, och systematiska våldtäkter definieras av FN som ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna.

Normalt följer fängelsestraff för våldtäkt. Längden på dessa kan dock variera avsevärt. Ett normalstraff i Europa ligger på 3–4 år, medan straffmaximum i vissa amerikanska delstater är livstids fängelse.http://www.cga.ct.gov/2003/olrdata/jud/rpt/2003-R-0376.htm

Våldtäkt är en brottslig handling. Detta ska skiljas från fantasin om våldtäkt, som i likhet med andra sexuella fantasier kan vara eggande just på grund av kopplingen till saker man inte vill uppleva i verkligheten.

Effekter och skador Våldtäkt kan innebära en psykisk kris för offret, och ofta för dess anhöriga. Den kan ge bestående psykiska problem, som exempelvis posttraumatiskt stressyndrom, komplext posttraumatiskt stressyndrom, dissociativa störningar och depressioner. Fysiska skador kan uppkomma när gärningsmannen utsätter offret för våld, genom att hålla fast eller slå offret.

En vaginal penetration kan förorsaka sprickbildningar i hud och slemhinnor. Vid grövre våldtäkter kan slida och livmoderhals skadas, vilket kan leda till rikliga blödningar och stora blodförluster som bara kan åtgärdas med kirurgiska ingrepp. Dessa skador uppstår oftast vid penetration med föremål. Vid anala övergrepp kan blåmärken och skrapsår uppstå vid lår och skinkor, liksom sprickor och skador runt ändtarmsöppningen. Vid orala övergrepp kan blåmärken vid munhålan, tandskador och skador vid läppar och tungband uppkomma. Förutom blåmärken är det vanligt med rivsår, bitmärken, sugmärken och benbrott.

Vid våldtäkt kan även könssjukdomar och oönskad graviditet förekomma.

Historik I de tidiga västerländska civilisationerna sågs ibland våldet som en mindre allvarlig del än den sexuella akten. Det var också ofta betydelsefullt vem som drabbades eller var inblandad i handlingarna. Under antiken betraktades våldtäkt inte som ett övergrepp mot kvinnan. Det fungerade mer som ett allvarligt egendomsbrott mot den man som hon hörde samman med, vanligtvis fadern eller maken.

Forntidens Mellanöstern

Tidiga Mesopotamien Enligt Hammurabis lagar var våldtäkten av en jungfru förknippat med dödsstraff, där jungfrun sågs som helt oskyldig. En våldtäkt av en gift kvinna sågs dock som äktenskapsbrott (hor), och då var hon lika skyldig som förövaren. Både våldtäktsman och offer kunde avrättas genom dränkning; offrets make kunde dock rädda sin hustru genom att dra upp henne ur vattnet.

Vedergällningsrätten, enligt den bibliska principen "öga för öga, tand för tand" (talionprincipen), förekom i flera mellanösternkulturer. Hos de forntida assyrierna kunde straffet för våldtäkt av en jungfru utmätas genom att fadern till jungfrun våldtog våldtäktsmannens hustru.

Hos judarna Stening av våldtäktsmän förekom i den mosaiska lagen, och en jungfru som våldtagits inom stadsmurarna (där hon kunnat ropa på hjälp) kunde stenas ihop med våldtäktsmannen. En jungfru som våldtogs utanför stadsmurarna var tvungen att äkta våldtäktsmannen och betala brudpriset till sin egen far. Om jungfrun däremot var förlovad stenades våldtäktsmannen, medan (den moraliskt sett tillspillogivna) flickan istället kunde säljas till äktenskap för ett lågt pris. En gift kvinna som våldtagits skulle stenas tillsammans med sin våldtäktsman.

Enligt biblisk lag kunde våldtäktsmannen tvingas att gifta sig med den ogifta kvinnan istället för att få straff, om hennes far gick med på detta. Detta gällde speciellt i de fall inget övervåld förekommit, där det ofta var så att kvinnan och mannen använde "påtvingat" samlag som ett medel att tvinga sina föräldrar att acceptera ett äktenskap mellan dem.Femte Moseboken 22:28-29

Antikens Europa

Antikens greker och kelter I antikens Grekland sågs våldtäkt som relativt mindre allvarligt, och mestadels bestraffades det med böter. Både kvinnor och män kunde i lagens mening våldtas.

Hos de tidiga kelterna sågs våldtäkt som ett brott mot den drabbade kvinnan, vilket skulle bestraffas med böter. Man skilde även mellan framtvingad våldtäkt och våldtäkt där offret inte kunde ge sitt samtycke till handlingarna (genom berusning eller psykisk störning). För att våldtäkten skulle kunna vara giltig behövde kvinnan ropa på hjälp, och hon måste rapportera våldtäkten snarast möjligt efter händelsen. Promiskuösa kvinnor av olika slag (jämför prostitution) var dock inte skyddade enligt de här lagarna.

