Detta är en redogörelse mer i detalj för Hammarby IF Fotbolls historia.

1915-1919 10 april 1889 bildades Hammarby Roddförening på Södermalm i Stockholm med Axel Robert Schönthal som initiativtagare. Namnet togs från Hammarby sjö, där man anordnat roddtävlingar sedan 1884.Persson, 1996. sid. 20

Hammarby RF kontaktades 1896 av män som idrottade på idrottsplatsen Lerbacken vid Danvikstull. Det öppnade för breddande av idrottandet och den 7 mars 1897 bildades Hammarby Idrottsförening med C. Sundholm som sin första ordförande.Persson, 1996. sid. 15-17

1915 stod Hammarby Idrottsplats, även kallad Kanalplan, klar. Det rådde stor brist på gräsplaner i Stockholmsområdet, varför Hammarby IF fick propåer om samgående från fotbollsklubbar som ville nyttja den nya planen. Johanneshovs IF fick nej då man krävde att klubben skulle byta namn till Johanneshov och att man skulle byta sina grönvita klubbfärger till Johanneshovs svartgula. Istället blev det Klara Sportklubb som välkomnades in i Hammarby IF och Hammarbys fotbollssektion bildades. Namnet Klara SK ströks ur Östsvenska serien efter 8 omgångar och ersattes av Hammarby, som vann serien.Persson, 1996. sid. 60-62 Hammarbys första match spelades den 15 augusti 1915 mot Västerås SK och man vann med 5-0. Första målskytt var Ragnar "Ragge" Gunnarsson.Dagstidningar och Idrottsbladet, augusti 1915

Säsongerna 1915/1916 och 1916/1917 spelade man i Uppsvenska serien, vilket resulterade i en tredje respektive en första plats. 1916 deltog Hammarby för första gången i Svenska mästerskapen, som på den här tiden avgjordes genom utslagsturnering.

1918 hade Johanneshovs situation förvärrats och man tog på nytt kontakt med Hammarby om ett samgående. Johanneshov fick igenom sitt krav att fotbollslaget skulle spela i Johanneshovs svartgula tröjor. Den 15 november 1918 klubbades beslutet igenom på ett styrelsemöte.Persson, 1996. sid. 65

1920–1925 mini|Gais Joel Björkman, domare Ruben Gelbord och Hammarbys Gösta Wihlborg vid slantsinglingen inför mästerskapsfinalen mellan Hammarby och Gais på Stockholms stadion 8 oktober 1922. Hammarbys första starka period kom under 1920-talets första del. Hammarby deltog i Svenska serien, som var den största serien på den här tiden, för första gången 1920/1921. Hammarby slutade på tredje plats. 1922 kvalificerade man sig till final i Svenska mästerskapet. Finalen spelades på Stockholms stadion mot Gais den 8 oktober och Gais vann med 3–1. Hammarbys laguppställning i finalen: Rikard Westling – Gösta Wihlborg, Reinhold Norberg – Samuel Bengtsson, Helge Andersson, Paul Sellberg – Ernst Westerlund, Gustaf Pettersson, Per Gösta Nilsson, Gustaf Björk, N Wigzell.

När Allsvenskan startades 1924/1925 var Hammarby, i och med sina goda resultat i Svenska serien och Svenska mästerskapet på 1920-talet, ett av lagen som fick delta.Persson, 1996. sid. 69 Den första matchen spelades borta mot Örgryte IS den 3 augusti 1924. Efter 11 minuter tog Hammarby ledningen genom Rikard Larsson, vilket visade sig bli Allsvenskans första mål någonsin. Matchen förlorades dock med 5–1 och man slutade sist efter endast två segrar och åkte ur Allsvenskan.

1925–1947 mini|stående|vänster|Målvakten Sven Bergqvist ("Svenne Berka") med svenska landslaget 1935. De närmaste 14 säsongerna huserade Hammarby i division 2, svensk fotbolls nästa högsta serie. Först säsongen 1936/1937 vann man sin division, men förlorade mot IK Brage i kvalet till Allsvenskan. Efter seriesegern 1937/1938 blev det återigen förlust i kvalet, den här gången mot Hallstahammars SK. Tredje gången gillt blev det 1938/1939, då man besegrade IFK Norrköping i kvalet och var klara för sin andra allsvenska säsong.

Hammarbys laguppställning i kvalet: Sven Bergqvist – Bertil Lundell, Åke Löfgren – John Karlsson, Oscar Schirmer, Folke Adamsson – Stig Andersson, Åke Andersson, Stig Karlsson, Gunnar Bengtsson, Sven-Arne Henning.

