Kungliga Musikaliska Akademien, även skrivet Kungl. Musikaliska Akademien, förkortat KMA, är en fri och oberoende akademi under kungligt beskydd, som har sina lokaler i Utrikesministerhotellet på Blasieholmstorg 8 i centrala Stockholm.
Historik Akademin stiftades genom kunglig stadfästelse av grundreglerna 8 september 1771 på initiativ från medlemmar av Utile Dulci, främst Patrick Alströmer, akademins förste preses Axel Gabriel Leijonhufvud samt Ferdinand Zellbell d.y.. Ändamålet var främst att uppmuntra musicerande och komponerande, samt att inrätta en musikalisk utbildning. Undervisningen avstannade dock redan efter att ha pågått endast ett år 1772–73, och senare avstannade även den inledda konsertverksamheten. Först 1796, under Pehr Frigels ledning upptogs undervisningen åter på allvar, denna gång dock endast i mindre skala, främst i form av en sångskola. Genom en donation 1813 på 10 000 riksdaler av dåvarande kronprins Karl Johan iståndsattes åter läroanstalten efter att under finska kriget ha fört en tynande tillvaro.
I förgrunden kom nu kyrkomusikaliska frågor, utbildningen av organister och arbetet med en ny koralbok. Först vid mitten av 1850-talet fick undervisningen en mera universell musikalisk prägel efter att förut närmast ha varit ett seminarium för organister och kantorer. Nya stadgar antogs 1856, och undervisningsanstalten erhöll 1864 namn av konservatorium. 1856 öppnades även undervisningen för kvinnliga elever.Sveriges land och folk, 1901 Stor livaktighet utvecklades sedan under hertigens av Östergötland (senare Oskar II) presidium 1864–72. Förutom den gängse undervisningen, där man speciellt lade sig vinn om att utbilda goda regementsmusiker, hölls musikhistoriska föreläsningar och ägnades särskilt uppmärksamhet åt utförandet av svensk tonkonst.
1878 erhöll akademin sin första egna byggnad på Nybrokajen 11, uppförd efter ritningar av Johan Fredrik Åbom. Till konservatoriet, hörde i samarbete med Kungliga Teatern 1885–88, en teaterskola och 1899–1913 en operaskola. Den senare återupptogs 1924.
Kungl. Musikaliska Akademiens huvudmannaansvar för den högre musikutbildningen i Sverige upphörde 1971, då konservatoriet bröts ut som en självständig högskola under namnet Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Akademin hade tidigare även myndighetsansvar för Musikmuseet, vilket tillsammans med KMA:s bibliotek (senare Statens musikbibliotek) överfördes till Statens musiksamlingar 1981.
miniatyr|”Gamla Ackis”, KMA:s tidigare lokaler på Nybrokajen 11.
Lokaler Kungl. Musikaliska Akademien har sina lokaler i det tidigare Utrikesministerhotellet på Blasieholmstorg 8 i centrala Stockholm.
I många år höll akademin till i grannhuset på Nybrokajen 11, som inrymmer bland annat Musikaliska Akademiens stora sal som anses som en av landets vackraste konsertsalar. I stora salen ägde den första utdelningen av Nobelpriset rum. På Nybrokajen bedrevs också den högre musikundervisningen fram till 1960-talets början då lokalerna övertogs av Musikaliska Akademiens bibliotek. I stora salen hade Sveriges Radios symfoniorkester sin verksamhet innan Berwaldhallen byggdes. Biblioteket flyttade sedermera och i huset finns nu Rikskonserter och flera andra svenska musikinstitutioner. Huset benämns alltjämt av musiker ”Gamla Ackis”.
Tidigare hade akademin varit inhyst i Kirsteinska huset.Två gamla Stockholmares anteckningar
Stadgar och matrikel 1771 I de stadgar som Gustav III den 8 september 1771 fastställde står att ”Academien kommer att bestå, dels af Ledamöter, hwartil ej andre kunna intagas, än sådane, som äro kände för grundelig insigt och färdighet uti Composition, eller ock den Skaldekonst, som till Musique är lämpelig; dels av andre Musique-kännare, som eljest vunnit skicklighet och öfning uti Sång och på Musicaliska Instrumenter, hwilka alla af Academien wäljas, och utgöra sjelfwa Academiska Samhället, samt uti de vid Academien förekommande ärenden, äga hwar sin röst.”
1772 I den äldsta förteckningen över ledamöter, MATRICKEL, från 1772 har ledamöterna själva skrivit sina namn, men därefter förekommer också att sekreteraren fört in ledamöternas namn.
1802 I stadgarna från den 9 mars 1802 fastställdes antalet ledamöter till 66 svenska, 20 utländska, ett obestämt antal av förste ledamöter (kungliga och furstliga personer), 30 associéer, samt ett obestämt antal agréer enligt följande disposition: Förste ledamöter: obestämt antal Hedersklassen: 8 Fruntimmersklassen: 8 Första klassen (musikaliska teoretiker, tonsättare, skalder etc.): 30 Andra klassen (musikkännare och musikälskare): 20 Utrikes ledamöter: 20 Associerade i Stockholm: 20 Associerade i landsorten: 10 Agrées: obestämt antal
1814 År 1814 togs akademins nya matrikel i bruk. Då var ledamöterna ordnade i följande kategorier: Förste ledamöter (kungliga personer) Inrikes ledamöter Heders Classen Första Classen Andra Classen Associerade i Stockholm i landsorten Agrées Utrikes ledamöter Utrikes associerade
Det fanns alltså ett slags rangordning i akademien. De som invaldes i den lägsta klassen agrées kunde avancera till associerade och sedan till ledamöter. Frågan om antalet ledamöter verkar ha varit en ständigt pågående diskussion.
1856 År 1856 justerades stadgarna igen och antalet ledamöter ökades. Första klassen bestod av 40 ledamöter, ”musikaliske theoretici, litteratörer, kompositörer och synnerligen utmärkte exekutörer, lyriska skalder, eller uti musikaliska instrumenters förfärdigande utmärkt kunnige män”. Andra klassen bestod av 40 förtjente musik-amatörer och exekutörer”. Därtill kunde man kala 20 personer emot vilka akademien ville visa sin aktning eller betyga sin erkänsla. ”Dessutom kan Akademien till hedersledamöter, likwäl utan omröstningsrättighet wid Akademiens sammankomster, inkalla 10 fruntimmer af utmärkt musikalisk konstfärdighet eller förtjenst i lyrisk skaldekonst.” Därtill ett obestämt antal utländska ledamöter och 50 svenska associerade.
1864 Akademins matrikel för åren 1864–1917 har följande indelning: Beskyddare Förste ledamöter Svenske och Norske ledamöter Inländske associerade Utrikes ledamöter
1964 Från 1964 stadgar akademin att den består av högst 80 ledamöter utöver dem som fyllt sjuttio år, högst 50 utländska personer samt högst 40 svenska eller utländska associéer, vilka akademin vill betyga sitt erkännande.
1971 Vid stadgerevisionen 1971 beslutades att associéerna skulle bli ledamöter och att det sammanlagda antalet svenska ledamöter skulle vara 100 under sjuttio år och de utländska 50. Associéer utses sedan 1971 inte längre.
2000 I de senaste stadgarna fastställda av regeringen den 27 april 2000 står under rubriken ”Akademiens sammansättning” i paragraf 3:
Verksamhet Akademin verkar på de konstnärliga, musikvetenskapliga, musikpedagogiska och kulturpolitiska områdena; den delar ut priser och stipendier, och förvaltar flera fonder för musiklivets främjande (till exempel Stiftelsen Stråkinstrumentfonden). Akademins medlemmar benämns ledamot av Musikaliska Akademien (LMA).
Akademin består av ett presidium, en styrelse, valberedning samt förvaltningsnämnd, stipendienämnd, forskningsnämnd, publikationsnämnd, programråd samt kanslier för akademiens verksamheter Levande musikarv, Sjungande barn, tankesmedjan Unga tankar om musik (UTOM) samt Hugo Alfvéngården utanför Leksand.
Akademin förvaltar ett stort antal stipendiefonder och delar regelbundet ut en rad priser och medaljer inom musikens område varav den främsta är Medaljen för Tonkonstens Främjande.
Fram till 2005 gav Musikaliska Akademien, tillsammans med Svenska Akademien, Kungliga Akademien för de fria konsterna och Samfundet De Nio ut tidskriften ARTES.
Talerätt rörande Klassikerskyddet Musikaliska Akademien har exklusiv talerätt att enligt 51 § upphovsrättslagen (det så kallade Klassikerskyddet) väcka talan i domstol om en avliden upphovsmans musikaliska verk återges offentligt så att det kränker "den andliga odlingen".
År 2009, 49 år efter dess tillkomst, hade klassikerskyddet ännu aldrig tillämpats, men kan ändå vara ett medel för påtryckningar i enskilda fall. Svenska Akademiens juridiska rådgivare kommenterade 2005 att klassikerskyddet vore mycket svårt att tillämpa bland annat på grund av de höga beviskrav som skulle ställas. Att det vore svårt att bevisa att en part har kränkt den "andliga odlingens intressen" när knappast någon kan förklara innebörden i uttrycket "andlig odling".
