FrösnäpporOfficiella svenska namn på alla världens fågelfamiljer, Sveriges ornitologiska förening, läst 2016-09-26 (Thinocoridae) är en familj med små flocklevande vadare som har anpassat sig till en växtdiet i Sydamerika, i områdena kring Anderna och Patagonien.

Systematik Familjen är uppdelad på två släkten, Attagis och Thinocorus, som båda omfattar två arter. DNA-studier visar att familjens närmaste släkting inom ordningen vadarfåglar är den australiska stäpplöparen (Pedionomidae). Nära släkt är också jassanorna (Jacanidae) och rallbeckasiner (Rostratulidae).van Tuinen, Marcel; Waterhouse, David & Dyke, Gareth J. (2004): Avian molecular systematics on the rebound: a fresh look at modern shorebird phylogenetic relationships. Journal of Avian Biology 35(3): 191-194. Stäpplöparens födoekologi är mycket lik men däremot är deras häckningsbiologi markant olik.

Arter Släkte Attagis Vitbukig frösnäppa (Attagis malouinus) Rostbukig frösnäppa (Attagis gayi) Släkte Thinocorus Gråbröstad frösnäppa (Thinocorus orbignyanus) Mindre frösnäppa (Thinocorus rumicivorus)

Utseende Till utseende påminner de om ripor, vaktlar och flyghöns, men med långa vingar. Frösnäpporna i släktet Thinocorus är mindre i storlek, i spannet mellan sparv och beckasin, medan arterna i släktet Attagis är stora som fjällripor. De har korta ben med långa tår och kort stjärt. Deras fjäderdräkt är generellt vattrade så att de är väl dolda i sin omgivning. Det förekommer en viss könsdimorfism i fjäderdräkten inom släktet Thinocorus, där hanarna har grå ansikte, nacke och bröst.

Biotop, häckning och föda Frösnäppor förekommer i olika karga områden, som olika former av gräsmarker, stäpp, halvöken och alpina områden. Utbredningsområdet för rostbukig frösnäppa sträcker sig ända upp till snögränsen på 5500 meter.

De lägger 2–3 ägg direkt på marken i en grund uppskrapad grop.

Familjenamnet är något missvisande då deras huvudföda inte alls utgörs av frön.Fjeldså, J. (1996) "Family Thinocoridae (Seedsnipes)" in del Hoyo, J.; Elliot, A. & Sargatal, J. (editors). (1996). Handbook of the Birds of the World. Volume 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions.

Referenser Noter

Källor Artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Seedsnipe, läst 2008-09-27 Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom