Estland (estniska: Eesti), officiellt Republiken Estland (Eesti Vabariik, från vaba, "fri", och riik, "stat, rike"), är en republik i Baltikum i Nordeuropa.
Landet har kust mot Finska viken, Östersjön och Rigabukten samt landgräns mot Ryssland och Lettland. Huvudstad är Tallinn. Landet omfattar över öar i Östersjön och i Finska viken som ligger mellan Estland och Finland. Öarna utgör 10 procent av landets totala yta. De två största öarna är Ösel (Saaremaa) och Dagö (Hiiumaa), som ligger mellan Rigabukten och Östersjön. Genom sjön Peipus (Peipsi järv) i öster går en del av gränsen mot Ryssland. Berggrunden täcks övervägande av morän, som avlagrats under den senaste istiden.
Estlands forntid inkluderar bosättningsperioden (omkring 10000 f.Kr.). Territoriet har varit bebott sedan åtminstone 6500 f.Kr., och finsk-ugrisktalande folk – de moderna esternas språkliga förfäder – anlände senast omkring 1800 f.Kr. Från 1200-talet fram till 1900-talet styrdes Estland av utländska herrar, först danskar och tyskar, och från 1500-talet svenskar. År 1721 övertog Kejsardömet Ryssland makten över Estland och styrde landet i nästan 200 år.
År 1918, efter den tyska ockupationen under första världskriget, utropade republiken Estland sin självständighet. Tyska trupper trängde in i landet och Sovjetryssland hotade med ockupation, men efter fredsavtalet 1920 erkände Sovjetryssland formellt Estland. Självständigheten varade inte speciellt länge. Under andra världskriget invaderades Estland av först sovjetiska och senare av tyska stridskrafter. År 1944 återerövrade Sovjetunionen landet, som var en sovjetrepublik fram till 1991 när man på nytt utropade sin självständighet. Sedan 2004 är landet medlem av både Europeiska unionen och Nato. Estland blev 2010 medlem i OECD och året därpå införde Estland euron som valuta.
Landets topografi växlar mellan slätter och kullandskap. Stora områden är karga och steniga, och berggrunden är täckt av tjocka moränlager som bildades under den senaste istiden. Myrar och mossmarker är också vanliga. Från de stora skogsområdena hämtas råvaran till den ekonomiskt viktiga träindustrin. Även maskin- och textilindustri är betydande näringsgrenar.
Endast en liten del av landet kan användas till jordbruk. Inom jordbrukssektorn dominerar mjölkproduktion och boskapshantering, särskilt svinavel. Landet har stora förekomster av oljeskiffer, som bryts för framställning av gas och petrokemiska produkter. Nästan all elproduktion och fjärrvärme görs med oljeskiffer som råvara. I jämförelse med andra tidigare sovjetrepubliker har Estland högst levnadsstandard.
Etymologi Namnet Estland (estniska: Eesti [ˈeˑstʲi] ⓘ) har kopplats till aesterna, ett folk som först nämndes av den romerske historikern Tacitus omkring år 98 e.Kr. Vissa historiker tror att han syftade på balterna, medan andra anser att namnet användes för alla invånare i den östra Östersjöregionen. Skandinaviska sagor och vikingatida runstenar som hänvisar till Eistland är de tidigaste kända källorna som använder namnet i dess moderna geografiska betydelse.
Historia
miniatyr|vänster|Hertigdömet Estland. Estland var under medeltiden bas för Tyska orden. Från 1561 löd Estland under Sverige men blev efter det Stora nordiska kriget en del av Kejsardömet Ryssland, officiellt vid freden i Nystad 1721.
Efter den ryska oktoberrevolutionen utropade Estland den 24 februari 1918 sin självständighet, vilken befästes genom det estniska frihetskriget och erkändes av Sovjetryssland genom fredsfördraget i Dorpat (nu Tartu) den 2 februari 1920.
