miniatyr|stående=0.5|Det öppna hänglåset är symbolen för öppen tillgång. Öppen tillgång (även fri tillgång, fri tillgänglighet eller öppen tillgänglighet med mera; ) är en modell för att publicera vetenskaplig information och undervisningsmaterial på internet utan kostnad för läsaren. Öppen tillgång innebär att upphovsmannen ger alla rätt att läsa, länka till, ladda ned, skriva ut, kopiera, sprida och framföra verket i digital form med vederbörlig hänsyn till författarens ideella upphovsrätt, dvs att upphovsmannen anges och verket inte förvanskas. Man kan göra en distinktion mellan fri tillgång som är gratis, tillgång utan kostnad för användaren, och libre, tillgång som är såväl gratis som fri från vissa, men inte alla, upphovsrätts- och licensrestriktioner.
Rörelsen för öppen tillgång har i första hand inriktat sig på refereegranskade vetenskapliga artiklar, men begreppet kan också tillämpas på ännu ej granskade vetenskapliga arbeten (så kallade preprints), avhandlingar och examensarbeten, forskningsdata, källkod, presentationer, vetenskapliga monografier, läroböcker och annat undervisningsmaterial, skönlitterära arbeten, tidningar, arkivalier, bildmaterial och digitaliserade tryckta arbeten.. På svenska används vanligen det engelska begreppet open access, men i regeringens forskningsproposition 2012 använder man begreppet öppen tillgång och ibland även fri tillgång.
Hur publicera sig öppet - den gröna och den gyllene vägen
Man brukar tala om två parallella vägar till öppen tillgång: den gyllene och den gröna vägen.
Den gyllene vägen innebär att man publicerar sig i öppna vetenskapliga tidskrifter (open access-tidskrifter) där en artikel omedelbart blir öppet tillgänglig. Öppna vetenskapliga tidskrifter fungerar som traditionella vetenskapliga tidskrifter i alla avseenden utom att tillgången är öppen. De har samma typ av kvalitetskontroll och kan likaledes variera i status och prestige. De kan per definition inte finansieras av att läsaren betalar för att få digital tillgång, däremot på många andra sätt, till exempel genom stöd av en institution eller genom att ta ut en avgift från författaren eller snarare från dennes finansiär. Författaren behåller normalt rätten att sprida sitt arbete vidare när man publicerar sig i en öppen tidskrift. En variant av den gyllene vägen är att författaren betalar enbart för att göra sin egen artikel fritt tillgänglig i en tidskrift som annars har begränsad tillgång, vilket kallas hybridmodellen.
Den gröna vägen innebär att författaren publicerar sin artikel i en traditionell tidskrift, men därutöver gör en kopia fritt tillgänglig i ett öppet arkiv, vilket ibland kallas att parallellpublicera. Öppna arkiv kan vara knutna till en institution, vanligen ett lärosäte, eller vara baserade på ett ämnesområde. Författarens möjlighet att lägga ut en kopia fritt tillgänglig är beroende av respektive tidskrifts policy. De flesta tidskrifter tillåter författare att lägga ut kopior av sina artiklar, men ofta med begränsningar. Vanligen tillåts författaren att lägga ut sitt granskade och godkända manus, men inte förlagets PDF. Ibland får en deponering ske först efter en viss tid efter publiceringen i tidskriften. Detta kallas ett embargo.
Bakgrund
Vetenskapliga tidskrifter har funnits sedan slutet av 1600-talet. De har flera funktioner: att sprida forskningsresultat, att fastslå vem som är först med ett vetenskapligt framsteg, att granska och garantera den vetenskapliga kvaliteten, att skänka författaren erkännande och status samt att utgöra ett permanent arkiv för forskningen inom ett givet område. Vetenskapliga tidskrifter ges ut av förlag som kan vara antingen kommersiella eller ideella, till exempel vetenskapliga sällskap eller institutioner. Tillkomsten av internet gjorde att alltfler tidskrifter efterhand också blev tillgängliga i elektroniska versioner. De stora förlagen valde att erbjuda sina elektroniska tidskrifter i paket genom licensavtal, som slöts med forskningsbibliotek i första hand. Priserna för vetenskapliga tidskrifter hade redan sedan 1980-talet börjat stiga långt utöver den allmänna prisökningen. Forskningsbiblioteken har reagerat starkt mot dessa prishöjningar som ska täckas från bibliotekens budgetar.
