Karl August Engelbrekt Ahlqvist, född 7 augusti 1826 i Kuopio, död 20 november 1889 i Helsingfors, var en finländsk språkforskare, författare och litteraturkritiker. Han var professor i finska språket och litteraturen vid Kejserliga Alexanders-universitetet från 1863 som efterträdare till Elias Lönnrot och universitetets rektor 1884–1887. Ahlqvist gjorde betydande insatser inom utforskningen av de finsk-ugriska språken genom omfattande forskningsresor bland besläktade folk i Ryssland och Sibirien, och räknas som en av grundarna av den finsk-ugriska språkforskningen. Som skald skrev han under pseudonymen A. Oksanen och introducerade flera nya versformer i den finskspråkiga poesin. Han var samtidigt en fruktad litteraturkritiker, mest känd för sina hårda recensioner av Aleksis Kivi.
Biografi
Bakgrund och studier Ahlqvist föddes i Kuopio som utomäktenskapligt barn till tjänarinnan Maria Augustina Ahlqvist. Hans far var den dåvarande fänriken Johan Mauritz Nordenstam, som senare uppnådde en hög ställning i samhället som general, friherre, vicekansler för universitetet och viceordförande i senatens ekonomidepartement. Faderskapet var allmänt känt, och Nordenstam understödde sin son ekonomiskt. Domaren Karl Stenius, far till Augusts halvbröder, blev också som en far för honom och Ahlqvist beklagade djupt hans bortgång innan han själv blev student.
Ahlqvist genomgick skola och gymnasium i sin hemstad Kuopio. Johan Vilhelm Snellman var rektor för skolan från 1843 och blev en förebild och ett stöd för honom; Ahlqvist började bidra med egna finska dikttolkningar i Snellmans svenska tidning Saima. På uppdrag av Snellman översatte han troligen L. S. Platous geografi till finska under titeln Geografia eli maan opas, vilket blev den första finskspråkiga läroboken i geografi och i vilken finska ord för jordklot, polcirkel, ekvator och koloni myntades.
Han blev student vid Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland i Helsingfors 1844, avlade filosofie kandidatexamen 1853 och licentiatexamen 1854, utnämndes till docent i de finska språken 1859 och (efter Elias Lönnrot) till professor i samma ämne 1863. Finska språkets vetenskapliga utforskande och praktiska utbildning gjorde han redan såsom student till sitt levnadsmål, präglad av en stark anknytning till hembygden och fosterlandet. Första frukten av hans litterära verksamhet var några översättningar till finskan, bland annat av Johan Ludvig Runebergs "Idyll och epigram" och "Molnets broder" samt Carl Jonas Love Almquists "Kapellet" och "Grimstahamns nybygge". Ahlqvist var den förste som översatte Runeberg till finska.
Ahlqvist gifte sig 1861 med Maria Antoinette Fabritius från Uleåborg. Paret fick fem barn, varav fyra dog tidigt – tre av dem i scharlakansfeberepidemin 1869.
Tidningsverksamhet och forskningsresor År 1847 uppsatte Ahlqvist tillsammans med några likasinnade studenter "Suometar", den första tidning, som på finska behandlade högre kulturfrågor. Samtidigt började han ägna sig åt språkvetenskaplig forskning. Redan 1846 och 1847 genomvandrade han östra delen av Österbotten samt finska och ryska Karelen, dels för att ur folkets mun samla kväden och sagor, dels för att undersöka munarterna. Åren 1854–1858 ägnade han nästan helt åt forskningsresor bland de finska stammarna i Östersjöprovinserna, landskapet Olonets samt östra Ryssland och Sibirien. Han vistades då bland folk som ännu delvis levde på jägarstadiet och återvände med en rik skörd av etnografiska och lingvistiska iakttagelser. Resorna skildrade han i Muistelmia matkoilta Wenäjällä 1854–1858, den första reseskildringen på finska, som har bibehållit sitt värde som klassiker bland finska reseskildringar. Åren 1861 och 1862 företog han en studieresa till Köpenhamn, Berlin, Prag och Budapest, där han knöt betydelsefulla vetenskapliga kontakter.
