Eurovision Song Contest 2010 var den 55:e Eurovision Song Contest-tävlingen. Tävlingen ägde rum i Telenor Arena i området Fornebu i Bærums kommun i Akershus fylke i södra delen av Storosloområdet i Norge. Norge hade uppdraget att arrangera tävlingen sedan Alexander Rybak vunnit 2009 års Eurovision Song Contest med låten "Fairytale". Det var tredje gången Norge stod som värd för tävlingen; de tidigare tillfällena var 1986 och 1996. Semifinalerna ägde rum den 25 och 27 maj 2010 och finalen arrangerades den 29 maj. I likhet med Eurovision Song Contest 1999 är detta det senaste datum som finalen någonsin ägt rum på. Vinnare blev Tysklands Lena Meyer-Landrut med låten "Satellite".
Mottot var "Dela ögonblicket". Innan artisternas framträdanden visades korta videoklipp inspelade i varje deltagande land och under finalen visades även livebilder från 38 av totalt 39 webbkameror uppställda i olika vardagsrum i alla deltagande länder. Bilder från webbkamerorna användes också i början av showen, efter sångframträdandet och i pausen (mellan sångpresentationerna och tillkännagivandet av resultaten). Pausen bestod av livebilder och filmmaterial (som klipptes in live) som avslutades i en av världens största flashmobdanser, "Eurovision Flash Mob Dance" till låten "Glow" av Madcon.
Omröstningsförfarandet som använts i semifinalerna förändrades detta år, genom att man införde en kombination av nationell jury och telefonröster, ett system som användes i finalen året innan. 39 länder deltog i tävlingen i och med att Georgien återvände till tävlingen samtidigt som fyra länder som deltog 2009 (Andorra, Tjeckien, Ungern, och Montenegro) under hösten 2009 meddelade sitt avhopp från årets upplaga. Litauen bekräftade till en början att de inte hade råd att deltaga, men tack vare sponsorer kunde de ändå skicka en representant.
Den 7 februari lottades vilka länder som skulle tävla i respektive semifinal och den 23 mars hölls startordningslottningen. Senast den 22 mars skulle alla länder ha valt bidrag, något som Ukraina inte hann göra och därmed fick de betala en straffavgift. Den 24 mars valde de sitt bidrag.
Tävlingsupplägg Röstningen Den 11 oktober 2009 meddelade European Broadcasting Union (EBU) att formatet på semifinalerna skulle komma att ändras. Från och med 2010 års tävling infördes 50/50-systemet som fanns i 2009 års final även i semifinalerna. Resultaten av semifinalerna fastställdes genom en kombination av 50% nationell jury och 50% telefonröster. De tio länder som fått högst poäng i respektive semifinal kvalificerade sig till finalen.
Den 26 oktober 2009 meddelade EBU att man skulle kunna ringa och telefonrösta under hela programmet, från det att programmet startade till cirka 15 minuter efter sista låten spelats. Tidigare år hade man bara kunnat telefonrösta sedan sista låten spelats.
Jurygrupperna I semifinalerna hade varje tävlande land en nationell jury. En av orsakerna till att EBU införde juryn var för att politisk röstning/svågerpolitik inte skulle avgöra semifinalerna vilket EBU hoppades juryn skulle stoppa. Det var endast de länder som tävlade i semifinalen som kunde rösta, dock inklusive tre direktkvalificerade länder i semifinal 1 och två direktkvalificerade länder i semifinal 2. Juryn bestod av fem personer som har jobbar/jobbat med musik, exempelvis som låtskrivare, artist etc. Ingen av jurymedlemmarna fick arbeta för ett annat tävlande lands deltagare, utan allt skulle vara helt opartiskt. Även i finalen hade varje land en nationell jurygrupp. I finalen röstar alla länder.
Programledare Den 10 mars 2010 meddelade NRK att Nadia Hasnaoui, Erik Solbakken och Haddy N'jie skulle vara programledare. De ledde både semifinalerna och finalen. EBU och NRK meddelade att Erik Solbakken och Haddy N'jie skulle öppna showerna och presentera och mingla med artisterna. Nadia Hasnaoui skötte röstningsmomentet och tog emot poängen från länderna. Det var andra gången i tävlingens historia som det var tre programledare i tävlingen.
