Carl Friedrich Ludwig Gottfried (von) Helvig, född 7 september 1765 i Wolgast i Svenska Pommern, död 11 maj 1844 i Berlin, var svensk-preussisk militär. Han var från 1803 gift med Amalia von Helvig.
Biografi Helvig blev vallmästare vid fortifikationen 1781, tog samma år värvning som artillerist vid Göta artilleriregemente i Göteborg och deltog i Teaterkriget. Helvig tillfångatogs i slaget vid Kvistrum. Han blev underlöjtnant vid regementet 1789.Svensk uppslagsbok. Malmö, 1932, band 12, sid. 1017.
Helvig blev 1791 underlöjtnant vid Stralsunds artilleribataljon, kommenderades 1792 till Stockholm för att biträda vid uppsättande av ridande artilleriet och utnämndes 1794 där till stabskapten. År 1795 befordrades han till major vid Wendes artilleriregemente, 1802 till överstelöjtnant vid Göta artilleriregemente, 1805 till kungens generaladjutant, överste i och inspektör för artilleriet samt 1807 till generalfälttygmästare och chef för allt artilleri.
År 1815 erhöll han avsked ur svensk tjänst och ingick 1816 som generalmajor i preussisk, vilken han 1826 lämnade med generallöjtnants grad. Han deltog även efter pensioneringen i olika försök med krigsmaterial och erhöll 1832 en skrivelse från kung Fredrik Vilhelm III med tack för sitt arbete med att åstadkomma större verkningsgrad än tidigare med mindre krutladdningar, och arbete på en anordning för att mäta hastigheten på kulor.Carl Gottfried Helvig, artikel av Olof P Berg i Göta Vapenhistoriska sällskaps småskrift nr 1, 1982
År 1804 hade Helvig blivit ledamot av svenska Vetenskapsakademien och 1807 erhållit svensk adlig värdighet. Han introducerades 1809 på Riddarhuset med nummer 2190 och ätten slöts av sonsonen Hugo 1891. Dels som ledamot av artillerikommittén (1802), dels som vapenkonstruktör gjorde han sig förtjänt om artilleriet. Han införde 1804 i Sverige de efter honom benämnda Helvigska fältkanonerna, som i synnerhet utmärkte sig därigenom, att de var ⅓ lättare än Augustin Ehrensvärds (1749), men vilka sedan utträngdes av Carl von Cardells konstruktion. Helvigs fotjägarstudsare (studsare m/1804 för fotjägare) hade pipans kammarstycke åttkantigt samt bajonett, fyra räfflor och en kaliber på 21,2 mm, den största som under 1800-talet blivit begagnad i Sverige, samma år fastställdes även en kavalleristudsare av Helvigs konstruktion som studsare m/1804 för hästjägare. En pistol med Helvigs kammarstycke konstuerades också och verkar ha tagits i bruk inom försvaret, men endast i ett fåtal exemplar och kom att trängas undan av pistol m/1807. Helvig var även den som formgav sabel m/1807, sabel m/1898 för artillieriet, pallasch m/1808 för kavalleriet och huggare m/1810 (den så kallade "gotlandshuggaren").
Carl Gottfried Helvig kände Malla Silfverstolpe och finns därför beskriven i Silfverstolpes memoarer.
Noter
Källor
Kategori:Svenska militärer under 1700-talet Kategori:Tyska generaler Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien Kategori:Personer från Wolgast Kategori:Födda 1765 Kategori:Avlidna 1844 Kategori:Män Kategori:Ugglan Kategori:Svenska militärer under 1800-talet