Internationella rymdstationen

Internationella rymdstationen, eller ISS (av , , ; Mezjdunarodnaja kosmitjeskaja stantsija, MKS), är en rymdstation ägd av USA, Ryssland, Kanada, Japan och Europeiska rymdorganisationen.

För USA och Ryssland är den en efterföljare till två tidigare rymdstationer: USA:s Skylab och det tidigare Sovjetunionens, sedermera Rysslands, Mir. ISS är ett internationellt projekt, och kan ses som en symbol för att det kalla kriget, där rymdkapplöpningen spelade en stor roll, är över.

Den första modulen sattes i omloppsbana av en rysk Protonraket i november 1998. Sedan den 2 november 2000 har stationen varit bemannad med minst två personer, och sedan 29 maj 2009 är ISS normalt bemannad med sex personer. De första besättningsmännen kallade stationen Alpha, men detta namn användes bara under deras uppdrag.

Syfte Enligt en promemoria från 1998 skulle rymdstationen vara ett laboratorium, ett observatorium och en fabrik. Den skulle även användas som språngbräda för vidare utforskning av solsystemet.

Experiment Man studerar både den fysiska och psykiska inverkan av tyngdlöshet på människan. Man studerar även hur material, teknologi, kemi och mikrobiologi påverkas av tyngdlöshet och hur de reagerar då de utsätts för rymdens vakuum och strålning. En av dessa experimentserier kallas EXPOSE och har pågått sedan 2008.

Kostnad Stationen har fått mycket kritik på grund av sin höga kostnad, uppskattningsvis 100 miljarder dollar, innan den är klar. Tidigare rymdprogram beräknas ha återfört närmare sju gånger sin insats i form av tekniska tillämpningar som kunnat återanvändas i andra sammanhang.

ISS omloppsbana ISS omloppsbana skiljer sig 51,6 grader från ekvatorns plan. Omloppstiden är ungefär 92 minuter, och den 25 januari 2015 hade den genomfört över 96 000 varv sedan uppskjutningen.

Altitud Höjden varierar från 340 till 400 km. Detta innebär att ISS ganska ofta behöver en "knuff" för att inte åka in i jordatmosfären. En högre bana hade medfört att man inte behövt att "knuffa upp" stationen då och då. Men praktiska och säkerhetsmässiga skäl gjorde att man valde en lägre bana. Den nuvarande höjden är lätt att nå med alla raketer som är inblandade i bygget av stationen. Den faktiska höjden varierar över tiden med flera kilometer på grund av atmosfärisk friktion och korrigeringar görs med hjälp av antingen ISS egna raketer eller någon dockad rymdfarkost. De flesta typer av farkoster som dockar med ISS har fram till 2022 visat att de kan användas för att korrigera ISS höjd.

Attityd ISS hålls i en konstant attityd relativt jordytan med hjälp av i huvudsak två system. Det första systemet är fyra gyroskop som i normalfallet klarar att korrigera ISS attityd. Det andra systemet är raketmotorer på de ryska delarna av stationen. Skulle det uppstå en större avvikelse från korrekt attityd än vad gyroskopen kan korrigera så träder automatiskt raketmotorsystemet in och korrigerar attityden tills den återgår till det område som gyroskopen kan hantera. Raketmotorerna har endast behövt användas en gång och det skedde 2005 efter ett misstag från markkontrollen. Raketmotorerna kontrollerade ISS attityd under ett varv runt jorden innan gyroskopen åter fick kontrollen.

I normal attityd befinner sig Harmony främst i färdriktningen, Pirs i nadir, S truss på styrbords sida och P truss på babords sida.

Tyngdlöshet 200px|miniatyr|Hår i tyngdlöshet för astronauten Marsha Ivins. På grund av den relativt låga omloppsbanan är jordens gravitation på ISS endast drygt tio procent lägre än vid havsytan. Då ISS egentligen befinner sig i fritt fall är detta enligt ekvivalensprincipen i Albert Einsteins allmänna relativitetsteori detsamma som tyngdlöshet. Eftersom hastigheten enligt nämnda princip måste vara konstant och ISS hastighet varierar talar man i stället om att på ISS råder mikrogravitation, vilken kan vara endast miljondelar av gravitationen på jorden. De små variationerna i ISS hastighet beror på vibrationer från astronauter som rör sig eller annan utrustning, friktion från atmosfären, altitud-korrigeringar eller ojämnheter i ISS viktfördelning.

