Afrikanska unionen (AU) (franska: Union Africaine, UA) är ett fördragsbundet samarbete mellan 55 afrikanska suveräna stater.
Alla afrikanska stater är medlemmar i unionen. Unionens högkvarter ligger i Addis Abeba i Etiopien.
Historia
Bakgrund Afrikanska unionen upprättades den 9 juli 2002 i Sydafrika genom att samarbetet inom Organisationen för afrikansk enhet (OAU) ersattes och utvidgades. Vid mötet deltog 53 afrikanska stater.
Bakgrunden var den avsaknad av handlingskraft som OAU uppvisat under 1990-talet bland annat i samband med folkmordet i Rwanda 1994 och inbördeskriget i Somalia där man inte kunde lita på det internationella samfundets ingripande. Som en väg mot ett ökat ansvarstagande och att hitta "African solutions to African problems" upprättades Afrikanska unionen.
Olika ledare för olika stater har haft diversifierade tankar om vad Afrikanska unionen ska åstadkomma. Libyens tidigare president Muammar Gadaffi hade målet om ett "Afrikas förenta stater" medan Sydafrikas dåvarande president Thabo Mbeki ville öka västvärldens bistånd till Afrika och få skulder avskrivna mot att demokrati utvecklades i Afrika.
Afrikanska unionens syfte blev att främja enhet och solidaritet mellan afrikanska stater för att stimulera ekonomisk utveckling och för att främja internationellt samarbete.
Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, skrev 2008 att den största skillnaden mellan Afrikanska unionen och tidigare organisationen OAU var "fördömandet av icke-konstitutionella regeringsskiften, samt introduceringen av interventioner vid "allvarliga omständigheter".
Interventioner Till skillnad från den tidigare organisationen OAU har Afrikanska unionen större möjligheter att göra interventioner i medlemsländerna.
Den första interventionen gjordes i Burundi 2003. Intervention har även gjorts i Elfenbenskusten. Afrikanska unionen gick in i Darfur, Sudan 2004 innan de ersattes av FN/AU-truppen UNAMID år 2006. Sedan 2005 pågår Afrikanska unionens insats i Somalia med aktuellt (2022) 22 000 personer och under 2013 fanns styrkan MISCA på plats i Centralafrikanska republiken.
Afrikanska unionen har gjort flera interventioner med sin insatsstyrka African Standby Force, ASF, men också fungerat som medlare i konflikter, i vissa fall med stöd av FN. Insatserna har i regel varit framgångsrika.
I samband med att Dohaavtalet undertecknades år 2011 i ett led att avsluta Darfurkonflikten Sudan åtog sig Afrikanska unionen ansvar för att ansvara för delar av den efterföljande interna dialogen, konsultationen och genomförandet av avtalet.
Politik Allmänt Afrikanska unionen arbetar på olika områden och nivåer för att stärka fred, säkerhet och demokrati i Afrika. Detta görs främst genom att höja levnadsstandarden och utbildningsnivån, förbättra hälsotillståndet och infrastrukturen, utveckla jordbruket samt stärka handeln mellan de egna staterna och med omvärlden.
Konstituerande stadgar Constitutive Act of the African Union och Protocol on Amendments to the Constitutive Act of the African Union är de stadgar som styr AUs verksamhet. Där framgår att syftet med AU är att:
Uppnå större enhet och solidaritet mellan afrikanska länder och deras folk Försvara medlemsstaternas suveränitet, territoriella integritet och oberoende Påskynda den politiska och socioekonomiska integrationen av kontinenten Främja och försvara afrikanska gemensamma ståndpunkter i frågor av intresse för kontinenten och dess folk Uppmuntra internationellt samarbete Främja fred, säkerhet och stabilitet på kontinenten Främja demokratiska principer och institutioner, folkligt deltagande och gott styre Främja och skydda mänskliga rättigheter och människors rättigheter i enlighet med den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och andra relevanta instrument för mänskliga rättigheter Upprätta de nödvändiga förutsättningarna som gör det möjligt för kontinenten att spela sin rättmätiga roll i den globala ekonomin och i internationella förhandlingar Främja hållbar utveckling på ekonomisk, social och kulturell nivå samt integrationen av afrikanska ekonomier Främja samarbete på alla områden av mänsklig verksamhet för att höja levnadsstandarden för afrikanska folk Samordna och harmonisera politiken mellan befintliga och framtida regionala ekonomiska gemenskaper för att gradvis uppnå unionens mål Främja utvecklingen av kontinenten genom att främja forskning inom alla områden, särskilt inom vetenskap och teknik Arbeta med relevanta internationella partners för att utrota sjukdomar som kan förebyggas och främja god hälsa på kontinenten Säkerställa att kvinnor effektivt deltar i beslutsfattande, särskilt inom de politiska, ekonomiska och sociokulturella områdena Utveckla och främja en gemensam politik för handel, försvar och utrikesförbindelser för att säkerställa kontinentens försvar och stärkandet av dess förhandlingspositioner Bjuda in och uppmuntra den afrikanska diasporan till fullt deltagande som en viktig del av vår kontinent, i uppbyggnaden av Afrikanska unionen.
