Goldstonerapporten är en rapport från en undersökning initierad av FN:s råd för mänskliga rättigheter och handlar om kränkningar av internationella lagar och brott mot de mänskliga rättigheterna under Gazakriget 2008–2009.

Undersökningen leddes av ordförande i Rådet för mänskliga rättigheter, Richard Goldstone, internationell jurist från Sydafrika. Övriga medverkande var Christine Chinkin från Storbritannien, Hina Jilani från Pakistan och Desmond Travers från Irland.

Uppdraget var ursprungligen att undersöka Israels våld mot palestinierna, men efter kritik för partiskhet ändrades det till att handla om alla brott som begåtts i samband med de militära operationerna, vare sig det gällde Israel eller den palestinska sidan.

Under Gazakriget dödades 13 israeler och över 1 400 palestinier. Den materiella ödeläggelsen var enorm. Kommissionen granskade hur de stridande parterna tagit hänsyn till civilbefolkningen i sin krigföring, bl.a. användningen av granater laddade med vit fosfor. Man undersökte förstörelsen av infrastruktur, jordbruksmark, fabriker för matproduktion och vattenreningsverk. Kommissionen granskade också attackerna mot sjukhus, skolor, bostäder och andra civila mål. Kommissionens slutsatser är bland annat att grava brott mot de mänskliga rättigheterna begåtts liksom förmodligen krigsbrott.

Gruppens slutrapport, som publicerades 15 september 2009 anklagar såväl militanta palestinier som Israels krigsmakt för krigsförbrytelser och möjligen brott mot mänskligheten.http://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=32057&Cr=palestin&Cr1=. Den är även översatt till svenska.Goldstonerapporten om Gaza. Sammanfattning, slutsatser och rekommendationer. Översättare Lydia Gall. Leopard förlag, 2010.

Den sydafrikanske folkrättsjuristen Richard Goldstone, som är en av världens främsta experter på internationell rätt, tilldelades i december 2009 ‘The Stockholm Human Rights Award’.

Goldstone publicerade den 1 april 2011 i Washington Post en-krönika där han sade: "Hade jag vetat då vad jag vet nu hade Goldstonerapporten blivit ett annat dokument" http://www.washingtonpost.com/opinions/reconsidering-the-goldstone-report-on-israel-and-war-crimes/2011/04/01/AFg111JC_story.html?hpid=z3 Ledande israeliska politiker har gjort uttalanden om att staten Israel befriats från brottsanklagelser. Enligt Amnesty bygger detta på en medveten feltolkning av artikeln. Organisationen menar att det internationella samfundet tydligt måste avvisa sådana försök att komma undan ansvar.

Goldstonerapportens rubriker Sammanfattning Inledning Den 3 april 2009 upprättade ordföranden för Rådet för mänskliga rättigheter FN:s undersökningskommission av konflikten i Gaza med uppdrag att undersöka alla kränkningar av de internationella lagarna för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt som kan ha begåtts inom ramen för militäroperationerna som genomfördes i Gaza under perioden 27 december 2008 och 18 januari 2009"

Ordföranden utsåg domare Richard Goldstone, före detta domare vid konstitutionsdomstolen i Sydafrika och f.d. åklagare vid Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien och Rwanda, att leda kommissionen. De tre övriga ledamöterna var Christine Chinkin, professor i folkrätt vid London School of Economics and Political Sci-ence, tidigare ledamot i Undersökningskommissionen för Beit Hanoun (zoo8), Hina Jilani, jurist vid Pakistans högsta domstol och tidigare Generalsekreterarens specielle representant vad gäller situationen för människorättsförsvarare, tillika medlem i den Internationella undersökningskommissionen för Darfur (2004), samt överste Desmond Travers, f.d. officer i Irlands försvarsmakt och ledamot i styrelsen för Institutet för internationella brottsutredningar. Som brukligt inrättade FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) ett sekretariat för att stödja uppdraget.

Kommissionen satte den civila befolkningen i området i fokus beträffande kränkningarna av internationell rätt.

