Ej att förväxla med Tatarer. För andra resandefolk än det skandinaviska, se Resandefolk.
Resandefolket, eller resande eller romani, är en grupp som i äldre tid stod, och till viss del även idag står, utanför det etablerade samhället i Skandinavien. Fram till slutet av 1900-talet gick de även under benämningen tattare, en benämning som idag anses som både nedsättande och kränkande.
I många länder finns personer som kallar sig resande, vilka har skiftande bakgrund. I Sverige hade resandefolket en livssituation liknande romernas och flera har bevisligen släktskap med romerna, då de också i stor utsträckning använder dialekter av samma språk, romani. Resandefolket i Sverige uppskattas idag bestå av cirka 20 000 individer, punkt 4.6.4 och i Norge 4 000-10 000. Enligt en senare skrivning (2005) i en riksdagsproposition om språket så står det I Sverige räknas resandefolket till romerna.
Historia
Bakgrund Resandefolkets ursprung har varit omdebatterat. Ny genetisk och genealogisk forskning visar påtagliga inslag både av romsk härstamning och av äldre nordiska släktlinjer bland de flesta nordiska resandesläkter.Karin Bojs och Peter Sjölund – Svenskarna och deras fäder – de senaste 11 000 åren, Albert Bonniers Förlag, november 2016 År 2023 publicerades en akademisk artikel som bevisar att resandefolket har romskt ursprung och är besläktade med andra romska grupper i Europa. Forskningen bygger på dna-analyser, vilket påvisar att de romska grupperna inledningsvis levde för sig själva, men efter 1700-talets mitt skedde en uppblandning med den övriga majoritetsbefolkningen i Sverige. Släktforskare har även kunnat bevisa att de som omnämns som "tartarer" och "zigenare" i äldre dokument från 1600-och 1700-talet är besläktade med nu levande människor från resandesläkter. Kända anfäder är exempelvis Johan Henriksson Schwarzkopf, Peter Christophersson Frantzwagner, Peter Lorentz och Per Jönsson Hellbom Lindgren.https://academic.oup.com/gbe/article/15/2/evad006/6991919?login=false#.Y8lOgn5Oy_Y.facebookhttps://www.dn.se/sverige/karin-bojs-dna-visar-ursprunget-for-svenska-resande/https://www.rotter.se/senaste-nytt/3903-anor-fran-landsvagen-2
I diskussionen om ursprung har förr tre åsiktsriktningar framförts:
Att de resande är romer med en särskild kultur Att de resande är en socioekonomisk grupp som historiskt sett haft likartade yrken, se rackare (som i sin tur hade liknande yrken som sockenlappar) Att de resande härstammar från soldatsläkter från Tyskland eller RysslandBo Hazell "Resandefolket − Från tattare till traveller"
Resande som romer Fram till 1900-talets början gjordes ingen åtskillnad mellan romer och resande. Under senare delen av 1900-talet blev de nyanlända romerna benämnda "zigenare" medan det äldre (resandefolket) blev kallade "tattare" av gemene man.Lindwall, Bo Släktforskarnas årsbok (2005). ”Hundfias härstamning, De resandes ursprung”sidan 11 Enligt den första teorin är de resande ytterst ättlingar till de romer som anlände till Stockholm den 29 september 1512. Olaus Petri skrev om dem i sin svenska krönika från 1530: ”Samma år som herr Sten hade blivit hövitsman, kom en hop av det folket som far omkring från det ena landet till det andra, och dem man kallar tattare, hit till landet och till Stockholm. Förr hade de aldrig varit här.”Populär Historia Ett annat tidigt omnämnande finns i ett av Kristian IV:s brev utfärdat 1589 där han nämner att det i Sverige fanns "...en stor hoop Sikeiner eller Tartare, som skåcketals omlöpa i Provincierna...".Allan Etzler "Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige"sid 69. Romerna togs vid sitt första uppträdande på sina håll för tatarer. I Sverige har benämningen tattare kommit att (nästan) uteslutande gälla de romer, som efter hand slagit sig ned i landet.Svensk etymologisk ordbok
Många av de resandefolk som dyker upp i källorna kallades ofta för zigenare under sent 1700-tal.Bo Lindwall, Släktforskarnas årsbok 2003, Syskonen Faltins härstamning sidorna 49-98 Ett av flera exempel på det är Hans Faltin, som ställdes inför rätta i Ovansjö 1787 och som ”sade sig vara ziguenare till nationen”.Bo Lindwall, Släktforskarnas årsbok 2003, Syskonen Faltins härstamning sidan 62 Yrkesmässigt hade också resandefolket liknande yrken som de nyanlända Kelderash-romerna (den grupp som invandrade betydligt senare än resande-romer i slutet på 1800-talet). Kelderash-romerna sysslade förr i tiden med kopparförtenning. Studerar man resandesläkterna i Sverige så är kopparslagare ett ganska vanligt yrke under 1800-talet.