ISS faller mot jordytan som vilket annat objekt som helst skulle göra från samma höjd men på grund av ISS höga horisontella hastighet "missar" den hela tiden jorden, därav befinner sig ISS i ett konstant fritt fall.

ISS markkontroller Då ISS är en internationell rymdstation kontrolleras ISS från sju olika markkontroller. Varje deltagare i projektet har en eller flera markkontroller för sina egna delar av rymdstationen.

USA NASA:s Lyndon B. Johnson Space Center i Houston, Texas, svarar för aktiviteter på sina segment samt att organisera farkosterna dragon och cygnus. NASA:s Marshall Space Flight Center i Huntsville, Alabama, koordinerar all logistik på sina segment.

Ryssland Rysslands kontrollcenter i Koroljov i Moskva oblast kontrollerar de ryska segmenten och alla aktiviteter med Sojuz eller Progress.

Europa Tysklands kontrollcenter i Oberpfaffenhofen, Bayern, kontrollerar aktiviteter ombord på ESA:s Columbus. ESA:s kontrollcenter i Toulouse, Frankrike, kontrollerar Automated Transfer Vehicle.

Kanada CSA/ASC:s kontroll i Québec (i Longueuil), kontrollerar aktiviteter med det kanadensiska robotsystemet.

Japan JAXA:s kontrollcenter i Tsukuba (Ibaraki prefektur) kontrollerar aktiviteter ombord hos Kibo och uppskjutningar med H-II Transfer Vehicle.

2011 meddelade man att stationens konstruktionsfas var klar. Efter ytterligare tillskott på moduler 2022 och 2023 fick stationen en trycksatt volym av 1 200 kubikmeter, en massa av ungefär 450 ton, 110 kilowatt krafttillförsel, en fackverksbom på 108,4 meter, moduler med en total längd på 74 meter och en besättning på sex personer.

Under konstruktionen krävdes 50 uppskjutningar. Av dessa var 37 med rymdfärjor. Under samma tid fraktade 42 Progress-farkoster förnödenheter till stationen.

Stationens utbyggnad stod stilla i ungefär två och ett halvt år, från februari 2003 till juli 2005 (STS-114), sedan den amerikanska rymdfärjan Columbia (STS-107) förolyckats under återinträdet i jordens atmosfär.

Flera moduler har och kommer även tillföras stationen efterhand.

