miniatyr|höger|Försvarets radioanstalt är den myndighet som genom FRA-lagen har utvidgade befogenheter att bedriva signalspaning.
FRA-lagen är den informella benämningen på flera lagändringar i Sverige samt en ny lag. Den centrala lagen är om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet, som trädde i kraft den 1 januari 2009.
Till regelverket hör även ändringar i om försvarsunderrättelseverksamhet, om elektronisk kommunikation samt Sekretesslagen, som senare ersattes av .
Försvarsunderrättelsedomstolen (januari–december 2009 Signalspaningsnämnden) prövar frågor om signalspaning enligt lagen.
Lagstiftningen innebär i korthet att Försvarets radioanstalt (FRA), efter beslut av regeringen, får bedriva signalspaning i kabelburen trafik som passerar landets gränser. Detta omfattar bland annat telefontrafik och en stor del av internettrafiken.
Förslaget bereddes genom promemorian, som publicerades i juli 2005. Det lades därefter fram i proposition 2006/07:63 – En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet och överlämnades till riksdagen den 8 mars 2007 av försvarsminister Mikael Odenberg (moderat). Ärendet bereddes dessförinnan inom den socialdemokratiska regeringenAnita Kratz & Torbjörn Nilsson, ”Spelet om FRA”, Fokus, 2008-09-19. Läst 2008-09-20..
Det finns även kompletterande bestämmelser, bland annat om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet samt om behandling av personuppgifter i motsvarande verksamhet. Dessa utgör en specialreglering i förhållande till Personuppgiftslagen (PUL).
År 2008 mötte förslaget stort motstånd bland svenska bloggare och beskrevs som en ”bloggbävning”.TT, ”Bloggbävning – ett av 2008 års nya ord ”, Metro, 2008-12-29. Läst 2010-06-08. Frågan fick därefter stort utrymme i etablerade medier. År 2010 kritiserade IDG rapporteringen och beskrev den som ”snedvriden”.”FRA gör inte det du tror! ”, IDG, 2010-06-04. Läst 2010-06-08.
Propositionens innehåll Regeringen motiverade förslaget med att man ville underlätta bekämpningen av terrorism och transnationell brottslighet. I proposition 2006/07:63 sammanfattades det huvudsakliga innehållet:
Bakgrund Så länge telefon och telegraf funnits i Sverige har myndigheterna haft möjlighet till hemlig avlyssning. Enligt Telelagen 17 § skulle den som beviljats tillstånd att bedriva televerksamhet förbinda sig att under tystnadsplikt vid behov medverka till sådan avlyssning.
Ändring av lagen om försvarsunderrättelseverksamhet Utöver de avlyssningsmöjligheter som reglerades i telelagen fick Försvarets radioanstalt bedriva avlyssning enligt lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet.
I 4 § föreskrevs att avlyssningen inte fick omfatta verksamhet som hör till polisens eller andra myndigheters brottsbekämpning. Proposition 2006/07:63 ändrade lagen (2000:130) genom ett tillägg: ”Om det inte finns hinder enligt andra bestämmelser får myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet stödja andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.”
Efter ändringen kan FRA avlyssna trafik på uppdrag av andra myndigheter, om det inte strider mot andra bestämmelser.
Uppgifter om internationellt samarbete bakom lagen
Duncan Campbell, brittisk journalist och författare, uppgav i en intervju med DN att dokument som Edward Snowden offentliggjorde visade att FRA-lagen var ett resultat av samarbete mellan USA, Storbritannien och Sverige.
Campbell uppgav också att Sverige i dag är en lika viktig partner som Israel för USA och Storbritannien när det gäller internetövervakning.
Lagstiftningsprocessen
Riksdagsbehandling 2007 Riksdagen behandlade propositionen den 14 juni 2007 och antog den med röstsiffrorna 146–143. Eftersom propositionen rörde mänskliga fri- och rättigheter kunde minst tio ledamöter begära att lagförslaget vilandeförklarades i tolv månader. Enligt 2 kap. 22 § regeringsformen krävdes minst fem sjättedelar av rösterna för att anta förslaget direkt. Riksdagen beslutade att vilandeförklara lagförslaget i ett år.