Ett alternativ växer fram
Tidiga initiativ miniatyr|Peter Suber vid en konferens om öppen tillgänglighet 2012. Utvecklingen av öppen tillgång som alternativ beskrivs mest utförligt i en Timeline of the Open Access Movement. Det finns också ett antal översikter av den tidiga utvecklingen. Forskare inom vissa ämnen hade redan kring 1990-talet börjat använda internet för att utveckla en öppen vetenskaplig kommunikation. Ett genombrott var skapandet av fritt tillgängligt digitalt arkiv för tidskriftsartiklar inom högenergifysik vid Los Alamos National Laboratory med namnet ArXiv. Arkivet omfattade till en början i första hand preprints, det vill säga insända men ännu ej accepterade artiklar, som på detta sätt fick en mycket snabbare spridning. Det innehåller numera närmare digitala kopior av artiklar, både preprints och granskade och publicerade artiklar. Det har en bredare täckning av ämnen innefattande fysik, matematik, datavetenskap, kvantitativ biologi, kvantitativ finans och statistik samt har Cornell University Library som värd. De första fritt tillgängliga vetenskapliga onlinetidskrifterna skapades kring 1990, bland andra Postmodern Culture och Psycholoqy. Redan i början av 1990-talet inleddes en diskussion om den vetenskapliga kommunikationen och internet, där en tongivande röst var kognitionsforskaren Stevan Harnad som uppmanade forskarna att omedelbart göra kopior av sina artiklar fritt tillgängliga på internet.
Politisk utveckling De amerikanska forskningsbiblioteken tog 1997 initiativ till en lobbyorganisation, Scholarly Publishing and Academic Resources Coalition (SPARC), för att rätta till obalanser i det vetenskapliga publiceringssystemet.. Biomedicinska forskare i USA, däribland flera nobelpristagare, skrev 2001 ett öppet brev till förlagen där de krävde att förlagen skulle göra alla artiklar inom biomedicin fritt tillgängliga senast inom 6 månader efter publiceringen för att ingå i öppna elektroniska bibliotek, såsom PubMed Central vilket drivs av det amerikanska National Library of Medicine. Initiativtagarna kallade sig Public Library of Science. På kort tid undertecknade 34 000 forskare från 180 länder uppropet och förband sig därmed att inte medverka i tidskrifter som inte uppfyllde kraven på öppenhet. Detta utspel fick stor betydelse för att göra frågan om öppen tillgång mer allmänt känd bland forskare och andra. Vid ett möte i december 2001 i Budapest med Open Society Institute (sedan 2011 Open Society Foundation) som värd enades ett antal forskare om en deklaration för öppen tillgång till vetenskaplig information (the Budapest Open Access Initiative) vilken sedan kom att undertecknas av mer än 7100 enskilda och organisationer. Deklarationen definierade mer noga den exakta innebörden av öppen tillgång och har ytterligare uppdaterats vid 10-årsjubileet av dess tillkomst.. I april 2003 formulerades the Bethesda Statement on Open Access Publishing vid ett möte med företrädare för den biomedicinska forskningen. Den preciserar ytterligare vad en öppet tillgänglig publikation är och hur den kan användas. Slutligen antogs en annan viktig deklaration i oktober 2003 vid ett möte i Berlin arrangerat av Max Planck-institutet, där företrädare för viktiga högskole- och forskningsorgan i Tyskland och Frankrike deltog. Berlin Declaration on Open Access to Knowledge in the Sciences and Humanities skiljer sig från de föregående genom att deklarationen enbart vänder sig till organisationer och institutioner för undertecknande och genom att den har en vidare definition av vad som omfattas av öppen tillgång, till exempel även kulturarvsmaterial. Idag har över 620 forsknings- och högskoleinstitutioner, akademier etcetera genom att underteckna deklarationen uttryckt sin tydliga vilja att arbeta för en utveckling i riktning mot öppen tillgång. Dessa tre deklarationer – från Budapest, Bethesda respektive Berlin – brukas anses ge den erkända definitionen av öppen tillgång.