Innan beskedet om programledarna hade kommit, spekulerades det i norska medier om vilka TV-personligheter som skulle bli programledare för tävlingen. NRK-programledarna Jon Almaas och Fredrik Skavlan på programmen "Nytt på nytt" och "Først & sist" samt TV2-duon Thomas Numme och Harald Rønneberg var personer som hade diskuterats som programledare för evenemanget. Tidningen "Dagbladet" gjorde en undersökning om vem läsarna skulle vilja se som programledare. Även Bobbysocks bestående av Elisabeth Andreassen och Hanne Krogh, som vann Eurovision Song Contest med La det swinge år 1985, hade nämnts som programledarkandidater.
Arenan Den norska kulturministern Trond Giske och chefen för NRK, Hans-Tore Bjerkaas, enades om en budget på 17 miljoner euro (150 miljoner norska kronor). Detta belopp var lägre än det belopp som spenderats i Moskva, men var större än det belopp som var använts vid 2007 års tävling i Helsingfors. NRK blev tvungna att stryka vissa andra större programsatsningar för att ha råd att arrangera tävlingen. Under pågående repetitioner meddelade NRK att om man vann tävlingen även det här året, så skulle man inte ha råd att arrangera tävlingen nästkommande år.
På en presskonferens i Oslo den 27 maj 2009 meddelades att tävlingen skulle att hållas i huvudstaden Oslo med omnejd. NRK hävdade att Oslo var den enda staden med erforderlig kapacitet, lokaler och infrastruktur för att kunna hålla tävlingen. Dock var det fler städer runt om i Norge som var intresserade av att bli värdstäder. Den 3 juli 2009 bestämde NRK att tävlingen skulle äga rum i den nybyggda Fornebu Arena, även känd som Telenor Arena.
Vykorten som spelades upp mellan bidragen var för första gången förlagda i arenan. Kameran åkte runt i arenan samtidigt som vykortet för det aktuella landet visades.
Större händelser kring Eurovisionen Kontroverserna kring Ukraina I december 2009 valde Ukrainas nationella TV-bolag NTU internt ut Vasyl Lazarovich att representera landet. Den 6 mars 2010 valdes hans bidrag "I Love You" ut via en nationell uttagning. Men när NTU fick nya programchefer efter landets presidentval fick inte längre Vasyl representera sitt hemland, eftersom tv-ledningen ansåg att låten inte var tillräckligt bra. Istället valde NTU att göra om hela uttagningen, endast ett par dagar före EBU:s deadline. Man gjorde en ny final med 20 deltagare (där Vasyl deltog med sitt forna vinnarbidrag). Vinnaren blev artisten Alyosha med låten "To be free". Bara timmar efter den nya finalen slutat kom det fram att låten bryter mot 1 oktoberregeln, den regel som säger att vinnarbidragen inte får ha varit publicerade före den 1 oktober 2009. Det kom fram att låten legat på Alyoshas MySpace sedan 2008, vilket gjorde att låten diskvalificerades. När detta skedde hade EBU:s deadline gått ut för att hitta bidrag. Ukrainas delegation åkte till Oslo den 22 mars utan bidrag. Detta gjorde att EBU:s referensgrupp valde att ge Ukraina en straffavgift för att de inte levererat sitt bidrag i tid.Referensgruppen beslutade att Ukraina var tvungna att senast den 26 mars ha valt ett nytt bidrag och eventuellt en ny artist. Den 24 mars valde Ukraina att låta Alyosha framföra låten "Sweet People" istället. Låten slutade senare på tionde plats i finalen.
Vulkanutbrott drabbade Eurovisionen På grund av askmolnet från vulkanen Eyjafjallajökull tvingades EBU justera planeringen av tävlingen. Schemaläggningen av inspelning av landsvykorten påverkades. När nya askmoln dök upp samtidigt som repetitionerna för artisterna pågick för fullt i Oslo tvingades Irland och Nederländerna ta omvägar för att hinna till Oslo i tid. Nederländernas och Irlands delegationer hann komma till Oslo i tid till sina repetitioner. Däremot tvingades Storbritanniens delegation åka en 48-timmarsfärja till Oslo. Dock lyckades även Storbritanniens delegation komma till Oslo i tid för sin första repetition den 22 maj.
