Kalaureiaminiatyr|Temple of Poseidon PorosAllmäntLandGreklandRegionAttikaKoordinater37°31'20.8"N 23°28'47.5"EGrundadesOmkring sen-mykensk period c. 1200 f.Kr.PerioderSen-mykenska perioden till 100-talet e.v.t.Arkeologisk InformationUtgrävningsperioder18941997-pågåendeArkeologerSam WideLennart KjellbergBerit WellsArto PenttinenAllmän tillgänglighetJaFynd-utställningArchaeological Museum of PorosFörvaltningWest Attica, Piraeus & IslandsEphorate of Antiquities Kalaureia (klassisk grekiska Καλαυρεία, latin Calauria) är en ö i Saroniska bukten, nära staden Troizen på östra kusten av det grekiska landskapet Argolis. Ön utgör ena delen av ö-paret Poros. Under antiken fanns här en berömd Poseidonhelgedom med omliggande stad. Helgedomen styrdes ursprungligen av en amfiktyoni av sju kringliggande stadsstater, bland dem Athen. Amfiktyonin spelade en viktig roll i det politiska och religiösa livet på Kalaureia eftersom den förvaltade och skyddade helgedomen samt administrerar kulten. År 322 f.Kr. flydde Demosthenes till helgedomen där han kom att begå självmord med gift för att undkomma makedoniska förföljelser.
Sedan 1997 genomför Svenska institutet i Athen arkeologiska undersökningar på platsen.
Geografisk information Dagens Poros består av två öar: den vulkaniska Spheria och den större ön Kalaureia. Vegetationen på Kalaureia består till stora delar av tätvuxen pinjeskog och högt över havet vid ett strategiskt läge befinner sig Poseidonhelgedomen. Dess läge är nog ingen tillfällighet, då grekiska helgedomar ofta är belägrade på prominenta platser i landskapet. Arto Penttinen har också framhållit att platsen var lätt att försvara vilket var viktigt för att skydda helgedomens egendomar.
Helgedomar tillägnade Poseidon är ofta placerade utanför städer, nära eller längre bort. Förutom den strategiska platsen i landskapet kan man även studera helgedomens relation till närliggande den stad (polis) som kom att växa fram kring den och gudens karaktär. Poseidon var, i motsvarighet till Athena, inte starkt kopplad till samhällets center.
Arkeologiska utgrävningar De arkeologiska utgrävningar 1894 var de första svenska utgrävningarna i Grekland och kom att lägga grunden till framtida svenska forskningsprojekt inom antik grekisk kultur under svensk ledning.
Utgrävningar av Sam Wide och Lennart Kjellberg (1894) mini|stående|Sam Wide, 1892. De första utgrävningarna i Poseidonhelgedomen på Kalaureia genomfördes juni 1894 av svenskarna Sam Wide och Lennart Kjellberg. De två hade besökt platsen redan under april samma år och då bestämt sig att påbörja utgrävningar där eftersom det fanns lovande synliga lämningar och att platsen blivit rekommenderad av den tyske arkeologen Wilhelm Dörpfeld. Dörpfeld kom senare att agera som rådgivare för praktiska frågorna angående utgrävningens genomförande.
Utgrävningen varade i två månader (juni-augusti) med hjälp av en grekisk arbetsstyrka på cirka 20 man och den svenska arkitekten från Rom, Sven Kristensen. Under projektets gång grävde man fram grundmurarna till templet, en dorisk byggnad från 500-talet f.Kr., tillsammans med en omfattningsmuren. Fynden var förhållandevis få. Några av de mest signifikanta var ett griphuvud av brons, en Asklepiosstatyett av marmor, några mynt, svärd, inskrifter, lerkärl och prydnader. De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet på Kalaureia har daterats till bronsåldern, cirka 1200 f.Kr. och tyder på att en mindre bosättning varit lokaliserad på ön, men troligen ej relaterad till kulten av Poseidon. De tidigaste lämningarna efter bronsålderns är troligen från 600-talet f.Kr., även om kulten tros ha varit aktiv redan från 800-talet f.Kr.
