miniatyr|En skylt tillkännager en kommande exekutiv auktion på ett hus i USA där ägaren inte klarat av betalningarna. miniatyr|Case-Shiller index, som visar prisutvecklingen på amerikanska hus. Finanskrisen 2007–2008 var en global finansiell kris som betraktas som den värsta finansiella krisen sedan den stora depressionen på 1930-talet.Three Top Economists Agree 2009 Worst Financial Crisis Since Great Depression; Risks Increase if Right Steps are Not Taken Den finansiella krisen 2007–2008, som tog sin början på USA:s lånemarknad, drabbade större delen av världen från och med mitten av 2008, framför allt till följd av en övervärderad och överbelånad bostadsmarknad i USA (se även subprime-krisen). På flera håll i världen ledde finanskrisen till den så kallade stora recessionen under flera år, då hela länder riskerade att gå i konkurs (se finanskrisen på Island 2008, Greklands skuldkris, Spanien med flera) och även eurosamarbetet hotades. Krisen pågick i flera år och ännu flera år senare pågick arbetet med att städa upp i efterdyningarna av krisen, bland annat genom pågående rättsprocesser och utförsäljningar av tillgångar ur konkursbon.
Orsaken Finanskrisen anses ha startat i USA med en ökning av kreditförluster för så kallade subprimelån, det vill säga fastighetslån med sämre säkerhet. Bankerna lånade ut pengar till individer med dålig återbetalningsförmåga med tanken att värdestegringen på husen skulle skapa en säkerhet och kunde därmed skjuta både ränteinbetalningar och amorteringar på framtiden när huset skulle anses vara mer värt. Lånen såldes ofta vidare av bolåneinstituten till andra finansiella aktörer, ibland i flera steg. Vanligen användes den underliggande tillgången i form av fordringar på fastighetsägare som säkerhet för emittering av olika obligationspaket som såldes vidare. Krisen utlöstes dels av att prisökningarna på hus stagnerade och lånen skulle sättas om, dels av en ökad osäkerhet om sysselsättningen där ökad arbetslöshet kunde göra det omöjligt för fler att sköta sina lånebetalningar. En kedja av fallande fastighetsvärden samt att ingen visste vem som satt på de "dåliga" säkerheterna satte igång en kedja av osäkerhet i USA:s finansbransch som snabbt spred sig över världen.
Reglerna i USA gjorde att banken satt med "Svarte Petter" om låntagaren inte hade råd att lägga om lånen, banken tvingades i många fall ta över husen och förlusten när den boende gjorde en så kallad "walkout", vilket innebär att låntagaren förlorar huset men slipper ytterligare krav på ett hus som är värt mindre än lånebeloppet. Det är lagligt i USA, medan i Sverige skulle låntagaren personligen få ansvara för hela lånet plus ränta.
Den amerikanska fastighetsbubblan är en följd av en lång rad beslut av myndigheter för att stimulera bostadsmarknaden.
1997 höjde kongressen frigränsen för skatt på reavinster från husförsäljning från US$125 000 till US$500 000.
1999 gavs bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac ett explicit mål från Clinton-administrationen om att 42 % av lånen måste gå till personer med en inkomst under medianen för ett visst geografiskt område. Kravet höjdes till 50 procent år 2000, upphörde sedan till 2004 för att därefter under Bush-administrationen höjas till 52 % år 2005. Ett tilläggskrav var att 12 procent av bostadslånen skulle gå till verkliga låginkomsttagare; kravet skärptes senare till 28 %.
2004 beslöt den amerikanska finansinspektionen, SEC, att låta fem investmentbanker låna ut 40 gånger volymen av det egna kapitalet (mot tidigare 12).DN: Finanskrisens skuld.
Fannie Mae och Freddie Mac ger inte lån direkt till husägarna utan till de banker som svarar för lånen till husägarna. Dessa institut svarar för hälften av alla huslån i USA. För att finansiera sin egen verksamhet sålde instituten lånen vidare med hjälp av investmentbanker som Bear Stearns och Lehman Brothers. Dessa banker är mindre reglerade än de reguljära bankerna.
Banker och andra finansinstitut motiverades att låna ut pengar genom att den amerikanska styrräntanHistorical Changes of the Target Federal Funds and Discount Rates sänktes från 5,75 % till 0,75 % under 2002 för att stimulera konjunkturen. När produktionstoppen för vanlig råolja nåddes 2004 ledde detta till stigande oljepriser som orsakade inflation."Finanskrisens verkliga orsak är oljetoppen och resursväggen." ()"I USA ledde nu stigande oljepriser inte bara till dyrare bensin, utan drev även upp livsmedelspriser och mycket annat som indirekt är beroende av olja. Inflationen satte fart. Därmed tvingades även den amerikanska centralbanken att höja räntorna." ()"Worse, when oil prices go up, so does inflation. And when inflation goes up, central banks respond by raising interest rates to keep prices in check. From 2004 to 2006, U.S. energy inflation ran at 35 percent, according to the Consumer Price Index. In turn, overall inflation, as measured by the CPI, accelerated from 1 percent to almost 6 percent. What happened next was a fivefold bump in interest rates that devastated the massively leveraged U.S. housing market. Higher rates popped the speculative housing bubble, which brought down the global economy." () För att bekämpa inflationen höjde USA:s centralbank styrräntan (2006 uppgick den till 6,25 %) vilket ledde till att bostadslånen blev allt dyrare, efterfrågan på bostäder sjönk och därmed bostädernas värde. Många lämnade sina hus på grund av räntan. Bankerna hade inte längre säkerheter för sina lån och ränteintäkterna sjönk. Subprimelånen ökade i omfattning från 2004 och många blev dyrare då de inledande två årens reduktion av räntan ersattes med en förhöjd ränta.
Bankerna ska kunna garantera att en viss mängd kunder kan göra uttag från banken trots att täckning för samtliga lån ej finns tillgängliga på banken. Detta sker genom så kallad fractional reserve banking Fractional reserve banking. Detta innebär i korthet att för varje gång pengarna lånas ut reserveras en liten del medan majoriteten av kapitalet kan lånas ut igen.
En annan betydelsefull orsak till bolånebubblan är det väldiga inflödet av kapital till USA från placerare i omvärlden från oljeländer, omfattande investeringar från Kina, japanska pensionsfonders köp av amerikanska värdepapper och olika typer investeringar från en rad andra länderMajor Foreign Holders of Treasury Securities. Den stora upplåningen utomlands kompenserade för underskottet i inhemskt privat sparande och medförde en ökad tillgång på kapital på den amerikanska marknaden. Det omfattande utländska ägandet är en viktig orsak till att krisen spridit sig till andra länder där placerare nu ser värdena falla på sina tillgångar i USA.
Kreditvärderingsinstituten Moody's och Standard & Poor's bidrog till bolånebubblan. De gav felaktigt höga kreditvärdighetsbetyg till utgivare av fastighetsobligationer, såsom Freddie Mac, Fannie Mae och Lehman Brothers, även kort före de senares konkurs.Lehman Brothers collapse: was capitalism to blame? (the Guardian) Dessa kreditvärderingsinstitut är baserade i USA och valde att inte stöta sig med de största finansföretagen i USA förrän det blev uppenbart hur läget var.
