Hovs kyrka är en kyrkobyggnad i Vadstena kommun, Östergötland som tillhör Vadstena församling i Linköpings stift. Den var tidigare huvudkyrka i Hovs församling.

Kyrkobyggnaden Kyrkan ligger på en höjd norr om sjön Tåkern. Den har ett långhus med rakavslutat kor. Taket, som är klätt med spån, är högt och har ett brant fall. En sakristia är tillbyggd på norra sidan. Kyrkans torn står i väster och inrymmer på bottenplanet ett vapenhus.

Sentida interiör putsning har tagits bort och medeltida kalkmålningar är åter synliga.

Historik Kyrkan i Hov uppfördes under 1100-talet och är en av de äldsta kyrkorna i bygden. Denna romanska kyrka hade ursprungligen ett mindre kor i öster, men det ersattes i slutet av medeltiden av det nuvarande rakavslutade koret. Valven i långhuset slogs under 1300-talet.http://www.svenskakyrkan.se/vadstena/kyrkor/hov/historia/hovhistoria.htm

Det har antagits att Hovs kyrka varit helgad åt S:t Mikael, eftersom en bild av detta helgon med draken ännu under 1700-talet förvarades i kyrkan.

1700-talet Under 1700-talet fanns målningar både på valv och väggar. Carl Fredric Broocman skriver att målningarna under valven ännu var i behåll. Där syntes även ett vapen som uppgavs vara Birger jarls, fördelat i fyra fält, med Göta lejon i två fält och hans stamvapen, tre små ängsblommor, i de andra två. Hans hustrus vapen beskrevs som en lilja. På väggarna fanns svenska, danska och norska vapen målade, samt vapen för Lilliestierna och hans hustru av Leijonhufvudsläkten, samt Lilliensparre och hans hustru av Lillieätten. Dessa målningar var redan i början av 1800-talet överstrukna med vitlimning. Det påpekas också i den äldre texten att Birger jarls vapen inte hade det där beskrivna utseendet, samt att någon Lilliestierna inte varit gift med någon Leijonhufvud och att ingen Liljensparre varit gift med någon Lillie.

Redan år 1756 klagades det över att kyrkan var alltför trång och liten, särskilt vid högtidsdagar då besökarna med största svårighet kunde få plats. Samma år föreslogs att kyrkan skulle utvidgas vid östra gaveln med omkring sju meter, men förslaget tycks aldrig ha genomförts. År 1756 konstaterades också att den övre delen av tornet, som då ännu saknade spira, var så förfallen att hela kyrkan kunde ta skada om ingen reparation gjordes. Den övre delen revs därför år 1765. Därefter uppfördes ett nytt trätorn på den gamla tornmuren till en höjd av 14 meter. Tornet målades i rött, gult och vitt, med svarta luckor. Vid avsyningen fick det omdömet att det var ”prydligt”. Arbetet utfördes på 48 arbetsdagar.

Gemensam kyrka med Appuna År 1784 väcktes, med anledning av Appuna gamla kyrkas dåliga skick, ett förslag om att Hovs kyrka skulle utvidgas och bli gemensam kyrka för Hov och Appuna. Förslaget förföll dock på grund av Appuna sockens motvilja. Vid en kyrkovisitation år 1806 befanns Appuna kyrka vara så förfallen att den blev utdömd. Kyrkans väggar beskrevs som illa rämnade på flera håll och taket som ännu mer skadat. Det ansågs inte längre säkert att hålla gudstjänst där. Trots detta ville sockenborna i Appuna inte gå med på en sammanbyggnad med Hov. De ville i stället antingen reparera den gamla kyrkan eller bygga en ny. År 1807 förbjöds gudstjänst i Appuna, och gudstjänsterna utlystes då för båda socknarna i Hov. Från Appuna kom emellertid endast ett fåtal personer de följande söndagarna. Kort därefter klagade Appuna allmoge över att gudstjänst inte hölls inom deras egen socken. Eftersom det inte fanns något lämpligt rum för gudstjänst i Appuna beslutades att gudstjänsterna tills vidare skulle hållas gemensamt för båda socknarna i Hov. Landshövdingeämbetet förordnade därefter en besiktning av Appuna kyrka. Vid denna besiktning bedömdes murarna vara så fasta att någon fara för människoliv inte förelåg. De sprickor som fanns i korvalvet, och som flera månader tidigare hade lagats, ansågs inte behöva någon reparation på flera år. Någon sammanbyggnad blev därför inte av. Appuna kyrka användes ända till år 1887, då en ny kyrka uppfördes där.

