Kritik mot Treenighetsläran omfattar idag allt från tvivel till avståndstagande som framförs av ett antal kristna trosinriktningar och av samtliga muslimer, judar och bahá'í-troende angående uppfattningen att Gud är en enda till sitt väsen men samtidigt tre hypostaser eller personer: Fadern (Gud), Sonen (Jesus Kristus enligt sin preexistenta natur) och Anden (Den Helige Ande). När det enbart handlar om kristna gruppers avvisande av treenighetsläran används begreppet antitrinitarism. Denna var mer utbredd under kristendomens första århundraden, och även om de ledande kristna biskoparna enades på 300-talet e.Kr.Wibeck, Sören (2003) Religionernas historia. Om tro, hänförelse och konflikter, ss 117 - 135. Lund: Historiska media. har debatten pågått ända fram till idag, och inbegriper även forskare.Hartman L, Holmberg B, Jeanrond W.G, Bråkenhielm C.R m.fl. (1995) Jesustolkningar idag. Tio teologer om kristologi. Stockholm: Verbum.
Treenighetsläran är intimt förknippad med kristologin, läran om Kristi natur – människa, gud, eller båda delarna? Skapad eller född? Apostlarna som traditionellt anses ha skrivit Nya Testamentet klargjorde inte frågan, utan den blev föremål för debatt. Nya Testamentet är till och med motsägelsefull; båda sidor kan finna stöd i denna fråga. Formellt enades efter mycket möda och ändlösa debatter en rad sammankallade biskopar från den tidens kristnade värld vid ett kyrkomöte i Konstantinopel (nuvarande Istanbul) år 381 om treenighetsläran, att Gud är en natur i tre personer. Den ende Guden förklarades på ett mystiskt sätt, som är omöjligt för människan att fullt ut förstå, ha tre framträdelseformer (hypostaser).Ewald, S. (red) (1996) Religionslexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum. De som inte accepterade detta blev utstötta. Knappt 300 år senare anklagade den då nya religionen islam och dess heliga bok Koranen de kristna för avgudadyrkan; att bryta med den sanna monoteismen genom att dyrka tre gudar i stället för en:
Bakgrund Biskopen i Alexandria – Alexander – fördömde arianismen, och på grund av stridigheterna kallade Roms kejsare Konstantin den store de kristna biskoparna till en överläggning, ett kyrkomöte, för att reda ut frågan. Inga judisk-kristna biskopar tilläts att delta. Syftet var att vinna stöd för föreställningen att Jesus Kristus var "en och samma varelse" som Gud Fadern - ett påstående som presbytern Arius och andra förnekade. I deras ögon var Jesus inte gudomlig, och de påpekade att den uppfattningen inte förekommer vare sig i skrifterna eller i den kristna traditionen.Pagels, Elaine (2003) Beyond Belief: The Secret Gospel of Thomas. New York.Baigent, Michael (2006) The Jesus Papers. San Francisco: Harper. Arianernas övertygelse var att "det fanns en tid då Sonen inte fanns", medan övriga biskopar hävdade att Gud Fadern och Gud Sonen är av samma substans och har existerat tillsammans i evighet.Alltombibeln.se: Kristendomens historia – 300-talet Detta första kyrkomöte genomfördes i Nicaea år 325 e.Kr, och en majoritet av de ledande biskoparna gick då emot Arius kristusuppfattning med resultatet att arianerna fördömdes och stöttes bort så att de fick sitt centrum mera österut.Halldorf, P. (2000, 2006) 21 kyrkofäder. Historien om hur kristendomens formades Göteborg: Bokförlaget CordiaWermes, G (2000) The Changing Faces of Jesus. London: Penguin Press Det var mot Arius åsikter som hela kyrkomötet var riktat, och stormiga möten och heta diskussioner präglade överläggningen, som alltmer drog ut på tiden. Till slut genomfördes en omröstning. Det exakta antalet röster är omstritt, men enligt segrarna, som vanligen skriver historien, var det bara Arius och hans två av kollegor som röstade emot dekretet, vilket innebär att förslaget antogs med 217 röster mot 3, och efter detta skickades Arius och hans båda kolleger i exil till ett område vid Donau.ibid Biskoparna enades dessutom om den så kallade Nicenska trosbekännelsen, som fastslog att Sonen (Jesus Kristus) är om inte "av samma väsen som Fadern" så åtminstone "ett liknande väsens som Fadern",Wibeck, Sören (2003) Religionernas historia. Om tro, hänförelse och konflikter, s 128. Lund: Historiska media. vilket bland annat den etiopiske biskopen inte kunde acceptera.
