Scouting (av engelska scouting, spanarverksamhet, verbalsubstantiv till scout, 'spejare', av scout, 'spana', 'speja', ytterst av latinets auscu'lto, 'lyssna till', 'höra på', före 1934 även ibland med stavningen skauting), eller scoutrörelsen, är en världsomspännande ungdomsrörelse med uttalade mål att stödja ungdomars fysiska, mentala och andliga utveckling vilka kan ha konstruktiv betydelse för samhället, med ett starkt fokus på friluftsliv och överlevnadskunskaper.
Scouting grundades 1907 då Robert Baden-Powell, generallöjtnant i den brittiska armén, anordnade ett scoutläger på Brownsea Island i England. Det skedde under tiden han skrev en bok om rekognosering och spaning för pojkar, Scouting for Boys (London, 1908), som sedan blev Scoutings grundprinciper. Boken baseras på Baden-Powells tidigare militära böcker med influenser och stöd från Frederick Russell Burnham, Ernest Thompson Seton (Woodcraft Indians), William Alexander Smith (Boys' Brigade) och hans utgivare Cyril Arthur Pearson. Under 1900-talets första 50 år växte rörelsen och kom att omfatta tre huvudsakliga åldersgrupper för pojkar (vargunge, pojkscout, roverscout) och flickor (blåvinge, flickscout, rangerscout).
Rörelsen använder sig av scoutmetoden, ett program för informell utbildning med betoning på praktiska utomhusaktiviteter såsom camping, skogskännedom, sjövana, vandring, hajking och sport. Ett karakteristiskt drag hos rörelsen är scoutdräkten som ska dölja alla tecken på sociala klasskillnader inom ett land. Tillsammans med den bärs en halsduk och huvudbonad. På dräkten fästs märken, såsom den heraldiska liljan, trefoil, förtjänstmärken och andra märken.
År 2014 hade scoutrörelsen över 48 miljoner medlemmar i verksamhet i snart alla världens länder. De två största världsorganisationerna för scouting är World Organization of the Scout Movement (WOSM), som har medlemmar av alla kön, och World Association of Girl Guides and Girl Scouts (WAGGGS) som huvudsakligen riktar sig mot flickor och kvinnor. WAGGGS tillåter dock likt WOSM medlemsorganisationer som i sin tur tillåter medlemmar av båda könen.
Historia Ursprung
miniatyr|Minnessten över det första scoutlägret på Brownsea Island. Som officer i den brittiska armén var Robert Baden-Powell stationerad i Indien och Afrika under 1880- och 1890-talet. Sedan barndomen hade han uppskattat kunskap om hur man lever i skogen och om rekognosering, och som en del av sina soldaters utbildning lärde han dem hur man överlever i vildmarken. Han märkte att det gav soldaterna en förmåga att tänka och handla självständigt, istället för att vara beroende officerarnas order.
Under andra boerkriget i Sydafrika var Baden-Powell belägrad i den lilla staden Mafeking av en mycket större boerarmé (Belägringen av Mafeking). Mafekings kadettkår var en grupp ungdomar som stöttade trupperna genom att transportera och vidarebefordra meddelanden vilket frigjorde männen för militär tjänstgöring och höll pojkarna sysselsatta under den långa belägringen (1899-1900). Kadettkåren gjorde bra ifrån sig och var en viktig del i stadens försvar. Detta var en av de många faktorer som inspirerade Baden-Powell att bilda Scoutrörelsen. Varje medlem av kadettkåren fick ett märke bestående av en kompass och ett spjuthuvud. Märkets logotyp liknade på många sätt den heraldiska lilja som senare skulle bli Scoutingens internationella symbol. I Storbritannien följde allmänheten kampen om Mafeking genom tidningar, och när belägringen till slut bröts hade Baden-Powell blivit hela nationens hjälte. Detta ökade försäljningen av en instruktionsbok han hade skrivit om rekognosering, Anvisningar i spejartjänst (Aids for scouting).