Språkvetenskapliga arbeten Den första frukten av dessa färder blev flera grundliga lingvistiska specialarbeten, bland annat Votisk grammatik (1855), Anteckningar i Nord-tschudiskan (= vepsiskan, 1859), Läran om verbet i Mokscha-mordwinskan (specimen för docentur, 1859) och Versuch einer Mokscha-mordwinischen Grammatik (1861), vilka är viktiga, särskilt genom den belysning de ger den jämförande finska språkforskningen. Av stor betydelse är hans De vestfinska språkens kulturord (1871), där han genom jämförande språkforskning söker belysa finnarnas äldsta kulturståndpunkt och andra folks inflytande på deras utveckling. Detta arbete har ansetts epokgörande inom den finska lexikologin.
Även genom flitigt författande av läroböcker och genom publicistisk verksamhet arbetade Ahlqvist för den nationella bildningen, och i enlighet med sin självständiga karaktär motarbetade han med kraft de ensidigheter, som visade sig hos en del finskhetsivrare. Åren 1871–74 utgav han på finska en egen tidskrift, "Kieletär" (Språkets genius), som innehöll lingvistiska uppsatser samt litterär kritik. År 1877 utkom Suomen kielen rakennus (Finska språkets byggnad), som var tänkt som en syntes av det finska språket men där han endast hann skriva första delen.
Ahlqvist räknas som en av grundarna av den finsk-ugriska språkforskningen, vid sidan av Matthias Alexander Castrén, och var särskilt framstående inom forskningen om de ob-ugriska språken. Han var en av sin tids mest internationella vetenskapsmän, vilket framgår bland annat av hans medlemskap och hedersmedlemskap i flera utländska vetenskapliga sällskap. E. N. Setälä riktade senare kritik mot Ahlqvists forskning, som tedde sig föråldrad under den vetenskapliga brytningstid Setälä levde i, men senare forskning har visat att Ahlqvist i många avseenden var både banbrytande och modern.
Senare forskningsresor Åren 1877 och 1880 studerade Ahlqvist nordostjakerna och vogulerna i Sibirien, varav resultaten föreligger i flera arbeten, bland annat Über die Sprache der Nordostjaken (1880), Unter Wogulen und Ostjaken (1883) och Wogulisches Wörterverzeichnis (1891). I arbetet Kalevalan karjalaisuus (Kalevalas karelska ursprung, 1887) riktar sig han mot Julius Krohns undersökningar om Kalevalas hemort, försvarande dess härstamning från Karelen.
Skald Ahlqvist verkade också som skald, om än inte särskilt produktiv. Hans diktsamling Säkeniä ("Gnistor"; två häften 1860 och 1868; ny upplaga 1874) räknas som ett av de tydligaste vittnesbörden om hans insats för det finska språkets utveckling och är i metriskt avseende frukten av långvariga studier, vilkas teoretiska resultat han framlagt i sin finska metrik (Runousoppi, utgiven 1863 som specimen för professur). Som skald framträdde han under namnet "Oksanen" (en avledning från det finska ordet oksa, kvist).
Vid sidan av kalevalamåttet använde Ahlqvist antika versmått, såsom elegiskt distikon, sonetter samt mått han hämtat från Runeberg. Vanliga motiv var fosterlandet och språket, religionen och kärleken, och han skrev också fabler och satiriska dikter. Bland hans mest kända enskilda dikter finns "Savolaisen laulu" (Savolaxarens sång), den fosterländska "Suomen valta" (Finlands välde) och "Sotamarssi" (Krigsmarsch), den senare skriven till minnet av striderna vid Porrassalmi 1789. Flera av A. Oksanens dikter var de första i sitt slag på finska – han skrev den första finska sonetten, den första konstnärliga balladen, den första landskapssången och den första promotionsdikten.
Litteraturkritiker Ahlqvist var en av sin tids mest fruktade litteraturkritiker. Ett av de huvudsakliga föremålen för hans kritik var Aleksis Kivis verk, om vilka han skrev en hel serie recensioner: två svenskspråkiga och en finskspråkig recension av Sju bröder, recensioner av Kullervo och Margareta samt diktrecensioner. Efter Kivis död skrev Ahlqvist en niddikt om honom. En sådan räcka fördömanden är exceptionellt i litteraturkritikens historia i Finland. Kritiken riktade sig mot Kivis språk, dess dialektala bakgrund och verklighetsskildring; som underlag för kritiken av Kullervo låg Gottschalls syn på tragedin.