Långsiktigt arbete
Det långsiktiga arbetet beskrivs i Agenda 2063.
Handelszon (AfCFTA) Arbetet med att implementera en handelszon inom Afrika pågår. 2019 hade 19 länder skrivit på handelsavtalet och dessutom inkorporerat avtalet i sin respektive lagstiftning. Avtalet kunde dock inte träda i kraft förrän minst 22 länder ratificerat det.
2021 hade 54 länder skrivit under handelsavtalet (alla AU-medlemmar utom Eritrea) och 34 hade ratificerat det. Detta betyder att det erforderliga antalet om minst 22 länder hade uppnåtts och avtalet kunde träda i kraft i januari 2021.
Ett enhetligt pass Unionen planerade att ta bort behovet av visum vid resor inom kontinenten och införa ett enhetligt pass till år 2021.
År 2022 hade detta mål ännu ej uppnåtts helt: Sedan 2016 finns det ett enhetligt pass för den afrikanska kontinenten, men det har hittills enbart utfärdats till en liten krets personer, som t.ex. statsöverhuvuden. En mer allmän tillgänglighet för vanliga medborgare har varit planerad sedan länge, men vägen dit är relativt stenig och en tydlig, tillförlitlig tidsplan kan ännu ej med säkerhet fastställas. Bland hinder på vägen kan nämnas: Olika länders inkomster från utfärdandet av visum, utbredd rasism och misstänksamhet mellan folken på kontinenten, upplevda risker på grund av spridning av sjukdomar och smitta, inte minst Covid-19, samt säkerhetsrisker, då det på kontinenten pågår ett antal väpnade konflikter. Det finns dock ett antal regionala gränsöverskridande samarbeten, där även ett visst, varierande mått av rörelsefrihet mellan länder har kunnat implementeras. Exempel på sådana REC (Regional Economic Communities) är: ECOWAS (15 länder, personlig rörelsefrihet sedan 1985), SADC (16 länder, 80% rörelsefrihet sedan 2018), EAC (6 länder), ECCAS (11 länder), AMU (5 länder), där emellertid de tre sista ännu inte kommit särskilt långt i sina projekt angående personlig rörelsefrihet sinsemellan. Bidrag till detta är dels regionala kriser och dels, att dessa REC inte är exklusiva, dvs. att vissa länder är medlemmar i mer än ett av dessa regionala samarbeten, ett faktum som naturligtvis komplicerar projekt som personlig rörelsefrihet mellan medlemmarna i en sådan region .
Finanspolitik
Unionen vill även etablera en centralbank och en monetär union 2023 som i sin tur ska införa en gemensam valuta 2028.
Organisation
Interna organisationen Afrikanska unionens struktur har EU som förebild även om samarbetet inom EU är betydligt mer långtgående. Till skillnad från EU är AU:s samarbete helt mellanstatligt.
Beslutsfattande organ
Afrikanska unionens högsta styrande organ är Toppmötet, The Assembly, som består av medlemsstaternas stats- och regeringschefer. Det sammanträder minst en gång per år och antar AU:s policy, prioriteringar och det årliga programmet. Dessutom övervakar det genomförandet av det årliga programmet. Ordförandeskapet roterar årligen mellan unionsländernas statschefer.