Ledamotskap Akademin består, utöver de ledamöter som fyllt 70 år, av högst 100 svenska ledamöter, högst 70 utländska ledamöter samt högst 8 hedersledamöter. Inom akademin skall skilda områden inom musiklivet vara företrädda på ett sätt som väl svarar mot akademins inriktning och verksamhet.
Stiftare 1771 Nr 1 Axel Gabriel Leijonhufvud (1717–1789) Nr 2 Adam Horn af Kanckas (1717–1778) Nr 3 Carl Rudenschiöld (före adlandet 1719 Rudeen) (1698–1783) Nr 4 Nils Adam Bielke (1724–1792) Nr 5 Patrick Alströmer (1733–1804) Nr 6 Carl Jacob von Quanten (1734–1789) Nr 7 Isaac Faggot (ca.1700–1778) Nr 8 Aron Gustaf Silfversparre (1727–1818) Nr 9 Eric Skjöldebrand (före adlandet 1767 Brander) (1722–1814) Nr 10 Ferdinand Zellbell d.y. Nr 11 Eric Adolph Printzensköld (1718–1796) Nr 12 Gabriel Olin (1728–1794) Nr 13 Arvid Nils Stenbock (1738–1782) Nr 14 Lars Samuel Lalin (1729–1785) Nr 15 Magnus Adlerstam (före adlandet 1767 Valtinson) (1717–1803) Nr 16 Gabriel Kling (1719–1797) Nr 17 Henrik Philip Johnsen (1717–1779) Nr 18 Axel Kellman (1724–1790) Nr 19 Pontus Fredrik De la Gardie (1726–1791)
Förste ledamöter och beskyddare (Invalsår – namn och titel vid invalet.) 1771 – Carl, prins, hertig av Södermanland, 1809 konung Karl XIII 1771 – Fredrik Adolf, prins, hertig av Östergötland 1801 – Karl Ludwig Friedrich, arvprins av Baden, 1811 storhertig, son till Karl Ludwig 1801 – Amalia Frederike, arvprinsessa av Baden, f. prinsessa av Hessen-Darmstadt, gift med Karl Ludwig 1801 – Karl Ludwig, arvprins av Baden 1801 – Marie Elisabeth Wilhelmine, prinsessa av Baden, g.m. Friedrich Wilhelm, hertig av Braunschweig-Wolfenbüttel, dotter till Karl Ludwig 1813 – Carl Johan, kronprins, 1818 konung Karl XIV Johan 1813 – Joseph Frans Oscar, arvprins, hertig av Södermanland, 1844 konung Oscar I 1840 – Friedrich Wilhelm Hermann Konstantin, 1838 Furst Friedrich Wilhelm II av Hohenzollern-Hechingen 1844 – Carl Ludvig Eugène, kronprins, hertig av Skåne, 1859 konung Karl XV 1849 – Oscar Fredrik, prins, hertig av Östergötland, 1872 konung Oscar II, akademins preses 1864–1872 1857 – Nicolaus August, prins, hertig av Dalarna 1858 – Sophia Wilhelmina Mariana Henrietta, prinsessa, hertiginna av Östergötland, 1872 drottning 1858 – Wilhelmina Fredrika Alexandra Anna Lovisa, kronprinsessa, 1859 drottning 1859 – Joséphine Maximillienne Eugénie Napoléonne, 1844 drottning Josefina, 1859 änkedrottning 1859 – Eugénie Bernhardine Désirée, 1818 drottning Desideria, 1844 änkedrottning 1859 – Charlotta Eugénie Augusta Amalia Albertina, prinsessa 1864 – Teresia Amalia Karolina Josefina Antoinetta, prinsessa, hertiginna av Dalarna 1878 – Oscar Gustaf Adolph, kronprins, hertig av Värmland, 1907 Gustav V, akademins preses 1898–1907 1885 – Sofia Maria Victoria, kronprinsessa, hertiginna av Värmland, 1907 drottning 1893 – Wilhelm Carl Oscar, prins, hertig av Västergötland 1895 – Eugen Napoleon Nicolaus, prins, hertig av Närke 1898 – Ingeborg Charlotta Carolina Fredrika Lovisa, prinsessa, hertiginna av Västergötland 1904 – Oscar Fredrik Wilhelm Olof Gustaf Adolf, hertig av Skåne, arvprins, 1950 konung Gustav VI Adolf 1905 – Margareta (Margaret) Victoria Augusta Charlotta Norah, prinsessa, hertiginna av Skåne 1905 – Carl Wilhelm Ludvig, prins, hertig av Södermanland 1908 – Maria Pavlovna, prinsessa, hertiginna av Södermanland 1925 – Louise Alexandra Marie Irène, kronprinsessa, 1950 drottning 1940 – Gustav Adolf Oscar Fredrik Arthur Edmund, arvprins, hertig av Västerbotten