Genealogisk forskning visar ett starkt band mellan Finlands romer och resandesläkterna i Sverige och Norge. Kopplingen till Finlands kalé-romer har inte bara belysts av släktforskare utan även av Allan Etzler i ”Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige” från 1944. Adam Heymowski, som förespråkade ett icke etniskt ursprung bland de resande, tog upp de svenskklingande namnen som en indikation på ett svenskt ursprung, men tittar man på finskromska släkter är det samma namnskick som resandefolkets förr i tiden. Sambanden kan man se i bland annat Arthur Thesleffs publikation Wörterbuch des Dialekts der finnländischen Zigeuner där finsk-romska släktnamn presenteras. En anledning till att Allan Etzlers romska beskrivningar slutade få uppmärksamhet kan ha varit att det fanns ras-undertoner i hans avhandlingar från 1940-talet, medan Adam Heymowskis teorier passade bättre i tiden, en tid då man inte ville ha ett ”rasproblem” i Sverige.Bo Lindwall "Hundfias härstamning, De resandes ursprung" Släktforskarnas årsbok 2005
Begreppet rom eller romani har använts historiskt av de flesta romska grupper i Europa. Resandefolk i Sverige har till exempel använt ord som ”Romanoa” för att referera till sig själva.Allan Etzler, Svenska landsmål och svenskt folkliv (82:a årgången) 1959, sidan 139.
DNA-tester bland resande visar på ett släktskap med många europeiska romer när det gäller autosomala resultat men även via y-DNA. Haplogruppen J-2 som finns bland en del resande, bland annat Calle Jularbos faderslinje, visar också på släktskap med andra romer.
Resande som socioekonomisk grupp Enligt den andra teorin härstammar resandefolket från människor som av olika anledningar förskjutits från bondesamhället och därför tvingats ge sig ut på vägarna och försörja sig bäst de kunnat. Denna förklaringsmodell fick stor spridning genom Adam Heymowskis doktorsavhandling år 1969. Senare genealogisk forskning av bland annat Bo Lindwall har dokumenterat ett ursprung i de "ziguenare" och "tartare" som finns belagda i källmaterial från 1600- och 1700-talen. Förbindelser med etniska svenskar förekom dock tidigt och de flesta resande har idag därför en blandad härkomst. När Bo Lindwall visade sin forskning för Adam Heymowski, erkände Heymowski att det romska inslaget bland resandefolket var större än vad han tidigare kommit fram till.Även forskaren Sebastian Casinge har visat på Heymowskis felaktiga innehåll när det gäller släkter kopplade till Östhammar.