Verkställande rådet, The Executive Council, består av en minister från varje medlemsland. De flesta medlemsländer representeras av sina utrikesministrar. Styrelsen fattar beslut utifrån det antagna årsprogrammet.
Ett sekretariat eller kommission med tio medlemmar, African Union Authority, arbetar i Addis Abeba, Etiopien. Detta ansvarar för Afrikanska unionens drift.
AU ville genom upprättandet av det panafrikanska parlamentet, som inrättades 2004, vars uppgift är att debattera kontinentomfattande frågor och ge råd till AU:s statschefer, uppmuntra afrikanska invånare och civilsamhället att delta i arbetet. Även Economic, Social & Cultural Council, ECOSOCC, uppmuntrar invånare och civilsamhället att delta.
Därutöver finns även Permanent Representitives Committee (PRC), Special Technichal Comitees (STC) och The Peace and Security Council.
Övriga organ AU har även organ som hanterar rättsliga och juridiska frågor, liksom organ som hanterar frågor rörande mänskliga rättigheter. Dessa är: African Commission on Human and Peoples’ Rights (ACHPR) bildades 1986 och bevakar brott mot mänskliga rättigheter. African Court on Human and Peoples’ Rights (AfCHPR) bildades 2006 och bevakar också brott mot mänskliga rättigheter. AU Commission on International Law (AUCIL) etablerades 2009 och har till uppgift att studera juridiska frågor som rör skydd och fred i Afrika inkl. fastställande av gränser. AU Advisory Board on Corruption (AUABC) The African Committee of Experts on the Rights and Welfare of the Child.
Övriga nyckelorgan inom AU är: The Regional Economic Communities (RECs) The African Peer Review Mechanism.
Språk Enligt den ursprungliga versionen av Afrikanska unionens grundläggande rättsakt var unionens arbetsspråk arabiska, engelska, franska och portugisiska, såväl som afrikanska språk "om det är möjligt".Artikel 25, Afrikanska unionens grundläggande rättsakt.
Artikel 11, som antogs 2003 och ändrade den grundläggande rättsakten, lade till spanska, swahili och "alla andra afrikanska språk" och benämner alla sex språk som "officiella" (snarare än "arbetsspråk") inom Afrikanska unionen.Artikel 11, Protokoll om ändringar till Afrikanska unionens grundläggande rättsakt 2022 har artikel 11 trätt i kraft.
Diasporan Afrikanska unionens grundläggande rättsakt deklarerar att unionen ska "inbjuda och uppmuntra fullt deltagande av den afrikanska diasporan som en viktig del av vår kontinent, i uppbyggnaden av Afrikanska unionen". Afrikanska unionens regering definierar den afrikanska diasporan som "personer med afrikanskt ursprung som lever utanför kontinenten, oavsett medborgarskap och nationalitet och som är villiga att bidra till utvecklingen av kontinenten och uppbyggnaden av Afrikanska unionen"., Dallas L. Browne.
AU och Nato Afrikanska unionen och Nato inledde ett samarbete år 2005. Samarbetet började med en förfrågan om stöd för AU:s insats i Sudan, AMIS och senare även UNAMID. Därefter har samarbetet fördjupats och kommit att omfatta operativt stöd, utbildningsstöd samt strukturstöd. Nato har även gjort mindre insatser i Somalia som stöd för Afrikanska unionens insats i Somalia. År 2015 öppnade Nato ett kontor i nära anslutning till AU:s huvudkontor i Addis Abeba, Etiopien.
Medlemsstater miniatyr|Afrikanska unionens regionindelning:
Medlemskap Alla 55 afrikanska stater är medlemmar i Afrikanska unionen. Dessa är indelade i fem geografiska regioner: Central-, Nord-, Syd-, Öst och Västafrika .
Den självutropade staten Somaliland har vid flera tillfällen sökt både medlemskap och om att få bli så kallat observatörsland.
Medlemmar Land Region Medlem sedan (OAU/ AU>2002) Anmärkning19631975196319661963Suspenderat 2022-196319631977196319681963199319631963196519631963Suspenderat 2021-1973196319751963197519631963196619631963196319641963Suspenderat 2021-1963/ 201719631968197519901963Suspenderat 202319631963197519631976196319631963Suspenderade 2021-19681994201119631963196319631963198219641980
Medlemshistorik