Margaret Fuller

Sarah Margaret Fuller Ossoli, känd som Margaret Fuller, född 23 maj 1810 i Cambridge i Massachusetts, död 19 juli 1850 i ett skeppsbrott utanför Fire Island i Suffolk County i New York, var en amerikansk författare, lärare, journalist, kritiker och feminist med anknytning till den amerikanska transcendentala rörelsen. Hon var den första kvinnliga bokrecensenten på heltid inom journalistiken. Hennes bok Woman in the Nineteenth Century betraktas som det första större feministiska verket i USA.

Hon föddes i Cambridge, Massachusetts och hon gavs tidigt en omfattande undervisning av sin far Timothy Fuller. Senare fick hon en mer formell utbildning och blev lärare, innan hon 1839 började leda vad hon kallade "konversationer", det vill säga diskussioner bland kvinnor som syftade till att kompensera för deras bristande tillgång på högre utbildning. Hon blev 1840 den första redaktören för den transcendentala publikationen The Dial innan hon ingick i redaktionen för New York Tribune under Horace Greeley 1844. Vid den tid då hon var i 30-årsåldern hade Fuller fått rykte om sig som den mest belästa personen i New England och blev den första kvinnan som tilläts använda biblioteket i Harvard College. Hennes betydelsefulla verk Woman in the Nineteenth Century publicerades 1845. Ett år senare skickades hon till Europa för Tribune som dess första kvinnliga korrespondent. Hon blev snart inblandad i revolutionen i Italien och allierade sig med Giuseppe Mazzini. Hon mötte också Giovanni Ossoli, som hon fick ett barn med. Alla tre dog i ett skeppsbrott utanför Fire Island i New York när de reste tillbaka till USA 1850; Fullers lik återfanns aldrig. Postumt utgavs hennes Memoirs (två band, 1851) och Julia Ward Howe utgav 1903 hennes Love Letters.

Fuller var en förespråkare för kvinnors rättigheter och i synnerhet kvinnors utbildning och rätten till anställning. Hon uppmuntrade också många andra reformer i samhället, däribland fängelsereformer och frigörandet av slavar i USA. Många andra förespråkare för kvinnors rättigheter och feminism, däribland Susan B. Anthony, nämner Fuller som inspirationskälla. Få av hennes samtida gav dock samma stöd, däribland hennes tidigare vän Harriet Martineau som sade att Fuller var en talare snarare än en aktivist. Kort efter Fullers död bleknade hennes betydelse. De redaktörer som beredde hennes brev för publicering trodde att hennes berömmelse skulle bli kortlivad och brydde sig inte om korrekthet och censurerade eller ändrade stora delar av hennes texter före publicering.

Biografi Uppväxt och familj vänster|stående|thumb|Fullers far, Timothy Fuller. thumb|Fullers födelseplats och barndomshem. Sarah Margaret Fuller föddes den 23 maj 1810,Nelson 1981, s. 42 i Cambridgeport i Massachusetts, som första barn till Timothy Fuller och Margaret Crane Fuller. Hon fick sitt namn efter sin farmor och mor, dock slutade hon använda sig av namnet "Sarah" vid nio års ålder och krävde att kallas "Margaret". von Mehren 1994, s. 10 Huset där hon föddes finns kvar än idag. Hennes far lärde Fuller att läsa och skriva vid tre och ett halvt års ålder, kort efter att parets andra dotter, Julia Adelaide, hade dött vid fjorton månaders ålder. von Mehren 1994, s. 11–12 Han erbjöd henne en utbildning som var lika rigorös som någon samtida pojkes och förbjöd henne att läsa den typiska kvinnliga repertoaren såsom etikettsböcker och sentimentala romaner. Douglas 1977, s. 264 Han tog också med latin i undervisningen kort efter att parets son, Eugene, föddes i maj 1815 och snart översatte hon enkla stycken från Vergilius. von Mehren 1994, s. 12 Under dagarna tillbringade den unga Margaret tid med sin mor, som lärde henne hushållssysslor och sömnad. Blanchard 1987, s. 19 1817 föddes hennes bror William Henry Fuller och hennes far valdes in i representanthuset i USA:s kongress. Under de kommande åtta åren skulle han tillbringa fyra till sex månader om året i Washington, D.C. von Mehren 1994, s. 13 Vid 10 års ålder skrev Fuller en kryptisk lapp som hennes far bevarade: "På den 23 maj 1810 föddes en som var dömd till sorg och smärta och liksom andra att utstå olyckor."Deiss 1969, s. 277

