Lisbet Carlsdotter, född i Katarina församling, död 20 december 1676, var ett vittne i de stockholmska trolldomsprocesserna, häxprocessen i Katarina i Stockholm under det stora oväsendet. Hon tillhörde den grupp unga vittnen ("Myras pigor", "Gävlepojken", "Hökarens Kerstin" med flera) som av rättens ledamöter ansågs ha påverkat och organiserat barnen som vittnade i rättegångarna. Efter att vittnenas trovärdighet började ifrågasättas, blev dessa därför själva anklagade och straffade, för mened.

Biografi Carlsdotter var dotter till Carl Börjesson, skräddare och till Kerstin Staffansdotter. Familjen bodde på Högbergsgatan, i kvarteret Pelarbacken, nära Katarina kyrka. Förutom dottern Lisbet hade paret fyra andra barn. På grund av fadern hade svårt att hitta skräddarbete hade familjen ont om pengar, och bråkade mycket.

Verksamhet som vittne

Lisbet Carlsdotter var under de åren rättegångarna utspelade sig förmodligen runt 16-20 år gammal. (Uppgifterna i protokollen och i hennes dödsdom och begravningseftermäle skiftar.) Hon var ett flitigt använt vittne, från förhören i Katarina kyrkas sakristia, de första förhören i kämnärsrätten, till rättegångarna i hovrätten och slutligen inför den kungligt tillsatta kommissionen. När vittnena började granskas hårdare och korsförhöras, började barnen erkänna att de inte hade varit i Blåkulla. Många barn vittnade då om hur de, i de så kallade vakstugorna, hade blivit påverkade av Lisbet Carlsdotter och andra.

Vändpunkt miniatyr|194x194px|Urban Hjärne,ledamot i häxförhörskomissionen Den 11 september 1676 brukar räknas som en vändpunkt i de stockholmska trolldomsprocesserna. Vittnet Annika Thomsdotter (15 år) pressas i förhör om sina Blåkullafärder, och erkänner att hon inte själv har varit i Blåkulla. Hon har bara lärt sig säga så av Myras pigor. Tillfrågad om hon känner till fler som vittnat falskt nämner hon Kjerstin Jönsdotter, som också erkänner och pekar ut Myras pigor och Lisbet Carlsdotter som de som lärt henne att vittna falskt. Sjutton barn erkänner därefter att de har begått mened: nio barn efter att alla rättens ledamöter förutom Hjärne, Coyet, läkare Olaus Bromelius och Noraeus har gått hem för dagen, eftersom sessionen drog ut på tiden. Dessa förhör hölls av en kommisorialrätt som hade tillträtt i juni 1676, med ett särskilt kungligt förordnande.

De fyra ledamöter som stannade kvar den dagen, när härvan av lögner började nystas upp, var Urban Hjärne, Storkyrkokaplanen Erich Noraeus, Doktor Bromelius och häradshövdingen Chronander, samt rättens ordförande Wilhelm Julius Coyet.

Åtal Myrapigorna vägrade erkänna att de hade ljugit och fängslas. Lisbet Carlsdotter bekänner samma dag att hon har ljugit, efter att ha lovats straffimmunitet. Domstolen behövde henne förmodligen för att de andra barnen inte skulle ta tillbaka sina bekännelser om att ha ljugit. Under en tid som följde utspelades många konflikter mellan de präster och församlingsbor som fortfarande "trodde" på barnaförandet (att kvinnorna var trollpackor som hade flugit med deras barn till Satan i Blåkulla) och den dömande rätten. Även några av ledamöterna i kommissionen (bl.a. Olof Sparrman) hade svårt att släppa föreställningarna om att de anklagade kvinnorna var skyldiga till trolldom. Men de kvinnor som stod anklagade för trolldom blev frigivna. Lisbet Carlsdotter som till skillnad från Myras pigor inte hade fängslats, medverkade på nytt i vakstugor och höll sig undan när rätten kallade henne, vilket medförde att kommissionen (efter en del diskussion) kom fram till att hon inte längre kunde göra anspråk på den utlovade immuniteten. Lisbet Carlsdotter växlade mellan att erkänna och att ta tillbaka vad hon sagt, exempelvis i ett långt förhör, när bägge hennes föräldrar var inkallade som vittnen, berättade hon åter att hon "anfäktades" av trollkonorna.

