Försvarets materielverk (FMV) är en svensk statlig förvaltningsmyndighet, som sorterar under Försvarsdepartementet och har till uppgift att anskaffa, vidmakthålla, destruera och kassera materiel och förnödenheter på uppdrag av Försvarsmakten samt inom detta område biträda Försvarsmakten i fråga om långsiktig materielförsörjningsplanering och materielsystemkunskap. med instruktion för Försvarets materielverk. Inom ramen för myndighetens internationella arbete ryms även försvarsexportområdet, främst i form av exportstöd, och koordineringskontoret för den europeiska försvarsfonden (EDF). FMV upphandlar försvarsmateriel som tillverkas och tillhandahålls av företag verksamma på försvarsmarknaden.
Vapen miniatyr|FMV:s heraldiska vapen tolkat efter dess blasonering. FMV:s heraldiska vapen består av lilla riksvapnet krönt av en kunglig krona, lagd över en eklövskrans och ett stolpvis stående svärd, främst i guld. Lilla riksvapnet med krona symboliserar staten, eklövskransen erkända medborgerliga förtjänster och svärdet militär verksamhet.
Vid FMV:s entré syns även vapnen för de tre försvarsgrenarna: flygvapnet, marinen och armén, hysade i cirkulära fält.
Historik FMV har sina rötter i Kungliga Krigskollegium som upprättades 1630 under Gustav II Adolfs regering. Syftet var att styra upp Sveriges anskaffning av krigsmateriel som vid regalskeppet Vasas förlisning två år tidigare hade framstått som undermålig.
Försvarets materielverk bildades den 1 juli 1968 genom en sammanslagning av myndigheterna Armétygförvaltningen, Försvarets intendenturverk och Försvarets förvaltningsdirektion. Organisationens devis är ”teknik för Sveriges säkerhet”. Den nuvarande generaldirektören är Mikael Granholm, som efterträdde tidigare generaldirektör Göran Mårtensson den 1 juli 2025.
FMV:s huvudsakliga verksamhet finns vid Tre Vapen på Banérgatan i Stockholm.
I utredningen "Ett användbart och tillgängligt försvar - Stödet till Försvarsmakten" föreslogs våren 2009 kraftiga reduceringar och att myndigheten skulle slås ihop med Totalförsvarets forskningsinstitut. Inga åtgärder vidtogs med anledning av den utredningen.
År 2011 föreslog en försvarsstrukturutredning en renodling av Försvarsmakten, där Försvarsmakten skulle föra över delar av Försvarsmaktens logistik (FMLOG) till Försvarets materielverk (FMV). Försvarsmakten skulle i och med det bli beställare och FMV leverantör av försvarslogistik. I juni 2012 biföll riksdagen Försvarsmakten och Försvarets materielverk begäran om att fortsätta omdaningen av försvarslogistiken, vilket bland annat resulterade i att 1400 personer fördes över från Försvarsmakten till Försvarets materielverk från och med den 1 januari 2013. De aktuella enheterna,FMV.se: Omdaning försvarslogistik Läst 7 juli 2012 Servicekontoret, Upphandlingsenheten, Markverkstadsenheten, Marinverkstadsenheten, Flygverkstadsenheten samt delar av Försörjningsenheten samt FMLOG:s ledning organiserades inom FMV under beteckningen FSV. Till dess chef utsågs Tomas Salzmann.Logistiknytt nr 3 2012 , läst 7 april 2013. Från 1 januari 2014 blev FSV ett av flera verksamhetsområden inom FMV, som omorganiserades med målet att skapa ett myndighetsgemensamt arbete mellan FMV och Försvarsmakten. Syftet med arbetet var att kunna spara 760 miljoner kronor per år som skulle gå tillbaka till Försvarsmaktens förbandsverksamhet. Flera enheter lades ner i samband med denna omorganisation, bland annat flygverkstaden i RonnebySvD.se 3 december 2013: Flygverkstad i Blekinge läggs ner, läst 4 januari 2014
Generaldirektörer och chefer sedan 1968 Sten Wåhlin (1968–1974) Ove Ljung (1974–1982) Carl-Olof Ternryd (1982–1988) Per Borg (1988–1995) Birgitta Böhlin (1995–2005) Gunnar Holmgren (2005–2012) Lena Erixon (2012-augusti 2015) Lena Erixon ny chef för Försvarets materielverk Läst 5 juli 2012 (2012-augusti 2015) Dan Ohlsson (överdirektör vid FMV, vikarierande GD augusti 2015-januari 2016)Regeringen.se 26 augusti 2015: Dan Ohlsson vikarierande generaldirektör för Försvarets materielverk, läst 7 januari 2016 Göran Mårtensson (1 februari 2016 – 30 juni 2025)Regeringen.se 7 januari 2016: Göran Mårtensson ny generaldirektör för Försvarets Materielverk, läst 7 januari 2016 Mikael Granholm (1 juli 2025 – ff)