Vid sin hemkomst till England upptäckte han den vikt materialet hade för unga pojkar, något som användes av lärare och ungdomsorganisationer runt om i landet. Många föreslog att Baden-Powell skulle skriva om boken för pojkar, särskilt under en inspektion av Boys' Brigade. Brigaden var en stor ungdomsrörelse som drillades med militär precision. Baden-Powell trodde emellertid inte att detta skulle vara tilltalande utan föreslog att det skulle växa sig mycket större om man inkluderade spejning. Han studerade även andra rörelser och organisationers program, där vissa delar fick bli en del av Scoutingen.
I juli 1906 skickade Ernest Thompson Seton ett exemplar av sin bok The Birchbark Roll of the Woodcraft Indians till Baden-Powell. Seton, som var en engelskfödd kanadensare bosatt i USA, mötte Baden-Powell i oktober 1906 då de utbytte tankar kring träningsprogram för ungdomar. År 1907 skrev Baden-Powell ett utkast vid namn Boy Patrols. Samma år bestämde han sig för att testa sina tankar och idéer. Han sammanförde därför 21 pojkar med olika sociala bakgrunder till ett veckolångt läger i augusti på Brownsea Island i Poole Harbour, Dorset, England. Hans organisationssystem, nu känt som patrullsystem och en viktig del av Scoutingen, lät pojkarna själva organisera små grupper med en utvald patrulledare.
Under hösten 1907 begav sig Baden-Powell ut på en omfattande marknadsföringsresa, anordnad av hans publicist Arthur Pearson, inför lanseringen av Baden-Powells nästkommande bok, Scouting for Boys. I boken hade han inte bara skrivit om Anvisningar i spejartjänst, utan även utelämnat de militära aspekterna och överfört de tekniker som togs upp (huvudsakligen överlevnad) till icke-militära hjältar: nybyggare, upptäckare (senare även seglare och piloter). Han lade även till nya innovativa utbildningsprinciper (scoutmetoden) genom vilka han hoppades bidra till en personlig mental utveckling.
Scouting for Boys kom ut i England i januari 1908, först i sex olika avsnitt som gavs ut var fjortonde dag, och senare under 1908 som bok i England. Boken är nu den fjärde mest sålda boken genom tiderna, och betraktas nu även som den första versionen av en pojkscoutshandbok.
Vid den här tiden var Baden-Powells tanke att boken skulle användas av redan etablerade organisationer, och då särskilt Boys' Brigade samt dess grundare William A. Smith. Emellertid ledde populariteten kring Baden-Powells person och de äventyrliga utomhusaktiviteter han skrev om till att pojkar spontant bildade Scoutpatruller och efterfrågade assistans. Han uppmuntrade detta och Scoutrörelsen utvecklades. I och med rörelsens framskridande bildades Sjöscouting och andra specialiserade divisioner som blev en del av rörelsen.
Tillväxt miniatyr|Olave Baden-Powell Pojkscoutrörelsen etablerade sig snabbt i hela det brittiska imperiet snart efter det att Scouting for Boys gavs ut. Den första erkända utländska scoutavdelningen var Gibraltar 1908, tätt följt av en avdelning på Malta. Kanada blev den första utländska dominionen med ett godkänt pojkscoutprogram, följt av Australien, Nya Zeeland och Sydafrika. Chile var det första landet utanför de brittiska dominionerna att få ett erkänt scoutprogram. År 1910 hade Argentina, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Indien, Malaya, Mexiko, Nederländerna, Norge, Ryssland, Sverige, och USA etablerat pojkscouting. Den första scoutsamlingen, som hölls 1910 vid Kristallpalatset i London, drog till sig 10 000 pojkar och ett mindre antal flickor.
Scoutprogrammet riktade sig ursprungligen mot pojkar mellan 11 och 18, men i samband med rörelsens tillväxt kom behovet av ledarutbildning och program för äldre pojkar, yngre pojkar och flickor. De första programmen för vargungar och roverscouter tillkom mot slutet av 1910-talet. Dessa patrullers program drevs fristående fram till dess att de erkändes officiellt av respektive lands scoutorganisation. I USA började verksamhet för yngre scouter redan 1911, men den blev inte officiellt erkänd förrän 1930.
Flickor ville nästan direkt vid scoutings början vara en del av rörelsen. Baden-Powell och hans syster Agnes Baden-Powell introducerade Girl Guides (flickscouting) 1910 som en parallell rörelse för flickor. Denna rörelse benämns ibland även som Girl Scouts. Agnes Baden-Powell blev den första ledaren för Girl Guides vid dess grundande 1910, efter önskemål av flickor som ville vara med vid mötet i kristallpalatset. 1914 grundade hon Rosebuds; senare omdöpt till Brownies (motsvarande blåvingarna i Sverige); för yngre flickor. Agnes avsade sig rollen som ledare för Girl Guides till förmån för Roberts fru Olave Baden-Powell som utnämndes till Chief Guide (för England) 1918 och World Chief Guide 1930. Vid den här tiden förväntades det att flickor och pojkar hölls separerade från varandra på grund av de sociala normerna. Emellertid bestod två tredjedelar på 1990-talet av alla WOSMs scoutorganisationer av scouter av båda könen.
Baden-Powell kunde inte ensam hjälpa alla grupper som bad om hans rådgivning. Tidiga scoutledarutbildningar hölls i London 1910 och i Yorkshire 1911. Baden-Powell ville att utbildningen skulle vara så praktisk som möjligt för att uppmuntra vuxna att ta ledarroller. Därför utvecklades Treklöver-Gilwellutbildningen, i syfte att påvisa vikten av vuxen ledarskapsutbildning. Utvecklingen försenades emellertid av första världskriget, och den första Treklöver-Gilwellutbildningen hölls därför inte förrän 1919. Treklöver-Gilwellutbildningen används av scoutorganisationer i många länder. Gilwell Park nära London köptes 1919 av The Scout Association (engelska motsvarigheten till Svenska Scoutrådet) för att användas som utbildningsförläggning och lägerplats. Baden-Powell skrev även en bok, Aids to Scoutmastership, för att hjälpa scoutledare, och han skrev också andra handböcker om användning av nya scoutsektioner såsom vargungepatruller och flickscouting. En av dessa handböcker var Rovering to Success som skrevs för roverscouting 1922. Idag finns en stor mängd ledarutbildningar alltifrån grundläggande till programspecifika, däribland Treklöver-Gilwell.
År 2007 fyllde Scouting 100 år, något som uppmärksammades runt om i världen med stora scoutevenemang och firanden, bland annat hölls den 21:a världsjamboreen i Storbritannien. År 2011 var Sverige värdland för den 22:a världsjamboreen. World Scout Jamboree 2011 hölls på Rinkabyfältet i Kristianstad och under en vecka deltog ca 40 000 medlemmar från hela världen. År 2015 hölls den 23:e världsjamboreen i Japan och 1911 barn och unga åkte från den svenska kontingenten.
Influenser miniatyr|USA:s president Calvin Coolidge möter 1500 scouter som deltar i en årlig resa till Capitolium, 1927 Många viktiga beståndsdelar inom scouting har sitt ursprung i Baden-Powells experiment inom utbildning och militär träning. Han var en 50-årig pensionerad general när han grundade scouting, och hans revolutionerande idéer inspirerade tusentals unga människor, från samhällets alla hörn, att ta del i aktiviteter som de flesta inte ens skulle komma att tänka på. Liknande organisationer i den engelsktalande världen är bland annat Boys' Brigade och pacifistiska Woodcraft Folk; dessa organisationer kunde dock aldrig mäta sig med scoutings utveckling och tillväxt.
Vissa delar av scouting har blivit kritiserade för att vara alltför militära. Militärliknande uniformer, rankmärken, flaggceremonier och brassband var allmänt accepterade under de tidiga åren eftersom det var en del av det normala samhället, men har sedan dess tonats ned eller försvunnit både inom scouting och i samhället.