miniatyr|Historisk karta över kalifatets utbredning år 750. Kalifat (, khilāfa) kallades de muslimska riken som styrdes av en kalif, det vill säga en ledare som gjorde anspråk på religiös såväl som politisk överhöghet som "ställföreträdare", den titel Abu Bakr tog när han efterträdde den islamiske profeten Muhammed som muslimernas andliga och världsliga ledare år 632.

Teoretiskt skulle kalifatet organiseras som konstitutionell teokrati där statsöverhuvudet, kalifen, skulle regera i enlighet med Medinakonstitutionen som utfärdades av Muhammed cirka år 622.

Enligt traditionell sunnitisk islam skulle folkvalda kalifer regera medan man inom shiaislam menar att ättlingar till Muhammed, ärftliga och av Gud utvalda imamer, skulle spela den rollen. Shiamuslimer anser att Gud och profeten valde ut Ali ibn Abi Talib som vali, och att han blev den förste efterträdaren i händelsen i Ghadir Khumm.

Historik Det ursprungliga kalifatet var en stat som existerade i Mellanöstern och Nordafrika från 632 till 1258 då mongolerna invaderade Mellanöstern och förintade abbasidkalifatet. Några år därefter återupprättades i Egypten ett kalifat som styrdes från Kairo och den islamiska makten försköts under de två följande århundradena från Bagdad till Egypten och Syrien. Området erövrades 1517 av Ottomanska riket vars sultan då utnämnde sig till kalif. Detta ottomanska kalifat varade till 1924 då Turkiets president Kemal Atatürk avskaffade kalifatinstitutionen.

Den gren av umayyaderna, som från 755 regerade i Spanien, och andra furstar som antog titeln kalif, anses av de flesta sunniter idag endast som så kallade "motkalifer", vilka inte innehade kalifatets andliga och egentligen konstituerande del, imamatet.

Terrororganisationen Isis (Islamiska staten i Irak och Syrien) utropade år 2014 ett lokalt kalifat, som existerade till 2019, men som aldrig erkändes av större delen av världens muslimer.

Kronologi 632-1924 Muhammed 570-632

De fyra ortodoxa kaliferna, rashidunkalifatet (enligt sunnitisk islam) 632-661Abu Bakr (632-634) Umar ibn al-Khattab (634-644) Uthman ibn Affan (644-656) Ali ibn Abi Talib (656-661) Syrien, Mesopotamien, Persien och Egypten erövrasUmayyader 661-750 Det första kalifatet, huvudstad Damaskus Kalif Muawiya ibn abi Sufyan (661-680) Nordafrika, Spanien och Turkestan erövrasAbbasider 750- 1258 Huvudstad Bagdad (Samarra 836- 892)Umayyader i Spanien 756-1031 Kalifatet Cordoba Samanider 819-1005 Turkestan och östra Iran, viktiga centra i Bukhara, senare huvudstad, Nishapur, Samarkand, al-Shash och Herat Tulunider 868-905 Egypten, huvudstad Fustat Buyider 932- 1062 Irak och Iran (dynasti från Svarta havstrakten) kontroll över Bagdad till 1055Ghaznavider 962- 1186 Norra Indien och Afghanistan, huvudstad GhaznaFatimider 909-1171 Egypten, huvudstad Kairo (först Mahdia) kontroll över Nordafrika, Sicilien och SyrienSeldjuker 1038–1256 Huvudstad IsfahanSeldjuker i Anatolien 1077–1307Huvudstad KonyaAlmoravider och Almohader 1061–1269Nordafrika och Spanien, residensstad Sevilla och MarrakechAyyubider 1174–1250Egypten och Syrien, huvudstad Kairo. Jerusalem erövras av Saladin 1187Ilkhaner – Mongoler 1256–1336Irak, Iran och Turkestan, huvudstad Tabriz, Maragha och SultanijjahNasrider 1232–1492Emiratet Granada, huvudstad Granada (Spanien)Mamluker 1250–1517Egypten och Syrien, huvudstad KairoOsmaner 1300–1922Mindre Asien, sydöstra Europa, södra Ryssland, Mellersta Östern, Egypten 1517–1805 och Nordafrika, huvudstad Bursa från 1326, Istanbul från 1453Timurider 1370–1506Turkestan och Iran, huvudstad Samarkand (senare Herat)Safavider 1501–1736 Iran, huvudcentra Tabriz och IsfahanMoguler 1526–1858Indien och Afghanistan, huvudstad Agra, från 1628 DelhiQajarer 1779–1924Iran, huvudstad Teheran

Se även Efterträdandet av Muhammed

Källor

Eduard K. M. von Zambaur, Manuel de généalogie et de chronologie pour l'histoire de l'Islam, Hannover 1927 Clifford E. Bosworth, The Islamic dynasties, a chronological and genealogical handbook, Edinburgh 1980

Kategori:Islamiska termer