Hammarbys andra sejour i Allsvenskan 1939/1940 slutade inte mycket bättre än den första, och efter bara tre segrar och en sista plats blev man åter degraderade. Botten nåddes säsongen 1946/1947, då man efter att ha slutat sist i division 2 blev relegerad två divisioner på grund av förändringar i seriesystemet. Det här var Lennart "Nacka" Skoglunds första säsong med Hammarby.

Nu rådde verklig kris i Hammarby. Ekonomin hade kollapsat och klubbens hela existens var hotad. Den tidigare spelaren Folke Adamsson tog över som tränare och Lennart Nyman blev ny ordförande i Hammarby IF. Många av de äldre spelarna slutade och alla utom en, Åke "Plutten" Andersson, av spelarna som även spelade ishockey lämnade.Persson, 1996. sid. 76 På sex säsonger skulle man ta Hammarby från division 4 tillbaka till Allsvenskan.

1947–1954 1947/1948 vann Hammarby direkt division 4 och blev uppflyttade till division 3. 1949/1950 vann man division 3 och var tillbaka i division 2. Nu följde fyra säsonger i division 2, då man slutade fyra, fyra, sexa respektive etta. Under vintern 1949/1950 värvade AIK "Nacka" Skoglund. "Nacka" hann med tre och en halv säsong i Hammarby före flytten.Persson, 1996. sid. 77 Säsongen 1953/1954 vann Hammarby de sju första matcherna. Med tre omgångar kvar, den 23 maj 1954, mötte Hammarby Örebro SK på bortaplan. Örebro var Hammarbys främsta rival till seriesegern och ledde med 2–0 i halvtid, men Hammarby kom tillbaka i andra halvlek och ordnade oavgjort efter mål av Rolf Rydvall och Rune Larsson. Inför sista omgången ledde Hammarby serien med en poäng före Örebro och hade att möta Avesta AIK borta. Hammarby vann matchen med 4–2 medan Örebro förlorade med 2–1. Hammarby vann därmed division 2 utan en enda förlust och var tillbaka i Allsvenskan.

Segern hade klarats med endast 15 spelare: Lars Wretman – Hans Nell (Ragge Blom), Valter Andersson – Gerhard Hill (Aldor Eriksson), Olle Nyström, Georg Kraemer (Hasse Möller) – Rolf Rydvall, Rune Larsson, Folke Holmberg, Rune Björklund, Bernt Westerlund (Acke Eriksson).Persson, 1996. sid. 81

1954–1969 Hammarby var tillbaka i Allsvenskan 1954/1955 för tredje gången, och efter en sjätteplats lyckades man för första gången klara sig kvar. Från 1954/1955 till 1967 spelade Hammarby i Allsvenskan under 10 av 13 säsonger. Som bäst slutade man sexa 1954/1955 och 1959, och under den här perioden kämpade Hammarby mestadels för att undvika nedflyttning. 1957/1958 var man åter i division 2, men där stannade man bara en säsong (en lång säsong dock, då Sverige då gick från att spela höst–vår till vår–höst, för att undvika det 5–6 månader långa vinteruppehållet). Division 2 vanns efter att Rune Larsson gjort 41 målPersson, 1996. sid. 84 och Skellefteå AIK besegrades i kvalet.

Laget: Lars Wretman – Hans Nell, Tore Apelgren – Gösta Lundell, Olle Nyström, Aldor Eriksson – Axel "Acke" Eriksson, Karl-Evert "Ya" Skoglund, Lars-Ove "Larsa" Johansson (Arne Larsson), Bernt "Spaden" Westerlund, Lars "Råttan" Boman.

Säsongen 1961 hade en dramatisk avslutning. Inför den sista omgången låg Hammarby på nedflyttningsplats på 18 poäng, lika många som AIK och Degerfors IF, men med sämre målskillnad. I den sista omgången mötte Degerfors AIK medan Hammarby på Råsunda inför åskådare tog emot IFK Göteborg. Om Degerfors och AIK spelade oavgjort skulle Hammarby vinna, annars skulle ett oavgjort resultat räcka. Efter 32 minuter var Göteborg uppe i en 3–0-ledning. Men Hammarby lyckades reducera innan halvtidspausen. Per den 74:e matchminuten hade Lars-Ove "Larsa" Johansson hunnit göra två mål och kvitterat. Samtidigt visade resultattavlan att Degerfors tagit ledningen. Hammarby lyckades hålla oavgjort och klarade sig kvar. 1961 var även året som Tom Turesson gjorde debut för Hammarby.

