Muammar Abu Minyar al-GaddafiTT-språket: Muammar Gaddafi Länkad 2013-03-24 (även transkriberat till svenska som Kaddafi, Khaddafi, KhadaffiNationalencyklopedins nuvarande stavning på nätet eller QaddafiSpråkrådet: "Kadaffi, Gaddafi, Khadaffi Qadhdhafieller Qadhdhafi?" hämtad 2011-02-28; arabiska: ), född cirka 1942Förmodat födelsedatum; enligt honom själv var han inte säker på vilket år han föddes. nära Sirt, död 20 oktober 2011 strax utanför Sirt,Aftonbladet - Bilden på Gaddafi var en libysk militär, politiker och sedermera diktator, tillhörande Gaddafastammen.
Vid en militärkupp den 1 september 1969 störtade han som ledare för en grupp militärer Libyens dåvarande makthavare, kung Idris I, och etablerade sig som landets obestridlige ledare. Kuppmakarna grundade sedan Libyska Arabrepubliken,National Geographic, artikel om Libyen hämtad 2010-09-10 från 1977 ersatt med Jamahiriya, ett tänkt folkstyre baserat på Gaddafis Gröna bok, samtidigt som Gaddafi enligt egen utsago trädde tillbaka från alla offentliga poster till förmån för en ceremoniell ledarroll.
Människorättsorganisationer kritiserade dock Libyens regim för att vara en hård diktatur och under Gaddafis styre stämplades Libyen som en paria-stat av länder i väst. Under 2000-talet etablerade Gaddafi plötsligt närmare relationer med västvärlden; detta bland annat 2003 då Libyen betalade ut kompensation och utlämnade de misstänkta för terroraktionen Lockerbieaffären, och under år 2006, efter Irakkriget och Saddam Husseins fall, då den libyske diktatorn välkomnade inspektion av landets kärnvapenprogram. FN lyfte då sina sanktioner och en viss ekonomisk liberalisering och närmande mot västvärlden, förkroppsligat av Gaddafis son Saif al-Islam Gaddafi, tog sin början. Libyens anseende kunde därmed förbättras och dess isolering delvis hävas, men förblev samtidigt en av världens hårdaste diktaturer med omfattande kontroll av medborgare, offentliga avrättningar och massakrer av oppositionella, bland annat i Abu Salimfängelset 1996.
Som en del av Arabiska våren 2011 utbröt i februari massiva protester i Libyen mot Gaddafis styre, vilka besvarades med kraftigt våld från armén och av Gaddafi anlitade legosoldater. Protesterna, snart understödda av revolterande arméförband och tjänstemän, utvecklades snart till ett inbördeskrig, där en motregering under det nationella övergångsrådet (NTC) i Benghazi med kontroll över Cyrenaicaregionen och hamnstaden Misrata bildades. En framgångsrik motoffensiv hejdades i mars genom NATO-ingripande med flygunderstöd varefter rebellerna övertog initiativet. I augusti tågade NTC:s styrkor in i Tripoli och Gaddafi flydde till Sirt, efterlyst av den internationella brottmålsdomstolen för brott mot mänskligheten. Sedan detta sista fäste fallit i rebellernas händer tillfångatogs Gaddafi den 20 oktober 2011 i samband med ett flygangrepp mot en militärkonvoj på väg ut ur staden och dog kort därefter under en ambulanstransport.
Uppväxt Gaddafi föddes som yngsta barn i en nomadiserande beduinfamiljEncyclopaedia Britannica inom stammen Qadhadhfa i trakten av Sirte. Efter studier vid Libyens militärhögskola gick han med i armén i Benghazi år 1963 där han snart utsågs till kapten. Han studerade vid militärskolor i Storbritannien och Aten (Στρατιωτική Σχολή Ευελπίδων)ΜΟΥΑΜΑΡ ΚΑΝΤΑΦΙ 42 ΧΡΟΝΙΑ ΣΤΗΝ ΕΞΟΥΣΙΑ , Ta Nea (Τα Νέα), 21 februari 2011. och föresatte sig tidigt, tillsammans med andra militärer, att störta det egna landets monarkistyre. Den unge Gaddafi vistades också mycket i Egypten där han tog djupt intryck av dess ledare Gamal Abdel Nassers visioner om en speciell form av islamsk socialism, nationalism och panarabism, i andan av afrikansk koloniell frigörelse. Han drömde om att själv bli "den nye Che Guevara"The Telegraph.co.uk: Profile Muammar Gadaffi, Libyan leader at time of Lockerbie bombingl och att få leda en omfattande befrielsekamp mot det han uppfattade som förtryck av olika slag.