Området sydväst om templet tolkades av Wide och Kjellberg som en agora infattad av stoor (portiker) och en propylé. Idag tolkas detta område som en del av helgedomen. Utanför propylén har möjligen platsens buleuterion, en byggnad där platsens råd samlades, hittats. Utgrävningen avslutades den 13 augusti och dokumentationen publicerades av det tyska arkeologiska institutet i Athens upplaga av “Mittheilungen” år 1895.
Wide och Kjellberg kom att betrakta resultaten som ett misslyckande eftersom materialet var föga spektakulärt jämfört med andra samtida utgrävningar. Likväl kom etableringen av en svensk utgrävning i Grekland i efterhand att ses som grunden till antikens kultur och samhällsliv som studieämne i Lund och Uppsala (där både Wide och Kjellberg kom att undervisa), samt framtida svenska utgrävningar i Grekland och grundandet av Svenska institutet i Athen år 1946.
Under de kommande 100 åren genomfördes inga ytterligare utgrävningar på platsen. Materialet diskuterades i arkeologiska och historiska studier men lite var känt om helgedomen verksamhet. Nya undersökningar skedde först från 1997 genom The Kalauriea Research Programs (1997–2012) och Kalaureia Excavation Project (2003–2005), under ledning av Berit Wells, samt Staden, Guden och Havet (2007–2012) under ledning av Berit Wells och sedermera Arto Penttinen efter Wells bortgång.
The Kalaureia Research Program Mellan 1997 och 2012 pågick The Kalaureia Research Program, ett arkeologisk projekt i Poseidon-helgedomen med ett internationellt team under ledning av Svenska institutet i Athen i samarbete med The Greek National Heritage Board. Projektets syfte var följande:
Att undersöka förhållandet mellan Poseidon-helgedomen och den närliggande staden Kalaureia. Att studera samspelet mellan helgedomen och staden, samt deras roll i Saroniska bukten och världen. Att genom arkeologisk dokumentation framhäva vilka rituella handlingar som praktiserades i helgedomen och vad det säger om gudarna som samtida människor offrade till. Att studera helgedomens roll för dagens befolkning på Poros och hur de uppfattar det arkeologiska fältarbetet som utförs på ön.
Resultaten av de nya arkeologiska utgrävningarna publicerades i Svenska Institutet i Athens tidskrift Opuscula. Projektet startade med att rensa massor från utgrävningarna 1894 och den vegetation som tagit över stora delar av platsen. Under forskningsprogrammets gång har man tillämpat moderna arkeologiska metoder för att visa hur ny kunskap om antik religion kan produceras. Projekten på Kalaureia har även lagt fokus på att inkludera unga arkeologer genom besök, undervisning och praktik.
Kalaureia Excavation Project - Vardagsliv och fysisk miljö i Poseidonhelgedomen i Kalaureia (2003-2005) Kalaureia Excavation Project startade 2003 med systematiska inventeringar, utgrävningar och dokumentation av Poseidonhelgedomen på Kalaureia. Projektets syfte var att studera vad som förändrats och förblivit konstant över tid i den antika vardagen på den här typen av plats.
Genom metodologiska tillvägagångssätt som kartläggning med GIS har man producerat topografiska kartor som ger en överblick över helgedomens och fynden där. Inventeringarna fokuserade på helgedomens södra del, omkring byggnad D, och utgrävningarna resulterade i en förbättrad vy av helgedomens utformning. Analyser av fynden från byggnad C kunde konstatera att området runt byggnaden var aktivt från sen bronsålder till slutet av den antika perioden. De tidigaste fragmentariska keramikfynden har identifierats som mykensk. Geometrisk keramik har påträffats i större utsträckning, även om murar och andra konstruktioner från tidig bronsålder saknas. Sengeometrisk och subgeometrisk keramik i fragmentariskt skick från olika skikt i helgedomen består av serverings- och dryckesimplement. I byggnad D har arkaisk keramik hittats, av forskarna kopplad till festliga aktiviteter i området. De vanligaste formerna bland de arkaiska keramikfragmenten är koppar, kotylai och skyphoi för drycker, krater för vinblandning, samt kannor. Grövre varor eller matlagningsredskap från arkaisk period påträffades inte, vilken var slående.
