Pehr Herman Norrmén, född 22 april 1894 i Helsingfors, död 1 april 1945 i Stockholm, var en finländsk bankman, journalist och författare. Han tillhörde grundarna av jägarrörelsen och var en av de mest inflytelserika företrädarna för högerradikalismen i Finland, med en utpräglat tyskvänlig politisk orientering. Han var far till Margareta Norrmén.

Biografi Norrmén var son till Herman Norrmén och Eva Victoria Molander. Han tog fil.kand.-examen 1913 vid Helsingfors universitet och var en medlem av promotionskommittén där. Sommaren 1914 begav han sig till England för att samla material för sin doktorsavhandling, men han återvände då första världskriget bröt ut. Norrmén tillhörde den inre kretsen av unga akademiker som 1914 tog initiativet till jägarrörelsen och verkade för denna i Stockholm, där han deltog i förhandlingar med svenskar och tyskar om en militär utbildning av finländska frivilliga. Han har rentav betraktats som den första som väckte frågan om det oundvikliga med en väpnad kamp för att uppnå självständighet. I februari 1915 var han en av de första frivilliga finländare som anslöt sig till den så kallade Pfadfinderkursen för militär utbildning i Lockstedter Lager.

I april 1915 sändes han på en värvningsresa till amerikafinländarna. Resan avbröts inom kort och från början av augusti 1915 verkade Norrmén inom den s.k. Stockholmsdelegationen för den finländska frihetsrörelsen. Den skrivvane magisterns uppgift blev närmast att uppgöra olika promemorior, politiska utredningar och flygblad. Viktigast var utlandsdelegationens hemliga memorandum Die Nordischen Länder und die Mittelmächte, som trycktes i Tyskland 1916 och utgjorde ett av frihetsrörelsens mest betydelsefulla dokument. Han var i kontakt med svenskspråkiga aktivister och medverkade i deras tidskrift Svensk Lösen. Han återvände i november 1917 till Finland och anslöt sig till skyddskåren i Helsingfors.

Från 1923 till 1926 var han ledarskribent för Hufvudstadsbladet, därefter utsågs han 1927 till VD för Träförädlingsindustriernas i Finland arbetsgivareförbund. Från 1931 var han medlem i Nordiska föreningsbankens direktion, och 1939 utsågs han till vice verkställande direktör där. Han gjorde sig också känd som en pionjär inom industrihistorien.

Norrméns politiska aktiviteter är mera kända än hans industri- och bankmannakarriär. Han hörde till de mest inflytelserika inom högerradikalismen i Finland. På 1920-talet stödde han strejkbrytarverksamhet som leddes av Martti Pihkala inom organisationen Exportfred och under 1930-talet Lapporörelsens antikommunistiska verksamhet. År 1937 grundade han tillsammans med några andra den högersinnade veckotidningen . En historiskt anmärkningsvärd detalj är att han på förtrolig fot stod med sin vänsterradikala granne vid Havsgatan 7 i Helsingfors, den välkände dramatikern och affärskvinnan Hella Wuolijoki; detta politiskt omaka par grubblade mot slutet av 1930-talet gemensamt över Finlands möjligheter att ta sig ur stormakternas hårda grepp.

Efter andra världskriget utbrott deltog Norrmén i försök att utveckla tyskt stöd åt Finland. Han deltog bland annat i den delegation som i början av oktober 1939 fick audiens hos SS-ledaren Heinrich Himmler för att tala för Finlands sak. Efter vinterkriget var han återigen med om att grunda en kommitté för att bygga upp relationerna till Tyskland. Tillsammans med några andra inflytelserika svenskspråkiga strävade han efter att få Svenska folkpartiet att övergå till en mera tyskvänlig linje än tidigare. Våren 1941 var han med om att värva finländska frivilliga till de tyska SS-trupperna.

Under fortsättningskriget verkade han aktivt inom tyskvänliga organisationer, framför allt inom det svenskspråkiga Samfundet Folkgemenskap. Han gjorde sig känd som en aktiv motståndare till planerna på en separatfred med Sovjetunionen och deltog 1943 i författandet av en protestadress som riktade sig mot fredsoppositionens så kallade Grupp 33. Norrmén var en aktiv förespråkare för planer på att få en tyskvänlig regering i landet. Han utgick från att tyskarna skulle besätta Finland, varefter det behövdes en ockupationsvänlig regering som enligt Norrméns åsikt skulle bestå, förutom av honom själv, av representanter för både den finsk- och svenskspråkiga högern. Norrmén deltog också i grundandet och utgivningen av svenskspråkiga tidningen Aftonposten.

Efter fortsättningskrigets slut, då det blev tydligt att en tyskvänlig regering inte var möjlig, flydde Norrmén i en öppen båt över Kvarken till Sverige, där han hamnade i interneringsläger under några månader. Han dog tidigt på våren 1945 på grund av en hjärnblödning.

Bibliografi Die nordischen Länder und die Mittelmächte. Denkschrift aus Finnland. Berlin (1916) William Ruth. Ett bidrag till Kymmenedalens industrihistoria. Festskrift utgiven i anledning av Karhula bruks 50 års jubileum (1924) Firman Ahlström 1896–1927. Minnesskrift (1928) Mänttä bruk 1868–1928 (1928) Den ekonomiska krisen och de politiska hälsomedlen (1931) Arbete och arbetsglädje (1937) Politiska essäer (1941)

Referenser

Externa länkar

Kategori:Födda 1894 Kategori:Finländska journalister Kategori:Personer inom finländskt bankväsen Kategori:Finländska författare under 1900-talet Kategori:Finländska historiker Kategori:Journalister från Helsingfors Kategori:Avlidna 1945 Kategori:Män Kategori:Näringslivspersoner från Helsingfors Kategori:Författare från Helsingfors Kategori:Finlandssvenskar inom näringslivet Kategori:Jägarrörelsens män