Statskupp
Den 1 september 1969 genomförde Gaddafi och andra unga officerare en oblodig statskupp mot Libyens kung Idris I, som då befann sig i den grekiska semesterorten Kamena Vourla där han erhöll medicinsk behandling.. Kuppmakarna hade då redan satt kungens brorson, kronprinsen Sayyid Hasan ar-Rida al-Mahdi as-Sanussi i husarrest. De avskaffade monarkin och proklamerade den nya libyska arabiska republiken. Kung Idris I gick i exil i Egypten.
Ett "Revolutionärt Styrråd" bildades med Gaddafi som premiärminister 1970, men redan två år senare avsade han sig denna post, då han inte önskade inneha något traditionellt, specifikt maktämbete eller högre rang, då hans vision var att landet skulle "styras direkt av folket". Överste förblev hans titel.Om titel mm Han kallade sig därefter också "broderlig ledare" och "den socialistiska revolutionens guide".Background Notes, (November 2005) "Libya – History", USA:s utrikesdepartement. Retrieved on 14 July 2006.
Libyens ledare
Den gröna revolutionen och statsstyret
miniatyr|Gaddafi (till vänster) tillsammans med Gamal Abdel Nasser 1969. Under de första åren brukade Gaddafi alltid framträda i militär uniform. På senare år ersatte han ofta uniformerna med kaftaner och mantlar av olika slag, se den övre bilden miniatyr|Muammar al-Gaddafi 1970 På profeten Muhammeds födelsedag 1973 höll Gaddafi ett berömt "fem-punkts-tal" där han officiellt införde Sharia.On April 15, 1973, Qadhafi moved to cement power, unfettered by commitments to Cairo. He launched a systematic assault on the Libyan bureaucracy and intelligentsia. Speaking in Zuwarah, he delivered what became known as his "Five-Point Address," in which he declared: suspension of all existing laws and implementation of Shari'a (Islamic law); purging the country of the politically sick; creation of a people's militia to protect the revolution; administrative revolution; and cultural revolution. Revolten kallades "Den gröna revolutionen" och Gaddafi benämnde själv sin politik islamisk socialism: en blandning av arabisk nationalism, välfärdspolitik och direkt folkdemokrati.. Sin vision beskrev han i Den gröna boken – Lösningen på demokratins problem där han förespråkade ett socialistiskt samhälle baserat på islams principer, med respekt för jämställdhet och rättigheter. I hans "gröna vision" ingick också jämställdhet mellan män och kvinnor. Gaddafi tyckte inte om det ateistiska inslaget i kommunism vilket visade sig i att små privata företag tilläts men att staten skulle kontrollera alla stora företag. Välfärd, "frigörande" (eller "emancipation") och utbildning underströks. Gaddafi införde också ett islamiskt moralsystemLibyens konstitution, artikel 2: "Den heliga Koranen är den sociala koden i den socialistiska folkrepubliken arabiska Jamahriya, eftersom auktoritet endast tillhör folket, som utövar denna genom folkkongressen, folkkommittéerna, fackföreningar, federationer och professionella organisationer." som förbjöd alkohol och hasardspel. Sommaren 1973 ställdes sommarskollovet in för att Gaddafis teologi skulle kunna undervisas.
I samband med systemombildningen förstatligades större företag, framförallt inom oljeindustrin som tidigare till stor del kontrollerades av utländska oljebolag. Mindre företag och privat ägande tilläts fortsätta. Libyen stod (2011) för två procent av världens oljeproduktion med en beräknad försäljning av ca 1,7 miljon fat per dag.Libyens oljeproduktion feb. 2011 (Denna process ändrades dock 2003 i samband med Libyens avskaffande av sina kärnvapen och påtagande av skulden för den så kallade Lockerbieaffären, då utländska oljebolag återigen släpptes in att tillåtas verka i landet efter mångåriga internationella sanktioner mot landet hävts.)