Kommissionen sammanträdde första gången i Genève mellan 4 och 8 maj 2009. Dessutom träffades kommissionen i Genève den 2o maj, den 4 och 5 juli samt även mellan r och 4 augusti 2009. Kommissionen genomförde tre fältundersökningar: två i Gazaremsan mellan den 30 maj och 6 juni samt mellan 25 juni och 1 juli 2009, och ett besök i Amman den 2 och 3 juli 2009. Flera anställda vid kommissionens sekretariat stationerades i Gaza från 22 maj till 4 juli 2009 för att genomföra fältundersökningar.

Note verbales sändes till samtliga FN-organ och medlemsstater den 7 maj 2009. Den 8 juni 2009 inbjöd kommissionen alla berörda parter och organisationer att lämna relevant information och dokumentation för att bistå kommissionen.

Offentliga utfrågningar hölls i Gaza den z8 och 29 juni samt i Genève den 6 och 7 juli 2009.

Kommissionen försökte upprepade gånger att få till stånd ett samarbete med Israels regering. Efter många misslyckade försök sökte och fick kommissionen hjälp av den egyptiska regeringen att via gränsövergången i Rafah komma in i Gaza.

Kommissionen har haft stöd och samarbete med den palestinska myndigheten samt med FN:s ständiga observationsgrupp i Palestina. På grund av det bristande samarbetet från den israeliska regeringen kunde kommissionen inte träffa medlemmar av den palestinska myndigheten på Västbanken. Kommissionen träffade dock tjänstemän från den palestinska myndigheten, däribland en minister, i Amman. Under sina besök i Gazaremsan höll kommissionen möten med högt uppsatta medlemmar av myndigheterna i Gaza, som gav sitt fulla stöd och samarbete med kommissionen.

Efter de offentliga utfrågningarna i Genève informerades kommissionen om att en palestinsk deltagare, Muhammad Srour, gripits av israeliska säkerhetsstyrkor när han återvände till Västbanken. Kommissionen uttryckte oro för att gripandet kan ha varit en följd av hans framträdande inför kommissionen.

Metodologi Kommissionens metoder inkluderade: (a) genomgång av rapporter från olika källor, (b) intervjuer med offer, vittnen och andra personer med tillgång till relevant information, (c) fältbesök till specifika platser i Gaza där incidenter inträffat, (d) analys av videofilmer och fotografiska bilder inklusive satellitbilder, (e) granskning av medicinska rapporter av offrens skador, (f) kriminalteknisk analys av vapen och rester av ammunition som samlats in på plats, (g) möten med olika samtalspartners, (h) inbjudningar att lämna information till kommissionens undersökning, (i) bred spridning av en offentlig inbjudan till skriftliga inlagor, (j) offentliga utfrågningar i Gaza och i Genève.

Kommissionen genomförde 188 enskilda intervjuer. Den analyserade mer än 300 rapporter, inlagor och andra handlingar som antingen undersökts på eget initiativ eller som den fick som svar på sin uppmaning till inlagor Sammanlagt uppgår materialet till mer än I0000 sidor, över 30 videofilmer och 12.00 fotografier.

Genom att vägra att samarbeta med kommissionen hindrade Israels regering den från att träffa israeliska regeringstjänstemän. Vidare hindrade Israel även kommissionen från att resa till Israel för att träffa israeliska offer samt att resa till Västbanken för att träffa representanter för den palestinska myndigheten och palestinska offer.

Kommissionen genomförde fältundersökningar däribland utredningar av incidenter i Gazaremsan. Detta möjliggjorde för kommissionen att direkt på plats observera situationen samt att tala med vittnen och andra relevanta personer.

