Sulaimanbergen är en bergskedja i norra Baluchistan i Pakistan och angränsande provinser i Afghanistan. Den är den östligaste utlöparen från Hindukush och utgör gränsen mellan det iranska höglandet och den indiska halvön. Kedjans högsta topp är berget Takht-e-Sulaiman som når 3 443 meter över havet.
Sulaimanbergen och högplatån väst och sydväst därom bildar en naturlig barriär mot de fuktiga vindarna från Indiska oceanen och skapar torra förhållanden från södra Afghanistan och norrut. Kontrasten är det relativt platta och lågt liggande deltat runt Indus i öst och syd. Det frodiga deltat översvämnas ofta och är mestadels obrukad vildmark.
De högsta temperaturerna under sommaren ligger vid 35 °C och under vinterna kan temperaturen falla till -15 °C. En kort tid under sommaren förekommer lite regnfall och hella årsnederbörden ligger vid 270 till 300 mm. Snö faller under några vinterdagar. Floden Gomal avvattnar mot Indus och floden Dori mynnar sydväst om bergstrakten i Arghandab.
I bergskedjan finns stora skogar där trädet Pinus gerardiana dominerar och skruvhornsgeten är ett typiskt djur. I Sulaimanbergen hittas även växter som himalajatall, underarten Pistacia atlantica cabulica, Prunus eburnea, Salsola foetida, Acacia modesta, arter av släktet Ziziphus och av tibastsläktet. Bredvid getdjuret förekommer rovdjur som asiatisk vildkatt, leopard och guldschakal. Typiska kräldjur är Platyceps rhodorachis och ödlor av släktet egentliga agamer. Olika fåglar häckar i bergstrakten eller besöker den tillfällig som gåsgam, tofslärka, klippduva, blåkråka, långnäbbad piplärka och himalayaträdkrypare.
Bergstoppar Takht-e-Sulaiman, 3 487 m Kaisargarh, 3 444 m Takatu Giandari, 1 250 m
Referenser
Noter
Kategori:Bergskedjor i Afghanistan Kategori:Bergskedjor i Pakistan