Försvarsbeslutet 1936 eller Motion 1936:756 Andra kammaren var ett försvarsbeslut som antogs av Sveriges riksdag den 11 juni 1936 och kom i huvudsak att gälla fram till den 17 juni 1942. Motionen var ett motdrag av oppositionen på minoritetsregeringens proposition Kungl. Maj:ts proposition 1936:225, vilken blev nedröstad i riksdagen. Regeringen Hanssons nederlag i bland annat försvarsfrågan ledde till att den avgick och efterträddes av Regeringen Pehrsson-Bramstorp.

Bakgrund Den socialdemokratiska regeringen Regeringen Hansson I, vilken var en så kallad minoritetsregering, lade fram sin försvarsproposition Kungl. Maj:ts proposition nr 225 år 1936, vilken var i behov av stöd från Bondeförbundet samt Folkpartiet, för att kunna antas av riksdagen. Propositionen hade föregåtts av internt diskussion inom Socialdemokraterna, då Per Edvin Sköld och Gustav Möller utgjorde en falang inom Socialdemokraterna som ville skjuta på försvarsbeslutet till efter valet, det på grund av att de vid ett eventuellt valnederlag ville ta frågan i opposition. Det genom att flera ledande socialdemokrater menade att socialdemokraterna som parti inte kunde arbeta för att öka kostnaderna för försvaret. Men samtidigt menade man att oavsett partifärg kunde ingen regering, på grund av omvärldsläget, föreslå en minskad försvarsbudget. Därför ansåg delar av det socialdemokratiska partiet att det vore bättre om beslutet togs av de borgerliga partierna. Statsministern Per Albin Hansson ville dock möta väljarna inför 1936 års val till andrakammaren och peka på vad man uträttat under mandatperioden, men samtidigt begära mandat för ny fyraårsperiod. Per Albin Hansson var även av den åsikten att försvarsutgifterna skulle kunna skjuta i höjden vid ett borgerligt styre, medan ett socialdemokratiskt styre skulle kunna ha en dämpande effekt på försvarsbudgeten.Östlund (1980), s. 213

Inför propositionen hade en parlamentariskt sammansatt försvarskommission utrett försvarets framtid, där de kommit fram till att den årliga kostnadsramen för försvaret borde ligga på 148 miljoner kronor. Dock önskade socialdemokraterna att komma ned till en kostnadsram på 133 miljoner kronor, vilket de även sökte ett parlamentariskt stöd för innan propositionen lades fram. Dock stod både Bondeförbundet samt Folkpartiet fast vid försvarskommissions förslag, vilket resulterade i att regeringen lade fram sin proposition den 27 mars 1936 utan några garantier för att den skulle antas av riksdagen.Östlund (1980), s. 213

Försvarsutskottets behandlingen underkände propositionen, då de ansåg att de inte kunde ansluta sig till regeringens uppfattning om "försvarskrafternas kvantitativa omfattning". Det genom att regeringen på ett stort antal väsentliga punkter frångått försvarskommissionens förslag. Regeringens proposition möttes istället av en gemensam motion från Bondeförbundet samt Folkpartiet, vilket även betydde att den borgerliga majoriteten i andrakammaren inte skulle acceptera en kostnadsram under 148 miljoner kronor. Det förslag som kom genom försvarsutskottet och riksdagsmotionen var i stort identiskt med försvarskommissionens förslag, med ett större undantag, de infanteriregementen som försvarskommissionen förslagit att avveckla skulle bibehållas. Vidare hade försvarskommissionen föreslagit att Göta livgarde skulle ombildas till ett stridsvagnsregemente, det förslaget omarbetades till att avveckla Göta livgarde och fördela dess stridsvagnsbataljon på två infanteriregementen.Östlund (1980), s. 214 Regeringens nederlag i försvarsfrågan samt i dyrortsgruppering (ett förslag som byggde på att statstjänstemän skulle få ett extra påslag på lönen) resulterade i att statsminister Per Albin Hansson lämnade in regeringens avskedsansökan. Regeringen Hansson I efterträddes av Regeringen Pehrsson-Bramstorp, vilken skämtsamt kom att kallas för semesterregeringen.

