En gul hyperjätte är en hyperjätte av spektraltyp A-K. Hyperjättar är sällsynta stjärnor som har många gånger större massa än solen, ofta 20 - 60 solmassor.
Gula hyperjättar är bland de mest lysande stjärnorna, med absolut magnitud runt -9, men också en av de mest sällsynta med bara 15 kända i Vintergatan och sex av dem i samma stjärnhop. På grund av deras massiva förbränning av sitt eget kärnbränsle lever de bara i snitt 5 miljoner år för att sedan sluta i en supernova eller hypernova (för att sätta saken i perspektiv kommer solens totala livslängd uppskattningsvis vara 12 miljarder år).
Klassificering En astrofysisk metod som används för att definitivt identifiera gula hyperjättar är det så kallade Keenan-Smolinski-kriteriet. För att uppfylla detta bör alla stjärnans absorptionslinjer breddas utöver vad som förväntas för ljusa superjättestjärnor och även visa starka tecken på betydande massförlust. Dessutom bör minst en utbredd Ha-komponent vara närvarande. De kan också visa mycket komplexa Ha-profiler, som typiskt har starka emissionslinjer i kombination med absorptionslinjer.De Jager, C. (1998). "The yellow hypergiants". Astronomy and Astrophysics Review. 8 (3): 145–180. Bibcode:1998A&ARv...8..145D. doi:10.1007/s001590050009.
Terminologin hos gula hyperjättar kompliceras ytterligare genom att hänvisa till dem som antingen kalla hyperjättar eller varma hyperjättar, beroende på sammanhanget. Kalla hyperjättar avser alla tillräckligt ljusa och instabila stjärnor svalare än blå hyperjättar och LBV (ljusblå variabel), inklusive både gula och röda hyperjättar.Lobel, A.; De Jager, K.; Nieuwenhuijzen, H. (2013). "Long-term Spectroscopic Monitoring of Cool Hypergiants HR 8752, IRC+10420, and 6 Cas near the Yellow Evolutionary Void". 370 Years of Astronomy in Utrecht. Proceedings of a conference held 2–5 April. 470: 167. Bibcode:2013ASPC..470..167L. Termen varma hyperjättar har använts för starkt ljusa stjärnor av klass A och F i M31 och M33, som inte är LBVs,Humphreys, Roberta M.; Davidson, Kris; Grammer, Skyler; Kneeland, Nathan; Martin, John C.; Weis, Kerstin; Burggraf, Birgitta (2013). "Luminous and Variable Stars in M31 and M33. I. The Warm Hypergiants and Post-Red Supergiant Evolution". The Astrophysical Journal. 773: 46. arXiv:1305.6051v1 . Bibcode:2013ApJ...773...46H. doi:10.1088/0004-637X/773/1/46. liksom mer generellt för gula hyperjättar.Shenoy, Dinesh; Humphreys, Roberta M.; Jones, Terry J.; Marengo, Massimo; Gehrz, Robert D.; Helton, L. Andrew; Hoffmann, William F.; Skemer, Andrew J.; Hinz, Philip M. (2016). "Searching for Cool Dust in the Mid-to-far Infrared: The Mass-loss Histories of the Hypergiants μ Cep, VY CMa, IRC+10420, and ρ Cas". The Astronomical Journal. 151 (3): 51. arXiv:1512.01529 . Bibcode:2016AJ....151...51S. doi:10.3847/0004-6256/151/3/51.
Egenskaper Gula hyperjättar upptar en region i Hertzsprung-Russell-diagrammet ovanför instabilitetsremsan, en region där relativt få stjärnor finns och där stjärnorna är generellt instabila. Spektral- och temperaturintervallet är approximativt A0-K2 respektive 4 000-8 000 K. Området är avgränsat på högtemperatursidan av det gula evolutionära utrymme där stjärnor av denna ljusstyrka blir extremt instabila och upplever allvarlig massförlust. Detta utrymme separerar gula hyperjättar från ljusblå variabler, även om gula hyperjättar vid dess hetaste och ljusblåa variabler vid dess svalaste skeden kan ha ungefär samma temperatur nära 8 000 K. Vid den lägre temperaturen är gula hyperjättar och röda superjättar inte tydligt åtskilda; RW Cephei (4 500 K, 555 000 L ☉) är ett exempel på en stjärna som delar egenskaper hos både gula hyperjättar och röda superjättas.Stothers, R. B.; Chin, C. W. (2001). "Yellow Hypergiants as Dynamically Unstable Post–Red Supergiant Stars". The Astrophysical Journal. 560 (2): 934. Bibcode:2001ApJ...560..934S. doi:10.1086/322438. Nieuwenhuijzen, H; de Jager, C (2000). "Checking the yellow evolutionary void. Three evolutionary critical Hypergiants: HD 33579, HR 8752 & IRC +10420". Astronomy and Astrophysics. 353: 163–176. Bibcode:2000A&A...353..163N.Nieuwenhuijzen, H.; De Jager, C. (2000). "Checking the yellow evolutionary void. Three evolutionary critical Hypergiants: HD 33579, HR 8752 & IRC +10420". Astronomy and Astrophysics. 353: 163. Bibcode:2000A&A...353..163N.
Kända gula hyperjättar Rho Cassiopeiae V509 Cassiopeiae IRC+10420 (V1302 Aql) IRAS 18357-0604 V766 Centauri (= HR 5171A) (possibly a red supergiant) HD 179821 IRAS 17163-3907 V382 Carinae RSGC1-F15
I stjärnhopen Westerlund 1: W4 W8a W12a W16a W32 W265
I andra galaxer: HD 7583 (R45 i Lilla magellanska molnet (SMC) HD 33579 (i Stora magellanska molnet (LMC) HD 269723 (R117 i LMC) HD 269953 (R150 i LMC) HD 268757 (R59 i LMC) Variabel A (i M33) B324 (i M33)
Referenser
Noter
Kategori:Stjärntyper