miniatyr|stående=1.6|Essingeleden vy mot norr i april 1972. Längst till vänster syns Stora Essingen och i övre högra bildhörn skymtar Lilla Essingen. Essingeleden är en cirka åtta kilometer lång stadsmotorväg mellan Solna och Västberga som går längs västra sidan av Stockholms innerstad samt inom en del av Solna. Essingeleden fick sitt namn 1961 och uppkallades efter två öar: Stora och Lilla Essingen. Leden är en del av E4 och E20 och Sveriges mest trafikerade vägsträcka.Trafikverket: Essingeleden firar 50 år med fortsatta satsningar på framkomlighet, publicerad 11 september 2017 Essingeleden går från Pampas trafikplats i Solna kommun, över Kungsholmen (förbi Stadshagen, Lindhagen, Kristineberg och Fredhäll) samt öarna Lilla Essingen och Stora Essingen och vidare på broar och viadukter över Gröndal, Aspudden och Liljeholmen och till trafikplats Nyboda i Västberga. I norr fortsätter Essingeleden med Norra länken och i söder med Södra länken respektive Södertäljevägen. Den 21 augusti 1966 öppnades det första delavsnittet för trafiken.
Historia Tidiga planer En tidig föregångare till Essingeleden var en trafikled som presenterades i Stora Essingens första stadsplan upprättad 1923 av stadsplanedirektören Per Olof Hallman. Den skulle gå över Stora Essingen och via broar sammanlänka Gröndal vid Ekensberg med Bromma vid Äppelviken. Förberedelser träffades i form av markreservationer på Gröndals- och Brommasidan. I stadsplanen skapades förutsättningar för en 24 meter bred esplanadliknande gata tvärs över ön.Essingeleden (1966), sid. 9 Den byggdes också, om än i något förändrad form, och döptes 1924 till Essingestråket. De båda broarna blev aldrig uppförda men namnberedningen hade gett dem redan sina namn: Atlandsbron (mot Bromma) respektive S:t Örjansbron (mot Gröndal).Stora Essingen av Eric Stapelberg, 1966, sid. 19
Essingeleden blir till miniatyr|vänster|Stockholms trafikledsplan från 1958 (Essingeleden = svart). miniatyr|Essingeleden under uppförande i maj 1965, Gröndalsbron (närmast) och Essingebron längre bort. miniatyr|vänster|Generalplan för Essingeleden, 1959. miniatyr|Gröndalsbrons brospann byggdes efter freivorbau-metoden 1961-1966. miniatyr|Byggarbeten med viadukter på trafikplats Nyboda, 1964-1965. Under 1920-talet började trafiken att bli ett allt större problem i Stockholms innerstad. Vid denna tid fanns endast en fast vägförbindelse i nord-sydlig riktning, nämligen över Gamla stan, Nils Ericsons sluss och Södermalm. Slussen byggdes på 1930-talet om för att kunna ta hand om den växande biltrafiken men snart stod det klart att det behövdes ytterligare förbindelser. Västerbron tillkom ett par år senare och blev en stor trafiksuccé.
Efter andra världskriget kom bilismens tillväxt igång på riktigt. Den kraftiga ökningen av bilismen i Stockholms stad kan belysas genom antal invånare per bil under en viss tidsperiod. Var det 1948 en bil per 24 invånare så hade siffran stigit till 4,5 invånare per bil 1965. I ett samtida framtidsscenario utgick man ifrån tre invånare per bil 1990.Essingeleden (1966), sid. 18 Uppskattningen var förvånansvärt bra, utfallet blev 2,8 invånare per bil 1990.Stockholms stad: Bilinnehav i Stockholms stad
År 1958 antogs en ny trafikplan för Stockholm. Det var ett ambitiöst program där man skulle bygga en motorvägsring runt staden och en mängd olika anslutande trafikleder in till staden och utanför. Genomförandet av denna trafikplan var kostnadsberäknat till 2 330 miljoner kronor i 1958 års prisnivå.Essingeleden (1966), sid. 19 I 2020 års köpkraft motsvarar det knappt 30 miljarder kronor.
Flera av dessa projekt fullföljdes aldrig helt, fick andra sträckningar eller gavs upp medan andra fortfarande planeras (se Österleden). Ett av de första projekt som gavs prioritet redan från början var Essingeleden. Den 1 april 1960 fastställdes generalplaneförslaget för Essingeleden av Kungl. Maj:t och ungefär samtidigt började anläggningsarbetena.