När Hammarby spelade i Division 2 1964 var Lennart "Nacka" Skoglund tillbaka och i sin comeback skruvade han en hörna direkt i mål, ett mål som blivit klassiskt i Hammarbykretsar. 1966 gjorde både Kenneth "Kenta" Ohlsson och Ronnie Hellström debut för Hammarby. Hammarby avslutade 1960-talet med två säsonger i division 2, men efter att ha vunnit serien och kvalet 1969 var man tillbaka i Allsvenskan 1970.

Laget i kvalserien: Ronnie Hellström - Peter Claesson, Benny Dahlhielm, Björn Carlswärd, Peter Edlund - Gunnar Qvarforth, Inge Persson, Lars Lundqvist - Kenneth Ohlsson, Jan Sjöström, Sören Mannberg - Christer Axelsson.

1970–1981 1970 började Hammarbys så här långt längsta svit i Allsvenskan - 19 säsonger. Efter halva säsongen 1970 hade man bara samlat ihop 6 poäng och låg sist i tabellen. Men man var obesegrade i de sista 11 matcherna vilket betydde att Hammarby - eller "Bajen" som man nu börjat kallas - klättrade upp till en slutlig femteplats, den så långt bästa placeringen någonsin. 1971 gjorde Matte Werner debut och 1972 gjorde Billy Ohlsson - yngre bror till Kenta Ohlsson - debut.

1977 nådde man en sjundeplats. För första gången nådde man final i Svenska cupen. Man mötte Östers IF på Söderstadion, men förlorade med 1-0 efter mål av Anders Linderoth, som långt senare skulle bli Hammarbys tränare. Finallaget: Gunnar Wilhelmsson - Mats Werner, Thom Åhlund, Björn Hedenström, Klas Johansson - Jan Svensson, Johan Hult, Billy Ohlsson, Kenneth Ohlsson - Jan Sjöström, Mikael Rönnberg - Börje Forsberg, Thomas Sjöberg.

1979 låg man efter 21 omgångar på en femteplats, endast 2 poäng efter Halmstad i topp. Men efter bara 2 poäng på de sista fem matcherna slutade man på en sjätteplats. Matte Werner blev dock den första hammarbyare att vinna skytteligan (14 mål). Följande år - 1980 - hamnade Hammarby femma i Allsvenskan, tillsammans med 1970 det bästa resultatet så långt. Det här året blev Billy Ohlssons skyttekung med 19 mål.

1982 1982 införde Fotbollförbundet allsvenskt slutspel om SM-guldet.Persson, 1996. sid. 105 Det var ett försök att öka intresset för fotbollen i Sverige efter vikande publiksiffror. Antalet lag minskades till 12 och de åtta främsta var kvalificerade till kvartsfinal i slutspelet. Bengt Persson var ny tränare för Hammarby och man slutade på andra plats och var klara för kvartsfinal.

I kvartsfinalen besegrade Hammarby Örgryte IS med sammanlagt 6-1. I semifinalen väntade IF Elfsborg. Det blev en tuff match på Ryavallen där Elfsborg vann med 3-1. Sex dagar senare var det returmatch på Söderstadion, där Hammarby vann med 3-0 efter mål av Michael Andersson, Jonnie Efraimsson och Peter Gerhardsson. Finalplatsen var klar, där seriesegrarna IFK Göteborg väntade. Hammarby vann den första matchen i Göteborg med 2-1. I returmatchen på Söderstadion gick IFK Göteborg upp i en 3-0-ledning innan Hammarby reducerade till 3-1, vilket blev slutresultatet och guldet gick till IFK Göteborg. Hammarby hade slutat tvåa i serien och vann därför Stora Silvret. Hammarbys lag: Anders Forsberg - Per Holmberg, Björn Hedenström, Sten-Ove Ramberg, Klas Johansson - Thomas Dennerby, Mats Wahlberg, Michael Andersson, Ulf Eriksson - Jonnie Efraimsson, Peter Gerhardsson - Kenneth Ohlsson, Thom Åhlund.

1983–1988 1983 nådde Hammarby för andra gången finalen i Svenska cupen, där man återigen mötte IFK Göteborg. Hammarby förlorade med 1-0 efter förlängning. Finallaget: Anders Forsberg - Sulo Vaattovaara, Björn Hedenström, Sten-Ove Ramberg, Klas Johansson - Thomas Dennerby, Mats Wahlberg, Michael Andersson, Ulf Eriksson - Kenneth Ohlsson, Peter Gerhardsson - Jan Wegerman, Michael Samuelsson.