Utskottsbehandling 2008 Den 8 maj 2008 tog försvarsutskottet upp ärendet igen. Den 3 juni 2008 avgav utskottet sitt betänkande.
Debatt och återremiss 2008 Oppositionspartierna (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet) meddelade inför omröstningen att de röstade mot förslaget.
Riksdagen debatterade lagförslaget den 17 juni 2008. Flera borgerliga riksdagsledamöter övervägde att rösta mot förslaget, bland dem Fredrick Federley, Annie Johansson, Birgitta Ohlsson, Cecilia Wikström och Karl Sigfrid. Den borgerliga majoriteten hade ett övertag på fyra mandat i riksdagen.
Försvarsminister Sten Tolgfors meddelade att regeringen ville ändra lagförslaget och återremittera det till lagutskottet. Förslagen innebar att Datainspektionen skulle följa FRA:s verksamhet och att en parlamentarisk kommitté (signalspaningskommittén) skulle inrättas för att granska signalspaningen och dess konsekvenser för den personliga integriteten. Efter debatten enades de borgerliga partierna om att stödja en återremiss.
Den 18 juni 2008 höll riksdagen en första votering och beslutade att återremittera ärendet. Försvarsutskottet behandlade därefter ärendet samma dag.
Riksdagsbeslut 2008
Riksdagen höll en andra omröstning på kvällen den 18 juni 2008 och antog lagförslaget med röstsiffrorna 143 mot 138. 67 ledamöter var frånvarande och en ledamot avstod från att rösta.
Två borgerliga ledamöter stödde inte lagförslaget. Camilla Lindberg röstade mot och Birgitta Ohlsson avstod. Flera ledamöter som tidigare motsatte sig förslaget röstade i stället för den ändrade versionen. Dit hörde bland andra centerpartisterna Fredrick Federley och Annie Johansson. Cecilia Wikström och Karl Sigfrid var frånvarande.
Ändringar i lagen (september 2008) Den 25 september 2008 meddelade regeringen att den hade träffat en uppgörelse mellan allianspartierna om ändringar i FRA-lagen. Ändringarna syftade till att stärka integritetsskyddet.
De viktigaste förändringarna var: Tillstånd för signalspaning prövas av domstol. FRA ska ansöka om tillstånd för all signalspaning. Även signalspaning för regeringens behov ska omfattas av tillstånd. Signalspaning får endast bedrivas på uppdrag av regeringen, Regeringskansliet eller Försvarsmakten. FRA får endast använda av domstolen fastställda trafikstråk. FRA får inte signalspana mot trafik där både avsändare och mottagare finns i Sverige.
Regeringen angav även i vilka fall signalspaning fick användas: vid yttre militära hot mot landet vid internationell terrorism vid konflikter med påverkan på internationell säkerhet vid svenskt deltagande i fredsfrämjande eller humanitära internationella insatser vid hot mot säkerheten i sådana insatser vid utveckling eller spridning av massförstörelsevapen vid kontroll av svensk vapenexport vid allvarliga yttre hot mot samhällets tekniska infrastrukturer, till exempel IT-trafik vid internationella förhållanden av särskild betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik
Remissvar och vidare utveckling 2009 I slutet av februari 2009 lämnade flera remissinstanser svar om den ändrade FRA-lagen. Hovrätten över Skåne och Blekinge kritiserade lagen på flera punkter. Tullverket framhöll att det inte längre kunde få information direkt från FRA, utan behövde gå via regeringen, Regeringskansliet eller Försvarsmakten. Datainspektionen kritiserade lagen främst av integritetsskäl och ifrågasatte om den domstol som skulle pröva tillstånd var tillräckligt oberoende. Liknande kritik framfördes av andra remissinstanser.
Säpo kritiserade också uppgörelsen. Enligt myndigheten innebar den att Säpo inte längre kunde begära information direkt från FRA. Enligt Svenska Dagbladet ansåg Säpo att kompromissen försämrade möjligheterna att skydda samhället mot terrorism och mot främmande makters olovliga underrättelseverksamhet. I april 2009 föreslog Säpos dåvarande chef Anders Eriksson, som också var regeringens utredare, en särskild lag. Förslaget innebar att Säpo skulle kunna ge uppdrag till FRA genom domstolsprövning och därmed kringgå regeringens uppgörelse om FRA-lagen.
