miniatyr|Påve Pius XII:s budskap när han talar inför det heliga året 1950. Pius XII, född Eugenio Maria Giuseppe Giovanni Pacelli 2 mars 1876 i Rom, död 9 oktober 1958 i Castel Gandolfo, Lazio, Italien, var Katolska kyrkans 260:e påve från den 2 mars 1939 till sin död 9 oktober 1958. Han valdes 1939 till påve Pius XI:s efterträdare.

Han var påve under andra världskriget och åren som följde efter krigets slut, samt början av kalla kriget och den nya världsordningen efter andra världskriget med etablerandet av organisationer som Förenta nationerna och ett fokus på mänskliga rättigheter. Pius XII:s hållning under andra världskriget har blivit livligt debatterad.

Innan valet till påve var Pacelli sekreterare inom Vatikanens diplomati, apostolisk nuntie i Tyskland, samt kardinalstatssekreterare. I rollen som kardinalstatssekreterare arbetade han fram flera olika traktat med olika nationer i Europa och Latinamerika. Han var även delaktig i arbetet med Reichskonkordat med Nazityskland.

Han är den senaste påven som valt namnet Pius.

Biografi Eugenio Pacelli var son till advokaten, adelsmannen (Nobile di Acquapendente och Nobile di Sant'Angelo in Vado från 1853 respektive 1858) Filippo Pacelli och dennes hustru Virginia Graziosi. Den 4 mars 1876, två dagar efter födelsen, döptes han i församlingskyrkan Santi Celso e Giuliano i rione Ponte.

Präst Pacelli studerade vid bland annat Gregoriana i Rom. Han prästvigdes den 2 april 1899 i ett privatkapell. 1904 avlade han sin doktorsexamen. 1911 representerade Pacelli den Heliga stolen vid kröningen av kung Georg V och drottning Mary av Storbritannien. Den 23 april 1917 utnämnde påve Benedictus XV Pacelli till nuntie i Bayern och han biskopsvigdes den 13 maj 1917 i Sixtinska kapellet och utnämndes till titulärbiskop av Sardes. Därefter lämnade han Rom för Bayern. 1920–1929 var han nuntie hos den tyska regeringen.Friedemann, Bedürftig, Tredje riket från uppgång till fall, s. 292, Ersatz 2007

Kardinal och kardinalstatssekreterare Pacelli utsågs 1929 till kardinalpräst med Santi Giovanni e Paolo som titelkyrka av Pius XI. Han utnämndes av Pius XI till kardinalstatssekreterare 7 februari 1930. 1935–1939 tjänade han som camerlengo.

Som Heliga stolens kardinalstatssekreterare signerade han flera traktat med olika nationer. Han var påvlig legat vid olika kongresser, däribland en internationell eukaristisk kongress i Buenos Aires 1934 och i Budapest 1938. Pacelli gjorde även diplomatiska resor, däribland till USA 1936 där han mötte president Franklin D. Roosevelt. Den 26 januari 1938 var Pacelli officant vid dopet av Juan Carlos, sedermera Spaniens kung (1975–2014), på Palazzo Malta i Rom.

Reichskonkordat var ett traktat som Pacelli var delaktig i. Traktatet signerades den 20 juli 1933 mellan Heliga stolen och Tyskland. Traktatet är debatterat, men inte på grund av dess innehåll, utan själva tidpunkten under vilken det tillkom. Mellan 1933 och 1939 utfärdade Pacelli 55 punkter där han menade att traktatet hade brutits.

Påve Efter påve Pius XI död 10 februari 1939, valdes Pacelli till påve 2 mars 1939, efter en karriär i kurians tjänst. Pacelli var den förste kardinalstatssekreteraren att bli vald till påve sedan Clemens IX 1667. Han kröntes den 12 mars 1939.

I sina encyklikor, bland annat Mystici corporis Christi (1943) om kyrkan och Humani generis (1950) om tro och teologi, tog han ställning i aktuella frågor. Under jubelåret 1950 proklamerade han dogmen om Jungfru Marias kroppsliga upptagande till himlen (assumptio). vänster|miniatyr|297x297px|Pius XII i Sedia gestatoria, 1949. Pius kanoniserade flera personer under sin tid som påve, däribland påve Pius X, Maria Goretti och påve Innocentius XI. Den 16 januari 1946 utnämnde han Antonius av Padua till kyrkolärare.

Särskilt under sina senare år som påve ledde han den katolska kyrkan in i en period av konservatism som utgjorde bakgrunden till Johannes XXIII:s och Andra Vatikankonciliets omfattande reformer.

Andra världskriget thumb|right|Pius XII:s grav under Peterskyrkan Pius hållning under andra världskriget har blivit livligt debatterad. Han ingrep inte aktivt mot de nazistiska judeförföljelserna, därför att detta enligt hans mening skulle förvärra deras situation. Pius skall, enligt uppgift, även ha känt till de planerade massmorden i Fosse Ardeatine 1944. Däremot gav Vatikanstaten skydd åt många enskilda. På Pius order gav Vatikanen skydd åt hundratusentals enskilda judar och politiska flyktingar, även om han utåt föredrog att föra tyst diplomati.David G. Dalin (Rabbin), The Myth of Hitler's Pope: How Pope Pius XII Rescued Jews from the Nazis, Regnery 2005, Även många efterspanade nazistiska krigsförbrytare fick åren efter andra världskriget hjälp av Vatikanen att ta sig till Argentina, med Pius goda minne.Norman Davies Europa i krig Forum 2008 s. 276

Under andra världskriget utnämnde Pius inga nya kardinaler.

