Artur Eklund, född 21 februari 1880 i Pedersöre, död 18 augusti 1927 i Jakobstad av lunginflammation, var en finlandssvensk tidningsman, idrottsfilosof och politisk aktivist. Han är känd för sina insatser inom den finlandssvenska idrottsrörelsen, för att ha bidragit till att lansera begreppet "finlandssvensk" som Studentbladets förste redaktör 1911–1912, och för sin aktiva roll i jägarrörelsen. Under inbördeskriget 1918 var han den förste att offentligt föreslå monarki för Finland. Han var riksdagsledamot för Svenska folkpartiet 1919–1922.

Utbildning och tidiga år Eklund gick i skola vid svenska lyceet i Uleåborg och avlade studentexamen 1898 med utomordentliga vitsord. Han studerade därefter vidare vid Helsingfors universitet där han valde estetik och modern litteratur som huvudämne; bland biämnena ingick sanskrit och jämförande språkforskning, vilket senare inspirerade honom till att skriva essäer om indisk filosofi. Han avlade filosofie kandidatexamen 1903.

Sportjournalist och idrottsfilosof Artur Eklund fick 1905 uppdraget som biträdande fäktmästare vid Helsingfors universitet och övertog 1927 tjänsten som fäktmästare. Han skapade sig bl.a. som redaktör för Finskt Idrottsblad mellan 1913 och 1920 ett aktat namn som sportjournalist. Under en lång tid var han den främste i Norden på detta område. Han lade fram sin uppfattning om idrotten i Idrottens filosofi (1917), vilken har betecknats som enastående. Han var också en av Finlands svenska idrottsförbunds initiativtagare och stiftare 1912. Han var därtill medlem av Finlands olympiska kommitté 1919–1926. Eklund drogs från 1915 över till dagspressen och tillhörde redaktionerna för Dagens Press, Svenska Tidningen, Hufvudstadsbladet och Svenska Pressen.

Idrotten var och förblev hans evangelium, hans symbol för ungdomlig viljekraft och livsglädje.Meinander, Henrik, Den nödvändiga grannen. Studier och inlägg. Schildts: Esbo 2001, s. 97 Bland hans filosofiska inspirationskällor märks William James och Henri Bergson.Sten Högnäs, Kustens och skogarnas folk. Om synen på svenskt och finskt lynne. Atlantis: Stockholm 1995, s. 100

Finlandssvensk nationalism Eklund var också Studentbladets förste redaktör mellan 1911 och 1912 och bidrog i denna egenskap till att lansera begreppet "finlandssvensk". Våren 1914 utgav Svenska studenters partidelegation i Helsingfors en samling uppsatser, Svenskt i Finland. Ställning och strävanden. Publikationen fick tyngd eftersom ledande personer i Svenska folkpartiet lämnade bidrag, som Axel Lille, Johannes Hedengren och Einar Pontán. I publikationen framlade Eklund den aggressivaste uppsatsen, som också var dess första, "Ras, kultur, politik". Enligt honom var den svenska kulturen som gett Finland dess ryggrad en yttring av germanska rasegenskaper.

Svenskheten var inte bara någon påstruken färg, utan den återfanns i blodet. Han faller tillbaka på Arthur de Gobineau och Houston Stewart Chamberlain.Högnäs 1995, s. 68 Hans kontrastering mellan svenskt-germanskt och finskt är skoningslöst. Mot käck företagsamhet, stolt frihetskänsla och ljust sinne ställs det finska: kontemplativ läggning, dovt stämningsläge och en under den tröga ytan lidelsefull känsla som yttrar sig än i ideell hänförelse, än i lågsint hätskhet. Germanen är individualist och en krigare, därför var svensken framgångsrik, allt medan finnen låter sig suggereras. Allt detta låg enligt honom i det determinerande blodet.Högnäs 1995 passim I Sverige fick särskilt Eklunds bidrag ett välvilligt mottagande, av bl.a. Enni Lundström.Högnäs 1995, s. 69f

Rasargumentet avtog så småningom hos Eklund och återkom senare endast i förtäckt form. Inspirerad av Finlands framgångar i de olympiska spelen i Stockholm 1912 skrev han att ett folks idrottsliga framgångar gav vittnesbörd om "vissa präktiga rasegenskaper, vissa kroppsliga och andliga dygder". Henrik Meinander påvisar att Eklund var inkonsekvent i sitt propagerande för existensen av rasegenskaper. När de finskspråkiga landsmännen sködrade lagrar på internationella arenor var han inte särdeles intresserad av att dra en gräns mellan landets två språkgrupper.Meinander 2001, s. 92

Politisk aktivism Eklund var verksam inom den aktivistiska rörelsen från Voimaförbundets dagar. Åren 1903–1905 verkade han som redaktör för det illegala flygbladet Veckans Nyheter inom motståndsrörelsen. År 1904 deltog han i den s.k. Graftonaffären, en vapensmugglingsaktion inom motståndsrörelsen. Han tjänstgjorde mellan 1908 och 1917 som kurator för Vasa nation, som under hans kuratel utvecklade sig till ett viktigt centrum för jägarrörelsen. Själv stannade Eklund hemma, ty han var familjefar och alltför känd för att kunna försvinna till Tyskland. Han kom istället att utgöra en viktig kugge på rekryteringssidan och blev i mars 1915 angiven för att ha bedrivit värvning bland sina avdelningskamrater. Affären nedtystades och Eklund beordrades tjänstledighet från sin befattning som kurator. När Helsingfors skyddskår bildades i augusti 1917 hörde han föga överraskande till dess förgrundsgestalter.Meinander 2001, s. 91

Under inbördeskriget våren 1918 var Eklund den förste att offentligt framkasta tanken om monarki för Finland, i en artikel i Wasabladet. Förslaget väckte ampra genmälen i den österbottniska pressen, men senare samma år blev det nog så aktuellt.

Den politiskt högersinnade Eklund tillhörde från 1919 till 1922 riksdagen som medlem av den svenska gruppen, men arbetet i parlamentet lämpade sig inte för honom. Trogen sina antidemokratiska ideal blev han frustrerad och avsade sig kandidatur vid nästa val.

Källor Eklund, Artur, Idrottens filosofi. En samling uppsatser. Helsingfors 1917

Externa länkar Eklund, Artur, Finlands nationalbiografi

Kategori:Födda 1880 Kategori:Finlandssvenskar Kategori:Personer inom sport från Finland Kategori:Alumner från Helsingfors universitet Kategori:Personer verksamma vid Helsingfors universitet Kategori:Finländska chefredaktörer Kategori:Finländska rasteoretiker Kategori:Finländska filosofer Kategori:Finländska aktivister Kategori:Avlidna 1927 Kategori:Män Kategori:Personer från Pedersöre