Republiken upplöst – på papperet miniatyr|al-Gaddafi 1976 År 1977 upplöste Muammar al-Gaddafi republiken och ersatte den med Jamahiriya, ett "folkets direktstyre". Gaddafi menade att Libyen var en direktdemokrati, där alla medborgare hade sin plats i det parlamentariskaConstitutional Declaration of Libya, Article 2. «The Holy Qur'an is the social code in the Socialist People's Libyan Arab Jamahiriya, since authority belongs solely to the people, by whom it is exercised through people's congresses, people's committees, trade unions, federations and professional associations (the General People's Congress, the working procedures of which are established by law).» systemet och därmed kollektivt avsågs styra över landet. Observatörer som Human Rights Watch, Amnesty och Freedom House menade dock att Libyen var en mycket hård diktatur. 1979 avsade sig Gaddafi alla officiella maktposter, varpå landet sedan dess inte heller hade någon formell statschef. Han kvarstod dock såsom "Revolutionens ledare""Revolutionens ledare" och i praktiken var Gaddafis makt suverän.
Fastän all makt i Jamahiriyya sades tillhöra folket var organiserad opposition uttryckligen förbjuden. I den Gröna boken sades att folket direkt skulle styra landets politik och ekonomi, men Libyen var även efter "Bokens" införande ett toppstyrt och exkluderande politiskt system där beslutandeprocessen begränsades till en mindre samling rådgivare och förtrogna. Det fanns ingen insyn och inga organ som kontrollerade makten, så kallade "checks and balances".Vandewalle sid.6. Om inte landets ledare klart tillät det fanns det ingen allmän kontroll eller ansvarsbörda. Parlamentet (Allmänna folkkongressen) kontrollerade varken landets säkerhetsorgan eller rättssystem och inom de icke-formella institutionerna bland de olika säkerhetsorganen fattade Revolutionära ledningsrådet alla beslut, och de var inte ansvariga inför någon. Sedan 1977, trots deklarationer som sade motsatsen, och fram till regimens fall 2011, innehade Gaddafi som Revolutionens ledare den suveräna makten i Jamahiriyya.Vanewalle sid. 152.
Gaddafi författade också boken Escape to Hell and other stories (1988) samt en debattartikel i The New York Times (2009) där han föreslog en enstatslösning för Israel och Palestina.The One-State Solution The New York Times. 22 januari 2009. Hämtad 30 mars 2011.
Förtryck och våld Gaddafis använde under årens lopp våld för att kväsa opposition. Regimen etablerade så kallade revolutionära kommittéer som strikt kontrollerade avvikande åsikter och förbjöd politisk opposition, strejker och demonstrationer i lag 1973."His Revolutionary Command Council issued a "Law for the Protection of the Revolution," making it a criminal offense to proselytize against the state, to arouse class hatred, to spread falsehood, or to participate in strikes and demonstrations" Politiska konversationer med utlänningar var straffbart med tre år i fängelse. Vem som helst som startade ett politiskt parti kunde komma att avrättas. Dissidenter avrättades och stympades offentligt och i sändningar på den statliga TV-kanalen.… and the People's Court will issue a sentence of death based on this law, because execution is the fate of anyone who forms a political party," Qadhafi said during a speech in Tripoli on November 9, 1974. He backed his threats with action. There were public hangings and mutilations of political opponents
Enligt Freedom Houses rapport om pressfrihet 2011 var Libyen under Gaddafi det mest censurerade landet i Mellanöstern och Nordafrika. USA:s utrikesdepartement (State Department) uppgav att 10 till 20 procent av libyerna övervakade andra på uppdrag av Gaddafis kommittéer, vilket proportionellt var på samma nivå som Saddam Husseins Irak och Kim Jong-ils Nordkorea. Bevakningen ägde rum inom den statliga sektorn, på fabriker samt i utbildningssektorn.
Utrikes avrättningar Från tid till annan besvarade Gaddafi även opposition i utlandet med våldshandlingar. Han använde sitt nätverk med diplomater och rekryter för att genomföra lönnmord av kritiker. Amnesty International har listat 25 sådana mord mellan 1980 och 1987. Libyska agenter likviderade dissidenter i USA, Europa, och Mellanöstern.