1824 skickades Fuller till skolan för unga damer i Groton på inrådan av släktingar, fastän hon gjorde motstånd mot idén till en början. Blanchard 1987, s. 41 Medan hon var i Groton ställde Timothy Fuller inte upp för omval utan valde istället att hjälpa John Quincy Adams med hans presidentvalskampanj 1824. Han hoppades att Adams skulle gengälda tjänsten med någon sorts statlig utnämning. von Mehren 1994, s. 29 Den 17 juni 1825 närvarade Fuller vid ceremonin då hjälten från det amerikanska frihetskriget, Gilbert du Motier, markis av Lafayette, lade hörnstenen till Bunker Hill-monumentet 50 år efter slaget. von Mehren 1994, s. 28 Fuller lämnade skolan i Groton och återvände hem vid 16 års ålder efter att ha studerat där i två år. Blanchard 1987, s. 46 Hemma studerade hon de klassiska ämnena och övade sig på flera moderna språk och olika exempel på världslitteraturen.Kane 1995, s. 156 Vid denna tid insåg Fuller att hon inte passade in med andra unga kvinnor i hennes ålder. Hon skrev: "Jag har känt att jag inte föddes till det vanliga kvinnliga ödet."Slater 1978, s. 19. Eliza Farrar, hustru till Harvardprofessorn John Farrar och författare till The Young Lady's Friend (1836), försökte öva henne i kvinnlig etikett tills hon var 20 år, Blanchard 1987, s. 61–62 men hon nådde aldrig fullständig framgång. Slater 1978, s. 20

Tidig karriär thumb|stående|vänster|Fullers första publicerade verk, ett svar till historikern George Bancroft (på bilden), trycktes i november 1834 i North American Review. Fuller var en flitig läsare och när hon var i trettioårsåldern hade hon fått rykte om sig som den mest belästa personen i New England. Douglas 1977, s. 263 Hon använde sin kunskap till att ge privatlektioner baserade på Elizabeth Palmer Peabodys undervisningsstil. von Mehren 1994, s. 82 Fuller hoppades kunna försörja sig på journalistik och översättande. Hennes första publicerade verk, ett svar till historikern George Bancroft, trycktes i november 1834 i North American Review. Dickenson 1993, s. 91 När hon var 23 gick hennes fars advokatpraktik omkull och han flyttade med familjen till en gård i Groton. Slater 1978, s. 22–23 Den 20 februari 1835 bad både Frederick Henry Hedge och James Freeman Clarke om skriftliga bidrag från henne för att publicera i sina respektive tidskrifter. Clarke hjälpte henne att publicera sin första litteraturrecension i Western Messenger i juni: kritik av nyligen utgivna biografier om George Crabbe och Hannah More. von Mehren 1994, s. 64–66 På hösten det året drabbades hon av en förfärlig migrän med feber som varade i nio dagar. Fuller skulle ofta plågas av huvudvärk under hela sitt liv. Blanchard 1987, s. 92 Medan hon fortfarande återhämtade sig dog hennes far av kolera den 2 oktober 1835. von Mehren 1994, s. 71 Hon påverkades djupt av hans död: "Bilden av min far följer mig ständigt" skrev hon senare.Blanchard 1987, s. 93 Hon lovade att träda in som familjens överhuvud och ta hand om sin mor och sina yngre syskon. von Mehren 1994, s. 72 Hennes far hade inte efterlämnat något testamente. Två av hennes farbröder fick kontroll över hans egendom och finanser (som senare värderades till $18 098,15) och tvingade familjen att förlita sig på dem för sin försörjning. Förödmjukad av det sätt som hennes farbröder behandlade familjen skrev Fuller att hon beklagade att hon tillhörde "det mjukare könet och aldrig mer än nu".von Mehren 1994, s. 75