Romersk rätt, senantik tid

Det latinska ordet för våldtäkt, rapere, betyder 'att beslagta eller ta med våld'. Ordet hade ursprungligen ingen koppling till just sexuella övergrepp utan var ett rent egendomsbrott. I den romerska rätten, var våldtäkt klassificerat som en form av crimen vis, överfall.Justinianus I, Institutiones, se även Adolf Berger, encyklopediskt ordlista romersk lag, pp. 667 (raptus) och 768 (förhållande) Till skillnad från stöld eller rån betraktades våldtäkt som ett offentligt brott, iniuria publica, i motsats till ett privaträttsligt brott iniuria privata.Ibidem, se även George Mousourakis, De historiska och institutionella sammanhang av romerska Lag, s. 30

Konstantin den store, kejsaren som införde kristendom som statsreligion i romerska riket, belade raptus med dödsstraff. Om kvinnan samtyckte till "bortrövandet" skulle även hon dela detta straff. Under senantiken betydde uttrycket raptus allt från bortförande, rymning, rån till våldtäkt i dess moderna mening, och så småningom kom 'våldsamt bortrövande' eller 'tilltvingat sex' att bli huvudbetydelserna.

Under senantiken delade den kristna kyrkan in begreppet raptus i raptus seductionis (rymning utan föräldrarnas medgivande) och raptus violentiae (skändning). Båda dessa former medförde civilt straff och också eventuellt bannlysning för en familj och by som tog emot en bortrövad kvinna. Vid raptus violentiae förekom också straff i form av stympning eller döden.Basileios den store, Letters ca 374 e.Kr.

På 500-talet definierade Justinianus raptus som ett sexualbrott mot en kvinna. Våldtäkt av en gift kvinna var fortfarande ett brott mot hennes make, men våldtäkt av en ogift kvinna, änka eller nunna var ett brott mot den här kvinnan. Prostituerade var dock som tidigare rättslösa vad gäller våldtäkt. En man kunde dock åtalas för att våldta sin egen hustru.

Under medeltiden

England I det medeltida England kunde straffet för våldtäkt ('tilltvingat samlag') variera från avrättning samt kastrering, till kastrering av förövarens handjur. Våldtäktsmannens ägodelar överfördes till våldtäktsoffret, och även prostituerade kunde åtala för våldtäkt. Utmätandet av de strängaste straffen var ovanliga, och Vilhelm Erövraren stipulerade att kastrering och bländning (göra någon blind) räckte som maxstraff.

Enligt den nya engelska grundlagen från slutet av 1200-talet demokratiserades lagstiftningen, eftersom alla kvinnor – oavsett civilstånd – nu kunde åtala för brottet. Och om offrets familj inte väckte åtal, kunde staten göra det. Detta definierade nu brottet som ett mot staten (jämför exempelvis sexköpslagen) och inte bara ett mot familjen (som ett egendomsbrott). Våldtäktsoffer sågs dock fortsatt kritiskt på, eftersom deras rykte undersöktes, de behövde vittnen, behövde rapportera brottet med en gång, behövde ropa på hjälp med mera.

Kanonisk rätt, Aquino I senmedeltidens kanoniska rätt började våldtäkt mer ses som ett våldsamt sexualbrott mot en person, jämfört med den tidigare synen på handlingen som ett egendomsbrott. I praktiken levde tanken på brottet som ett mot offrets far kvar. Fyra ingredienser krävdes för att klassa det som en våldtäkt: våld, bortrövande, samlag och brist på samtycke. Offret var tvunget att protestera ljudligen mot handlingarna. Våldtäkt kunde inte åtalas för handlingar inom äktenskapet eller mot en prostituerad, och en våldtäktsman kunde inte längre undgå straff genom att gifta sig med våldtäktsoffret.

Praktiska problem begränsade ofta möjligheten för ett våldtäktsoffer att föra handlingen till åtal. De fysiska skadorna skulle omgående visas upp för "alla", och vid tvistemål om händelsen skulle fyra kvinnor undersöka kvinnan för att konstatera att hon inte längre var jungfru (se även myten om mödomshinnan).

Enligt vissa tolkningar hävdade teologen Thomas av Aquino att våldtäkt, om än syndigtSumma Theologica II-II, Q 154 A 7 var mycket mindre allvarligt än onani eller avbrutet samlag, eftersom det avlande syftet med sexualitet uppfylldes.Summa Theologica II-II Q154 A 12Alan Soble, Sexuella Undersökningar, NYU Press, 1998, s.10-11.Vern L. Bullough Bonnie Bullough, människans sexualitet: en encyklopedi Detta har dock bestridits av andra uttolkare som menar att Thomas av Aquino, utöver det strikt sexuella, såg mycket allvarligare på våldtäkt än på onani och avbrutet samlag; detta skulle bero på grund av inslaget av hot, tvång och våld.Aquinas on Sexual Sins - The Danger of Speaking Formally

Amerika efter koloniseringen

Latinamerika Under spanjorernas kolonisering av Amerika gällde spansk lag. I denna kunde inte våldtäkt anses föreligga när en indiansk kvinna som inte var kristnad var offret./ history00_4_1.htm Upptäck Haiti: Haiti Historia - conquistadorerna-spanska erövringen Vissa menar att erövrarna använde sig av en utpräglad våldtäktskultur, där inhemska kvinnor kunde säljas för sexuella syften i syfte att utöva makt över den lokala befolkningen.

Angloamerika I den engelska common law, som även infördes i olika delar av Brittiska imperiet, definierades våldtäkt som sexuellt umgänge med kvinna under våld och mot hennes vilja.Rape - Översikt, lagen och psykiska hälsan, Wayne R. Lafave professor i juridik vid universitetet i Illinois, "materiell straffrätt" 752-756 (3d ed. 2000) Offret måste visa att aktivt motstånd skett, och inom äktenskap ansågs hustruns samtycke alltid föreligga. Lagens skrivning innebar däremot att en prostituerad kunde hävda våldtäkt om hon inte hade samtyckt till handlingen.))