Universitetsadministratör och senare år Ahlqvist tillhörde universitetets förvaltning som prorektor 1878–1881, dekanus för historisk-lingvistiska sektionen 1882–1884 och rektor 1884–1887. Som rektor höll han det första finskspråkiga rektorstalet. Han var också en uppmärksammad festtalare vid universitetet – bland annat vid Runebergsfesten 1878, Alexander II:s 25-årsfest som regent 1880 och Lönnrots fest 1884. Hans finskspråkiga promotionsdikt från 1869 har enligt Matti Klinge beskrivits som ett betydande dokument i Finlands kulturhistoria och står i skarp kontrast till den promotionsdikt Topelius skrev 1844.
Han erhöll statsråds titel 1887 och tog avsked som professor emeritus 1888. Ahlqvist hade för avsikt att ägna sig åt forskning sedan han lämnat rektorsämbetet, men avled redan 1889 i lunginflammation.
Personlighet Ahlqvist var synnerligen pliktmedveten och arbetsam, men sträng inte bara mot sig själv utan också mot andra. Han var av kantig läggning och hade lätt för att råka i gräl. Som han själv uttryckte det i en dikt, förefaller det som om det i honom bodde "yks enkeli, yks perkele" (en ängel, en djävul). Han led av alkoholmissbruk, medan hans mildare sida främst skymtar fram i hans brev.
Publikationer Satu, 1847 Finland och finnarne före landets underkufvande af svenskarne, 1849 Bidrag till finska. Finska språkforskningens historia, 1854 Viron nykyisemmästä kirjallisuudesta, 1855 Votisk grammatik jemte språkprof och ordförteckning, 1855 Anteckningar i Nordtschudiskan, 1859 Muistelmia matkoilta Venäjällä vuosina 1845–58, 1859 Läran om verbet i mordwinska, 1859 Laulu kellosta (Friedrich Schiller), 1859 (översatt) Väkinäinen naiminen (Molière) (översatt) Kavaluus ja rakkaus (Schiller), 1863 (översatt) Säkeniä I-II, 1860, 1868 Versuch einer mokscha-mordwinischen Grammatik nebst Texten und Wörterverzeichniss, 1861 Suomalainen runousoppi kielelliseltä kannalta, 1863 Auszüge aus einer neuen Grammatik der finnischen Sprache, 1868 Suomalainen murteiskirja, 1869 Det vestfinska språkets kulturord, 1871 Uusi suomalainen lukemisto suomalais-ruotsalaisen sanakirjan kanssa, 1873 Suomen kielen rakennus, 1877 Täydellinen Kalevalan sanasto, 1878 Unter Wogulen und Ostjaken, 1883 Elias Lönnrot, 1884 Tutkimuksia Kalevalan tekstissä ja tämän tarkastusta, 1886 Kalevalan karjalaisuus, 1887 Suomalaisia puhekokeita, 1889 Wogulisches Wörterverzeichnis, 1891 Wogulische Sprachtexte nebst Entwurf einer wogulischen Grammatik aus dem Nachlass des Verfassers. Hrsg. von Yrjö Wichmann, 1894 Oksasen runoja, 1898 Kirjeet, 1982
Källor
Vidare läsning
Noter
Externa länkar Historiska tidningsbiblioteket om August Ahlqvists publikationer August Ahlqvist i 375 humanister 31.1.2015, humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet
Kategori:Finländska lingvister Kategori:Finländska professorer Kategori:Personer verksamma vid Helsingfors universitet Kategori:Rektorer vid universitet och högskolor i Finland Kategori:Finländska innehavare av statsråds titel Kategori:Finländska fackboksförfattare Kategori:Finskspråkiga fackboksförfattare Kategori:Finländska författare under 1800-talet Kategori:Personer från Kuopio Kategori:Födda 1826 Kategori:Avlidna 1889 Kategori:Män Kategori:Ugglan Kategori:Alumner från Helsingfors universitet