Teknisk utveckling och tjänster Det så kallade Open Archives Initiative skapades 1999 för göra det möjligt att enkelt samsöka öppna digitala arkiv. Man utvecklade ett protokoll – Protocol for Metadata Harvesting (OAI-PMH) – för att automatiskt samla in metadata från olika slag av öppna arkiv, vilka sedan kan samsökas. De tidiga öppna arkiven var baserade på ett ämnesområde, liksom ovan nämnda ArXiv. Nu uppkom också öppna arkiv som var baserade på en institution - ett lärosäte, en akademi, ett institut etcetera. Där kunde forskare inom alla ämnen göra sina arbeten fritt tillgängliga. Genom söktjänster grundade på OAI-protokollet skulle de ändå vara lätta att hitta. Deras utveckling underlättades av att det skapades fritt tillgängliga programvaror för att administrera öppna digitala arkiv, de mest spridda idag är Eprints och DSpace. Senare har även tjänster utvecklats som registrerar öppna arkiv och gör det möjligt att följa deras utveckling. Samtidigt ökade hela tiden antalet öppna tidskrifter och det skapades en tjänst som registrerade dem. Tjänsten Directory of Open Access Journals (DOAJ) öppnades av Lunds universitet 2003 med stöd i första hand från Open Society Institute samt även från Kungliga biblioteket. Tjänsten gör det möjligt att söka bland mer än 12 200 öppna kvalitetsgranskade vetenskapliga tidskrifter. Det första kommersiella (vinstinriktade) förlaget för utgivning av öppna vetenskapliga tidskrifter skapades 2000 med BioMed Central. Initiativtagarna till det tidigare nämnda uppropet Public Library of Science började 2003 att ge ut öppna tidskrifter på en icke-kommersiellt grund som förlaget PLoS. Den första tidskriften som igångsattes heter PLoS Biology och har sedan följts av åtta ytterligare. Alla tidskrifter gör sitt innehåll tillgängligt med en öppen licens, Creative Commons BY-SA.
De öppna tidskrifterna har utvecklats snabbt även ifråga om format och affärsmodeller. En viktig tendens är framväxten av så kallade mega journals, öppna tidskrifter som enbart finns på Internet. Dessa publicerar allt som anses vara sund vetenskap utan att värdera hur betydelsefullt eller innovativt bidraget är. De täcker ofta stora ämnesområden och har en snabb utgivningsprocess. De finansieras av publiceringsavgifter men dessa är relativt låga. De blir mycket stora, mätt i antal artiklar, och den idag största vetenskapliga tidskriften är en sådan mega journal, PLoS ONE, som publicerade fler än 30 000 artiklar 2013. Ett annat nytt steg representeras av eLIFE, en öppen tidskrift som stöds gemensamt av tre av världens största forskningsfinansiärer inom biomedicin samt senare även av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och siktar på att ta upp konkurrensen med de allra mest prestigefyllda tidskrifterna. Tidskriften har en snabb publiceringsprocess och tog från början inte ut några publiceringsavgifter, vilka dock infördes 2017. Den 1 januari 2014 sjösattes officiellt ett annat initiativ för att skapa öppna tidskrifter, det så kallade SCOAP³, på initiativ av CERN. Man har omvandlat centrala tidskrifter inom ämnet högenergifysik från traditionella till öppna tidskrifter genom ett samarbete mellan bibliotek, forskningsfinansiärer, forskningsinstitut och förlag. De medel som dittills använts för att betala för licenser för tillgång lokalt till dessa tidskrifter har i stället använts för en samordnad upphandling av öppna tidskrifter. I oktober 2018 hade knappt 24 000 artiklar publicerats öppet genom denna modell.
Öppen tillgång – status idag miniatyr|Ökning av antalet tidskrifter som publicerar öppet direkt. miniatyr|Fördelning av öppen tillgång inom olika ämnesområden.