Spirit, ett rockband bildat i Los Angeles 1967. Originalmedlemmar var: John Arden "Jay" Ferguson f. 1948-02-19 (sång, percussion), Randy Craig Wolfe (artistnamn Randy California) f. 1951-02-20 d. 1997-01-02 Molokai, HawaiiRandy California på Spirit's webbplats (sång, gitarr), Mark Andes f. 1948-02-19 (basgitarr, sång), John Locke f. i Los Angeles 1943-09-23 d. 2006-08-04, OjaiIndependent obituaries: John Locke (keyboards), Ed "Cass" Cassidy f. 1923-05-04 i Chicago d. 2012-12-06, San Jose, KalifornienUCR: Spirit Drummer Ed Cassidy Dead at 89 trummor och percussion).
Spirit spelade rock med inslag pop, jazz, folkmusik och klassisk musik. De influerades av andra artister från sextiotalets musikscen som till exempel Jimi Hendrix och Charles Lloyd. Jazzinfluensen blev mindre markant på senare skivor efter originalgruppens upplösning.
Några av gruppens kända låtar är "Fresh Garbage", "I Got A Line On You" (en topp 30-hit i USA 1969) och "Nature's Way".
Historia Förhistoria Historien om Spirit tog sin början när Ed Cassidy föddes 1923 i Chicago. Ed Cassidy spelade sitt första gig som trummis redan när han var 15 år, i ett storband med färgade musiker. Under de första 25 åren av sin karriär som musiker spelade Cassidy med alla upptänkliga sorters band i olika genrer: storband, smågrupper, country & western, ska och blues. En period var han också medlem i en operaensemble. Detta gav honom en bred erfarenhet som han sedan skulle ha stor nytta av som trummis i Spirit. Förutom musikerjobbet försörjde han sig vid olika tillfällen som skådespelare, föreläsare (om musiken som karriär), lagerarbetare, vetekornsinspektör och flygmekaniker.
I början av sextiotalet började Cassidy tröttna på jazzen i den form som den hade utvecklats till då - bop. Han ville spela en lättillgängligare och mindre introvert musik, och detta ledde bland annat fram till att han blev medlem av det experimentella bluesbandet Rising Sons. Det var i detta band som Cassidy tog sina första steg mot att bli en berömd musiker. Rising Sons blev ett fenomen på Los Angeles klubbscen vid den här tidpunkten, och i bandet ingick musiker som Ry Cooder och Taj Mahal och Cassidys gamle kompis Gary Marker (som senare spelade med Captain Beefheart). Ed Cassidys karriär i Rising Sons fick dock ett brått slut när han skadade sin hand under ett energiskt trumsolo, och han blev tvungen att lämna gruppen av hälsoskäl. Han efterträddes av Kevin Kelley, som senare blev trummis i The Byrds. Gruppen gav aldrig ut någon LP under sin livstid, men 1992 gavs deras inspelningar ut på Columbia Legacy etiketten. När denna platta spelades in hade Ed Cassidy redan lämnat gruppen.
1964 gjorde Rising Sons med Ed Cassidy en spelning på klubben Ash Grove i Los Angeles. Där träffade han Randy Wolfes mor Bernice Pearl som han efter ett tag kom att gifta sig med. Ed Cassidy blev därmed Randy Wolfes styvfar. Ash Grove var en folkmusikklubb som drevs av Bernices bror och där uppträdde artister som Bob Dylan, Linda Ronstadt, Lightnin' Hopkins, Chambers Brothers, Doc Watson och Staple Singers. Randy Wolfe var vid denna tidpunkt tretton år gammal men redan medlem i ett band som hette Red Roosters. De övriga medlemmarna var Jay Ferguson, Mark Andes och Mike Fondelier. Snart blev Randys styvfar rekryterad som trummis till bandet. Detta band höll ihop till början av 1966, då Ed Cassidy flyttade med sin nya familj till New York. Ferguson och Andes bildade det kortlivade bandet Western Union som också inkluderade Marks bror Matt.