Efter Nazitysklands invasion av Polen 1939 och sänkningen av det ryska fartyget Metallist utanför Estlands kust krävde Sovjetunionen flyg- och flottbaser på estniskt territorium inför det stundande kriget. Detta ledde i förlängningen till att sovjetiska trupper ockuperade hela landet. Ett nytt parlament utsågs till vilket enbart medlemmar ur Estlands kommunistiska parti (EKP) kunde väljas. Detta parlament proklamerade sedermera Estlands införlivning i Sovjetunionen. Genom anslutningen till Sovjetunionen ombildades Estland till en sovjetisk rådsrepublik, Estniska SSR, den 21 juli 1940. Mellan 1941 och 1944 ockuperades Estland av Nazityskland, tills det åter annekterades av Sovjetunionen 1944. Sverige var bland de första länderna att erkänna Estland som en del av Sovjetunionen.
Estland deklarerade på nytt sin självständighet den 20 augusti 1991. Självständigheten erkändes av Sovjetunionen den 6 september 1991. Efter detta har det estniska parlamentet strävat mot integration med Västeuropa, vilket har lett till att landet blev medlem i Nato den 29 mars 2004 och i Europeiska unionen den 1 maj 2004. Estland blev medlem i OECD 2010.
Geografi
miniatyr|vänster|Karta över Estland. Estland ligger längs Östersjöns östra kust, på den nordvästra delen av den stegrande östeuropeiska slättlandet mellan 57,3° och 59,5° nord och 21,5° och 28,1° öst. Landets genomsnittliga höjd över havet är endast 50 meter, och landets högsta punkt är Suur Munamägi i sydöst, som når 318 meter över havet.
Antalet öar uppgår till runt 1 500; de två största, Ösel (Saaremaa) och Dagö (Hiiumaa) utgör egna län.
Hydrografi Estland har över 1 400 sjöar, men de flesta är mycket små. Den största sjön Peipus (Peipsi järv) ligger på gränsen till Ryssland, och är 3 555 km². Landet har även ett antal myrar och 3 794 kilometer kuststräcka med flera bukter, sund och vikar. Estlands längsta flod är Võhandu, som är 162 kilometer lång. Den största floden är Narva. Klimat
Estland har ett tempererat klimat med kalla vintrar och milda till varma somrar. Juli är vanligtvis den varmaste månaden med en temperatur på 20–25 grader. Visserligen kan temperaturen någon gång stiga till 30 grader eller mer under sommaren. Februari är vanligtvis den kallaste månaden med en medeltemperatur på –1 till 8 grader. Årsnedebörden är cirka 700 millimeter och i juli och augusti förekommer ofta kraftiga regnskurar. Styre och politik Författning och styre miniatyr|Parlamentet, Riigikogu, har sitt säte i slottet på Domberget i Tallinns gamla stad.
Estland är en republik och en parlamentarisk demokrati. Den nuvarande konstitutionen antogs 1992 och är republikens fjärde. Ordinarie val till parlamentet, Riigikogu, hålls vart fjärde år, men presidenten har även möjlighet att utlysa nyval under vissa förutsättningar. En sjundedel av invånarna saknar medborgarskap och rösträtt till parlamentet. Inrikespolitiken präglades länge av partisplittring, men på 2000-talet har läget stabiliserats. Estland har varit ett pionjärland inom elektronisk röstning vid val, och har haft denna möjlighet sedan 2005 för lokalvalen och sedan 2007 i nationella val till Riigikogu. Väljare har därefter möjlighet att ändra sin elektroniska förhandsröst i vallokalen.
Riigikogus 101 ledamöter stiftar lagar, godkänner statsbudgeten och övervakar regeringens och de verkställande organens arbete, samt ratificerar internationella överenskommelser. Parlamentet har sitt säte i slottet på Domberget i centrala Tallinn.
Estlands president är landets statschef och har huvudsakligen ceremoniella och representativa plikter. Presidenten väljs indirekt vart femte år, med möjlighet till högst två mandatperioder i direkt följd. Valet sker genom ett nominerings- och röstningsförfarande i Riigikogu i flera omgångar, fram till att en kandidat erhållit kvalificerad majoritet med minst 68 ledamöter i parlamentet eller att någon av de två kandidaterna med flest röster uppnått absolut majoritet i en elektorsförsamling bestående av parlamentariker och kommunalråd. Presidentens signatur krävs för att de lagar som parlamentet stiftar ska träda i kraft och presidenten har rätt att skicka tillbaka lagar som anses vara oförenliga med landets konstitution, vilket i praktiken sällan händer. Parlamentet har i så fall möjligheten att ytterligare en gång besluta om lagens införande, och i så fall avgörs frågan av högsta domstolen. Presidentämbetet har sitt säte i Kadriorgpalatsets administrationsbyggnad i stadsdelen Kadriorg.