Slutligt riksdagsbeslut 2009 Riksdagen röstade den 14 oktober 2009 med siffrorna 158 mot 153 för den ändrade FRA-lagen. Därmed antogs de förändringar som regeringen tidigare presenterade för att stärka integritetsskyddet.
Efterspel och senare uppgifter Den 17 juli 2008 uppgav sex folkpartistiska riksdagsledamöter – Camilla Lindberg, Birgitta Ohlsson, Agneta Berliner, Cecilia Wikström, Solveig Hellquist och Maria Lundqvist-Brömster – i Rapport och Aktuellt att de var beredda att rösta mot lagen vid riksmötets öppnande.
Under förhandlingar på Miljödepartementet uppgav Federley 2022 att han och Johansson saknade passerkort, inte kunde lämna mötesrummen och inte kunde kommunicera med omvärlden.Politikbyrån (vid 7m49s), SVT, 18 augusti 2022.
Politiska konsekvenser I en analys 2011 uppgav KG Bergström att FRA-debatten var ett avgörande bakslag för Maud Olofsson som liberal profil. ”Då tappade hon sin liberala gloria och det innebar början till slutet [för henne].”KG Bergström. "Almedalspanelen", Gomorron Sverige i Sveriges Television, 7 juli 2011.
Kritik och reaktioner Lagen mötte omfattande kritik och beskrevs av flera bedömare som ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten. Vissa kritiker kallade lagen ”Lag 1984” eller ”Lex Orwell”, med hänvisning till romanen 1984.
miniatyr|Nidteckning om FRA-lagen av Carlos Latuff
Den 17 juni 2008 uppgav Electronic Frontier Foundation (EFF), en amerikansk organisation som arbetar med digitala rättigheter, att Sverige med den nya lagen fick en av de mest långtgående lagstiftningarna om signalspaning bland demokratiska länder.
Lagen kritiserades också för att urholka meddelarskyddet och för att strida mot Europakonventionen, som sedan 1995 har en särskild ställning i svensk rätt. Bland dem som framförde denna kritik fanns Per Broström, folkrättsjurist vid Försvarshögskolan.
I Belgien uttryckte det statliga organet (CPVP) oro för att lagen kunde strida mot Europakonventionen. Organet ansåg att frågan borde prövas i EG-domstolen i Luxemburg eller i Europadomstolen i Strasbourg.
Den svenska ideella organisationen Centrum för rättvisa meddelade att organisationen var beredd att driva frågan i domstol. Den 14 juli 2008 anmälde organisationen lagen till Europadomstolen, eftersom organisationen ansåg att lagen stred mot Europakonventionen.
Förre chefen för Säkerhetspolisen, Anders Eriksson, kritiserade i en intervju i Dagens Nyheter den 12 juni 2008 lagen. Han ansåg att den hade allvarliga brister i fråga om rättssäkerhet och ifrågasatte om den var förenlig med svensk grundlag.
I en intervju i Dagens Nyheter den 17 juni 2008 hävdade Magnus Norell, forskare i terrorism vid Totalförsvarets forskningsinstitut, att det saknas hot mot Sverige som motiverar lagen. Han ifrågasatte också om lagen skulle leda till att några terrorister grips.
Tidningsutgivarna och Svenska Journalistförbundet samt European Federation of Journalists motsatte sig lagen. Organisationerna ansåg att den strider mot grundlagens källskydd och meddelarfrihet.
Även Jesper Bengtsson, svensk ordförande för Reportrar utan gränser, riktade skarp kritik mot lagen.
Motståndet på internet var omfattande, särskilt inom bloggar, vilket uppmärksammades i flera större dagstidningar.
Genom ett upprop på bland annat Nätverket Stoppa FRA-lagens webbplats samlades hundratals demonstranter utanför Riksdagshuset i Stockholm den 18 juni 2008 för att protestera mot lagen.
miniatyr|Demonstration mot FRA-lagen utanför Riksdagshuset i Stockholm, 18 juni 2008.