Fakta som utreddes av kommissionen, faktabaserade och juridiska slutsatser Gazaremsan 1. Blockaden 2. Översikt av Israels militäroperationer i Gazaremsan 3. Attacker av israeliska styrkor på offentliga byggnader

4. Skyldighet för väpnade palestinska grupper i Gaza att vidta åtgärder för att skydda civilbefolkningen och civil egendom

5. Om Israels skyldighet att vidta åtgärder för att skydda den civila befolkningen och civila mål i Gaza 6. Urskillningslösa attacker av israeliska styrkor har resulterat i förlust av liv och skador på civila 7. Avsiktliga attacker mot civilbefolkningen 8. Användning av vissa vapen 9. Angrepp på förutsättningarna för civilt liv i Gaza: förstörelse av industriell infrastruktur, livsmedelsproduktion, vatteninstallationer, reningsverk och bostäder 10. Användningen av civila palestinier som mänskliga sköldar 11. Frihetsberövande: Gazabor i förvar under de israeliska militäroperationerna från den 27 december 2008 till 18 januari 2009 12. Mål och strategi för Israels militäroperationer i Gaza 13. Effekterna för folket i Gaza och deras mänskliga rättigheter av militäroperationerna och blockaden 14. Det fortsatta kvarhållandet av soldaten Gilad shalit 15. Internt våld och attacker från Gazas säkerhetstjänst riktade mot personer med Fatah-anknytning

Västbanken inklusive östra Jerusalem 1. Israeliska säkerhetsstyrkors behandling av palestinier på Västbanken inklusive användning av överdrivet eller dödligt våld under demonstrationer 2. Frihetsberövande av palestinier i israeliska fängelser 3. Begränsningar av den fria rörligheten på Västbanken 4. Internt våld och attacker riktade mot Hamasanhängare från den palestinska myndigheten, inskränkningar av yttrandefriheten och mötesfriheten

1. Israeliska säkerhetsstyrkors behandling av palestinier på Västbanken inklusive användning av överdrivet eller dödligt våld under demonstrationer 2. Frihetsberövande av palestinier i israeliska fängelser 3. Begränsningar av den fria rörligheten på Västbanken Dessutom ser kommissionen med oro på de åtgärder som vidtagits nyligen för att formalisera separationen mellan Gaza och Västbanken och som delar det ockuperade palestinska territoriet i två delar. 4. Internt våld och attacker riktade mot Hamasanhängare från den palestinska myndigheten, inskränkningar av yttrandefriheten och mötesfriheten

Israel 1. Väpnade palestinska gruppers raket- och granatattacker och deras påverkan på civila i södra Israel 2. Förtryck av oliktänkande i Israel, rätten till tillgång till information och behandlingen av människorättsförsvarare

Slutsatser Sammanfattande synpunkter Kommissionen hade som sina enda riktlinjer folkrätten, de internationella mänskliga rättigheterna och humanitär rätt samt skyldigheter ålagda stater och icke-statliga aktörer och framförallt vad det innebär för rättigheter för enskilda individer. Detta jämställer inte på något sätt Israels ställning som ockupationsmakt med den ockuperade palestinska befolkningen eller institutioner som företräder den. Skillnaderna avseende kapaciteten och effekten att åsamka skador eller för att ge skydd, vilket även omfattar att säkra rättvisa när kränkningar sker, är uppenbara och en jämförelse är varken möjlig eller nödvändig. Vad som däremot kräver samma uppmärksamhet och ansträngning är skyddet för alla offer i enlighet med internationell rätt.

De israeliska militäroperationerna i Gaza: relevans för/länkar till Israels politik gentemot det ockuperade palestinska territoriet När operationerna började hade Gaza i nästan tre år utsatts för stora avstängningar och rörelserestriktioner för personer, varor och tjänster. Åtgärderna infördes av Israel för att isolera och försvaga Hamas efter dess valseger eftersom partiet uppfattades som ett fortsatt hot mot Israels säkerhet. Åtgärderna förvärrades genom att ekonomiskt och annat stöd hölls inne av vissa givare av liknande skäl. Att lägga ytterligare vedermödor på den redan svåra situationen i Gaza ledde till att den förlängda blockaden inte skonade några aspekter av Gazabornas liv. Redan innan militäroperationen hade Gazas ekonomi utarmats, hälsosektorn överbelastats, befolkningen gjorts beroende av humanitärt bistånd för sin dagliga överlevnad. Män, kvinnor och barn led psykiskt av den långvariga fattigdomen, otryggheten och våldet i det instängda och överbefolkade territoriet. Värdigheten för folket i Gaza hade kraftigt urholkats. Detta var situationen i Gazaremsan när israeliska väpnade styrkor inledde sin offensiv i december 2008.