I planbeskrivningen (stadsplan Pl 5355 från 9 april 1959) beskrevs Essingeledens första etapp på följande sätt:
Essingeleden blev under tidiga 1960-talet Sveriges största vägbygge trots att det bara omfattade fem kilometer ny väg. 1961 arbetade i genomsnitt 70 man dagligen med projektet. Antalet steg till 460 man 1964. Största arbetsstyrkan förelåg sommaren 1964 då 500 man dagligen arbetade på åtta samtidigt pågående entreprenader.
Markexproprieringarna blev betydande och kom att kosta cirka 40 miljoner (den totala kostnaden för projektet blev i slutändan 260 miljoner kronor inklusive markinlösen).Essingeleden (1966), sid. 74 En fabrik, flera kolonilotter, en skola och andra byggnader fick lösas in och rivas. Det anlades en ny bro för lokaltrafiken mellan Stora Essingen och Lilla Essingen (dagens Gamla Essinge broväg). Den gamla lokalbron mellan öarna (Stora Essingebron) var byggd på 1920-talets slut. Den var alldeles för smal för tung trafik vilket 1948 ledde till en svår trafikolycka (se Essingebroolyckan). Den nya lokalbron invigdes samtidigt som Essingeleden.
Projektet omfattade en ny trafikplats i norr där Essingeleden anslöts till Drottningholmsvägen (dagens trafikplats Fredhäll) och en i söder där Essingeleden övergår i Årstalänken och Södertäljevägen (dagens trafikplats Nyboda). Dessutom ingick några mindre trafikplatser, en vid Hägerstensvägen (dagens trafikplats Nybohov) en vid Gröndal (dagens trafikplats Gröndal) och en på Stora Essingen (dagens trafikplats Stora Essingen). På Stora Essingen räknade man med att bygga den så kallade Brommagrenen efter ett par år och den kom därför att få en annan utformning än de flesta trafikplatserna. Idag finns inga planer på en Brommagren längre och i stället har spårvägen Tvärbanan byggts där Brommagrenen en gång var tänkt att gå. Vidare sprängdes en tunnel under Fredhäll, Fredhällstunneln. Totalt omfattade projektet nio broar och viadukter, en tunnel, sex trafikplatser och en motorväg med tre filer i vardera riktningen, projekterat för 80 km/h för huvudleden och 60 km/h för trafikplatsernas rampsystem. Essingeleden (1966), sid. 27 Under projektets gång beslöts det att Sverige skulle införa högertrafik. Därför fick trafikplatsernas anslutningar ändras något liksom dagen för färdigställande.
Byggolyckor Under uppförandet av Fredhällsbrons västra brospann gav en provisorisk bärkonstruktion av stålfackverk vika, vilket fick till följd att ett 30 meter långt spann av bron rasade den 10 december 1964. Olyckan förorsakades av en ställning som gav vika vid gjutningen. Ingen kom till skada, men bygget försenades med några månader. En arbetare omkom i samband med en rasolycka vid bygget av Midsommarkransens viadukt.Essingeleden (1966), sid. 32-33
Byggets organisation Projekt Essingeleden föll under Stockholms stads gatukontorets ansvarsområde. Eftersom gatukontoret redan hade stor arbetsbelastning förvärvade gatunämnden den 29 december 1959 ett färdigbildat bolag, AB Samos, som den 12 februari 1960 omregistrerades under namnet AB Gekonsult.Stockholms stad: Redogörelse för kommunala bolag (1965), Aktiebolaget Gekonsult, sid. 57 Gekonsult kom sedan att svara för genomförandet av Essingeleden och liknande större vägprojekt i Stockholm.Essingeleden (1966), sid. 31
Gekonsult arbetade med utformning av anbudshandlingar, projektering och konstruktion av broar och viadukter. Bland medarbetarna märks överingenjören Arne Dufwa som ledde projekteringsbyrån. Till arbetsuppgifterna hörde även upphandling av delentreprenader, byggadministration och kontroll. Förutom egen personal anlitade Gekonsult andra kommunala organ, exempelvis Stockholms stads fastighetskontor som svarade för markförvärv och Stockholms stadsbyggnadskontor som stod för nya stadsplaner.Essingeleden (1966), sid. 79
Gekonsult hade även extern hjälp i form av privata byggfirmor samt privata arkitekt- och konstruktionsföretag. miniatyr|Byggskylt för ett delavsnittet Gröndalsbron – Essingebron, 1964-1965.