Huvudsakliga regelverk Lag (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) Lag (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (LUFS)
Större upphandlingar Upphandlingen av enhetsstridsflygplan I samband med försvarsbeslutet 1982 kom riksdagen med rösterna 172 röster mot 167 att besluta om att ersätta 37 Viggen med ett svenskt alternativ framför de amerikanska. Benämning till systemet kom att bli JAS 39 Gripen, ett kombinerat jakt-, attack- och spaningsplan, ett så kallat enhetsflygplan.Fmv.se Gripen - Historik och bakgrund Läst 3 augusti 2010 Det svenska alternativet var en så kallad fast offert som till en början sattes på 24,9 miljarder kronor, men som till våren 1982 stigit till 25,7 miljarder kronor. Enligt vissa uppgifter har det sedan stigit till en kostnad runt 140 miljarder kronor.sr.se JAS-projektet Läst 26 juli 2010
Inför försvarsbeslutet stod Industrigruppen JAS i konkurrens med tre amerikanska alternativ om ett nytt stridsflygplan. FMV fick i uppdrag av regering att studera de tre amerikanska alternativ, vilka var. F-16, vilket var ett standard jaktflygplan inom Nato och har liknande egenskaper som JAS 39 Gripen. F/A-18A/B, ett tyngre och tvåmotorigt jakt- och attackflygplan. F-5G, ett lågprisjaktflygplan för export riktad mot USA:s allierade flygvapen.
Upphandlingen av stridsvagnar Upphandlingen av en ny stridsvagn påbörjades 1985 genom en förstudie gällande hur det svenska stridsvagnsbeståndet skulle se ut vid sekelskiftet. I förstudien som pågick mellan 1985 och 1991 studerades tre olika alternativ.Fmv.se Leopard 2 - Historik och bakgrund Läst 3 augusti 2010 Stridsvagn 2000, en ny utvecklad svensk stridsvagn. Stridsvagn Ny, utländskt alternativ genom direktinköp eller licenstillverkning. Modifiering av befintliga vagnar: stridsvagn 103C till stridsvagn 103D och stridsvagn 104 till stridsvagn 105.
Då regeringen Bildt förordade en direktinförskaffning av ett utländskt alternativ inför försvarsbeslutet 1992, kom dessa alternativ att 1991 ersättas. Till en början utvärderades fjorton olika alternativ, vilka snart kom att reduceras till fyra huvudalternativ och bestod av:
Challenger 2: en brittisk stridsvagn utvecklad av Vickers plc, hoppade dock av på eget initiativ 1991. Leclerc: en fransk stridsvagn utvecklad av GIAT Industries. Leopard 2: en tysk stridsvagn utvecklad av Krauss-Maffei Wegmann. M1A2 Abrams: en amerikansk stridsvagn utvecklad av General Dynamics.
Upphandlingen av ett utländskt vapensystem kom att bli den största som genomförts av Försvarets materielverk. I december 1993 överlämnade FMV sin rekommendation till regeringen av val till stridsvagn och den 20 januari 1994 beslöt regeringen Bildt om att införskaffa 120 stycken Leopard 2 Improved (Stridsvagn 122) med option på 90 stycken vagnar samt leasing av 160 stycken Leopard 2A4 (Stridsvagn 121) från Tyskland. Norrbottensbrigaden (MekB 19), Skaraborgsbrigaden (PB 9) och Skånska dragonbrigaden (PB 8) skulle i nämnd ordning tillföras Stridsvagn 122. För att PB 8 skulle tillföras Stridsvagn 122 krävdes dock att Sverige utnyttjade optionsrätten på de resterande 90 vagnarna. Dock var inställningen negativ inom armén till att Sverige över huvud taget skulle komma att utnyttja optionsrätten, vilket medförde att PB 8 valde att enbart gå vidare med Stridsvagn 121.P 2 - 50 år i Hässleholm, Hans Grönquist (Red), s.230-231 Sedan 2002 använder armén endast Stridsvagn 122, vilka är fördelade på Norrbottens regemente (I 19), Skaraborgs regemente (P 4) och Södra skånska regementet (P 7). Stridsvagn 121 utgick i samband med försvarsbeslutet 2004 ur Försvarsmaktens insatsorganisation. I februari 2014 uppgavs det i media att hundra av de ursprungligen 160 Stridsvagn 121 återgick till Tyskland där de antingen skulle renoveras och säljas vidare eller skrotas.