ISS delar Aktiva delar Del Flygning Farkost Uppskjutning Längd(m) Diameter(m) Vikt(kg) Zarja (FGB) 1A/R Protonraket 20 november 1998 12,6 4,1 19 323 Unity (Node 1) 2A STS-88 Endeavour 4 december 1998 5,49 4,57 11 612 PMA-1 1,86 1,9 1 589 PMA-2 1,86 1,9 1 376 Zvezda (Service Modul) 1R Protonraket 12 juli 2000 13,1 4,15 19 050 Z1 Truss 3A STS-92 Discovery 11 oktober 2000 4,9 4,2 8 755 PMA-3 1,86 1,9 1 183 P6 Truss - Solar Arrays 4A STS-97 Endeavour 30 november 2000 73,2 10,7 15 824 Destiny 5A STS-98 Atlantis 7 februari 2001 8,53 4,27 14 515 Canadarm2 6A STS-100 Endeavour 19 april 2001 17,6 0,35 4 899 Quest Airlock 7A STS-104 Atlantis 12 juli 2001 5,5 4,0 6 064 Pirs Airlock 4R Progress M-SO1 Sojuz-raket 14 augusti 2001 4,1 2,6 3 900 S0 Truss 8A STS-110 Atlantis 8 april 2002 13,4 4,6 13 971 Mobile Base System UF-2 STS-111 Endeavour 5 juni 2002 5,7 1 450 S1 Truss 9A STS-112 Atlantis 7 oktober 2002 13,7 4,6 14 124 P1 Truss 11A STS-113 Endeavour 24 november 2002 13,7 4,6 14 003 External Stowage Platform (ESP-2) LF1 STS-114 Discovery 26 juli 2005 4,9 2 676 P3/4 Truss - Solar Arrays 12A STS-115 Atlantis 9 september 2006 73,2 10,7 15 824 P5 Truss 12A.1 STS-116 Discovery 9 december 2006 3,37 4,55 1 864 S3/S4 Truss - Solar Array 13A STS-117 Atlantis 8 juni 2007 73,2 10,7 15 824 S5 Truss 13A.1 STS-118 Endeavour 8 augusti 2007 3,37 4,55 1 818 Harmony (Node 2) 10A STS-120 Discovery 23 oktober 2007 7,2 4,4 14 500 Columbus 1E STS-122 Atlantis 7 februari 2008 6,9 4,5 12 800 Kibō (ELM-PS) 1J/A STS-123 Endeavour 11 mars 2008 3,9 4,4 4 200 Kibō (JEM-PM & JEM-RMS) 1J STS-124 Discovery 31 maj 2008 11,2 4,4 15 900 Kibō (JEM-EF) 2J/A STS-127 Endeavour 15 juli 2009 4,2 4,4 8 386 Pojsk 5R Progress M-MIM2 Sojuz-raket 10 november 2009 4,049 2,55 3 670 Tranquility (Node 3) 20A STS-130 Endeavour 8 februari 2010 6,706 4,48 19 000 Cupola 1,5 2,95 1 805 Rassvet ULF4 STS-132 Atlantis 14 maj 2010 6,0 2,35 5 075 Leonardo ULF5 STS-133 Discovery 24 februari 2011 6,6 4,57 9 896 Bigelow Expandable Activity Module SpaceX CRS-8 Falcon 9 8 april 2016 4,0 3,2 1 360 IDA-2 SpaceX CRS-9 Falcon 9 18 juli 2016 1,1 1,6 IDA-3 SpaceX CRS-18 Falcon 9 25 juli 2019 1,1 1,6 Bartolomeo SpaceX CRS-20 Falcon 9 6 mars 2020 Bishop Airlock SpaceX CRS-21 Falcon 9 6 december 2020 1,8 2,01 1 059 iROSA SpaceX CRS-22 Falcon 9 3 juni 2021 325 Nauka 3R Protonraket 21 juli 2021 13,0 4,11 20 300 Pritjal Progress M-UM Sojuzraket 24 november 2021 4,91 3,3 3 890 iROSA SpaceX CRS-26 Falcon 9 26 november 2022 325 Truss = fackverkskonstruktion Solar Array(s) = solcellgrupp(er)

Framtida DelFlygning Farkost Uppskjutning Längd(m) Diameter(m) Vikt(kg) iROSA SpaceX CRS-28 Falcon 9 2023 325

Zarja

Zarja är Rysslands och rymdstationens första modul, den sköts upp med en Protonraket den 20 november 1998.

Unity

Unity är en amerikansk modul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-88 den 6 december 1998.

Pressurized Mating Adapter

Pressurized Mating Adapter är en trycksatt "kon" med en Common Berthing Mechanism i en ände och en APAS-95 i den andra. Rymdstationen har tre sådana. Två av dem sköts upp med rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-88 den 4 december 1998. Den tredje sköts upp med rymdfärjan Discovery under flygningen STS-92 den 11 oktober 2000.

Zvezda

Zvezda är Rysslands andra modul, den levererades till rymdstationen av en Protonraket den 26 juli 2000.

Truss

Integrated Truss Structure är ett antal amerikanska fackverkskonstruktioner, med bland annat solceller, gyroskop och kylsystem.

S0 Truss, S1 Truss, P3/4 Truss och S3/S4 Truss, levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningarna STS-110, STS-112, STS-115 och STS-117, mellan april 2002 och juni 2007.

Z1 Truss och P5 Truss levererades till rymdstationen av rymdfärjan Discovery under flygningarna STS-92 och STS-116, mellan oktober 2000 och december 2006.

P6 Truss, P1 Truss och S5 Truss levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningarna STS-97, STS-113 och STS-118, mellan december 2000 och augusti 2007.

Destiny

Destiny är en amerikansk laboratoriemodul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-98 den 10 februari 2001.

Canadarm2

Canadarm2 är en kanadensisk robotarm som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-100 den 21 april 2001.

Quest Airlock

Quest Airlock är en amerikansk luftsluss som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-104 den 15 juli 2001.

Pirs Airlock

Internationella rymdstationen

Źródło i licencja