Sverige missade finalen För första gången under de 50 år som Sverige deltagit i Eurovision Song Contest röstades inte Sverige vidare till finalen. Så länge Sverige deltagit i tävlingen (sedan 1958 med undantag för 1964, 1970 och 1976) hade Sverige alltid lyckats nå finalen. En av förklaringarna till denna långvariga finalsvit kan vara att det först på 90-talet var möjligt att inte kvala in (innan dess hade alla deltagare gått till final). Från och med 2004 instiftades en semifinal och Sverige missade finalen 2010 med fem poängs marginal.
Efter att finalen hållits visade det sig att Sverige hamnat bäst av de som ej gick vidare, det vill säga på tjugosjätte plats.
Om enbart tv-tittarna hade haft makten i tävlingen hade Sverige gått vidare till finalen. En av anledningen till att Sverige åkte ut var att svenska juryn/tittarna gav Cypern 6 poäng. Eftersom det saknades 5 poäng för att Sverige skulle gå till finalen istället för Cypern som kom på 10:e och sista plats att gå till finalen, var de svenska poängen avgörande.
En möjlig orsak är att de internationella jurygrupperna som användes i Melodifestivalen placerade Sveriges bidrag endast som sjua, vilket uppfattas som att det förutsade hur det skulle gå för Sverige om man tog det bidraget. De internationella jurygrupperna hade ”Keep on Walking” med Salem al Fakir som favorit, vilket kanske hade lett till en bättre placering med hjälp av det bidraget. ”This is my life” hamnade som 11:e i semifinalen till juryns favör, vilket det också blev i kombination med tittarrösterna som i sin tur placerade ”This is my life” som 9:e plats, vilket hade lett till en finalplats.
Störning i Spaniens nummer Mitt i Spaniens nummer i finalen hoppade plötsligt en man vid namn Jimmy Jump upp på scenen och ställde sig i den spanska truppen. Under 20 sekunder stod han med och dansade för sig själv innan säkerhetsvakter kom upp på scenen och grep honom. Han dömdes senare till 15 000 norska kronor i böter.
Trots störningen fortsatte Spaniens artist Daniel Diges att sjunga låten. Efteråt beslutade EBU:s dåvarande högste chef, Svante Stockselius, att man på grund av det som hänt skulle låta Spanien ta om sitt nummer.
"Big Four"-vinst För andra gången i Eurovisionens historia vann Tyskland. Vinsten innebar att ett "Big Four"-land vann tävlingen för första gången sedan "Big Four"-systemet infördes år 1999. Tysklands bidrag var sedan tidigare favorittippad att vinna tävlingen.
Tävlande länder miniatyr| EBU bekräftade på en presskonferens den 13 maj 2009 att länder som Kazakstan, Palestina och Qatar inte är berättigade att vara med i framtiden då de geografiskt befinner sig utanför det europeiska sändningsområdet. Det sades också att det inte finns några nya potentiella aktiva länder eftersom alla som är berättigade redan är med, men det kan finnas nya sändningsföretag i europeiska länder som redan har minst en medlem.
EBU meddelade tidigt under sommaren 2009 att man skulle försöka få gamla länder att återkomma till tävlingen. Men vare sig Italien, Monaco eller Österrike valde att återkomma. Luxemburg var under hösten 2009 intresserade av att återkomma till tävlingen, men de bestämde sig för att inte deltaga. San Marino uttryckte sitt intresse av att återvända till tävlingen efter sitt avhopp efter 2008 års tävling, men den 15 december 2009 meddelade de att de inte skulle återvända till tävlingen på grund av ekonomiska problem.
Georgien återvände till tävlingen 2010, efter att ha hoppat av 2009 års tävling.
Däremot valde Tjeckien, Andorra, Montenegro och Ungern som tävlade i 2009 års Eurovision att inte delta 2010. Tjeckiens anledning var att landet hittills, de tre år som de tävlat, aldrig har lyckats kvalificera sig till finalen, utan som bäst har slutat på plats 40. Andorras, Montenegros och Ungerns anledning var att de inte hade råd att deltaga 2010.