Evert Kumm påstod att resande eller så kallade ”tattare” var av icke-romskt ursprung. Han baserade sina påståenden på Adam Heymowskis forskning, professor Gunnar Dahlbergs forskning och på den norske Kasper Flekstad. Kumm kritiserar i sin bok ”Zigenare och vanliga svenskar. Fakta om en s.k. raskonflikt” forskaren Allan Etzler för rasistisk beskrivning av romer. Han riktar också kritik mot den norske Eilert Sundts forskning om det norska resandefolket på 1800-talet. Svagheten i Kumms bok är att han riktar sin fokus enbart på kalderash-romerna och visar också misstänksamhet mot finska romers så kallade "zigenarhärstamning". Kumm påstår att ”tattarna är ett slags avfallsprodukter direkt ur det svenska folket”. En annan svaghet i hans bok är också påståendet att vi inte vet mycket om romernas öden i Sverige mellan 1512 och 1800-talets mitt. Han bortser därmed från de otaliga källor som finns. Det har också skrivits mycket om ämnet med utförliga hänvisningar till källor från perioden, inte minst Allan Etzlers Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige. Historia och språk (1944) och på senare tid Anne Minkens Tatere i Norden før 1850. Sosio-økonomiske og etniske fortolkningsmodeller (2009) och Urban Lindqvists Han kan ju icke med hustru och barn krypa under jorden. Resandeliv i 1700-talets Sverige (2022).
Resande som av soldatsläkt Den tredje teorin säger att resandesläkter var soldatsläkter men kan lika gärna gå under teorin om att resandefolket är en romsk grupp p.g.a. de många källor som vittnar om det. En stor del av resandefolket var inom krigsmakten på 1700-talet. En intressant aspekt angående resandefolkets militära historia är de gemensamma orden för vapen på romani och romanés. Nästan alla ord för vapen är av indiskt ursprung vilket stärker teorin om att romerna kom som en militär här till Europa. De som ligger bakom teorin menar att den militära hären flydde från muslimernas expansion i dagens Pakistan. Hären bestod av rajputer som kunde vara av blandade grupper, till exempel dravider, skyter och andra folkslag. Det verkar sedan som en del romer som kom till Europa också blev värvade som turkiska soldater och bödlar. All denna militära historia kan förklara varför romer i bland annat Norden ofta tjänstgjort inom krigsmakten, som fallet är med finska romer och resandefolket. Vlax-romer (utgörs av kalderash och lovari-romer med flera) i Östeuropa verkade inte inom krigsmakten i respektive länder, eftersom de fram till mitten på 1800-talet varit förslavade under många århundraden.
När man forskar på resandesläkter kommer man inte sällan till fältjägare eller artillerister.Bo Lindwall "Hundfias härstamning, De resandes ursprung" Släktforskarnas årsbok 2005 sidan 18 Ett av många exempel på att det var romska soldater i källorna finns nedskrivet i H Lilljebjörns "Minnen från förra hälften av 1800-talet". Henrik Lilljebjörn berättar i andra delen av sina "Hågkomster" en del intryck och erfarenheter ur livet vid Värmlands fältjägare under förra hälften av 1800-talet. Bland regementets manskap, mest folk från Jösse härad och finnmarkerna, fanns en del "skojare av äkta Zigenarras", säger han. "Figurer med mörkbrun hy och svarta, blixtrande ögon förekommo ej så sällan, men dessa voro äfven de mest intelligenta, och sedan de väl voro beklädda och under disciplinens band, kunde man aldrig önska sig bättre folk att kommendera. Bland dem funnos taskspelare, eqvilibrister och konstmakare av allehanda slag, och deras praktik under permissionstiden mellan mötena vill jag ej taga i försvar. Det hände ej så sällan att sådana där kamrater fingo respass till Marstrand eller Varberg, men många av dem hördes aldrig något ondt om. Jag påminner mig om en sådan, som hette Lindgren, hvilken redan 1808 blifvit tillfångatagen i Norge, men rymt, förklädd till qvinna, och haft många äfventyr innan han återkom. Karlen hade medalj för tapperhet i fält och var af sitt befäl väl ansedd. Han hade tre söner, som alla voro jägare, och den yngste var till och med vice korpral vid mitt kompani. Det var en mycket vacker karl, men hans kamrater voro ej nöjda med honom samt klagade öfver hans extraktion och förmådde mig slutligen begära hans afskedande. Gubben Lindgren var mycket känd inom officerskåren, och hans norska visor afhördes med stort nöje."Allan Etzler Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige (1944) sidan 153