thumb|Greene Street School, där Fuller undervisade från 1837 till 1839. Omkring denna tid hade Fuller hoppats att färdigställa en biografi om Johann Wolfgang von Goethe, men kände att hon bara kunde arbeta på den om hon reste till Europa. Hennes fars död och hennes plötsliga ansvarsställning för sin familj fick henne att överge denna idé. 1836 blev Fuller anställd som lärare vid Bronson Alcott's Temple School i Boston, Blanchard 1987, s. 106–107 där hon stannade i ett år. Sedan tackade hon ja till en inbjudan om att undervisa vid Greene Street School i Providence i Rhode Island i april 1837 för en lön på $1 000 om året. Slater 1978, s. 30–31 Hennes familj sålde gården i Groton och Fuller flyttade med dem till Jamaica Plain i Massachusetts. Slater 1978, s. 32 Den 6 november 1839 höll Fuller den första av sina "konversationer", Slater 1978, s. 43 det vill säga diskussioner bland lokala kvinnor som träffades i Peabodys hem i Boston.Wineapple 2001, s. 25 Fuller tänkte sig att dessa möten skulle kompensera för kvinnors bristande tillgång till utbildning, Cheever 2006, s. 32 med diskussioner och debatter som inriktades på ämnen som de sköna konsterna, historia, mytologi, litteratur och natur. Gura 2007, s. 134 Fuller fungerade som "konversationens kärna" och ämnade också besvara de "stora frågor" som kvinnor ställdes inför: "Vad är vi födda för att göra? Hur ska vid göra det? som så få någonsin frågar sig innan deras bästa år har förflutit".Marshall 2005, s. 387 Ett antal viktiga personer i rörelsen för kvinnors rättigheter deltog i dessa "konversationer", däribland Sophia Dana Ripley, Caroline SturgisMarshall 2005, s. 386–387 och Maria White Lowell.

The Dial vänster|stående|thumb|Ralph Waldo Emerson erbjöd Fuller jobbet som redaktör på tidskriften The Dial i oktober 1839. I oktober 1839 sökte Ralph Waldo Emerson en redaktör till sin transcendentala tidskrift The Dial och, efter att flera hade avböjt erbjöd han posten till Fuller, som han beskrev som "min livliga vän". Gura 2007, s. 128. Emerson hade mött Fuller första gången i Cambridge 1835. Om det mötet medgav han att "hon fick mig att skratta mer än jag ville". Följande sommar tillbringade Fuller två veckor i Emersons hem i Concord där deras vänskap växte. Slater 1978, s. 47–48 Fuller tackade ja till Emersons erbjudande om att redigera The Dial den 20 oktober 1839 men började inte arbeta förrän första veckan 1840, samma år som tidskriften började publiceras. von Mehren 1994, s. 120 Hon redigerade tidskriften under de första två åren av dess existens från 1840 till 1842, men hennes utlovade årslön på $200 utbetalades aldrig. Dickenson 1993, s. 101–102 På grund av sin roll erkändes hon snart som en av de viktigaste personerna i den transcendentala rörelsen och bjöds in till George Ripleys kollektivexperiment Brook Farm. Gura 2007, s. 156 Hon blev aldrig officiellt medlem av kollektivet, men besökte det ofta och tillbringade ofta nyårsafton där. Blanchard 1987, s. 187 På sommaren 1843 reste hon till Chicago, Milwaukee, Niagarafallen och Buffalo. Blanchard 1987, s. 196 Medan hon var där träffade hon flera indianer, däribland medlemmar av ottawastammen och ojibwastammen. Slater 1978, s. 80 Hon beskrev sina erfarenheter i en bok med titeln Summer on the Lakes, som hon skrev färdigt på sin 34-årsdag 1844. Slater 1978, s. 82 Kritikern Evert Augustus Duyckinck kallade den "den enda genuina bok jag kan tänka mig denna säsong".von Mehren 1994, s. 217. Hon hade använt biblioteket i Harvard University för ytterligare bakgrundsinformation om Stora sjöområdet och blev därmed den första kvinnan som tilläts använda Harvards bibliotek. Slater 1978, s. 83