Upphandlingen av stridsfordon I samband med upphandlingen av stridsvagnar köpte FMV även begagnade stridsfordon av typen MT-LB och BMP-1 från den då nyligen i Bundeswehr integrerade östtyska Volksarmee. Totalt införskaffades 1016 vagnar av MT-LB, som fick Pansarbandvagn 401 (Pbv 401) som svensk benämning. Dock levererades endast 550 vagnar till Sverige, då resterande vagnar skrotades i Tyskland för att återvinna reservdelar. Av BMP-1, som fick Pansarbandvagn 501 (Pbv 501) som svensk benämning, införskaffades 350 vagnar. Pbv 501 utgick ur Försvarsmaktens insatsorganisation i samband med försvarsbeslutet 2000. I december 2008 såldes samtliga 350 renoverade vagnar samt utrustning och reservdelar till det tjeckiska företaget VOP-026 Šternberk.Fmv.se Avslutade försäljningar/Previous Sales Läst 3 augusti 2010
Upphandlingen av ytstridsfartyg 2000 I början av 1990-talet påbörjade FMV tillsammans med Kockums att utveckla en ny typ av korvett som fick namnet HMS Smyge, som kom att ligga till grund för projektet runt Ytstridsfartyg 2000, som sedan fick namnet Visbyklassen,
Projektet runt Visbyklassen påbörjades av FMV 1995 och 1999 bedömdes det att de sex fartygen som regeringen kom att beställa skulle vara operativa år 2010. Fartygen skulle levereras i två delserier, den första om fyra fartyg, och den andra om två fartyg.
År 2001 beslutades dock på politisk nivå att fartygsserien skulle minskas med ett fartyg. Anledningen till reduceringen av antalet fartyg var på grund av en fördyring av hela projektet. Trots att skrovet till det sjätte fartyget utgick, kom utrustningen, som redan var beställd till fartyget att levereras och används som reserv samt i andra stridsfartyg.Marinen får fem fartyg till priset av sex Läst 5 augusti 2010
Den 16 december 2009 överlämnade FMV de två första fartygen till Försvarsmakten och Tredje sjöstridsflottiljen. I september 2015 var samtliga fem fartyg uppgraderade till version 5 samt levererade till Försvarsmakten, projektet avslutades officiellt i samband med att alla arbetsordrar stängdes den 20 december samma år.
Upphandlingen av artillerisystem I mitten av 1990-talet började Försvarsmakten tillsammans med FMV att studera ersättare till artillerisystemet Haubits 77B. Från 1 oktober 2001 fram till 30 september 2003 leasades en tysk och en brittisk pjäs för utvärdering, med en kostnadsram på ca 100 miljoner kronor.
De alternativ som studerades och utvärderades mellan åren 1995 och 2003 var: AS-90 Braveheart, en brittisk bandhaubits.Fmv.se (2004-11-19) Svensk artillerikompetens säkerställs genom inhyrning av moderna artillerisystem Läst 21 mars 2011 Panzerhaubitze 2000, en tysk bandhaubits. Haubits 77BD, en svensk Haubits 77B monterad på en civil Volvo dumper.Fmv.se (2010-12-13) Milstolpar i projektet Läst 21 mars 2011
Pjäserna var fördelade till Artilleribataljonen (Artbat/I 19) i Boden, Vaxholms amfibieregemente (Amf 1) och av Artilleriregementet (A 9) i Kristinehamn. Både det brittiska och tyska alternativet ansågs för dyrt i både inköp och i driftskostnader samt att de var för tunga för att kunna flygtransporteras.Riksdagen.se Betänkande 2005/06:FöU10 Renovering och modifiering av artillerisystemet Haubits 77B Läst 18 juni 2013Riksdagen.se Regeringens proposition 2005/06:132 - Renovering och modifiering av artillerisystemet Haubits 77B Läst 18 juni 2013 Försvarsmakten och FMV valde att gå vidare med det svenska alternativet, vilket till en början kom att utvecklas tillsammans med Danmark. Dock lämnade Danmark projektet 2007 och istället tog Norge plats i projektet.