Randy var nu femton år och vid ett besök i musikaffären Manny's Music i New York träffade han en gitarrist som hette Jimmy James och blev medlem i dennes band i tre månader.Harry Shapiro & Caesar Glebbeek: Jimi Hendrix Electric Gypsy (Heinemann 1990) s. 101-102 Bandet hette Jimmy James and the Blue Flames och spelade på klubbar. Man spelade standardlåtar som Hey Joe och någon enstaka originallåt som Look Over Yonder. Det fanns två Randy i bandet, en från Kalifornien och en från Texas. För att hålla isär dem kallades de "Randy California" och "Randy Texas". Så fick Randy sitt artistnamn. Jimmy James träffade den engelske managern Chas Chandler och fick ett erbjudande om en ny karriär i England. Han accepterade och blev sedan känd under sitt riktiga namn, Jimi Hendrix. Spirit spelade in låten Look Over Yonder på sin 1997 utgivna skiva California Blues.
Ed, Randy och Bernice flyttade snart tillbaka till västkusten igen, och i april 1967 bildade Randy, Ed och - bland andra - keyboardisten John Locke, en ny grupp som de kallande Spirits Rebellious. Gruppens namn hade man hämtat från Khalil Gibrans bok Profeten. Den 27 maj samma år besökte man ett "love-in" i Griffith Park. Där stötte man av en slump ihop med Andes och Ferguson igen. Man beslöt sig för att börja spela ihop igen och gruppens namn förkortades till Spirit.
Originalbandet Bandet repeterade i John Lockes hus i Topanga Canyon och snart var de ute och spelade så mycket de kunde. Den 29 augusti 1967 skrev Spirit på ett skivkontrakt med Ode Records. Ode var en skivetikett som startats av Lou Adler, och han producerade också gruppens tre första skivor. Adler hade tidigare bland annat grundat Dunhill Records, producerat flera storsäljande artister och Monterey Pop Festival.
Spirits första skiva Spirit spelades in i CBS studio och släpptes 1968. Lou Adler hade, efter att gruppen gjort färdigt inspelningarna, lagt till stråkar och horn arrangerade av Marty Paich. Detta orsakade en del missnöje inom gruppen, och skivans sound har ibland kritiserats som för mjukt, inte reflekterande gruppens hårdare och rockigare sida. Detta kan till viss del ha att göra med att Lou Adler saknade erfarenhet av rockband, han hade en bakgrund som producent av först och främst vokalgrupper. Skivan innehöll dock låtar som Fresh Garbage, Mechanical World, Taurus och Elijah som blev viktiga delar av gruppens repertoar.
Inför inspelningen av gruppens andra skiva efterlyste Lou Adler en hitlåt. Detta inspirerade Randy California till att skriva låten I Got A Line On You som var första spåret på gruppens andra skiva The Family That Plays Together. Denna sång blev en mindre hit, den klättrade till plats 25 på Billboards lista. Denna LP blev ett genombrott för Randy California som låtskrivare, den första skivan hade dominerats av Jay Fergusons material. LP:n sålde något bättre än föregångaren, men Spirit var fortfarande inte något storsäljande band.
Under en spelning på Aquarius Theater i Hollywood blev gruppen upptäckt av den franske regissören Jacques Demy. Han arbetade vid denna tid på filmen Model Shop, och Spirit komponerade stora delar av filmens ljudspår och spelade sig själva i filmen. Huvudrollsinnehavare var Gary Lockwood och Anouk Aimée. Filmen floppade, men en del av musiken hamnade på Spirits nästa album; Clear. Marknadsföringen av detta album kunde ha varit bättre, bandet hade fått en inbjudan till Woodstock festivalen men skickades istället av Lou Adler ut på en radioturné. Singeln från albumet, Dark Eyed Woman floppade, liksom albumet. Skivan innehöll dock en del bra musik; Ice, Clear, Give A Life, Take A Life och So Little Time To Fly.
Nästa skivprojekt för gruppen blev singeln 1984 med b-sidan Sweet Stella Baby. Dessa låtar producerades av gruppen själva utan inblandning från Lou Adler. Detta gjorde musiken betydligt mera avskalad med ett påfallande modernt gitarrsound. Singeln floppade ändå, kanske beroende på att den blev bannlyst av vissa radiostationer. Texten till 1984 var inspirerad av George Orwells roman med samma namn och kritiserade bland annat Los Angeles polisväsende.
Lou Adler hamnade i en konflikt med CBS angående ett distributionsavtal för Ode, detta resulterade i att Spirit hamnade på CBS skivetikett Epic istället. På Epic gav man ut sin nästa skiva, The Twelve Dreams of Dr. Sardonicus. Som producent för denna skiva valde man David Briggs, idag mest känd för sitt arbete med Neil Young.
