Psykos (från grekiska psyche (själ eller liv) och -osis (onormalt tillstånd)) är ett psykiatriskt tillstånd som innebär en nedsatt förmåga att skilja mellan verklighet och fantasi. En psykos kan förekomma vid flera psykiska sjukdomar, till exempel schizofreni, schizoaffektivt syndrom, bipolär sjukdom och svår depression. Under en psykos kan personen uppleva hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar som påverkar uppfattningen av verkligheten.
Vanliga symtom är att höra eller se saker som inte finns (hallucinationer), felaktiga föreställningar (vanföreställningar) samt förvirrat tal eller beteende. Vid långvariga psykoser kan även så kallade negativa symtom förekomma, till exempel minskad motivation, initiativlöshet och känslomässig avflackning. Psykos skiljer sig från konfusion (förvirring) genom att personen ofta är orienterad i tid, rum och person, trots en förändrad verklighetsuppfattning.
Psykoser kan vara akuta eller långvariga och kan utlösas av psykisk sjukdom, droger (drogutlöst psykos) eller kroppsliga sjukdomar (organisk psykos). En så kallad funktionell psykos saknar däremot känd kroppslig orsak. Psykos ska inte förväxlas med psykopati, som är en personlighetsstörning och inte innebär påverkan på verklighetsuppfattningen.
Historia miniatyr|Ernst von Feuchtersleben myntade termen ”psykos” 1845 för att beskriva en svår psykisk sjukdom. Ordet behölls men tolkningen av orsakerna förändrades under 1900-talet.
Psykosbegreppet har förändrats flera gånger sedan 1800-talet. Nedan beskrivs de viktigaste stegen i hur synen på psykoser utvecklades.
Tidiga teorier (1845–1900) Termen ”psykos” myntades 1845 av Ernst von Feuchtersleben i Lehrbuch der ärztlichen Seelenkunde. Han använde den för att beskriva ett tillstånd där hela personligheten påverkades. Ordet skapades som motpol till ”neuros”, som betecknade sjukdomar som antogs bero på nervernas tillstånd.
Den första monografin om psykoser publicerades 1859 av Carl Friedrich Flemming. Han beskrev psykoser som tillstånd med mani, melankoli, ångest, vanföreställningar och konvulsioner. Von Feuchtersleben såg psykoser som sjukdomar i medvetandet utan kroppslig orsak. Flemming menade däremot att de berodde på problem i nervsystemet. Under slutet av 1800-talet fanns alltså två konkurrerande förklaringar: psykiska respektive fysiska orsaker.
Psykoanalys och funktionella psykoser (1900–1930) När Sigmund Freud utvecklade psykoanalysen förändrades synen igen. Psykoser sågs som delvis kroppsliga, medan neuroser ansågs vara psykiska. Neuroser behandlades med psykoterapi, men psykoser betraktades som svårare och krävde annan vård. Forskningen började skilja mellan funktionella och organiska psykoser. En funktionell psykos saknar tydlig kroppslig orsak. En organisk psykos har samband med en fysisk sjukdom eller skada. Alois Alzheimer beskrev senare funktionella psykoser som bland annat dementia praecox (senare kallad schizofreni). Freud tolkade dessa tillstånd som konflikter mellan jaget och omvärlden.
Klassifikation och samhällsförändringar (1930–1975) På 1930-talet förstärktes skillnaden mellan neuroser och psykoser. Det politiska klimatet påverkade vården, och personer med psykossjukdomar utsattes för tvångssterilisering och massmord i Nazityskland. Psykos infördes som diagnos i ICD-5 (1938) för manodepressivitet och schizofreni. I ICD-6 (1948) blev psykos en huvudkategori för psykiska sjukdomar.
Under vissa perioder räknades även personlighetsstörningar, som psykopati, till psykoserna. Karl Jaspers beskrev tre typer av funktionella psykoser: epilepsi, schizofreni och bipolär sjukdom. Personlighetsstörningar kom därefter att ses som mer närbesläktade med neuroser. Synsättet infördes i ICD-8 (1965) och ICD-9 (1975), där psykoser och neuroser var de två huvudgrupperna av psykiska sjukdomar. ICD-9 införde också en tydlig skillnad mellan organiska och övriga psykoser. Till de organiska räknades bland annat drogutlösta psykoser, demens och psykoser orsakade av kroppslig sjukdom.