Död Pius hälsa försämrades under 1950-talet och han dog den 9 oktober 1958 i Castel Gandolfo. Efter hans död balsamerades påvens kropp av hans läkare Riccardo Galeazzi-Lisi med en ny balsameringsmetod uppfunnen av Dr. Oreste Nuzzi. Denna visade sig vara mindre lyckad. Kroppen förruttnade, liket beskrevs som smaragdgrönt och vakter påstås ha svimmat av lukten.Laura King, An Alternative to Embalming for the Pontiff, Los Angeles Times, 2005-04-07 Påvens begravningståg lockade rekordmånga åskådare i hans hemstad Rom.

Pius XII har fått sitt sista vilorum i de Vatikanska grottorna under Peterskyrkan. Saligförklaringsförfarandet för Pius XII gick den 19 december 2009 vidare genom ett viktigt steg. Påven Benedictus XVI tillerkände denna dag sin föregångare den heroiska dygden och gav honom titeln venerabilis (vördnadsvärd).Heroischer Tugendgrad von Johannes Paul II. und Pius XII. anerkannt! – kath.net-Meldung För att en saligförklaring skall kunna komma till stånd krävs nu ett mirakel, det vill säga att någon blir helad efter att ha bett om Pius XII:s förbön.

Teologi Pius XII publicerade 41 encyklikor och flera meddelanden och tal under sin tid som påve. Exempelvis encyklikan Mystici Corporis Christi som handlade om medlemskapet och delaktigheten i kyrkan och Divino afflante Spiritu som öppnade upp för biblelforskning (bibelvetenskap).

Bibelvetenskap 1943 publicerades encyklikan Divino afflante Spiritu som betonade Bibelns roll. Pius lättade de restriktioner som tidigare hade funnits för bibelforskning. Han uppmanade kristna att återupptäcka Bibelns originaltexter på hebreiska och grekiska. miniatyr|326x326px|1 november 1950 proklamerade Pius XII dogmen om Jungfru Marie himmelsfärd. (Målningen är Tizians Assunta).

Dogmen om Jungfru Marias upptagning till himlen Den 1 november 1950 åberopade Pius påvens ofelbarhet genom proklamationen av dogmen om Jungfru Marias upptagning till himlen, som fastställer att Jungfru Maria är upptagen till himlen med kropp och själ. Dogmen föregicks av encyklikan Deiparae Virginis Mariae, i vilken samtliga katolska biskopar ombads ge sin åsikt om en eventuell dogm. Den 15 augusti 1954, på festdagen för Marie himmelsfärd, initierade Pius praktiken att påven leder Angelus varje söndag.

Utmärkelser

Encyklikor

1939 - Summi Pontificatus 1939 - Sertum Laetitiae 1940 - Saeculo Exeunte 1943 - Mystici Corporis Christi 1943 - Divino Afflante Spiritu 1944 - Orientalis Ecclesiae 1945 - Communium Interpretes 1945 - Orientales Omnes 1946 - Quemadmodum 1946 - Deiparae Virginis Mariae 1947 - Fulgens Radiatur 1947 - Mediator Dei 1947 - Optatissima Pax 1948 - Auspicia Quaedam 1948 - In Multiplicibus Curis 1949 - Redemptoris Nostri Cruciatus 1950 - Anni Sacri 1950 - Summi Maeroris 1950 - Humani Generis 1950 - Mirabile Illud 1951 - Evangelii Praecones 1951 - Sempiternus Rex Christus 1951 - Ingruentium Malorum 1952 - Orientales Ecclesias 1953 - Doctor Mellifluus 1953 - Fulgens Corona 1954 - Sacra Virginitas 1954 - Ecclesiae Fastos 1954 - Ad Sinarum Gentem 1954 - Ad Caeli Reginam 1955 - Musicae Sacrae 1956 - Haurietis Aquas 1956 - Luctuosissimi Eventus 1956 - Laetamur Admodum 1956 - Datis Nuperrime 1957 - Fidei Donum 1957 - Invicti Athletae 1957 - Le Pelerinage de Lourdes 1957 - Miranda Prorsus 1958 - Meminisse Juvat 1958 - Ad Apostolorum Principis

Referenser Noter

Källor Kelly, J.N.D., The Oxford Dictionary of Popes. Oxford: Oxford University Press 1988.

Fördjupningslitteratur Ciampa, Leonardo, Pope Pius XII: A Dialogue. Bloomington, Indiana: AuthorHouse 2007. Cornwell, John, Hitler's Pope: The Secret History of Pius XII. New York: Penguin Books 2000. Rychlak, Ronald J., Righteous Gentiles: How Pius XII and the Catholic Church saved half a million Jews from the Nazis. Dallas, Texas: Spence Publishing Company 2005. Cavallin, Lars, Påvar i moderna tider, Fredestad förlag 2006

Externa länkar

Pius XII på Vatikanens officiella webbplats Critical Online Edition of the Nuncial Reports of Eugenio Pacelli (1917–1929)

Kategori:Påvar Kategori:Heliga stolens diplomater Kategori:Kardinalstatssekreterare Kategori:Personer i Italien under 1900-talet Kategori:Personer i Vatikanstaten under 1900-talet Kategori:Alumner från Almo Collegio Capranica Kategori:Påvar från Rom Kategori:Alumner från Påvliga universitetet Gregoriana Kategori:Gravsatta i Peterskyrkan Kategori:Personer i Italien under andra världskriget Kategori:Mottagare av Sankt Gregorius den stores orden Kategori:Mottagare av Annunziataorden Kategori:Riddare av storkorset av Sankt Mauritius- och Lazarusorden Kategori:Riddare av storkorset av Italienska kronorden Kategori:Födda 1876 Kategori:Avlidna 1958 Kategori:Män