Staden, Guden och Havet (2007-2012) År 2006 tilldelades The Kalaureia Research Program medel från Riksbankens Jubileumsfond för ett sexårigt forskningsprogram som med titeln Staden, Guden och Havet. Resultatet av detta slutpublicerades 2014 och presenterade undersökningarna 1997–2012.
Historia och lämningar De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet på platsen för helgedomen har daterats till senmykensk tid, cirka 1200 f.Kr. och består av två byggnader väster om det senare Poseidontemplet. Möjligen övergavs denna bosättning inom ramen för bronsålderskollapsen. Efter bronsålderns kollaps finns det endast en liten mängd fynd från de proto- och tidiggeometriska perioderna. Det är inte förrän från omkring 750 f.Kr. man påträffar material i form av sengeometrisk tid. Krukskärvor har funnits över hela helgedomens utgrävningsområde, vilket man har kopplat till att bebyggelse skett på platsen. Trots materialet från sengeometrisk tid finns det endast en identifierbar sammanhängande kontext, en mur i den sydvästra delen av helgedomen tillsammans med tillhörande jordgolv. Det är möjligt att bosättningen långsamt förändrades till en helig plats mot slutet av 700-talet f.Kr., då evidens för hushållsaktiviteter under arkaisk tid (700–480 f.Kr.) saknas. Invånarna hade snarare förflyttat sig till närliggande områden för att etablera bosättningar. miniatyr|Poseidon-helgedomen med utblick över fundamenten av stoa A och B. De första bevisen på monumentala strukturer är i form av taktegel från cirka 650 f.Kr. Byggnaden som taktegel tillhörde är dock okänd, men det kan tyda på att det fanns en föregångare till det senarkaiska Poseidontemplet. Terrassmurar från 600-talet f.Kr. har påträffats, vilket tyder på att landskapet nu förändrats, något man även har kopplat till de litterära källorna som nämner att en amphiktyoni haft sitt säte i helgedomen. miniatyr|Poseidon-helgedomen med utblick över fundamenten till stoa C och D. Under den senarkaiska perioden konstruerades en större mängd byggnader på platsen, inklusive Poseidontemplet, propylén (byggnad E) och stoa D. Hur templet byggdes har vi begränsad kunskap om eftersom det bygger på de magra resterna som undersöktes av de svenska utgrävningarna 1894. Vid de arkeologiska undersökningarna från 1997 fanns endast grundschakt och taktegel kvar. Trots begränsningen från tidigare utgrävningar är det möjligt att visa att en peripterlatempel, det vill säga att det var omgivet av kolonner, fanns på platsen. Templet, som till största delen bestod av kalksten, mäter 14,5 x 27 meter med 6 x 12 kolonner. Runt templet fanns en låg mur med en huvudingång i öster och en mindre ingång i söder. Propylén (byggnad E), vilket har föreslagits fungerat som en bouleuterion eller säte för amphiktyoni-förbundet, hade två identifierbara rum och en ingång. En portik (stoa D) strax öster om propylén tros ha byggts under samma tidsperiod, men är dåligt bevarad. I den västra delen av utgrävningsområdet har man hittat kolonntrummor från en aldrig färdigställd votivkolonn. Liknande votivkolonner är kända från till exempel Aphaiahelgedomen på den närbelägna ön Egina.miniatyr|434x434px|Karta över lämningarna i Poseidon-helgedomen. Baserad på Pakkanens version från 2008. Gjord i QGIS. Under den klassiska perioden fortsatte byggaktiviteten på platsen. Stoa A och B byggdes längs områdets norra sida, söder om Poseidontemplet. Stoa A, vilken är bättre bevarad än stoa B, var uppförd i dorisk stil med polygona rödputsade väggar och en inre kolonnrad i jonisk stil. Stoa A förstördes troligtvis omkring 100-talet f.Kr. men kom senare att användas för ett antal mindre skjul för kommersiellt bruk, vilket man har kopplat till att platsen fick en ekonomisk funktion. Stoa B är sämre bevarad, och endast grunden till den bakomliggande väggen återstår.