Anders Johan Ture Rangström, född 30 november 1884 i Stockholm, död 11 maj 1947 i Stockholm, var en svensk tonsättare, sångpedagog, musikkritiker och dirigent.
Biografi miniatyr|Ture Rangström framför Rangströmska gården på Södermalm, 1918. Som ung blev Rangström fascinerad av August Strindberg, som han också besökte några gånger år 1909. Efter Strindbergs död manifesterade han sin beundran med sin första symfoni med undertiteln August Strindberg in memoriam (1914). 1915 blev han färdig med operan Kronbruden, en tonsättning av Strindbergs pjäs. Med Strindbergs godkännande hade han dock utelämnat de två sista akterna i dramat.
Rangström fann tidigt i sin karriär sitt intensiva, suggestiva och dramatiskt kärva tonspråk. Han lade inte stor vikt vid att lära sig kontrapunkt, den teknik som är en grundpelare i klassiska tonsättares hantverk, eftersom han inte tyckte att detta sätt att komponera gick att förena med vad han ville uttrycka. Detta gav hans stil en individuell prägel, men begränsade kanske också hans variationsmöjligheter. Vissa av hans instrumentala verk kan därför kritiseras för att vara av ojämn kvalitet, men han är samtidigt en av svensk tonkonsts mest särartade begåvningar genom tiderna. Hans individuella kompositionsteknik bygger bland annat på stora kontraster mellan kraftfulla och lågmälda block.
Rangström skrev fyra symfonier. Efter den ovan nämnda Strindbergssymfonin, som är den mest kända, kom nr 2, Mitt land (1919), nr 3, Sång under stjärnorna (1929) och nr 4, Invocatio (1936). Den sistnämnda innehåller en delvis solistisk stämma för orgel och kallades ursprungligen Symfoniska improvisationer innan den fick benämningen symfoni.
Framför allt lever Rangström vidare som en av Sveriges främsta tonsättare av romanser. En av hans favoritpoeter var Bo Bergman. (Själv skrev Rangström också dikter, bland annat texten till Wilhelm Stenhammars kantat Sången.) Hans andra stora operaverk, förutom Kronbruden, är Gilgamesj, komponerad 1943–44. Operan färdiginstrumenterades av John Fernström efter Rangströms död i strupcancer.
Rangström debuterade som dirigent 1915 vid uruppförandet av sin egen Strindbergssymfoni. Rangström invaldes som ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien den 29 oktober 1919. Han blev 1922 utnämnd till chefsdirigent vid Göteborgs orkesterförening, där han efterträdde sin kollega och vän Stenhammar. På grund av sitt bristande kunnande som dirigent blev han dock inte långvarig på posten utan fick sluta redan 1925.
Tillsammans med Kurt Atterberg, Natanael Berg och Oskar Lindberg utgjorde Rangström en tonsättargruppering som gick under namnet Spillran.
Rangström hade från 1935 ett sommarhus på Törnsholmen invid Gräsmarö i Gryts skärgård, och är begravd på kyrkogården i Gryt.
Familj Ture Rangström var son till läderhandlaren Johan "John" Rangström (1859-1927) och Charlotta, född Andersson (1856-1939). Han hade två systrar, Herta och Ingrid; den sistnämnda blev mor till författaren Lars Gyllensten. Han var gift 1908–1926 med Elisabeth "Lisa", född Hollender (1882–1968) och fick med henne dottern Villemo (1910–2007) samt sonen Dag (1917–1989) som blev far till dramatikern Ture Rangström (född 1944). Åren 1927–37 var Rangström gift med Omon, född Richter (1894–1984), som skilde sig från hans kollega och tidigare vän Knut Håkanson för att gifta sig med honom. Under sina sista år sammanbodde Rangström med Elsa Nodermann (1911–1996) som var dotter till domkyrkokapellmästaren Preben Nodermann. Ture Rangström bodde och verkade på Rangströmska gården på Södermalm mellan 1908 och fram till sin död 1947.