Modern definition (från 1990) ICD-10 (1990) avskaffade uppdelningen mellan neuros och psykos. Termen används därefter inte längre som självständig psykiatrisk diagnos utan som en beskrivning av ett psykiskt tillstånd. ICD-10 definierar psykoser som tillstånd med hallucinationer, vanföreställningar eller andra allvarliga avvikelser, till exempel kraftig hyperaktivitet, uttalad psykomotorisk retardering eller katatont beteende. ICD-10 skiljer även mellan organiska och drogutlösta psykoser.
Orsaker och förekomst miniatyr|SPECT-bilder av hjärnor med depressionspsykos, Hashimotos sjukdom samt andra abnorma genomströmningar i hjärnan. I synnerhet frontalloben visar onormal funktion. Funktionella psykoser bryter oftast ut i övergången mellan barndom och vuxenliv, i åldersintervallet 15-30 år.Nils Lindefors och Håkan Jarbin, "Psykoser", Läkemedelsboken 2009–2010 Det är vanligt att förklara utbrott med stress - sårbarhetsmodellen, en kombination av ärvda och förvärvade sårbarheter, vilka vid stress kan leda till att en psykos utlöses. I vissa fall är stressen större, till exempel vid akut psykos. En funktionell psykos kan framkallas av en akut förändring i livssituationen, till exempel då någon närstående dör, en allvarlig olycka inträffar, livssituationen förändras radikalt exempelvis vid ett barns födelse, i samband med att den nyförlöstas mjölk börjar rinna till, vid skilsmässa eller genom olika demenssjukdomar. Stressutlösta psykoser har en god prognos.
Affektiva störningar kan övergå i psykoser, där psykosen då betecknar en allvarligare grad av sjukdomen (psykotisk depression och bipolär sjukdom med psykotiska inslag). I ungefär en förlossning per 1000 drabbas modern av postpartumpsykos, en mycket allvarlig störning som kräver akut psykiatrisk vård. De drabbade har ofta sedan tidigare en affektiv störning som de vårdats för. I dessa fall verkar psykosen triggas igång av förlossningen.
Förändringar i dopaminaktiviteten i basala ganglierna, putamen och prefrontalcortex är så utbredda att all antipsykotisk medicin innehåller antagonister mot dopaminreceptorer av klassen D2. Vid kronisk psykos är hjärnan och den grå hjärnsubstansen kraftigt förminskade. Komplexa genetiska betingelser med flera involverade gener, ligger bakom flera sorters psykoser, som också ofta hänger samman med övervikt och glukosintolerans.
Medfödda betingelser för schizofreni och andra psykossjukdomar innefattar genetisk predisposition, låg födelsevikt, blödningar under graviditetens senare del, samt att vara född på vintern. Dessa betingelser är viktigare för schizofreni än för andra psykoser, är viktigare för män än kvinnor, och för utbrott av sjukdomen i ung ålder.Christina M Hultman et al, Prenatal and perinatal risk factors for schizophrenia, affective psychosis, and reactive psychosis of early onset: case-control study, BMJ. 1999 February 13; 318(7181): 421–426
Inom psykologin finns flera teorier om hur psykoser uppkommer. Ett psykologiskt sätt att se funktionella psykoser, är att de bottnar i strategier för igenkänning av sociala hot, till exempel att uppfatta ilska i ansiktsuttryck, vilket leder till att personen blir överdrivet vaksam eller slår av uppmärksamheten på sådana tecken. Vaksamheten manifesterar sig neurologiskt genom förhöjd aktivitet i amygdala. Kliniskt kan detta yttra sig i förföljelsemani och självvald isolering. Personer med olika varianter av schizofreni har visat sig ha olika förmågor att uppfatta och tolka ansiktsuttryck: personer med paranoid schizofreni har förhöjd igenkänning för indirekta hot, medan personer med andra former av schizofreni som också har negativa symtom har nedsatt uppmärksamhet på negativa ansiktsuttryck. Detta kan tyda på att de typiska symtomen på en psykos kan uppkomma till följd av en dysfunktionell igenkänning av sociala hot.Melissa J. Green et al, Social threat perception and the evolution of paranoia, Neuroscience and Biobehavioral Reviews 28 (2004) 333–342
En annan teori är att sårbarheten inför att utveckla psykoser hänger samman med dissociativa erfarenheter,Pope CA et al, Dissociative experience in hypothetically psychosis-prone college students, J Nerv Ment Dis. 2000 Aug;188(8):530-6 och med trauman, i synnerhet människor som blivit fysiskt utnyttjande. Det finns en viss samsjuklighet mellan psykossjukdomar och posttraumatisk stress, vilket kan tyda på att psykoser kan utlösas av trauman.A. M. Kilcommons et al, Relationships between trauma and psychosis: an exploration of cognitive and dissociative factors, Acta Psychiatrica Scandinavica, 112: 351–359
En funktionell psykos innebär att psykosen har psykiska orsaker. Ofta har dock psykoser multifaktorella etiologier, med samtidigt substansmissbruk (dubbeldiagnos) eller samtidig fysisk sjukdom, vilka tillsammans orsakar psykosen.