Konsulter (urval) AOS Arkitekter (arkitekt) Gunnar Lené (arkitekt) Kjessler & Mannerstråle (konstruktioner) Hagconsult AB (grundundersökningar) Bjurströms geotekniska byrå (grundundersökningar) Gösta Lundin Ingenjörsbyrå (konstruktioner) Ingenjörsfirman Pehr & Co Ingenjörsbyrån Viak AB (konstruktioner)
Entreprenörerer (urval) AB Armerad Betong Elektriska AB AEG Bergendahl & Höckert Samuelsson & Bonnier Svenska Diamantbergborrnings AB Kasper Höglund AB Skånska Cementgjuteriet Svenska Väg AB Vägförbättringar Widmark & Platzer
Invigningen Efter drygt sex års byggtid var det dags att inviga Essingeleden. Det skedde under festliga former söndagen den 21 augusti 1966. Invigningsceremonin hölls av Sveriges dåvarande statsminister Tage Erlander i närvaro av bland andra "motorprinsen" prins Bertil. Stora folkmängder hade samlats på flaggprydda Gröndalsbron och stod från Stora Essingen, på Ormberget och ända bort till Nybohovsviadukten. Till en början öppnades bara den östra körbanan med två temporära körfält i vardera riktningen. Först i september 1967 i samband med högertrafikomläggningen öppnades även den västra körbanan, därmed blev vägen en av Sveriges första sexfiliga motorvägar.
Historiska bilder
Essingeledens broar miniatyr|Gröndalsbron. miniatyr|Essingebron. Vid projekteringen av Essingeledens broar och viadukter lades stor vikt på estetisk tilltalande lösningar, det gällde speciellt Gröndalsbron och Essingebron. För den arkitektoniska gestaltningen av dem anlitades AOS Arkitekter som i samarbete med konstruktörerna arbetade fram det första utkastet.Essingeleden (1966), sid. 23
På sträckan Södertäljevägen – Norra länken är Essingeleden cirka 8 kilometer lång. Av denna sträcka är hälften broar och viadukter. En del av dem är inte namngivna, som den 126 meter långa viadukten över Drottningholmsvägen eller den 250 meter långa viadukten över Hornsbergsdepån och Lindhagensgatan på västra Kungsholmen. Namngivna broar och viadukter är (från söder till norr): Midsommarkransens viadukt, längd 340 meter. Hägerstensviadukten, längd 330 meter. Nybohovsbron (över Essingeleden), längd 80 meter. Blommensbergsviadukten, längd 300 meter. Gröndalsviadukten, längd 300 meter. Gröndalsbron, längd 460 meter. Essingebron, längd 470 meter. Fredhällsbron, längd 270 meter. Karlbergsbron, längd 510 respektive 560 meter.
Trafikplatser miniatyr|Avfart nummer 158 "Essingeöarna" mot norr, med tilläggsskylt för trängselskatt Essingeledens trafikplatser från syd till norr: Trafikplats Nyboda (Nybodamotet), koppling till Södra länken, Riksväg 73, Länsväg 222 och Södertäljevägen mot Liljeholmen. Trafikplats Nybohov (Nybohovsmotet), koppling till Hägerstensvägen (endast från/till norr). Trafikplats Gröndal, koppling till Gröndalsbacken/Gröndalsvägen (endast från/till norr). Trafikplats Stora Essingen, koppling till Essingeringen. Trafikplats Lilla Essingen, koppling till Essinge brogata (avstängd i riktning Essinge brogata). Trafikplats Fredhäll, koppling till Drottningholmsvägen (ej norrifrån). Trafikplats Kristineberg (Kristinebergsmotet), koppling till Lindhagensgatan. Byggdes om mellan 2013 och 2015. Trafikplats Tomteboda, koppling till Pampaslänken. Trafikplats Karlberg, koppling till Klarastrandsleden och Pampaslänken, övergång till Norra länken.
Essingeledens fortsatta utbyggnad miniatyr|Essingeleden påfartsreglering vid avfart nummer 157, trafikplats Gröndal. miniatyr|Essingeledens Motorvägskontrollsystem (här aktiv och varnar för olycka). I slutet av 1960-talet förlängdes Essingeleden norrut och den 3 november 1970 invigdes den norra delen. Brist på medel under 1970-talet och en ändrad syn på Stockholms utbyggnad efter Norrmalmsregleringen ledde till att den ursprungligen planerade fortsättning i en nordlig länk för en framtida Ringled Stockholm fick vänta. Essingeleden slutade därför med en anslutning till Norra Stationsgatan som under de två följande decennierna blev en kvarvarande trafikpropp i innerstaden.