1900-talet Vid en restaurering av kyrkan år 1914 upptäcktes ornerade vägghällar ur en gravkista från tidig medeltid. En större restaurering utfördes 1950.

Inventarier Altarprydnaden är utförd i tre avsatser och har upphöjda bilder och arabesker. Predikstolen är målad i vitt, blått och guld. Orgelverket har sju stämmor. En tavla som föreställer Kristi korsfästelse skänktes år 1771 av inspektor Samuel Lundgren. En ljuskrona av mässing skänktes år 1752 av Lars Larsson och Erik Zakrisson i ”Vinbärsgården” i Hovs by. Därutöver finns två andra mässingskronor. Dopfunten är av trä. I kyrkans sydvästra hörn är en djurfigur uppsatt, snidad i ek. Den föreställer en drake eller ett lejon.

Ekskulptur föreställande ett stående lejon, kanske del av en medeltida kungsstol. Altaruppsatsen fick sitt nuvarande utseende av Bengt Wedulin 1719, men dess mittersta del, corpus, är medeltida. I kyrkan finns även ett rökelsekar samt ett porträtt i olja av kyrkoherden magister Daniel Grevillius, död 1801.

Orgel 1774 byggdes en orgel av Lars Strömblad i Ödeshög med 7 stämmor. 1914 ersattes den med en orgel byggd av Åkerman och Lund i Sundbybergs köping med 10 stämmor och två manualer och pedal. 1975 byggde den nuvarande orgeln av Smedmans orgelbyggeri i Lidköping. Den är mekanisk och fasaden är delvis från kyrkans första orgel från 1774. Huvudverk I Svällverk II Pedal Koppel Gedackt 8’ Rörflöjt 8’ Subbas 16’ I/P Princial 4’ Waldflöjt 4’ Gedackt 8’ II/P Täckflöjt 4’ Spetsflöjt 2’ II/I Kvinta 2 ’ Vox humana 8’ Oktava 2’ Tremulant Scharff III Trumpet 8'

Diskografi Pastoral / Beckman, Marie-Louise, orgel. CD. Svenska kyrkan VFCD 002. 2015.

Gravstensutställningen 1950 fann man 151 större eller mindre runristade gravkistfragment i kyrkans väggar.Cecilia Ljung (2009) "Västra slättbygden under övergången mellan vikingatid och medeltid - en diskussion utifrån runstenar och tidigkristna gravmonument" i Anders Kaliff (red.) Skuggor i ett landskap. Västra Östergötlands slättbygd under järnålder och tidig medeltid. Resultatet av ett tvärvetenskapligt projekt, sid. 187-191 Det uppskattas att ytterligare cirka 100 fragment av gravmonument finns kvar i murarna. De fragment som hör ihop har sammanfogats och idag förvaras ett 100-tal stenar i kyrkan. De hade tidigare varit uppställda på kyrkogården, men när den nuvarande kyrkan byggdes på 1100-talet användes de som byggnadsmaterial. Samtliga stenblock var från kristna gravar från 1000-talet och fyndet är unikt än idag. Gravfragmenten visas numera i en utställning i tornkammaren.http://www.kulturarvostergotland.se/default.asp?frmMain=/tplShowArticle.asp&ClientID=0&CategoryID=5535&ArticleID=65287&hist=2

Hovgården Knappt en kilometer söder om kyrkan ligger Hovgården, en tidigare kungsgård inom Uppsala öd.

Kuriosa Hovsgatan i Vadstena har fått sitt namn av att den i förlängning sträckte sig till Hovs kyrka.

Referenser

Källor Medeltidens bildvärld, Historiska museet Eriksgatan genom Östergötland, Skänninge-Alvastra Församlingens webbplats

Vidare läsning Sven B.F. Jansson: Stenfynden i Hovs kyrka, 1962, Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien

Externa länkar Hovs kyrkas historia på Vadstena och Dals församlingars webbplats Kulturhistorisk inventering, Östergötlands länsmuseum Wadbring.com om Hovs kyrka

Kategori:Kyrkobyggnader i Linköpings stift Kategori:Kyrkobyggnader i Vadstena kommun