Kompositioner
Orkester Dithyramb, symfonisk dikt, 1909 (reviderad av Kurt Atterberg 1948) Ett midsommarstycke, symfonisk dikt, 1910 En höstsång, symfonisk dikt, 1911 Havet sjunger, symfonisk dikt, 1913 Symfoni nr 1 i ciss-moll, August Strindberg in memoriam, 1914 Intermezzo drammatico, svit, 1916–18 Divertimento elegiaco, svit för stråkorkester, 1918 Två melodier, klarinett och stråkar, 1919 Symfoni nr 2 i d-moll, Mitt land, 1919 Två svenska folkmelodier, 1928 Symfoni nr 3 Dess-dur Sång under stjärnorna, 1929 Partita för violin och orkester, h-moll, 1933 Symfoni nr 4 i d-moll Invocatio, 1935 Ballad för piano och orkester, 1937 Vauxhall, svit, 1937 Staden spelar, divertissement, 1940
Kammarmusik Stråkkvartett g-moll, Ein Nachtstück in ETA Hoffmanns Manier, 1909 (rev. Edvin Kallstenius och Kurt Atterberg 1948) Suite in modo antico, violin och piano, 1912 Suite in modo barocco, violin och piano, 1920–22
Musik för piano Fyra preludier, 1910–13 Mälarlegender, 1919 Sommarskyar, 1916–20 Improvisata, 1927 Sonatin, 1937 Spelmansvår, svit, 1943
Körverk (urval) Kantat till Arthur Hazelius 100-årsminne (Gunnar Mascoll Silfverstolpe), 1933 Vid slutet av sagan om Tristan och Isolde (Frans G. Bengtsson), för baryton, damkör och orkester, 1937 Sörmlandsidyller (Hugo Tigerschiöld), 1926 Sub umbra (Ernst Norlind), 1941
Sånger Totalt finns ca 250 sånger för en röst med piano, därav ca 60 med orkester. 15 otryckta verk (1902–04) Vita liljorna dofta (Karl-Erik Forsslund), 1902 Nachts in der träumenden Stille (Gustav Falke), 1903 Digte, 1903 Det spöger (Vilhelm Krag) Det staar en sorg (Vilhelm Krag) Långsamt som kvällsskyn mister sin purpur (Karl August Tavaststjerna) Drei Gedichte (Otto Julius Bierbaum), 1904 Des Narren Nachtlied Des Narren Regenlied Lied in der Nacht Lyrik, 1907–09 Adagio (Bo Bergman) Floderna (Anders Österling) Pionerna (Anders Österling) Stjärnöga (Bo Bergman) Sjung mina sånger (Sigfrid Siwertz) Månskensstycke (Ola Hansson) Fünf Pastischen (gammaltyska texter), 1906–09 1. Ich arme Nunn (Johann von Schwarzenberg) 2. Lied einer alten frommen Magd (Des Knaben Wunderhorn) 3. Es wollt das Mädchen früh aufstehn (Des Knaben Wunderhorn) 4. Ik weet en Frauken amoreus (Walther von der Vogelweide) 5. Ein Kuss von rothem Munde (Walther von der Vogelweide) Visor (August Strindberg), 1909 Mitt trollslott står i skogens bryn Sju rosor och sju eldar Semele Villemo Två ballader (Ernst Josephson), 1909 Ballad Jubal Fyra melodier (Ernst Josephson), 1911 Jag Min grav Jag är ett träd Svanesång Fragment ur ’’Holländarn’’ (August Strindberg), 1912 Havets sommar (Rangström), 1913–15 Gryning Solstänk Regnvisa I middagshettan Julidagen Efter striden Solnedgång Skymning Månskensstycke Natt Avskedet (Hans Bethge), 1915 Sex visor, 1915 1. Fågelfri (Hjalmar Procopé). Till Knut Hammarin. 2. Barnvisa (Bo Bergman). Till Kurt Atterberg 3. En gammal dansrytm (Bo Bergman). Till Oskar Lindberg. 4. Natt (Ernst Norlind). Till Gustaf Nordqvist. 5. Gammal bonde (Gustaf Ullman). Till Algot Haquinius. 6. Arbetare (Bo Bergman). Till Natanael Berg Tre sånger, 1916 Havet (Bo Bergman) November (Ernst Norlind) Den gyllene stunden (Gustaf Ullman) Idyll (Johan Ludvig Runeberg), 1917 Sommarnatten Sorg och glädje Den försmådda Hennes budskap Törnet Hundra vägar har min tanke Fjärilposten Sådan vård blott finner flickan Behagen Flickans årstider Så jag färdas själv mot fjärran Den enda stunden Hvilken sällhet skön att synas Tala, tala tycktes alla De fångna Två visor i gammal ton (Gustaf Fröding), 1917 Herr Lager och Skön fager Ett Helicons blomster Notturno (Rangström), 1917 Fem dikter (Bo Bergman), 1917 Vingar i natten Du och jag Melodi Visa Under vintergatan Forskrevet, fyra sånger (Holger Drachmann), 1917 Bægret Den raske ungdom Den høje hest Den snevre kreds Ur Kung Eriks visor (Gustaf Fröding), 1917 En visa om när jag var lustig En visa om mig och narren Herkules En visa till Karin när hon hade dansat En visa till Karin ur fängelset Kung Eriks sista visa Sjöfararen vid milan (Gustaf Fröding), 1917 Mandanes sång (Georg Öberg), 1917 I tornet, väktare och ring (Lied des Türmers) (Ernst Norlind), 1917 Zwei Minnelieder (Ernst Theodor Amadeus Hoffmann), 1917 Schau ich