Eftersom debatten och stridigheterna fortsatte kallades till ett nytt kyrkomöte år 381, denna gång i Konstantinopel. Efter veckor av diskuterande enades biskoparna om att fastställa en trosbekännelse där Jesus Kristus är Guds enfödde Son, men också "Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern". Senare, i Toledo år 589, gjordes även ett tillägg av katolska kyrkan – benämnt filioque – att den Helige Ande "Utgår av Fadern och Sonen".Wibeck, Sören (2003) Religionernas historia. Om tro, hänförelse och konflikter, ss 128 - 129. Lund: Historiska media. Konciliet i Chalkedon år 451 fastslog att Kristus har två naturer, förenade i en person. Många teologer ansåg då att denna dyofysitiska sats (talet om två naturer) alltför mycket påminde om Nestorius irrlära. De kyrkor som förkastade besluten från Chalkedon 451 förkunnade att Jesus Kristus inte har någon mänsklig utan endast en gudomlig natur. Dessa kallas idag icke-chalkedonensiska kyrkor, och inte som tidigare monofysitistiska. Till de icke-chalkedonensiska kyrkorna hör Armeniska apostoliska kyrkan, Etiopisk-ortodoxa kyrkan, Koptisk-ortodoxa kyrkan och Syrisk-ortodoxa kyrkan.Bromé Catharina (19xx)Ur kyrkans historia
Treenighetsläran har således med mer eller mindre hårt motstånd utvecklats under de första århundradena efter Kristus. Bland kyrkofäderna har i den österländska kyrkan företrädesvis Basilius den store (död 379), Gregorius av Nyssa (död 395) och Gregorius av Nasians (död 390) bearbetat, utvecklat och fått stöd för sina definitioner vid kyrkomöten. I den västerländska, katolska kyrkan har bland annat Augustinus (död 430) gjort liknande insatser.Nordisk familjebok 1904–1926
Islam växte fram på den arabiska halvön, i en miljö där en tydlig tro på en enda Gud representerades av judendom och Arius version av kristendomen. Det är en av anledningarna till att lärda muslimer aldrig kunnat acceptera att Gud på ett mystiskt sätt kan ha tre framträdelseformer. Arianismen var nämligen en kristen lära, utformad av Arius från Alexandria (död 336 e.Kr.), som hävdade att Jesus inte var gudomlig utan ett skapat väsen – det första och mest fullkomliga verk som Gud har skapat.Wibeck, Sören (2003) Religionernas historia. Om tro, hänförelse och konflikter, ss 127 - 128. Lund: Historiska media. Även om Sonen är Faderns fullkomligaste verk är de väsensskilda och Guds Son kallas Son endast i samma mening som människorna kallas Guds folk. På samma sätt är Den Helige Ande Faderns näst fullkomligaste verk. Fadern är alltså ensam störst, vilket Jesus tydligt vittnade om i evangelierna (se Johannesevangeliet 14:28). Treenighetsbegreppet är således, enligt arianismen, ett falskt och hädiskt sätt att beskriva Gud. Islam skriver i Koranen 5:73 att "De som säger: "Gud är den tredje av ett tretal" förnekar sanningen - ingen annan gud finns än Gud, den Ende"
Rörelser som tillbakavisar treenighetsläran Förespråkare av treenighetsläran hävdar att förekomsten av tre hypostaser möjliggör tanken att Sonen nedstiger till jorden som människan Jesus Kristus, samtidigt som Gud Fadern är kvar i himlen, och utan att den monoteistiska tron på en Gud i första budets mening, förnekas.Ayres, Lewis, Nicaea and its Legacy: an approach to fourth-century Trinitarian Theology. Oxford: Oxford University Press 2004. Gud Fadern sände Sonen Jesus, också Gud, till jorden för att lida och dö för mänsklighetens synder. Om Sonens gudomlighet tillbakavisas så förnekas även människans möjligheter till frälsning, enligt den trinitariska teologin.Katolska Kyrkans Katekes, n. 249ff.
