miniatyr|Mosaik från 600-talet som visar Jesus Kristus med korsgloria i Sant'Apollinare Nuovo i Ravenna. miniatyr|Persisk miniatyr som föreställer Mohammad (till höger) som leder andra profeter, däribland Abraham, Moses och Jesus, i bön.
miniatyr|Gustav II Adolf, som betraktas som en stor hjälte av protestanter i kontinentaleuropa samt som nationalsymbol i Sverige, avbildad med en gloria på en väggmålning i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden. Gloria (nimbus)http://www.ne.se/gloria/183353 – Nationalencyklopedin på nätet – http://www.ne.se – läst datum: 20oct 2013 avser i konsten en markering av personers helighet, ofta i form av en skiva eller strålglans som symboliserar gudomligt ljus. I kristen konst har glorian vanligen formen av en gyllene rund skiva bakom den avbildades huvud. Glorian har sina rötter i persisk ikonografi av solguden Mithra.
En variant på glorian är en aureola, som omger hela gestalten. Inom kyrkokonsten används aureola främst vid framställningar av Kristus, Treenigheten eller Jungfru Maria.Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg, Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983,
Korsgloria Kristi gloria skiljer sig från andras genom tre markerade radier. Den brukar kallas korsgloria, men den är egentligen en treenighetssymbol.
Medeltida konst I medeltida konst är mandorlor, som omger hela personen i en gyllene strålkrans, vanliga. Inom ortodoxa kyrkan har mandorlor fortsatt vara vanliga in i modern tid.
I medeltida persisk konst, såsom miniatyrmåleri, framställs glorian i form av en eldsflamma som täcker den avbildades huvud.
En kvadratisk gloria anger att personen var i livet, när konstverket utfördes.
Renässansen Under renässansen uppkom bruket att avbilda glorian som en svävande ring över huvudet, helgongloria.
Se även Aura
Referenser
Externa länkar
Kategori:Kristna symboler Kategori:Konsttermer