Ernst Leonard Lindelöf, född 7 mars 1870 i Helsingfors, död 4 juni 1946 i Helsingfors, var en finländsk matematiker. Han är känd bland annat för Lindelöfs sats, Picard-Lindelöfs sats och Lindelöfrum.

Lindelöf blev student 1887, filosofie doktor 1893, docent 1895 och professor i matematik vid Helsingfors universitet 1903. Han var ledamot av Finska Vetenskaps-Societeten sedan 1904 samt av Vetenskapssocieteten i Uppsala sedan 1913 och av Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm sedan 1917. Han mottog hedersdoktorat vid universiteten i Oslo (1929), Uppsala (1932) och Stockholm (1936).

Biografi

Släkt Lindelöf var son till Lorenz Lindelöf, som var professor i matematik vid Helsingfors universitet, och Gabriela, född Krogius. Brodern Uno Lindelöf blev professor i engelsk filologi vid samma universitet. Förutom Ernst Leonard och Uno hade familjen fem andra barn: Anna Maria, Carl Arvid, Ester Elisabeth, Tyra Gabriela och Ella Amalia. Systern Anna Maria gifte sig med kirurgen Ali Krogius.

Uppväxt och utbildning Lindelöf visade tidigt begåvning för matematik och valde redan som skolpojke sin bana genom beslutet att bli matematiker som sin far. Han gick i Svenska normallyceum och blev student 1887. Vid Helsingfors universitet framskred studierna snabbt: han blev filosofie kandidat 1891 och disputerade för filosofie doktorsgraden vid 23 års ålder 1893. Han valde tidigt funktionsteorin som sitt huvudsakliga forskningsområde.

Forskningsresor Paris var vid sekelskiftet en av världens centrala platser för matematisk forskning. Lindelöf reste dit första gången 1893 och vistades ett år. Han återvände läsåret 1898–1899, och som resultat av den senare vistelsen blev han slutgiltigt funktionsteoretiker. Han valde som forskningsobjekt de regelbundna analytiska funktionerna i det komplexa talplanet, de så kallade hela funktionerna. Han blev den förste icke-franske matematiker som kom med betydande bidrag till utvecklingen av teorin för dessa funktioner.

Den mest betydande forskaren på området var den ett år yngre Émile Borel, som planerade en monografiserie som senare blev världsberömd. Borel bad Lindelöf bli seriens förste utländske författare och föreslog residykalkylen som ämne. Lindelöf hade noggrant studerat Cauchys hela produktion omfattande över 700 meddelanden. Hans bok Le calcul des résidus et ses applications à la théorie des fonctions, som utkom i Paris 1905, har förblivit en höjdpunkt inom funktionsteorin.

Professur och forskning Professuren i matematik vid Helsingfors universitet hade blivit ledig sedan dess förre innehavare, Lindelöfs kusin Edvard Neovius, övergått till politisk-administrativa uppgifter. Lindelöfs bägge konkurrenter, Hjalmar Mellin och Torsten Brodén från Lund, drog tillbaka sina ansökningar. Lindelöf utnämndes till professor 1903 och stannade i tjänsten till sin pensionering 1938.

Efter sekelskiftet gjorde Lindelöf två längre besök i Göttingen, ett annat av tidens viktigaste centra för matematisk forskning. Hans period som aktiv forskare varade ungefär fram till 1915. I samarbete med svensken Edvard Phragmén utvecklade han en viktig form av , vilken inom den matematiska litteraturen går under namnet . Betydelsefulla var också hans resultat om konforma avbildningars randegenskaper.

Av särskilt intresse är ett arbete från 1904 om topologin för punktmängder i ett n-dimensionellt euklidiskt rum. I sin tid väckte arbetet inte något nämnvärt intresse, men numera är Lindelöfs namn inom matematiken bäst känt för de Lindelöfrum som han definierade i detta arbete.

Lärargärning Redan i början av sin akademiska karriär ägnade Lindelöf mycket tid åt undervisning. Hans föreläsningar var innehållsrika och, sades det, hade en kristallklar form. Rolf Nevanlinna har sagt att han alltid gick i feststämning till Lindelöfs föreläsningar. Lindelöf intresserade sig för sina elever som individer och handledde särskilt sådana som han ansåg ha en framtid som forskare.

Utbildandet av en ny forskargeneration tog en allt större del av hans tid. Bland hans elever disputerade under 1910-talet bland andra Felix Iversen, Pekka Myrberg, Kalle Väisälä, Vilho Väisälä, Nils Pipping, Frithiof Nevanlinna och Rolf Nevanlinna, samt och i början av 1920-talet. Dessa elever innehade professurerna i matematik vid de finska universiteten ända till slutet av 1940-talet.

Lindelöf var författare till de sju läroböcker som matematikundervisningen vid universiteten i hög grad byggde på. Den första utkom 1912 och den sista några månader efter hans död 1946. Först på 1960-talet blev det dags att ersätta dem med modernare läroböcker.

Han grundade den funktionsteoretiska skolan inom den finska matematiken, vilken nått bestående internationell berömmelse. Skolans mest betydande prestation var teorin för , som Rolf Nevanlinna skapade 1922–1925. Den unge Lars Ahlfors blev i slutet av 1920-talet sensationellt snabbt en av världens ledande forskare på området. Vid den internationella matematikkongressen 1936 tilldelades Ahlfors den första Fieldsmedaljen, och i sitt anförande framhöll Constantin Carathéodory den finska skolan som Ernst Lindelöf grundat.

Övriga verksamheter Lindelöf var ordförande för Finlands matematiska förening i över fyra årtionden och permanent sekreterare i Finska Vetenskaps-Societeten 1934–1945.

Musiken var en kär hobby genom hela hans liv. Som violinist överträffade han vida vanlig amatörnivå. Under studietiden spelade han i en kvartett där även Jean Sibelius ingick. Senare var han medlem i direktionen för Filharmoniska orkestern (sedermera Helsingfors stadsorkester).

Utmärkelser Asteroiden 1407 Lindelöf är uppkallad efter honom.

Bibliografi (i urval) Le calcul des résidus et ses applications à la théorie des fonctions (Paris, 1905) Inledning till den högre analysen (Stockholm, 1912) Johdatus funktioteoriaan (Helsingfors, 1917) Differentiaali- ja integraalilasku ja sen sovellutukset I–IV (Helsingfors, 1928–1946)

Se även Lindelöfhypotesen Lindelöfs lemma Lindelöfrum Lindelöfs sats Phragmén–Lindelöfs princip Picard–Lindelöfs sats

Källor

Vidare läsning

O. Lehto, Tieteen aatelia: Lorenz Lindelöf ja Ernst Lindelöf, 2008

Kategori:Topologer Kategori:Finländska professorer i matematik Kategori:Personer verksamma vid Helsingfors universitet Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala Kategori:Ledamöter av Finska Vetenskaps-Societeten Kategori:Eponymer Kategori:Matematiker under 1800-talet Kategori:Matematiker under 1900-talet Kategori:Finländska forskare under 1800-talet Kategori:Finländska forskare under 1900-talet Kategori:Forskare från Helsingfors Kategori:Födda 1870 Kategori:Avlidna 1946 Kategori:Män Kategori:Ugglan