Försvarsbeslutet innebar att den årliga kostnadsramen för försvaret ökades från ca 118 miljoner kronor till 148 miljoner kronor. Detta motsvarade ungefär 1,5 procent av BNP.Historisk monetär statistik för Sverige, Riksbanken Flygvapnet var den stora vinnaren som fick ett ökat anslag från 11 miljoner till 28 miljoner kronor. Samtidigt som en inhemsk flygindustri genom Svenska Aeroplan AB och AB Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning började ta form. Inom Flottan och Kustartilleriet gjordes en viss utökning, dock kom modernisering och utökning av befälskadrarna att ta övertaget på satsningarna.Svensk anpassningspolitik under 1900-talet - Ett säkerhetspolitiskt vågspel? Läst 12 februari 2015

För arméns del beslöts det att vissa infanteriregementen skulle delas upp i en infanteri- respektive en stridsvagnsbataljon. Från början var det Livregementets grenadjärer (I 3) samt Skaraborgs regemente (I 9) som var de två huvudförslagen. I november samma år byttes dock Livregementets grenadjärer (I 3) ut mot Södermanlands regemente (I 10). När Göta livgarde (I 2) avvecklades 1939, kom dess stridsvagnsbataljon att delas upp samma år i två pansarbataljoner vilka fördelades till Skaraborgs regemente (I 9) och Södermanlands regemente (I 10).Kongl Södermanlands Regemente - Pansarvapnet Läst 12 november

Flygvapnets organisation var kanske den största vinnaren med försvarsbeslutet, bland annat då flottiljorganisation infördes samt att fredsorganisationen utökades med sex flottiljer.

Fredsorganisationen Inför försvarsbeslutet utgjorde arméns lägre truppförband av sammanlagt 21 infanteriregementen samt en infanterikår; fyra kavalleriregementen; sju artilleriregementen (därav fyra fördelningsartilleriregementen, ett arméartilleriregemente, ett luftvärnsartilleriregemente och ett fästningsartilleriregemente) samt två artillerikårer; tre ingenjörkårer och en fälttelegraf kår; fyra trängkårer samt tre intendenturkompanier. I fred bestod de högre truppförbanden fyra arméfördelningar och en brigad.

Södra arméfördelningen

Södra arméfördelningsexpeditionen i Helsingborg. Norra skånska infanteriregementet (I 6), förlagt i Kristianstad. Södra skånska infanteriregementet (I 7), förlagt i Ystad (Revinge). Kronobergs regemente (I 11) i Växjö. Kronobergs regementes fästningsbataljon (I 11 K) i Karlskrona fästning Hallands regemente (I 16), förlagt i Halmstad. Skånska kavalleriregementet (K 2), förlagt i Helsingborg. Wendes artilleriregemente (A 3), förlagt i Kristianstad. Göta ingenjörkårs kustingenjörkompani (Ing 2 K) i Karlskrona fästning. Skånska trängkåren (T 4), förlagd i Hässleholm.

Västra arméfördelningen

Västra arméfördelningsexpeditionen i Skövde. Skaraborgs regemente (I 9) i Skövde. Älvsborgs regemente (I 15) i Borås. Bohusläns regemente (I 17) i Uddevalla. Värmlands regemente (I 22) i Karlstad. Livregementets husarer (K 3) i Skövde. Göta artilleriregemente (A 2) i Göteborg. Karlsborgs artilleriregemente (A 9) i Karlsborg (luftvärnsartilleri). Göta trängkår (T 2) i Skövde. Andra intendenturkompaniet (Int 2) i Karlsborg.

Östra arméfördelningen

Östra arméfördelningsexpeditionen i Stockholm. Svea livgarde (I 1) i Stockholm. Göta livgarde (I 2) regementsstab och garnisonskompani i Stockholm. Göta livgarde stridsvagnsbataljon (I 2 S) i Stockholm. Göta livgarde fästningsbataljon (I 2 V) i Vaxholms fästning Livregementets grenadjärer (I 3) i Örebro. Upplands regemente (I 8) i Uppsala. Södermanlands regemente (I 10) i Strängnäs. Livregementet till häst (K 1) i Stockholm. Svea artilleriregemente (A 1) i Stockholm. Smålands arméartilleriregemente (A 6) i Jönköping. Svea ingenjörkår (Ing 1) i Stockholm, Svea ingenjörkår kustingenjörkompani (Ing 1 V) i Vaxholm. Göta ingenjörkår (Ing 2), utom dess kustingenjörkompani, i Eksjö. Fälttelegrafkåren (Ing 3) i Stockholm. Svea trängkår (T 1) i Linköping. Första intendenturkompaniet (Int 1) i Stockholm.

Norra arméfördelningen

Norra arméfördelningsexpeditionen i Östersund. Jämtlands fältjägarregemente (I 5) i Östersund. Dalregementet (I 13) i Falun. Hälsinge regemente (I 14) i Gävle. Västernorrlands regemente (I 21) i Sollefteå. Norrlands dragonregemente (K 4) i Umeå. Norrlands artilleriregemente (A 4) i Östersund. Norrlands trängkår (T 3) i Sollefteå.