Hon dömdes till sist till slut döden som "menederska och Guds fasliga försmäderska". Vissa inom kommissionen ville skära tungan av Lisbeth innan avrättningen, medan en ledamot (Chronander) motsatte sig att man dömde henne, emedan hon hade blivit lovad straffrihet.

Död Carlsdotters mor och moster tilläts att besöka Carlsdotter på Barnhusets fängelse för att ta farväl, under besöken uppmanades Carlsdotter att hålla fast vid sina yttranden om att de plågats av häxor. Deras uppmananden var troligen ett sätt att rädda familjens anseende, in i det sista hävdade de riktigheten i sina utsagor hellre än att de bekände sig som lögnare.

På dagen för avrättningen avböjer de båda kvinnorna den sista nattvarden, och till sist medger att de i själva verket inte vet någonting om de händelser som de påstått att har inträffat och är sanna. Lisbet Carlsdotter och Agnis Eskilsdotter (en av Myras pigor) med flera, avrättades 20 december 1676 på Hötorget,genom halshuggning. vänster|miniatyr|En kvinna halshuggs på en scen omgiven av åskådare (1724) Jan Caspar Philips Noraeus, som övervakat avrättningarna redovisar händelseförloppet för sina kolleger berättat berätta att Lisbet och Agnis bett kommissorialrätten om ursäkt och att de båda uppmanat honom att säga till sina kolleger att de inte ska tro på sådana människor som Lisbet och Agnis.

Carlsdotter tillåts att begravas på kyrkogården, men utan den sedvanliga begravningsceremonin.

Ryttmästare Gråå och hans familj lämnade staden. Hökaren Hindrich Abrahamsson som hade varit en av de aktiva anklagarna, gjorde sig mycket besvär med att besöka rätten och vädja för sin släkting, pigan Kerstin (också en av de pigor som varit med och "lärt upp" barnen i vakstugorna), lovade att han skulle straffa henne själv för hennes lögner och lyckades på så vis rädda henne undan straff (när hon blev fri skickade han henne från Stockholm). Johan Johanssons Grijs dödsdom bekräftades (han hade redan avrättats).

Myrapigan Annika Hindrichdotter dömdes till spöstraff och kyrkoplikt, men överlevde möjligen.

Ytterligare en del andra vittnen piskades: Annika Persdotter (15 år), som vittnat mot sin mor Britta Sippel och sin moster, dömdes att piskas tolv gånger fyra söndagar i rad, kyrkoplikt och ett års tukthus, men dog efter sviterna av piskningen, på Barnhuset.

Se även Gertrud Svensdotter Gävlepojken Visgosse Greta Norström Häxprocesserna i Katarina

Referenser Noter

Källor Per Anders Fogelström: Häxorna i Katarina, ur antologin Historia kring Stockholm, Wahlström och Widstrand. C. Aldersparre: Historiska Samlingar del 4-5. Stockholm 1812 och 1822. Jan Guillou: Häxornas försvarare, Piratförlaget (2002),

John Chrispinsson, Sekelskiften, Norstedts, 1999 Sisela Lindblom, Brinn! Norstedts, 2021, historisk roman om Lisbet Carlsdotter, </ref><ref> Ankarloo, B. (1996). Trolldomsprocesserna i Sverige. (2. uppl., med efterskrift). Stockholm: Inst. för rättshistorisk forskning. s. 213

Externa länkar I Lisbet Carlsdotter kvarter - om Lisbet Carlsdotter och trolldomsprocessen i Katarina

Kategori:Personer under stormaktstiden Kategori:Häxprocessen i Katarina Kategori:Personer som blivit avrättade av Sverige under 1600-talet Kategori:Avlidna 1676 Kategori:Kvinnor Kategori:Födelseår saknas