dich wieder, o Heimat süss Wo bist du hin, mein Hoffnungsstern Välkommen åter snälla sol (August Strindberg), 1918 Serenad (Bo Bergman), 1920, (ursprunglige för blandad kör a cappella och baryton, 1919) Der fløj en fugl over sti (Holger Drachmann), 1920 Rondeau (Erik Blomberg), 1920 Stilla visor, 1920–21 Kvällsvisa (Rangström) Drömvisa (Gottfrid Kallstenius) Vaggvisa (Erik Blomberg) To digte (Jens Peter Jacobsen), 1921 Løft de klingre Glaspokaler Du Blomst i Dug Farande sange, 1921–22 Høisang (Harald Bergstedt) Venskab (Axel Juel) Galgenhumor (Holger Drachmann) Romantik (Jens Peter Jacobsen), 1921 Den vilde jagt Lad vaaren komme Det bødes derfor Solnedgang Afsted min baad Legender, ballader och romanser (Oscar Levertin), 1922–23 Kejsar Karls visa Maj En gammal nyårsvisa Kväll i skogen Junkerns serenad Åter Hör du augusti sommarregn En båt med blommor En liten Stockholms-musique (Sigfrid Siwertz), 1923 Den mörka blomman (Bo Bergman), 1924 1. Den mörka blomman 2. Bön till natten 3. Vinden och trädet 4. Afskedet 5. Trädet som dör Fem ballader (Bo Bergman), 1924 1. Gammalsvenskt 3. Pan 4. Näcken 5. Bergakungen Tre dikter (Verner von Heidenstam), 1924 Vi människor Paradisets timma Stormar Till smärtan (Dan Andersson), 1924 Eroticon, 1924 I dina händers mjuka fågelbo (Erik Blomberg) Som ett blommande mandelträd (Pär Lagerkvist) Det finns väl så många i världen att äga (Karl Asplund) Vildmark (Dan Andersson), 1924 Jag har drömt Vårkänning Två sommarvisor (Ernst Norlind), 1924 Sommar Soluppgång Fyra dikter (Gustaf Fröding och Erik Axel Karlfeldt), 1924 Ur Friederike Brions visor 1–3 (Gustaf Fröding). Till Dagny Pineus Minnesång (Erik Axel Karlfeldt). Till Karin Branzell Tragödie (Heinrich Heine) 1924 Ein Jüngling hat ein Mädchen lieb Es fiel ein Reif Auf Ilsens Grabe Frühlingsfeier (Heinrich Heine), 1924 To Blomsterviser (Omon Richter), 1926–27 Orkidé Kirsebærblomsten Hymn (Verner von Heidenstam), 1929 Fosterlandet (Axel Lundegård), 1930 Krigaren (Erik Axel Karlfeldt), 1930 Trots allt (Bo Bergman), 1933–36 Jordens önskan. Till Joel Berglund Orfeus. Till Kerstin Thorborg Kastaliskt. Till Helga Görlin Tristans död. Till Brita och Einar Beyron Väntan. Till Sigurd Björling. Silkesko over gylden læst (Jens Peter Jacobsen), 1935 Fyra visor om Sverige (Alf Henrikson), 1935 Två sånger (Erik Lindorm), 1936 Trumman Flickan från fjärran Syrsorna (Gunnar Mascoll Silfverstolpe), 1936 Regnvisa (Karl Asplund), 1936 Klockbojen (Karl Asplund), 1936 Trolltyg, 1936 Blodfågeln (Tore Strindberg) Solvända (Rangström) Hennes ord (Bo Bergman), 1936 Kärleken är en rosenlund Jag hörde din röst Jag fryser om dina händer Den utvalda (Hjalmar Gullberg), 1938 Hem och hav (Helge Gräslund), 1938 Kvällspsalm Pingst Sommarnatt Tre ballader (Frans G. Bengtsson), 1938–41 En ballad om Lameks söner En ballad om narren och döden En ballad om god sömn Häxorna (Erik Axel Karlfeldt), 1938 Två stora nattfjärilsvingar Gå ej bland olvonträ och slån Dansen går på grodbladsplan Långt bort i kvällarnas kväll Stjärngossar (Erik Axel Karlfeldt), 1939 Du vackra vår (Rangström), 1940 Nordiskt (Gunnar Ekelöf), 1941 Eriksvisa Den älskande Sorgen och stjärnan Sköld och svärd (Karin Boye), 1941 1. Väl den som gudar har 3. Sköldmön Mot natten, recitativ och arioso (August Strindberg), 1941 Om våren (Erik Axel Karlfeldt), 1942 Refrängen om Ann-Mari (Rangström), 1942 Två Stockholmsdikter (Tor Hedberg, H. Söderberg), 1943 Två visor till Stockholm (Fredrik Ström), 1943 En visa om S:t Eriks stad Ritornell Hymne (Inger Hagerup), 1943 Dansen (Anna Maria Lenngren) för en röst och stråkorkester med celesta/glock, 1943. Till Hjördis Schymberg. Ritornell (Fredrik Ström), 1943 En ghasel (Frans G. Bengtsson), 1944 Brinnande ljus (Karin Boye), 1944 Tala du (Tor Hedberg), 1944 Bröllopshymn (Rangström), 1945 Løvspringet (Johannes V. Jensen), 1946 Glömma, glömma (Pär Lagerkvist), 1946 Det spelar (Bo Bergman), 1946 Ur Harry Martinsons Passad, 1946 Aftonskog Daggmasken Kväll i inlandet Resans slut En lille Elskovsvise (Holger Drachmann), 1946 Skogsfågeln (Rangström), 1946 Sånger i urval, 1934, 2. rev uppl, red. Moses Pergament, 1950 Jord på Gräsmarö (Helge Gräslund), deklamatorium, 1937
Scenisk musik