Drogutlöst psykos Huvudartikel: Drogutlöst psykos Vissa typer av narkotika, läkemedel samt alkohol kan, speciellt vid intensivt bruk, tillfälligt leda fram till en toxisk eller drogutlöst psykos, med hallucinationer, akut förvirring, förföljelsemani eller andra psykossymptom. Orsaken är att dessa substanser förändrar aktiviteten på signalsubstanser som är aktiva vid psykoser, i synnerhet dopamin och serotonin.
En drog- eller alkoholutlöst psykos upphör oftast, men inte alltid, om personen under tillräckligt lång tid, alltifrån timmar till veckor, upphör med intaget av den drog som utlöste tillståndet.
Organisk psykos Huvudartikel: Organisk psykos En bred variation av sjukdomar som påverkar det centrala nervsystemet, framför allt endokrina sjukdomar, näringsrubbningar, hjärnskador och andra systemiska sjukdomar, kan orsaka psykos, så kallad organisk psykos. Denna länk har lett till metaforen av psykos som centrala nervsystemets "feber" - allvarligt men en icke-specifik indikator.
Symptom Den mest minimala definitionen av en psykos är att det är ett tillstånd med hallucinationer och vanföreställningar, och att tillståndet som regel innefattar osammanhängande och obegripligt tal, oförutsägbart beteende, och grava problem med att förhålla sig till verkligheten.Stephen M. Stahl, "Psychosis and Schizophrenia" i Antipsychotics and Mood Stabilizers: Stahl’s Essential Psychopharmacology, Third Edition, Cambridge University Press
En psykos uppkommer olikartat beroende på diagnos. Det är också stora individuella variationer på prepsykosen och psykosens varaktighet, också för samma diagnoser. Innan psykosen uppkommer förekommer som regel en tid av prepsykos, innan psykosen bryter ut, dock inte vid akut psykos, drogutlöst psykos eller många varianter av organisk psykos. Prepsykoser kan yttra sig i motorisk påverkan, ångest, tilltagande misstänksamhet och excentricitet. Om det förekommer en prepsykos, anger den hur psykosen kommer att yttra sig, vilka symtom som kommer att bli dominerande: psykosen är sedan en förstärkning av prepsykosen.
Psykosens första fas kallas akut fas, vilket inte ska sammanblandas med akut psykos, som uppkommer plötsligt, utan prodrom. Psykosen är ett tillstånd som kan vara olika lång tid. Sedan tillståndet brutits kan personen ha blivit botad eller återfå en psykos. Vissa delsymtom kan dock kvarstå, i ett resttillstånd eller en ofullständig remission. Symtomen kan komma smygande eller plötsligt, bli mer eller mindre bestående, eller uppkomma i skov.
Vid akut psykos märks framför allt så kallade positiva symtom (hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar). Sådana reagerar bra på psykofarmaka och blir sällan bestående. Negativa symtom (funktionsbortfall) finns det inte någon bra medicinering mot. De symtomen kommer därför oftare att finnas kvar. Ju förr behandling sätts in, desto större chans finns dock för fullt tillfrisknande.