Östra brigaden

Brigadexpeditionen Livgrenadjärregementet (I 4), förlagt i Linköping. Jönköpings-Kalmar regemente (I 12), förlagt i Eksjö.

Övre Norrlands trupper De förband som var förlagda i Boden var sammanförda under befäl av en kommendant, kommendanten i Bodens fästning, till Bodens besättningstrupper.

Militärbefälsexpeditionen i Boden. Norrbottens regemente (I 19) i Boden. Västerbottens regemente (I 20) i Umeå. Norrlands dragonregementes skvadron i Boden (K 4 B) i Boden. Norrbottens artillerikår (A 5) i Boden. Bodens artilleriregemente (A 8) i Boden (fästningsartilleri). Bodens ingenjörkår (Ing 4) i Boden. Tredje intendenturkompaniet (Int 3) i Boden.

Gotlands trupper

Militärbefälsexpeditionen i Visby. Tingstädepositionen saknade fredsbesättning. Gotlands infanterikår (I 18) i Visby. Gotlands artillerikår (A 7) i Visby.

Försvarskommissionens förslag Försvarskommissionens förslag omfattade 16 fördelningsinfanteriregementen, ett infanteriregemente i Boden, ett infanteriregemente på Gotland, ett stridsvagnsregemente, fyra kavalleriregementen, fyra fördelningsartilleriregementen, ett fästningsartilleriregemente, ett arméartilleriregemente, två artillerikårer, två luftvärnsartilleriregementen, tre ingenjörkårer, ett signalregemente, fyra trängkårer, tre intendenturkompanier samt tre tygkompanier. Stridsvagnsregementet var avsett att bildas genom en utökning av den till Göta livgarde förlagda stridsvagnsbataljonen vid ny förläggning på Järvafältet i Stockholm. Luftvärnsartilleriet föreslog kommissionen uppdelat på två regementen, Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente i Karlsborg och Östgöta luftvärnsartilleriregemente i Linköping.

Proposition 1936:225 Kungl. Maj:ts föreslog, utifrån att försvarskommissionen ansåg, att fälttruppförband ingående högre enheterna borde utgöras av två armékårer om tillsammans sex operationsdugliga fördelningar samt dessutom en lätt brigad samt vissa specialtruppförband, däribland av luftvärnsvapnet uppsatta luftvärnsförband.

I. arméfördelningen Både försvarskommissionens och regeringen föreslog att Södra arméfördelningsstaben skulle omlokaliseras från Helsingborg till Kristianstad. Samtidigt skulle den omorganiseras till I. arméfördelningsstaben. Södra skånska infanteriregementet skulle avvecklas och dess kasernetablissement i Ystad skulle övertas av Skånska luftvärnskåren, som nyuppsättes. Norra skånska infanteriregementet skulle samtidigt namnändras till Skånska infanteriregementet. Kronobergs regementes detachement i Karlskrona samt Göta ingenjörkårs kustingenjörkompani i Karlskrona avvecklades. Till I. arméfördelningen skulle två förband från annan arméfördelningen tillföras, Göta ingenjörkår i Eksjö samt Smålands arméartilleriregemente i Jönköping.

I. arméfördelningsstaben i Kristianstad Skånska infanteriregementet i Kristianstad Kronobergs regemente i Växjö Jönköpings-Kalmar regemente i Eksjö Hallands regemente i Halmstad Skånska kavalleriregementet i Helsingborg Wendes artilleriregemente i Kristianstad Smålands arméartilleriregemente i Jönköping Skånska luftvärnskåren i Ystad Göta ingenjörkår i Eksjö Skånska trängkåren i Hässleholm.

II. arméfördelningen Norra arméfördelningen omorganiserades till II. arméfördelningen. Vidare skulle Jämtlands fältjägarregemente avvecklas, vars etablissement delvis skulle övertas av Norrlands ingenjörkår, vilket skulle bildas av huvuddelen av Svea ingenjörkår. Återstoden av etablissementet skulle reserveras för bland annat vinterförläggning av skolor.

II. arméfördelningsstaben i Östersund Dalregementet i Falun Hälsinge regemente i Gävle Västernorrlands regemente i Sollefteå Norrlands dragonregemente i Umeå Norrlands artilleriregemente i Östersund Norrlands ingenjörkår i Östersund Norrlands trängkår i Sollefteå

III. arméfördelningen