Inspelning av skivan tog lång tid och blev komplicerad på grund av drogmissbruk, musikaliska meningsskiljaktigheter och personliga konflikter inom gruppen. Randy California ramlade dessutom av en häst mitt under inspelningen, vilket ledde till en månads sjukhusvistelse. Samarbetet med producenten David Briggs gick dock bra, och den färdiga LP:n anses av många vara Spirits bästa och ett mästerverk. Populära låtar från skivan som har spelats mycket på amerikansk radio är Nature's Way, Animal Zoo och Mr Skin. Inspelningarna dominerades av Randy California som vid denna tid började bli starkt influerad musikaliskt av sin gamle medmusikant Jimi Hendrix. Soundet var mycket psykedeliskt med ljudeffekter som påminde om de som användes av The Beatles och Jimi Hendrix under perioden 1967-1968. Bandet åkte på två turnéer för att marknadsföra skivan, men den sålde ändå inte så bra. Detta och fortsatta konflikter inom gruppen ledde till att Jay Ferguson och Mark Andes lämnade gruppen i juni 1971. Andes och Ferguson tillsammans med Matt Andes och trummisen Curly Smith bildade Jo Jo Gunne, ett band som spelade låtar i en enklare rockstil. De spelade in fyra LP och fick en hit med låten Run Run Run.
Kaptain Kopter & Commander Cassidy på egen hand Spirit fortsatte spela som en kvartett under en kortare period efter Andes och Ferguson lämnat gruppen. Andes ersattes av John Arliss och sedan Al Staehely. Men Randy California lämnade snart gruppen för att satsa på en solokarriär. Då rekryterades Al Staehelys bror John Staehely som ny gitarrist. Denna sättning (Staehely, Staehely, Locke, Cassidy) turnerade och spelade in den mindre lyckade LP:n Feedback.
Randy California hade under tiden spelat in en starkt Henrix-inspirerad LP med psykedelisk rock under namnet Kaptain Kopter and the (fabulous) twirly birds. Bland gästmusikerna på LP:n fanns Noel Redding från Jimi Hendrix Experience, samt Ed Cassidy. Låtarna var en blandning av originalmaterial och covers på bland annat Rain av The Beatles.
På turnén för att marknadsföra Kaptain Kopter-skivan användes återigen Spirit-namnet. Sättningen var nu förutom Randy; Larry "Fuzzy" Knight på bas och Ed Cassidy på trummor. Man gjorde en framgångsrik turné i England Mars/April 1972. Då presenterades planer på ett nytt Spirit-album; en konceptskiva som skulle ha titeln Journey through Potatoland. Inspelningar hade gjorts, men Epic ansåg att materialet inte var tillräckligt kommersiellt och skivan släpptes inte. Dessa motgångar, tungt narkotikamissbruk och andra problem, bland annat en skilsmässa, gjorde att Randy California befann sig på randen till ett psykiskt sammanbrott. Han hoppade bland annat i Themsen från en bro och hamnade på sjukhus. Turnén fick avbrytas. Randy California hamnade först på en rehabiliteringsklinik i Santa Monica, sedan tillbringade han ett år på Hawaii med sin mor för att återhämta sig.
Ed Cassidy och Fuzzy Knight rekryterade nya musiker till ett Spirit "copycat band" som de turnerade framgångsrikt med.
Mercury-åren I januari 1974 återförenades California och Cassidy igen för att spela tillsammans igen under namnet Spirit. I början var också Mark Andes med och denna sättning gjorde ett antal spelningar. Sedan ersattes Andes av Barry Keene och man spelade in dubbel-LP:n Spirit of 76 i Studio 70, Tampa, Florida. Gruppen fick ett skivkontrakt med skivbolaget Mercury. Skivan innehåller en blandning av originalmaterial och covers. Bland coverlåtarna finns bland andra America the Beautiful (Amerikas nationalhymn), The Star-Spangled Banner (Amerikas nationalsång) och Like A Rolling Stone av Bob Dylan. Skivan var åtminstone delvis inspirerad av USA:s 200-hundraårsjubileum som ägde rum 1976. Omslaget gjordes av den surrealistiske konstnären Burt Shonberg som också framträder som Jack Bond på skivan.