Effekter miniatyr|höger|Lehman Brothers huvudkontor i New York. Problemen för bankerna och de ökade riskerna inom den finansiella sektorn började märkas i augusti 2007 i räntesättningen på marknaden för lån mellan banker och finansinstitut.Riksbanken 8 oktober 2008: Spreadar fortsätter stiga När banker lånar till varandra, betalar de normalt samma ränta som när staten lånar pengar, plus ett litet påslag, som under första halvan av 2007 och tiden dessförinnan oftast låg på 10 räntepunkter (0,10 procentenheter) eller mindre. Detta påslag, som kallas räntespreaden på interbankmarknaden, låg under hösten 2007 mellan 50 och 100 punkter på många finansmarknader. Detta var ett uttryck för att utlåning till andra banker började ses som betydligt mer riskabelt än förut, på grund av befarade problem med de dåliga bostadslånen. Efter att ha sett ut att stabiliserats i mitten av 2008 ökade åter räntespreadarna i september och oktober 2008. I Storbritannien förekom räntespreadar på mellan 150 och 200 punkter, och i USA på mellan 250 och 300 punkter. miniatyr|vänster|US Case-Shiller index som visar prisutvecklingen på amerikanska huspriser plottat i samma diagram som SCBs svenska småhusprisindex. Case Shiller utgår från index=2000 års nivå, SCB småhusindex utgår från index=1981 års nivå. miniatyr|höger|Prisutvecklingen på amerikanska huspriser plottat i samma diagram som SCBs svenska småhusprisindex, båda korrigerade för inflationen i respektive land. Index omräknat till 1981 års nivå. 1988, 1991 samt 1998 låg det svenska bopriserna på index. En återgång till index från dagens nivåer motsvarar ett prisfall på ca 45 %. 1998 var reporäntan jämförbar med idag. Priserna i Sverige har stigit med 127 % sedan 1995. Eftersom de ökade räntespreadarna innebar kraftigt ökade finansieringskostnader redan i slutet av 2007, fick flera av de anrika investmentbankerna allvarliga problem redan i början av 2008. Först ut var Bear Stearns som togs över av centralbanken Federal Reserve (Fed) i en affär tillsammans med JP Morgan Chase, men denna följdes inom några månader av problem hos de andra av de fyra jättarna. Bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae fick även de akuta problem.
Washington Mutual föll den 26 september.
USA:s tredje största investmentbank, Merrill Lynch, var på grund av sina finansiella problem tvungen att gå samman med Bank of America.
De två av fyra kvarvarande största investmentbankerna Morgan Stanley och Goldman Sachs kunde hamna under Feds skydd genom att ansöka om att konverteras till affärsbanker.
Även världens största försäkringsbolag, American International Group (AIG), har uppvisat klara ekonomiska problem.
“TED Spread” är ett mått för kreditrisk för lån mellan banker, och definieras som skillnaden mellan: 1) riskfria tremånaders "U.S. treasury bill rate"; och 2) tremånaders London Inter Bank Offered Rate (LIBOR), som är den ränta som banker normalt använder mellan sig. En "hög spread" betyder att bankerna bedömer varandra varande av högre risk. Den s.k. "t-bill" räknas som "riskfri" eftersom USA:s regering står bakom den.Engelska wikipedia, artikel: "Liquidity_crisis_of_September_2008"
miniatyr|vänster|President Bush möter kongressmedlemmarna, bl.a. presidentkanditaterna John McCain och Barack Obama, 25 september 2008."President Bush Meets with Bicameral and Bipartisan Members of Congress to Discuss Economy", Whitehouse.gov, September 25, 2008.
USA antog på fredagen den 3 oktober en s.k. bailout-plan, eller officiellt Emergency Economic Stabilization Act of 2008.Engelska wikipedia, artikel: "Emergency_Economic_Stabilization_Act_of_2008"
24 oktober, på årsdagen av "den svarta torsdagen" i 1929 års depression föll stockholmsbörsen med 6,09 %. Den ekonomiska krisens omfattning börjar jämföras med 1929 års depression vad gäller omfattning. Hittills har börsvärdet ungefär halverats under det senaste året.
Europa Se även: Finanskrisen 2008–2009 i Sverige
En förlöpare, eller ett första tecken på den ekonomiska krisen i Europa, skedde egentligen långt innan den egentligen nådde dit. Redan hösten 2007 hamnade den brittiska banken Northern Rock i finansiella problem och en uttagsanstormning, på engelska kallad bank run uppstod. Banken räddades snabbt av staten, varför krisen inte spreds vidare.
I Danmark har bopriserna fallit kraftigt senaste året och flera danska banker har tvingats ansöka om nödhjälp. En av dem Roskilde bank var på väg mot konkurs och köptes därför upp av staten.
Baltikum har expanderat oerhört de senaste åren och därmed blir en inbromsning kraftigare. Svenska banker har en ovanligt stor exponering i Baltikum.