thumb|right|400px|Konventionens medlemsländer: medlemmar i grönt, icke-medlemmar i grått

Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (, ICCPR), även känd som FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, är ett FN-traktat som behandlar medborgerliga rättigheter, baserat på FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Det påbörjades 1966 och trädde i kraft den 23 mars 1976.

Konventionen förpliktar staterna som undertecknar den att respektera individens medborgerliga och politiska rättigheter, inklusive rätten till liv, rätten till privatliv, religionsfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet, rösträtt och rätten till en rättvis rättegång.

FN:s kommitté för mänskliga rättigheter övervvakar konventionens efterlevnad.

I november 2025 hade konventionen 74 underskrifter och 174 deltagande länder.

Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter är tillsammans med konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter en del av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Konventionen har även två fakultativa protokoll. Det ena handlar om möjligheten för individer att föra talan hos Kommittén för mänskliga rättigheter för bristande efterlevnad av konventionen, det andra om avskaffandet av dödsstraff.

Historia Konventionen har sina rötter i samma process som ledde till deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Redan i stadgarna till Nationernas förbund från 1919 fanns skrivningar som handlade om mänskliga rättigheter och levnadsvillkor, bland i arbetslivet och för ursprungsbefokningar. En "deklaration om mänskliga rättigheter" hade föreslagits vid den konferens i San Francisco 1945, som ledde till grundandet av Förenta nationerna, och Ekonomiska och sociala rådet fick i uppdrag att utarbeta den. Tidigt i processen delades dokumentet upp i en deklaration som angav allmänna principer för mänskliga rättigheter respektive en konvention eller ett fördrag som innehöll bindande åtaganden. Den förra utvecklades till UDHR, som antogs den 10 december 1948.

Utarbetandet av konventionen fortsatte, med betydande skillnader mellan FN-medlemmarna om den relativa vikten av negativa medborgerliga och politiska kontra positiva ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Detta ledde så småningom till att konventionen delades upp i två separata fördrag, "en för att innehålla medborgerliga och politiska rättigheter och den andra för att innehålla ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter". De två fördragen skulle innehålla så många liknande bestämmelser som möjligt och öppnas för undertecknande samtidigt. Varje dokument skulle också innehålla en artikel om alla folks rätt till självbestämmande.

Det första dokumentet blev den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och det andra den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). Utkasten lades fram för FN:s generalförsamling för diskussion 1954 och antogs 1966. Som ett resultat av diplomatiska förhandlingar antogs den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter kort före den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Tillsammans anses FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och de två konventionerna vara de grundläggande texterna om mänskliga rättigheter i det samtida internationella systemet för mänskliga rättigheter.

Se även Europakonventionen FN:s kommitté för mänskliga rättigheter

Källor

Externa länkar Hela konventionstexten Lista över medlemsländer Första fakultativa protokoll Andra fakultativa protokoll

Kategori:Politik inom Förenta nationerna Kategori:Internationella konventioner Kategori:Mänskliga rättigheter