Estlands premiärminister är landets regeringschef och leder regeringen. Premiärministern nomineras av presidenten efter konsultationer med partierna och väljs därefter av Riigikogu, som har möjlighet att förkasta presidentens val till förmån för en annan majoritetskandidat. Regeringens ministrar, som högst får vara 15, utses av premiärministern, utnämns formellt av presidenten och godkänns av parlamentet. De 12 departementen leds av ministrar med motsvarande ansvarsområden, men premiärministern kan även utse så kallade ministrar utan portfölj med särskilt definierade uppgifter. Regeringskansliet har sitt säte i Stenbockska huset på Domberget i Tallinn.
Administrativ indelning Estland är indelat i 15 landskap (estniska: maakonnad, maakond i singular) och från 2017 i 79 kommuner, varav 15 städer (estniska: linnad, linn i singular) och 64 landskommuner (estniska: vallad, vald i singular). Maakonnad är statliga myndigheter och saknar valda församlingar. Estlands kommuner har allmän kompetens, och styrs av kommunfullmäktige som väljs vart tredje år. Det finns ingen separat kommunalskatt, men kommuner tilldelas 56 procent av den statsskatt som betalas inom deras territorium. miniatyr|400px|Estlands landskap (2025) Landskap Harjumaa (Harrien) Hiiumaa (Dagö) Ida-Virumaa (Östra Wierland / Östvirland) Järvamaa (Jerwen) Jõgevamaa Läänemaa (Wiek) Lääne-Virumaa (Västra Wierland / Västvirland) Pärnumaa Põlvamaa Raplamaa Saaremaa (Ösel) Tartumaa Valgamaa Viljandimaa Võrumaa
Rättsväsen Estlands högsta domstol, Riigikohus, har 19 domare och är både högsta juridiska instans och konstitutionsdomstol, med makt att ogiltigförklara lagar som strider mot konstitutionen. Domstolen har sitt säte i Tartu. Domstolens ordförande nomineras av presidenten och domarna nomineras av högsta domstolens ordförande; alla ledamöter ska efter nomineringen godkännas av parlamentet och väljs då på livstid.
Försvar
miniatyr|Estnisk soldat i Bagdad 2005. Syftet med Estlands försvar är att upprätthålla landets oberoende, suveränitet och territoriella integritet. Estland är sedan 2004 medlem av såväl EU som Nato och den estniska försvarsmakten skall ha en sådan kapacitet att den kan medverka i gemensamma militära operationer ledda av EU eller Nato.
Den estniska försvarsmakten består av armén, flottan och flygvapnet, med respektive 3 800, 300 och 200 soldater, av vilka 1 500 är värnpliktiga. Estland har allmän värnplikt för män. I praktiken inkallas ungefär 15 procent av de värnpliktiga till grundutbildning. Grundutbildningens längd är åtta eller elva månader. Den som genomfört grundutbildningen kan inkallas till repetitionsutbildning vart femte år. Planerad storleksram för försvarsmaktens mobiliseringsorganisation är 16 000 soldater. Därtill kommer Estlands hemvärn, Kaitseliit, med 8 000 aktiva hemvärnssoldater.
Armén är den viktigaste försvarsgrenen och består av följande förband:
Kuperjanovi Üksik-jalaväepataljon (Kuperjanov avdelta infanteribataljon) Kalev Üksik-jalaväepataljon (Kalev avdelta infanteribataljon) Scoutspataljon (Scoutbataljonen) Viru Üksik-jalaväepataljon (Viru avdelta infanteribataljon) Üksik-sidepataljon (Avdelta signalbataljonen) Üksik-vahipataljon (Avdelta gardesbataljonen) Suurtükiväegrupp (Artillerigruppen) Õhutõrjedivisjon (Luftvärnsbataljonen) Pioneeripataljon (Ingenjörsbataljonen) Rahuoperatsioonide Keskus (Centrum för fredsbevarande operationer)
Ekonomi och infrastruktur Liksom i andra sovjetrepubliker infördes en centralstyrd planekonomi. När landet åter blev fritt inleddes en modernisering av den nedslitna industriapparaten och mödosam övergång till marknadsekonomi.