Flera rörelser förnekar treenighetstanken, däribland unitarismen, Reformationsrörelsen, kristadelfianerna, Jehovas vittnen, Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga och andra mormonkyrkor, Oneness-rörelsen, swedenborgianismen, branhamismen, Iglesia ni CristoManalo, Eraño G., Fundamental Beliefs of the Iglesia ni Cristo (Church of Christ) (Manila: Iglesia ni Cristo, 1989), United Pentecostal Church, The True Jesus Church, Familjefederationen för Världsfred och Enighet samt Philadelphia Church of God och andra trossamfund som tillägnat sig Herbert W Armstrongs läror. Den framväxande messianska rörelsen, den så kallade messianska judendomen, förnekar i vissa grenar också treenigheten helt.Se bland annat artikelserien i tidskriften Dagen hösten 2007 Man anser att treenighetsläran står i strid med den strikta monoteism som uttrycks i det första budet och som Jesus själv bekände sig till: "Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en," (den judiska trosbekännelsen, Mark. 12:29). Man hänvisar även till bibelordet i Apostlagärningarna 3:13: "Gud har förhärligat sin tjänare Jesus".
Treenighetsläran stöds av de flesta kristna kyrkor och samfund, både de västliga (katolska och protestantiska) och de östliga kyrkorna (Ortodoxa kyrkan), liksom de förkalcedonensiska eller orientaliska kyrkorna. Det stora flertalet av de kristna kyrkorna erkänner alltså treenighetsläran, och går här under den gemensamma benämningen trinitarier. De kristna grupper som förnekar treenighetsläran går under beteckningen antitrinitarier. Den här artikeln går igenom kritik mot treenighetsläran från olika antitrinitariska källor. Trinitariska argument presenteras i huvudartikeln Treenighetsläran.
Argument och tro miniatyr|Jesu bergspredikan. Enligt arianismen använde Gud Jesus som sin främste talesman, "Ordet".Vem är Jesus Kristus? - Jehovas vittnen - Bibelsällskapet Vakttornets officiella webbplats Kristet orienterade kritiker av treenighetsläran menar att vad Jesus och de första kristna trodde skiljer sig mycket från treenighetsläran, som den kom att formuleras av de så kallade ekumeniska koncilierna Koncilierna (enligt ortodox tro). De framhåller därför att den formulering av treenighetsläran som gjordes av Athanasius och som accepterades vid kyrkomötet i Nicaea fastställdes nära trehundra år efter det att Jesus lämnat denna jord, som en politiskt motiverad doktrin och som ett resultat av åsiktsskillnader inom den tidiga kyrkan Edward Carpenter Pagan and Christian Creeds: Their Origin and Meaning, The Book Tree Publishing.. De anser också att läran visar spår av förkristna religioner som i vissa fall har principer med gudar i tretal, och markerar att Bibeln förvarnade läsarna att se upp för människornas förvillande läror (Matt. 15:9; Ef. 4:14) Matteusevangeliet 15:9: "Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud." ; Efesierbrevet 4:14: "Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund.". Vissa avvisar även tron på Jesus som Gud, och tror istället på honom som en stor profet, en perfekt skapad människa, som Messias eller som en andlig revolutionär. Judar och muslimer förkastar också tron på Jesus som Gud, även om muslimerna tror att han var Messias. Se Isa.
Antitrinitarier stöder sig också på att det i Jesu sätt att be, såsom det återges i evangelierna, framgår att han erkänner Faderns överlägsenhet över Sonen/sig själv, och att Fadern är en egen individ skild från honom. Jesu rop på korset: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" Matteusevangeliet 27:45-56 (Bibel 2000) visar att han inte ser sig själv som identisk med Gud. Jesus bad också, innan han blev avrättad: "Fader, om du vill, ta då den här bägaren ifrån mig. Men låt ändå inte min vilja ske, utan din" (Luk. 22:42). De framhåller det orimliga i tanken att Jesu vilja i så fall skulle kunna vara annorlunda än hans Faders, om Gud och Jesus är "ett och samma väsen" Jehovas vittnen - Bibelsällskapet Vakttornet.